Föredömligt Ygeman

Ygemans filosofi skulle fler fundera på. 

Svara på det man har ett svar på och avstå när man inte har något svar. 

Så enkelt. Genialt. Smart. Statsmannamässigt. 

Det lugn han utstrålar och tyngd i sina ord inger förtroende. 

Att dra till med ett svar när man tvekar är oftast inget bra val. Att falla förmediatrycket som kräver snabba svar är lika dumt. I längden vinner vi på att först landa i frågan och sen leverera svaret. 

Åsikter som hattar hit och dit pga att vi trodde att vi var tvungna ge ett svar blir bara så fel i längden. 

Jag tror att en ledare vinner förtroende om man är genomtänkt och satt sig in i frågan först. 

Ett svar har så många dimensioner. Nuet – hur påverkar det just nu. Om ett litet tag -vad blir frukten av svaret om någon dag eller så? Framtiden – vad blir resultatet på sikt? Påverkan – vem och vilka påverkas av våra beslut? Vill vi det? 

Det finns säkert fler dimensioner. Men har man dessa med sig blir det nog bäst över tid. Du är ingen bättre ledare bara för att du levererar snabba svar. Det finns djupare värden än att ta snabba poäng som lyser upp under en kort tid. 

Sanningen är ju att du och jag måste inte ha svar på allt. Punkt. 

Vad var frågan……?

 

vad var frågan
Fått låna bilden av Sanna

Såg i flödet på FB hos en ”gammal” kollega denna bild.  Så relevant. Det var hennes stora fråga på hennes nya jobb på försäkringskassan. 
Men ibland undrar jag om inte denna fråga är den stora frågan lite var stans. 

Vad var frågan?

 Alltså ibland går snacket så långt iväg att man glömt vad man egentligen pratade om. Ibland kommer något emellan att man glömde vad frågan var och missade att ge svaret. 

Ibland levereras det så många svar på samma fråga att man kommit långt bort från vad själva frågan egentligen efterfrågade. Typ viskleken. Desto fler sin ska föra den viskande påståendet vidare desto mer förvrängt blir det som blev sagt först. 

Ibland verkar det inte vara viktigt med vad svaret är. Man bara vill ställa massa frågor. 

Kanske det blir mest konstigt när frågan ställs och det egentligen är en annan fråga man vill ställa? 

Beundrar folk som sitter i olika kundtjänster. Hur svårt kan dom ha det? Jag bara undrar….. Kan dom genomskåda den egentliga frågan? Och kan dom det, på vilken fråga skall dom då svara? Och vad blir då följdfrågan? Det är ju upplagt för ett rätt förvirrat samtal. Om dom sen lyckas reda ut detta samtal, får dom då ett extra bonuspåslag på lönen? (Det är ju så vanligt att samtalet ska spelas in för studiesyfte för att kundtjänsten ska bli ännu bättre 😳) Om inte inte, då borde dom verkligen ha det. Det tycker i alla fall jag.

Vad kan vi lära av detta?

Att vi ska vara väl genomtänkta i vår frågeställning. Att vi är tydliga och inte har en underliggande fråga som vi egentligen vill ha svar på. Våga fråga den på en gång. 😄

Hm, vad var nu frågan? Sorry , minns inte. Men ha en bra dag ändå. Och Sanna, tack för lånet av bilden trots att det riskerar att bli dyrt. 

Söndagstankar – Den kämpande tron

Därför ska den som tror sig stå se till att han inte faller. Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Och Gud är trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut. Första Korintierbrevet‬ ‭10:12-13‬‬‬

Om du grubblar och kämpar med din tro är du inte ensam. Många gör det någon gång i livet. Den gamla tolkningen prövas. Ett bibelord ställer livet på en kant. Händelser gör att tron gungar lite. Människor i din omgivning gör något som  ställer till det i din tro. 

Så möter du en frestelse som gör att du snubblar till och kanske faller. 

