Jag satt och tittade tillbaka på lite bloggar jag skrivit. Och mina ögon hamnade på en blogg jag skrev 22 maj 2018. Lite intressant eftersom den handlar om när jag hade förmånen att vara officiant för Märta Leffler som hade gått ur tiden. Du som följer mig vet att jag skrev att jag var på begravning i veckan. Och det var hennes måg som nu hade fått avsluta sitt liv.
Slutorden i den texten var följande ord:
Var rädd om din livsvandring. Du kan inte göra om den.
Vår livsvandring tar ju förr eller senare slut. När den tar slut tänker jag att det är försent att börja fundera på om det gick bra eller dåligt. Om jag ångrade något. Kanske lite märkligt att fundera på det viset men det ligger något i det.
Det är medan vi går vi kan förändra riktningen.
Faktum är att medan vi vandrar våra liv kan vi gör något åt vandringen. Sen är det försent. Det är här och nu vi kan ta ut en ny riktning om det visar sig att vi är på fel väg.
Vår livsvandring är den viktigste vandring vi gör. Allt för ofta tar vi den inte på allvar. Det är som att vi gamblar med livet. ”Det löser sig nog” – vad då ”nog”? Det är medan vi går som vi avgöra destinationen.
När jag skrev om Märtas begravning skrev jag följande:
Så denna dag reflekterar jag över hur har det gått så här långt? Vad vill jag framöver? Saker och ting ångrar jag. Annat är jag stolt över. Ett är säkert att resten av resan vill jag vara rädd om. För när jag förs den sista sträckan vill jag kunna ha gjort livssträckan på bästa sätt. Jag tror nog du känner likadant du med.
Fundera över några ord jag skrev: ”För när jag förs den sista sträckan vill jag kunna ha gjort livssträckan på bästa sätt.” Vi äger vår vandring själva. Vi gör våra egna val. Vad ångrar du så här långt? Vad vill du göra bättre? Vad vill du göra mer av som du tyckte var rätt bra?
Så blir livet här och nu mer viktigt för oss. Inget at slarva över liksom. Vår stund på jorden är för kort för att slarvas bort. När jag var rätt ung sjöng jag en sång som ploppade upp i minnet igen . Tänker att jag avslutar med den. Den heter ”Min stund på Jorden:”
Min stund på jorden, vill jag ge dig, Herre, för segern som du vann, på Golgata. På grund av den, är all min synd förlåten, Av det liv du gav mig, lever jag idag.
Ref: Jag böjer mig till jorden, för dig, Herre, Din blick så fylld av kärlek, smälter mig. O, Jesus, jag vill vara i din närhet, Så att jag alltid, ja lltid, tjänar dig.
Min väg blir inte alltid lätt att vandra, den kamp jag har att kämpa, kan bli hård. Men när det blir för svårt, då finns Du hos mig, Och du tar mig ömt och varligt, i din vård.
Ref: Jag böjer mig till jorden, för dig, Herre, Din blick så fylld av kärlek, smälter mig. O, Jesus, jag vill vara i din närhet, Så att jag alltid, ja alltid, tjänar dig.
Vill du höra den? Då kan du lyssna här
Idag ber vi för riksdagsman Paula Holmqvist (S)
Pedher´s blogg 