Var det möjligen sista sucken av sommaren?

Alltså vilken gårdag. Nu visade väl min termometer lite för mycket eftersom den låg väl mycket i solen. Norrköping lär ha haft sommarens högsta temperatur och den var väl typ runt det jag hade utanför mitt fönster. 

Jag hamnade vid vätterstranden under eftermiddagen. Det var riktig varmt. Så underbart. Det var en sköna vila att vara där och ligga och läsa en stund. 

När jag sen går ut en stund under kvällen så är det visserligen blåsigt men ändå skön värme i luften. 
Då kan man bara undra om det är sista sucken av sommaren vi får uppleva i Jönköping denna helg. Visserligen har jag mött augustidaggen på morgonen redan men ännu inte Augustidoften fullt ut. Och snart är Augusti slut. 

Att uppleva sådan kvällar som igår är så rofyllt och skönt. Det gör något med en. 

Att sitta och se in mot stan och se hur lamporna tänds mer och mer. Solen går ner i moln bakom höjderna runt sjön är så vackert. 

Vågskvalpet från vattnet gör ju inte saken sämre direkt. Tidigare under dagen var det rätt så livligt. Insparken av studenterna är ju i full gång denna vecka. Men på kvällen var det klart lugnare. 

Det är bara att hoppas att det får bli fler vackra och varma höstdagar vid sjön. 

Sofflocksfilosofin – del 2

Tomas Sjödin har gett oss sina tankar om Sofflocksfilosofin. Värda att notera och fundera lite över. 
Du hittar dom i hans bok ”Det händer när du vilar”. Att koppla av har väl inte varit min bästa sida genom livet. Det är en sak att inte göra något vettigt. En annan sak är att koppla av. Det skall jag börja träna på. Det finns ju alltid något att göra typ. Även om man inte får något gjort. 

Här kommer fyra till. Dom första fyra skrev jag om igår. 
5. Räkna vad saker kostar i tid istället för vad dom kostar i pengar. 

Vi kan köpa många saker för att vi tror att vi spara massa tid genom att använda dom. Om vi vänder på tänket lite …… om man tänker på hur mycket tid man skulle vinna in man avstod köpet….. så kanske vi upptäcker att det kanske tom var en smartare väg. 

Så skriver Tomas så här: ”Den som har mycket pengar men lite tid kallar vi rik, den som har mycket tid och lite pengar kallar vi fattig. Nog är det bakvänt”. Visst var det tänkvärt?!!! 
6. Tänk smått 

 Tänk bara när vi stressar i trafiken tex. Inte vinner vi massa tid direkt.  Möjligen 5 minuten här och där. 

Vi stressar mellan möten och glömmer att plocka in ett mellanrum i kalendern. Vi hinner inte andas emellan. ”Vi behöver sticka in luft i systemet”. Så sant som det är skrivet. 

 Jag behöver komma ihåg att kolla igenom dagen innan jag börjar för att inte börja snett och få kaos sen. Vad behöver du lära dig. Jag behöve skapa luft i systemet,vad behöver du skapa?
7. Gud står utom tiden.

Fundera kan man göra om ‘kronos’ och ‘kairos’. Den neutrala tiden som bara går och Guds tid – den eviga tiden. 

Nunnan Therse Lisieux skriver: ”Det förefaller mig som om Gud inte behöver åratal för att utföra sitt kärleksverk i en människosjäl, en stråle ur hans hjärta kan i ett ögonblick få blomman att slå ut för hela evigheten”. 

Kanske skulle vi må gott att leva i Guds ‘kairos’ lite oftare än vad vi gör. Kanske är det just det vi gör när vi kan stanna av oss själva för en stund. Bara vara i Guds närhet i bön och kanske lovsång. Då vårt hjärta sammanstrålar med Guds hjärta för en stund. Att där, just då, få en stund i Guds stillhet. Utanför tidens ram och bara kunna få känna hans andetag berör mig och mitt inre. Då händer det något med oss. Det behöver jag träna på. Behöver du det? 
8. Tiden går inte. Den kommer. 

Vilken skön hållning i tänket. Eller hur?! Det är så lätt att bara tänka att tiden gått. Men den kommer ju faktist till oss hela tiden. Som en gåva. Fritt och förintet. 