Någon har sagt några visdomsord i detta:

Det är inte så farligt stt falla. Det farliga är att ligga kvar och inte resa sig.

Det innebär ju inte att vi medvetet spelar på nåden. Nej, det innebär att om vi faller så reser vi oss direkt. Satsar på nytt. Hur omgivningen dömer och bedömer vet vi hur det gick och vi vet att vi tagit nya tag och vill bättre i framtiden. 

Bibelordet vi läste inger ett sådant hopp. Folkbibeln har gett oss en bra översättning som synes närmast grundtexten. När frestelsen kommer ger han en utväg. Han bereder en utväg. För oss är det att resa oss upp och gå in på den vägen. 

Kom ihåg, Gud har större barmhärtighet och nåd än många i vår omgivning. För den skull ska man inte slarva med den nåden. 

Hur mycket vi än grubblar står Gud fast. Han finns där. Beredd att bistå oss när vi släpper in honom i kämpandet. Hur svårt vi än tycker det verkar vara att hitta svaret så finns det ett svar

Ge det tid. Tappa inte taget. Ge inte upp. Låt inte frågorna göra att du lämnar tron helt. Håll fast i halmstrået. Det håller. Gud är inte längre bort än en bön – ett samtal med Gud. Likaså så är det inte längre bort att resa sig och börja om. Att ta upp tråden igen där den gick av. 

Kom ihåg att frestelsen och prövningen du möter är inte mer än sådant vi människor möter. Ge den inte mer uppmärksamhet än den är värd. Lämna den bakom dig och gå vidare. Annars blur du bitter och låst. Lev i nåden och förlåtelsen och du blir bättre rustad än tidigare. 

Hittat mitt hus i Jönköping 

 Jag har hittat mitt hus i Jönköping. Ligget fint. Verkar vara faktiskt fint inne. 

Tänkte att kommunal kunde köpa det och låna ut till mig. Annars lär jag inte ha råd. Utgångspris 13,5 miljoner (!)

Skämt åt sido. Undrar hur jag ska få ihop  till insatsen och driften. Sen är det rätt många rum att fylla med möbler. Det sista ska väl bli en rimlig kostnad när jag handlar allt på Erikshjälpen. Sen blir det väl lite ensamt i alla rum. Men det får jag hitta på någon bra lösning på. 
Om det nu inte bara var för den lilla petitessen 13,5 miljoner …. 

Vad lämnar fotspår i ditt liv?

  En god vän la ut en bild på sin instagram för någon dag sedan. Texten ”True friends leave footprints in your heart”. Så tänkvärt. 

Vad lämnar fotspår hos dig? Vad låter du komma så nära in på dig att fotspår lämnad kvar? 

Ibland är jag rädd för att vi har sådan stor rädsla av någon anledning att vi släpper inte in någon nära in på oss. Sårade stänger vi grinden vid vår livsträdgård. Ingen kan komma nära in på knuten. Man får liksom försöka sträcka sig in över staketet för att om möjligt nå fram. Kanske befogad rädsla. Kanske ibland i självömkan. 

Sann vänskap skapar goda fotspår. I sann vänskap följer god eftersmak i dess spår. 

När vi stänger vår grind försöker säkert någon få kontakt med oss genom att lägga ett meddelande i vår postlåda. Men frågan är om vi vågar oss fram till lådan för att öppna den. För då kommer vi troligen för nära grinden. 

Var inte rädd för nya fotspår i ditt liv.

 Vad för fotspår har du och jag lämnat efter oss hos andra människor? Tänk vad viktigt det är att det blir en god eftersmak i mötet med människor. Spåren efter oss behöver ju bli goda spår. Förlåt mig dom gånger då eftersmaken av min framfart inte blivit den bästa. Det har inte varit min avsikt. Kanske har du också känt en bitter smak efter din framfart. 

