Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Åter till vardagen…..

Så är det första dagen på arbetet igen efter 4 veckor ledigt. Det är ju med blandade känslor man vaknar till denna dag. 

Å ena sidan är det ju lite jobbigt att semestern gick för fort.  Vädret har inte gett någon större semesterkänsla. När jag summerar min ledighet har den varit okej. Två resor – Dalarna och Borås. Flytt till ny lägenhet. Jordgubbar. 

Å andra sidan är det rätt skönt att komma in i den vanliga trallen. Hur skönt det än är att vara ledig så trivs jag med att jobba med det jag gör. Det ger mig något mer som jag gärna har i mitt liv. 

Så nu är det ett år till nästa långledighet. Fast innan dess ska jag nog hitta tillfällen för återhämtning. 

  I lördags tittade jag in på erikshjälpen i Borås och hälsade på min goda kollega Björn. (Inte så dumt att avsluta semestern med att vara iväg en helg) När jag gick där och kollade läget kändes det faktiskt som att jag längtar tillbaka till jobbet. Det är en god känsla. Vore så trist om det var tvärtom.  

Jag ser verkligen fram emot denna höst. Nytt läge. Nya möjligheter. Samtidigt är det lite oskrivet annorlunda. Med lite öppna sinnen kan det bli riktigt bra. 

Så först lite frukost sen tar jag mig an denna dag och höst med stor glädje. 

Ps Hittade denna skylt på min kollegas kontorsfönster. Han måste ha det väldigt lugnt på sitt kontor. Ds 

Publicerat den

Söndagstankar – misslyckas i hans hand

”Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.”‭‭ Jeremia‬ ‭18:4‬ ‭SFB98

Man kan läsa en text många gånger men ändå upptäcka nya nyanser. Det är väl det som är det unika med bibelläsandet. Texten om krukmakaren är värd att läsas i sin helhet.  Gör gärna det. 

1 Vi kan misslyckas i hans hand. Vi människor misslyckas ibland. Alla gör vi den resan. Mer eller mindre. Men ser du att det går att misslyckas i Guds hand? Vi kan leva i hans formande men det går sönder för oss. Vi kan vara i hans närhet men misslyckas. I hans hand kan det strula till sig. 

2 Han börjar om. Så underbara ord. Han börjar om. Det är så Gud är. Han slänger oss inte på skräphögen och ger upp. Han börjar om. Han ser möjligheterna, gåvorna ja allt han lagt ner i dig. Så han börjar gärna om. Han vet hur livet kan te sig.  Han vet att det behövs börja om många gånger när man lever på jorden. Se bara på historiens gång i gamla testamentet. Det är ju en resa i att börja om. 

3 Gör något nytt. Det verkar som att Gud väljer att göra någonting nytt. Inte göra om samma sak. Nytt! Något nytt med samma material. Ändå nytt. 

4 Så som han vill ha det. Gud lägger ner sin själ i formandet ännu en gång. Han ger inte upp bara för att det gick snett. Det sköna med detta är att du och jag kan du låta oss formas en gång till. Vi lägger oss inte ner och ger upp. Gud gör något med det som är.  På så vis kan vi gå vidare från misslyckandet. Lämnar det bakom oss. Att leva kvar i det är ingen framkomlig väg. Det är bara destruktivt för oss själva.  Nej, när det går fel, lägg dig på hans drejskiva och låt honom forma dig igen. 

5 Allt detta sker när vi är i hans hand. Ser du att allt detta sker medan du är i Guds hand? Det är alltså möjligt att misslyckas i livet även om du och jag är nära Gud. Det gör troligen inte själva misslyckandet mindre smärtsamt. Men det ger hopp. En känsla av att det inte behöver vara kört. Att genom allt som sker får vi förmånen att vara i hans hand. 

Publicerat den

Spelkväll i såddens tecken. 

  Att spela ett spela ett spel för första gången är nästan alltid detsamma som att man förlorar det. Men första gången måste ju till. Så jag satsade. När alla motståndare redan spelat det förut gör ju inte oddsen bättre. 

Nu kunde jag som sämst bli fyra. Vilket i och för sig innebär att just bli sist. Men fyra är ju inte så dumt det heller. 

Strategi och förhandling är ju ingredienser jag tycker är intressanta i livet. Men när man har fullt upp med att läsa in hur andra tänker och hanterar spelet så blir man inte speciellt på hugget. 

 Nu blir det ju lite extra intressant när man inser att man erbjuder ett, för mig, dåligt byte. Att då uppfatta att sina motspelare ändå varnar är ju stort av dom. 

Sådana här spel kräver några gånger innan man greppar det. Problemet är väl att det går för långt mellan dessa gånger. Man hinner inte få till flytet. 

Nu gick det väl som jag befarade. Jag kom fyra. Typ sist dårå. Men vad gör det? Andreas vann och det fick han gärna göra. Han fyllde ju år så då får man gärna vinna. (Men nästa gång….. Då du Andreas, då får du bättre motstånd. )

En spelkväll är inte så dumt trots allt.   

