Söndagstankar – Att lyssna i tro

Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt.”‭‭Markusevangeliet‬ ‭10:27‬ ‭SFB15‬‬

Hur förhåller vi oss när vi läser ett bibelord, hör Guds röst inom oss eller får ett tilltal från Gud genom någon person?

Är vi mest kritiska ifrågasättande eller vill vi välja att tro på det? 

Denna söndag är temat ”att lyssna i tro”. En tanke som skapar funderingar. Att lyssna i tro är ett förhållningssätt som vi kan välja hur vi förhåller oss till. Vi kan välja att stå vid sidan om och se det som omöjligt det vi får till oss. Eller så väljer vi att lyssna i tro på att det verkligen är så. 

Allt för ofta tvivlar vi. Det känns omöjligt. Kan inte vara sant. Troligtvis är det utgångsläget som avgör. Ser vi till våra egna möjligheter och kunskap är det ju ganska lätt att misströsta och tvivla. Vi ser det som omöjligt för att vi själva inte klarar av det. Vi kan inte lösa det själva. 

Men om utgångsläget är utifrån en Gud som har all makt i himmelen och på jorden, vars ord kan få saker och ting hända, borde det vara lättare att lyssna i tro. Det gör att det blir möjligt. 

Utifrån detta tänk kanske vi kan famna bibelordet jag citerat tidigare. 

Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt.”‭‭Markusevangeliet‬ ‭10:27‬ ‭

Försök att läsa dessa rader utifrån att det är möjligt. Att det faktiskt står det det står. Inte vad du i tvivlet ibland läser in i texten. Utan att det som står är sant. 

Välj att lyssna i tro. Det handlar om tillit, förtroende, förtröstan, att håll för sant, lita på eller som Hebr 11:1 uttrycker det:

Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.

Vi tror på en Gud som har makt bakom orden och som kan förändra förhållanden. För Gud är allting möjligt!

Borta bra men hemma bäst

Jag sitter vid mitt frukostbord och njuter av den ”vanliga” frukosten. Ägget med den riktigt gula gulan. Brödet som är fruktigt grovt. Kite Youghurt. Kan bara konstatera att borta är bra men hemma är bäst. 

Att vara på resande fot under 14 dagar för mycket med sig. Matvanorna blir inte dom samma. Spännande med nya smaker. Fast ibland är det lite väl spännande.  Kaffet var mest intressant i Etiopien. Där gjorde man det liksom på riktigt. Med ett gott resultat. I Tanzania var det pulverkaffe för hela slanten. Det var väl okej men ändå. Men kopparna var ju så så så små. Man fick ju nästan lera efter dom i handen. Så fick man höra att man drack SÅå mycket kaffet. Det fick helt enkelt åt så många fler av dessa miniatyrdonen. Ju. Jaja. 
Det blir ju lite extra fint när man gör det från grunden. Hälla det från en vacker kanna tex. Nu har man ju inte tid ned detta på morgonen. I och för sig kan man ju väl typ gå upp tidigare förstås. 

På tal om morse. Somnade kl 20 i går och vaknade kl 6 🙄🤔😁😄 

Nu tar jag mig an en vanlig dag på jobbet. Det är också ”borta bra men hemma bäst”-känsla på det. 

Böneutrop- nja

Jag har vaknat ut av böneutrop några mornar nu. Man börjar rätt tidigt. Är det helgdag så gör man det många många gånger under morgonen. 

Jag är för religionsfrihet i vårt land. Absolut. Men böneutrop? Nja, kanske inte ändå. 

Minns en period där vi i Sverige diskuterade kyrkklockornas vara eller icke vara. Folk menade att dom störde. Dom dämpades vid dom senare eller tidigare tiderna på dagen. Somliga kyrktorn tystnade helt. I ljuset av böneutrop är dessa klockors ljud ganska beskedliga.  

Ska böneutrop börja ljuda så skall klockorna börja klinga igen. Vilken ny ljudbild det skulle innebära i vårt land. Inte mycket till vila för god sömn. 

Så om man nu skulle fråga efter min åsikt (vilket visserligen ingen ännu har gjort dårå) så är mitt svar på om vi ska ha böneutrop  Sverige ett Nja. Med mer betoning på Nej Tack. 
Religionsfriheten, i tänket att utrycka det, kommer nog att sättas under prövning i vårt land. Kommer nog att bli många och långa diskussioner man emellan. Stefan Lövfen får fundera på en lösning. 

Så att bli väckt till någon som ropar i en högtalare kl 4 (typ) varje morgon tycker jag känns mindre roligt. Så funderar jag i alla fall. 

När jag summerar…..

Inte så att jag redan börjar summera mitt liv. Känner mig inte en dag äldre än…….. hm………. än igår. 

Nej, jag börjar se fram emot att summera detta år. Om nu bara året fortsätter på samma goda väg kan jag nog summera ett intressant år. Mer än så låter jag nog hänga i luften än så länge. 