Om det är sant så ändra mycket. ”Försent måste inte vara försent, brottom sällan brottom och vila kan få bli vila” som Tomas skriver.  

Med den inställning kanske vi kan slipper stressen över att tiden går så fort. Vi tar emot den istället. Välkomnar den att slå följe med oss. 

Sofflocksfilosofi – del 1

Tomas Sjödin har gett oss sina tankar om Sofflocksfilosofin. Värda att notera och fundera lite över. 

Du hittar dom i hans bok ”Det händer när du vilar”. Att koppla av har väl inte varit min bästa sida genom livet. Det är en sak att inte göra något vettigt. En annan sak är att koppla av. Det skall jag börja träna på. Det finns ju alltid något att göra typ. Även om man inte får något gjort. 

Hör kommer dom fyra första. Dom andra fyra kommer i morgon. 

1. Den som har tid vinner hjärtan. 

I originalet heter det: ”Den som är vis vi ner hjärtan. Den är vis som kan hantera sin tid. 
2. Det är viktigare att vara upptagen av vad som händer här än vad som händer där. 

Vi är så upptagna med vad som händer någon annanstans att vi missar allt för ofta vad som händer närmast oss. Mobilen kan med ett enkelt tryck ta oss runt jorden med dess nyheter. Samtidigt kan jag missa något viktigare mitt framför näsan. 

Att vara närvarande här kan vara så svårt fast det egentligen är mycket enkelt. Att alltid vara nåbar via telefonen är ett gissel. Jag vet hur det kunde vara när vi svarade att vi inte ville svara hemma hos oss. Vi valde ibland att bara låta telefonen vara när det ringde. För somliga var det konstigt. För oss var det ett befriande måste. Så gör jag forfarande. Man måste inte svara. 

Kanske jag skulle behöva lära mig att koppla ner omvärldskontakten via olika medier. Tror jag skulle må bra av det. Kanske du med. 
3. Istället för att tänka ”Det tar tid”, försök tänka ”Jag har tid”

   ”Det är i tankarnas värld som stressen uppstår” skriver Tomas.  Kanske har han så rätt. I tänket drar vi i väg. Ska nog pröva tanken att tänka att ”jag har tid” och försöka gör det på en gång så är det gjort. Troligen mycket fort och sen kan man släppa det. 
4. Allting är roligt om man har tid för det

”Det är inte sysslorna som är tråkiga, det är att utföra saker under tidspress som är trist” Ligger något i det. Jag brukar säga att allt beror på utgångsläget. På något sätt avgör allt hur jag bestämmer mig för att det ska vara. Tråkigt – så blir det tråkigt. Roligt – så blir det roligt. Ja, åt det  hållet i alla fall. 

”Tid för vanligheter är en bra hastighetsmätare”. Sug på den. Hinner vi med lite småsaker så är det en bra indikation på att tempot är lagom. 

 

Augusti-getingen

Dom där flygande krypen verkar ju vara som värst i augusti. Getingarna alltså. 

Jag kom till A6 härom dagen. Där sitter, nja snarare springer, det en dam och försöker äta glass. Men en geting har tagit sikte på samma glass. 

Mötte själv en sådan där närgången en på jobbet. Alltså dom vill ju inte lämna någon i fred. Dom flyger rätt sakta och segt men att hinna klapp dom lite på ryggen, det hinner man inte. 
En medarbetare blev stungen av en sådan krabat för några dagar sedan. Inte alls trevliga. 

Den typen av augusti-känsla är jag gärna utan. Helt klart. Då får gärna hösten kliva på i ett rasande tempo. 

Olika sätt att uttrycka sig…..

Lyssnade till Liberalernas ledare, Björklund. Han berättade om satsningen på lärarna. Högre intagningspoäng ska krävas. Och test som – så kommer det som blir lite konstigt på ett sätt – test som ”sållar bort” dom olämpliga. 

Tänk om han hade vänt på det istället. Typ – så har vi test som gör att vi hittar dom mest lämpliga. (Finns säkert än i bättre sätt att säga det). 

Kanske skulle det vara mer trevligt för en lärare att uppfatta sig upptäckt för sin kompetens och kunskap än att blivit kvar för att andra sållats bort. 

Om politiker och dom som är företrädare för skolfrågor tänkte sig för hur dom utrycker sig skulle dom vinna större förtroende hos dom som ska utföra det jobb dom beslutar om. 