Publicerat den

Min lilla gata är lugn…

Sen ett år tillbaka bor ju jag i Norrköping. En ganska stor stad. Den 30 juni 2015 var Norrköpings folkmängd 136 140 personer enligt uttag ur Kommuninvånardata (KID) den 23 juli 2015. Bara i centralorten bor det nästan 90000 människor. (Statistik är inte lätt att förstå men vissa uppgifter går åt det här hållet. )

Att flytta från huset en bit utanför Julita, ett litet samhälle på landet, till en stad som är Sveriges tionde största stad är ett ganska stort steg. 

Mitt i detta sorl och ett ganska intensivt levene, är min lilla gata lite unik. Den är bara lite bredare än min bil. Det är nästan som att åka in i ett sommarstugeområde. Ja, om nu sommarstugor är som radhus då. Nu finns det säkert fler gator som väl kan mäta sig med min lilla gata.  Men ändå …..

Igår när jag hälsade på några av grannarna, jag nu fått, beskriver dom vår lilla gata som nästan för lugn och tyst. Att man kan uppleva detta i en storstad där mycket händer som får rubriker är rätt intressant. 

 När jag igår kväll avslutade dagen med att grilla lite insåg jag att det är verkligen så. Vår lilla gata är verkligen en lugn gata. Det är inte en naturlig väg att ”köra” igenom. Inget spring. 

Tänk att få hyra en liten lägenhet där det ingår en liten tomt och uteplats. Som ett litet radhus. Det är inte så dumt.  
Kan bli en bra plats för återhämtning mitt i en brusande storstad. 

Publicerat den

Min lilla gata är lugn…

Sen ett år tillbaka bor ju jag i Norrköping. En ganska stor stad. Den 30 juni 2015 var Norrköpings folkmängd 136 140 personer enligt uttag ur Kommuninvånardata (KID) den 23 juli 2015. Bara i centralorten bor det nästan 90000 människor. (Statistik är inte lätt att förstå men vissa uppgifter går åt det här hållet. )

Att flytta från huset en bit utanför Julita, ett litet samhälle på landet, till en stad som är Sveriges tionde största stad är ett ganska stort steg. 

Mitt i detta sorl och ett ganska intensivt levene, är min lilla gata lite unik. Den är bara lite bredare än min bil. Det är nästan som att åka in i ett sommarstugeområde. Ja, om nu sommarstugor är som radhus då. Nu finns det säkert fler gator som väl kan mäta sig med min lilla gata.  Men ändå …..

Igår när jag hälsade på några av grannarna, jag nu fått, beskriver dom vår lilla gata som nästan för lugn och tyst. Att man kan uppleva detta i en storstad där mycket händer som får rubriker är rätt intressant. 

 När jag igår kväll avslutade dagen med att grilla lite insåg jag att det är verkligen så. Vår lilla gata är verkligen en lugn gata. Det är inte en naturlig väg att ”köra” igenom. Inget spring. 

Tänk att få hyra en liten lägenhet där det ingår en liten tomt och uteplats. Som ett litet radhus. Det är inte så dumt.  
Kan bli en bra plats för återhämtning mitt i en brusande storstad. 

Publicerat den

Sommargubbar

  Något som inleder sommaren för mig är första gången jag får äta jordgubbar. Oftast sker det vid midsommar. Då är verkligen sommaren här. Sen midsommar har jag ätit jordgubbar i massor. Du har säkert sett massor av bilder på jordgubbar i min blogg eller på instagram. Har nog aldrig ätit så mycket jordgubbar som i år. Näringsrika gubbar som smakar så gott. 

Det fina med detta är att jag haft känsla av riktig sommar hela sommaren. Fast sommarn haft för mycket regn och för lite värme har jag haft sommarupplevelse hela tiden. 

Igår firade jag med extra mycket jordgubbar. Då var gamla lägenheten helt färdigstädat. Min nya lya blev färdig för boende.  Då tänkte jag att ett bra firande är att äta jordgubbar. Så jag åt en extra liter jordgubbar 😊

 Undrar jag om det brukar finnas svenska gubbar till salu så här sent på säsongen? Eller är det bara så enkelt att jag missat att det varit så varje år?   

Jag antar att det snart inte finns några att skörda längre så det gäller att passa på. För vem vill inte ha sommarupplevelse ännu en liten tid. 

Publicerat den

Det där med regnbågen….

Jag kommer hem från en tur med bilen. Tre barn kommer springande emot mig och ropar: ”Titta titta titta en regnbåge!” Visst är det lite häftigt ändå med regnbågen. 

Så kommer frågan från en av dom. ”Är det sant att det finns skatter vid den? ”

Hm, vad svarar man på den frågan? Det påstås ju finnas det där regnbågen börjar. Nu har jag ju aldrig varit där och sett om det finns det eller inte. Så egentligen kan jag ju inte säga ”nej det är bara en saga” typ. Å andra sidan har jag aldrig hört någon som faktiskt har hittat en skatt vid regnbågens början. 