Är det möjligt och kan vi alltid lämna goda fotspår efter oss? Somliga verkar kunna det på ett föredömligt sätt. Tänker dock att förr eller senare trampar vi lite fel. Jag tror dock att vi kan välja att göra allt vi kan för att få en god eftersmak efter oss. När vi lyckas sämre får vi be om förlåtelse och försöka bättre nästa gång. 

Vi får göra allt vi kan för att skapa goda fotspår efter oss. 

EriksHJÄLPEN…..

Som du kanske vet så jobbar jag på Erikshjälpen i Jönköping. Måste säga att jag trivs väldigt bra med det. Som jag sagt förut så är det gott att jobba med att hjälpa barn till en bättre framtid. Det är som namnet säger.  Vi hjälper. Eriks namn påminner oss i vilken anda vi hjälper. Hela hans liv och inställning var att hjälpa någon annan. Han tänkte inte mycket på sig själv. 

Men i bland undrar jag hur detta namn uppfattas. ”Ni heter ju EriksHJÄLPEN så ni borde hjälpa mig….” och sen kan det vara alla möjliga önskningar. Allt ifrån att köra saker till soptippen till att få rabatt på priset för att vi ska tycka synd om någon. 

Man kan få ganska många rätt märkliga påståenden. Ordet ”hjälpen” kan missförstås. 

Då är det rätt skönt att veta att vårt arbete, som volontär, praktiserade eller personal, inte gör detta för egen vinning. Vi får ingen rabatt. Vi har ingen förtur till varorna. Vi gör allt detta för någon annans skull. Vårt fokus är att hjälpa barn. Ute i världen men också i Sverige. Därför ger vi ingen rabatt eller prutar på priset. 

Visst är det också sant att man handlar just för sin egen skull. Men visst måste det kännas gott att samtidigt som man gör det händer det något mer. Man förändrar världen genom att ge liv åt barns drömmar. Man gör skillnad. 

Men om jag får erkänna en sak…. Ibland prövas mitt tålamod lite extra när jag möter kunder som glömmer det perspektivet. Då behöver jag lite extra energi för beskriva vår längtan och vår drivkraft. Och vet du, genom att påminna sig om alla barns behov brukar det funka ganska bra. 

Vi är inte EriksHJÄLPEN. Vi är Erikshjälpen med hans påminnande hjärta. Eller som han ofta skrev ”i kärlekens tjänst”! 

Robotdammsugare

Vi pratade om det var rätt dammigt på golvet på jobbet. Inte så enkelt att hålla hela detta golv rent och snyggt. Kommer ju fram dammråttor överallt. 

Att få någon att dammsuga är ju inte den enklaste saken i världen. 

Då tänkte jag att man skulle ju ha en robotdammsugare. Den skulle ju kunna åka runt och dammsuga hela tiden. 

Den idén skulle jag inte kommit på. Tror du inte jag drömde om denna dammsugare ”hela natten”. Alltså, jag tror drömmen tog mig igenom alla fördelar, nackdelar och risker med ha en sådan i en butik som våran. 

Man menar att man i drömmen bearbetar det som hänt. Tror inte helt och hållet på den teorin. Men i detta fall verkar det verkligen vara så. 

Nu ska jag bara hitta en villig försäljare som kan sälja en sådan mackapär till oss för nästan inga pengar alls. För vi hill ju att barnen ska få så mycket som möjligt av våra pengar.  Eller hur?!  

Så nu gäller det!!!! Första bästa säljare: kom med ditt erbjudande. Den som har det lägsta priset vinner 

Vad är norm och normalt?

Läser i Dagen om hur skolan ser på utgångsläget på religionsundervisningen. 

Den normala normen verkar vara att alla är ateister. Alltså att man utgår från att Gud inte finns. Att tro på honom är en minoritet. Hur normalt är det? 

Om vi ser ut över världen finns det oerhört många som på något sätt relaterar till Gud och en tro på honom.  När man beräknar antalet kristna så är det en betydande andel människor. 