Visst är det på ett sätt sant att testen sållar bort bort dom mindre lämpliga eller tom helt olämpliga personerna för läraryrket. Men det är lika sant att man ser och upptäcker dom som passar allra bäst för samma yrke. 

Att staten satsar på våra lärare och ett viktigt beslut. Oerhört rätt tänkt. Kanske det dock inte räcker med varken högre lön eller bättre utbildning när förutsättningar ändå haltar. För många elever som varje lärare skall ublda. För stora bekymmer i samhället i stort som påverkar möjligheterna. När elever inte klarar klassrummets förutsättningar behövs det extra stöd vilket man allt för ofta verkar ha för lite resurser för. 

Ta ett samlat grepp istället för att bara se till högre lön och bättre utbildning (vilket naturligtvis är ett bra första steg). Satsa på fler vuxna i skolan. Anställ flera olika kompetenser som kan möta det allt större komplexa behov som tex språk, elever som behöver större stöd mm mm. Ge skolan mycket mera pengar så att vi kan skapa en fantastisk bra skola. Så prata inte så mycket.  Gör något istället.   

Augustihösttecken

Allt har sin tid. 

Sommaren har sin tid. Varje åt som sommaren går mot sitt slut kan jag känna en lust till att flytta söder ut. Allt för att få mycket mera sommar. Helt allvarligt längtade jag en tid att flytta till Florida. Att ha sommar året om blir nog starkare för varje år. Dock längtan att flytta till Florida ligger långt ner i byrålådan för tillfället. 

När augusti kommer med sin på påminnelse om hösten känner jag ändå en glädje över vårt lands olika årstider. Den första morgonen då bilen har mycket fukt och dagg på sig påminns man över att nu är hösten nära. Det hände i lördags. När augustidoften träder in vilken jag inte tycker ha skett på riktigt ännu (tack och lov). Snart får vi se dom mäktiga färgerna ta över landskapet. 

En annan typisk höstkänsla infann sig i helgen. Jag plockade fram ljusen. Tände många av dom. Kollade upp mina värmeljus. Det var lite skönt att tända ljusen i en kulen kväll. När detta sker har hösten på något sätt knackat på dörren.  Och det bara sker och man upptäcker det liksom när det är ett faktum. 
Den här hösten och vintern ska jag få uppleva dess skiften utefter Vätterns strand. Det ska bli en upplevelse i sig. Vatten i alla dess skiften är vackert på något sätt. När vattnets värme stiger i en dimma en kall morgon i solsken. Tänk, den är lika värdefull att få fotografera som en solnedgång en varm sommarkväll. 

Välkommen hösten. Fast lite motvilligt tar jag emot dig. 

Ps Något som har sin tid är jordgubbar också. Glad över att bo på en plats som haft tillgång till svenska jordgubbar så här länge. Fast det är väl en tidsfråga tills dom också tar slut. Men då kan jag plocka fram lite gubbar ur frysen och drömma mig tillbaka till sommaren. Inte så dumt på många sätt tänker jag Ds 

Söndagstankar – vad du vill att andra ska göra….

Alltså: allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Detta är lagen och profeterna.‭‭Matteusevangeliet‬ ‭7:12‬ ‭SFB15‬‬

En vers som vi nog behöver påminna oss om då och då. 

Denna sanning har säkert många djup att söka. 

Hur vill vi bli bemötta om vi kom flyende?

Om vi gjort fel hur skulle vi vilja att andra människor ”hanterade” oss då? 

Om vi behövde hjälp hur tänker vi då?

Kanske denna tanke först behöver ses utifrån våra egna behov. Vår egen önskan. Vår egen begränsning. När vi upptäcker hur många gånger vi är i behov av att någon hjälper oss med något, bemöter oss med respekt, ger oss förlåtelse eller vad det nu kan vara, kommer det att påverka oss i vår handling till andra. 

Samtidigt tänker jag att vi hjälper inte för att få något tillbaka. Vi gör det för att vi vill hjälpa. Inte med någon baktanke. Annars blir det ett köpslående som inte är sunt. 

Vi behöver gå före och visa vägen. Hjälpa utan att kräva något tillbaka. I sinom tid kanske vi själva får hjälp när vi behöver det. Men det är då det. 