När vi sen kom in på att ibland kan man se dubbla bågar blev ögonen ännu större. Hon trodde knappt på vad jag sa och samtidigt tyckte hon nog att det lät än bättre än att bara se en båge. 

Regnbågen är så fascinerande. Ibland så klara färger. Ibland mer diffusa. Den har dock ett budskap som jag tror vi glömmer bort. Den berättar att en sådan stor katastrof, som när hela jorden fylldes med vatten så att alla dog utom dom som var i arken, aldrig ska hända igen. 

Att se ett barns genuina fascination över något är minst lika underbart. För mig kanske ännu mer än regnbågen. Att se deras gnistrande ögon över något som dom upptäcker. Så underbart härligt. Vi vuxna har tappat något av detta. Ibland tror jag att vi inte vågar visa vår entusiasm över upptäckter. Det liksom inte passar sig att vi gör det. Vi behöver släppa fram mer av detta hos oss stela vuxna. 

 

Publicerat den

Urstädad och klart 

 Idag var det liksom att sätta punkt på något. Jag städade ur min lägenhet. 
Det är något speciellt med det. Igår gjorde vi det mesta. Flyttade alla saker.  Jag fick god hjälp med både flytt och städ. Så i dag var det lite kvar att göra. Jag slängde det sista av gamla saker i rummet för grovsopor. Städade ur det sista. Klippte gräset. 

När jag stängde grinden kändes det rätt så bra. Klart, rent och snyggt.  

Nu ska bara alla kartonger plockas upp på nya stället. Men det är klart roligare än att packa ner. 

Som belöning satte jag på mig löparskorna och sprang ut i Vrinneviskogen en stund. Det var skönt för både kroppen och tänket. 

Publicerat den

Blir det en vargavinter?

 Nu har ju experterna misslyckats med att prognostisera denna sommar. Aftonbladet gör ju ett nytt försök att ge oss ett hopp om en bra avslutning på denna sommar. 

Men hur blir nu vintern? Är det någon som vågar spå detta?  Kommer dom i så fall bli trodda? Troligen inte. 

Nu vet ju jag att jag  är inte någon expert på något. Inte ens att spå väder. Men en sak jag hört sen jag var liten är att om det blir mycket rönnbär då blir det en kall vinter. 
När jag bodde i Julita så funkade den prognosen ganska bra. När Rönnbärsträdet kag alltid passerad vid ”Runes” hade mycket rönnbär så blev vintern oftast kall och ibland också lång. 

Härom kvällen tog jag mig en promenad. Då såg jag några Rönnbärsträdet. Ja, du ser själv. Mycket rönnbär i år.  Nu påstår jag inget och säger inte att jag vet. Men det ska bli intressant och se om det blir en kall vinter i år. 

Vi får se. Kanske kan någon expert hjälpa mig att ge sin prognos.  

Publicerat den

…. men HUR rätt är rätt egentligen?

Håller ju på att flytta. Man kan lugnt säga att det finns lita att fundera på och lösa. Få rätt timing på olika saker som måste till. 

Som tex, när lägger man ut en diskmaskin på blocket så den blir såld vid rätt tillfälle……? Jag behöver ju den för att slippa diska. Samtidigt vill jag ju inte behöva ta med den i flyttlasset och sälja den senare. Känns lite trist att behöva det. 

Så får jag för mig att ”nu” är rätt tillfälle och då kommer den bli såld direkt. Så jag slänger in en annons direkt. Räknar fel på dagar och tänker ”det blir ju bara någon dag utan”. I min nya bostad har jag ju diskmaskin. 

Annonsen hinner inte ligga ute länge förrän det ringer en ung man och bestämmer sig direkt. Så dagen efter skall han hämta den. Då jag hinner diska lite till tänker jag. För då har jag insett att det var visst fler dagar utan denna underbara uppfinning än jag tänkt mig. 

Så jag jag bara undrar, hur rätt är rätt egentligen? Det visade sig att magkänslan som sa ”nu” ska du lägga ut den var ju helt rätt. Klockrent. Men hur rätt blev det? Nu har jag fått diska flera dagar. Utrensning i frysen blev ju vid fel tillfälle. Fick ju massa burkar som skulle diskas ju. 

Så jag bara undrar: HUR rätt är rätt egentligen? Det verkar finnas minst två sidor av allt. Där det å ena sidan blir rätt blir det å andra sidan fel. Verkar som att hela livet är så. Vi får helt enkelt inse det. Hantera det och gilla det läget. Finns inga bra förklaringar på det. Går vi inte vidare från den punkten kommer vi bli fast där. Förloraren är vi själva. När vi väl vaknar över det så kommer vi inse att tiden tillbaka, kanske flera år, är förlorade år. Under tiden har omgivningen rört sig framåt i livet och vi har tappat kontakten med den. 

Hur som helst…… diskmaskin är en av dom bättre uppfinningar till hemmet som är uppfunnet. Man uppskattar den ännu mer när man inte har den för en tid.