Det som gör mig fundersam är hur man hanterar detta. Å ena sidan skall det vara jämställt med allas lika värde och möjlighet att vara den man är. Men när man närmar sig den kristne och den kristna tron är det inte normalt. Då är man ett undantag. För att inte tänka på alla kristna som förföljs idag. Detta är minst sagt bekymmersamt och oroväckande. 

Dagen tar även upp senare omkring asylsökande. Jag inser att regeringen och Migrationsverket anser att hbtq-personer och gravida ska bli lovadade skydd. Men inte ett ord om kristna. Trots att många lever under dödshot och får lida även i Sverige på boenden. Missförstå mig inte nu. Hbtq-personer behöver uppmärksamhet och stöd och skydd. Men det behöver likaväl kristna. Lika viktigt att man tar olika personers situationer på allvar. 

Jag menar att vi tappat förståelsen för utsatthet. Tappat förståelsen för vad som är normalt. 

Kristen tro är normalt. Det borde vara en solklar utgångspunkt i så väl skola som kommun och stat. Jag tror att regeringen inte har insett hur det verkligen ligger till. Antingen tar man för givet att det inte är något problem över vår jord att vara kristen. Antingen har man inte insett att kristna förföljs utöver vår värd. Även i Sverige. Eller så blundar man för det för det är inte politiskt korrekt att se det. Det ger inget bra utgångsläge inför nästa val så det är bäst att blunda för det. 

Det oroar mig. 

Att välja utgångsläge…

Tänk vad olika vi kan se på samma sak. Allt beror på från vilken horisont vi ser på det. 

Vi kan välja att se det från omöjlighetshorisonten.  Från det hållet verkar utsikten göra allting omöjligt. Det finns ingen möjlighet att lyckas. Hopplösheten lyser klar. 

Vi kan välja att se på det från möjlighetshorisonten. Från den synvinkeln har vi mycket lättare att tro på det. 

Detta blir riktigt tydligt när vi ser på samma sak/händelse och har helt olika tolkningar på saken. Helt olika tro på det. 

Jag tror att vi kan välja vilket utgångsläge vi vill se på saken. Vi kan välja att inte tro på att något ska fungera.  Men vi kan också välja att tro att det just ska gå bra. Jag tror att vi kan välja hur vi vill se på det. 

Riktigt knepigt blir det när andra lägger på oss det filtret dom anser att vi ska se igenom. Införstått att det är deras åsikt och hållning som är den rätta. Vad säger att det måste vara just enligt deras tänk? Tänk efter lite? Hur ser den verkliga och rätta bilden i själva verket ut? 

Välj hoppfullhetens blick.  Välj att tänka möjlighet.  Välj att vara positiv. Det går att välja att tänka så. Välj att tro att det faktiskt finns en lösning. Våga välj det förhållningssättet. Då är halva striden vunnen.  Kanske tom den största delen. 

För innerst inne tror jag att vi känner att det förhållningssättet faktiskt är en möjlig väg.  

När jag åkte från jobbet….

  Det tål att sägas en gång till. Det går åt ljusare tider. 
Ikväll när jag åkte från jobbet och landade vid mitt tillfälliga boende var det fortfarande ganska ljust. Jag hade hunnit förbi affären och postnord. Ändå var det inte mörkt. Vilken vacker solnedgång mot en klarblå himmel. 

Det är så gott. 

Det känns nästan som filmen ”Släpp fångarna loss det är vår”. Man kan ju inte påstå att det är som att komma ut på grönbete typ. Inte som att släppa ut korna på första betet. Men något åt det hållet. 

Ja, du fattar, jag tycker detta är så skönt att uppleva. Det vänder nu och det går fort. SMHI får rapportera in sina bakslag i temperaturen. Spelar ingen roll. Inom mig är det vår. 

Typ….. 

Halleluja!!