Det finns salt lakrits och verkligen salt lakrits 

Det finns saltlakrits som du säkert vet. Sen finns det salt lakrits. Och då talar vi om riktigt salt lakrits. Isländsk lakrits som faktiskt är köpt i en butik i Kalmar. 
Den är så salt att man ofta hostar till lär man äter den. Man tar en bit eller två. Njuter. Sen räcker det. Blir lite svettig av den. Sen blir man ju törstig. Men sååååå god. Det blir väl något av en hatkärlek till denna lilla Goa svarta salta sak från Island köpt i Kalmar. 

Så är det! Gott är det! Typ! 

Japp. Bara så ni vet alltså. 😄

Vilken tur att…..

Vilken tur att dygnet har 24 timmar och veckan har sina sju dygn. 

Jag vet inte hur det skulle ha blivit om det bara var 12 timmar/dygn. Har fullt upp att få till det med dom 24 just nu. 

Tänk att man gång efter annan önskar sig fler timmar per dygn. Allt för att få mer gjort. Kanske är det mer en känsla av att hinna med allt man borde. 

Jag kan känna att man inte alltid kan styra över sin tid. Man planerar och tänker ut en plan för dagen. Så hände det något som gör att dagen inte alls blir som man trodde. 
Samtidigt är det något av en tjusning över det. Det ger på något sätt en extra touch över det hela. Innebär inte alltid något negativt. 

Ibland skojar man om att det vore lättare att vara lärare utan elever, enklare att ha butik utan kunder osv. Naturligtvis är det ju inte alls så. Vad vore livet som lärare om inte eleverna fanns? Vad vore livet i en butik utan kunder? Vad vore livet på jobbet utan alla medarbetare? Det vore ingenting.  Tack och lov för eleverna, kundens och medarbetarna. 

Kanske är frågan mer timmar på dygnet ett rop om att ha en suck att räcka till. Problemet är ju inte att medarbetarna frågar om min insats. Problemet är mer känslan av att inte räcka till. Att man ibland skulle önska att man kunde vara mer än en Pedher.  Så att man skulle kunna stötta och hjälpa till mycket mer än man klarar. För det känns ibland lite orättvist mot den som önskar hjälp när man inte klarar att möta den önskan som man så gärna vill. 

Ändå är det tur att man bara är en med begränsad tid och möjlighet. För då tvingas man till att ta hjälp. Be om hjälp och låta fler komma med i processerna. 

Tillåter man inte det kör man snart i diket. Vilken tur att vi är många.  

Med lite stöd kan man uträtta underverk

När man tittar på OS och fotboll kan man se hur fotbollsspelarna vädjar till publiken att ge dom stöd. Man brukar visst säga att publiken är en extra spelare på plan. 

Igår på blodomloppet konstaterade flera att det gick av bara farten. Dom andra löparna plockade fram extra krafter hos dom själva. 

Inte så ovanligt att man inom idrotten talar om att publiken lyfter atleten till bättre prestationer. 

Jag tror att det gäller på fler områden i livet.  När vi får ett extra stöd och uppmuntran, när man möter tillrop och hejarop blir man bättre. Man hittar extra energi. Man vågar tro lite till om sig själv. Man får modet att ta nya initiativ. Där man bromsade i osäkerhet vågar man nu släppa på lite. 

När någon tror på mig börjar jag tro på mig själv. Självförtroendet växer. Man gör framsteg som tom överraskar sig själv. 

Funderar man så blir det lite mer spännande och intressant.  Vem kan du och jag lyfta till högre höjder? Vem ska vi frigöra från ett mindre bra självförtroende? Hur kan vi skapa tro för att lyckas? 

Kanske är det så att du och jag kan vara nyckeln till att någon ska våga något. Att för någon att lyckas.

Är vi så storsinta att vi är beredda göra detta? Att någon får lyckas genom att vi hjälper till? Att någon kan lyckas kanske på vår egen bekostnad? 

Jag är rädd för att ibland är risken för stor att vårt ego hindrar oss till detta. Vi vill hellre lysa själva än att se andras framgång. Vi lever i en ganska egoistisk tid. 

Vi behöver se oss omkring och se vem vi kan vara med och uppmuntra och hjälpa till framsteg. Vem kan du ingjuta mod? 

Visar du på denna storsinthet tror jag att du välsignas tillbaka på något sätt.