Men visst är det mycket av summering ? Man summerar arbete så långt man i nuet  kommit. Man summerar månader hur dom gått. Likaså veckor. Inte minst dagar. På något sätt summerar vi genom att reflektera över dagen. 

Min summering hänger ofta ihop med att också blicka framåt. Vad har jag med mig av det jag gjort som kan lära mig något? Vilka minnen vill jag ja med mig in i det nya jag möter? Hur får det påverka mig? 

För somliga kan summering vara olustigt och jobbigt. Fast jag tänker mig att den snarare kan uppmuntra och berika. 

Summering är nog mest ett sätt att räkna ihop det vi varit med om. Lägga ihop dom bilder vi får ihop och summan blir ett fantastiskt pussel. Vissa bitar med med mörka inslag. Kanske några skuggor. Jag har fått lära mig att skuggor ger djup i bilden. Ligger något i det. Livsbilden blir djupare med dom mörka pusselbitarna som gjort att vi mognat. 

Vi behöver nog inte vara så rädda för den bild som växer fram i vårt livspussel. För när vi får hela bilden klar kommer vi vara tacksamma för varje bit på något sätt. Trots allt. 

Ska bli intressant att få lägga klart detta års pusselbild…..

Kontraster 

Kontraster mellan fattig kan vara ombarmhörtigt tydliga. 

Likaså väldigt nära varandra kan dom stå. 

Kontrasterna i vår värld är inte okej när det gäller fattigdom. 

Punkt!

Väntan

Jag minns hur det var dagen innan julafton. Inte minst dagen innan födelsedagen. Den väntan var inte rolig. 

Listan var ju skriven. Allt jag önskade mig och lite till stod ju på den listan. Tänk att man trodde att mamma och pappa skulle ha råd att uppfylla en sådan lista. Ja, jag trodde nog aldrig att jag skulle få allt. Men kanske att om jag önskade mg mycket så kanske hade jag större möjlighet att få något extra paket typ. 
Väntan till dessa dagar var inte roliga. Inte heller när paketen låg där under granen och liksom ropade ”öppna mig” så tydligt och högt. 

Väntan kan vara jobbigt. Väntan på att nya jobbet ska komma och börja. Väntan på en viktig händelse i livet. Väntan på att något inte skall ske (om man nu kan utrycka det så).

Det lilla lustiga i väntan är ju att det är ju inte så ovanligt att när det väl drar ihop sig  det stressigt i alla fall. 

Som tex i går morse. Kl 7:30 skulle jag vara redo till avfärd. Då hittade jag inte mina glasögon. När jag bäddade sängen hörde att något skramlade till. Mina glasögon hade visst hamnat på golvet under sängen. (Dom är av så lätt material att dom flög iväg av vi vindpusten när jag la på överkastet.) Innan jag fattade det var det några rundor i lägenheten. 

Att vänta är inte alltid så lätt. Vänta kan nog vara något riktigt svårt. Att bara slappna av skulle vara ett enklare fenomen.  För det är nog just ett fenomen. 

Väntan är ju ibland den stora grejen faktist.  Man drömmer. Man längtar. Man hoppas. Kanske skriver man upp det man längtar till lite för mycket. Så blir man besviken. 

Ibland kan jag tro att väntan kan bli allt för verklig att den ger en omöjlig lösning och så blir man så besviken på allt när det väl händer. 

Jag är rädd för att ibland väntar vi förgäves. Under väntans tider ändras förutsättningar och det blir liksom inte möjligt eller annat hindrar. 

Väntan är nog mest jobbigt trots allt. 

Tacksamhet

Att känna sig tacksam är något man bara kan tillskriva sig som nåd. Oftast kan man inte ta det för givet. 

Mitt i motgångar kan man uppleva tacksamhet. Förutsättningen är att man fäster blicken på rätt ställe. 

Tacksamhet är så gott att känna när något verkar ha gått åt fel håll nu vänt pt rätt håll. 

Tacksamhet har inte alltid sin källa i något stort och vidlyftigt. Tacksamhet kan kännas lika häftig även i det lilla. 

Tacksamhetens välbefinnande gör något gott med oss. 

Att vara tacksam är något vi kan tillåta oss att vara. Något vi kan bestämma oss att vara.  

Det räcker med att se oss omkring för att upptäcka att vi har mycket att vara tacksamma för. 

Andra mår så mycket bättre när vi visar dom vår tacksamhet. Det lilla ordet tack kan göra underverk hos den som får ordet riktad till sig. 

Tacksamhet är inget vi kan ta för givet. Men det finns goda förutsättningar för att få känna tacksamhet. 

Jag känner mig så tacksam just nu. För två dagars konferens som ingav mig nytt hopp. För mitt arbete. För kommande dagar. För livet. 

Min bön idag är att alla skall kunna få upptäcka allt man kan vara tacksam för idag. 

I går morse hade jag förmånen….

I går morse hade jag förmånen att få leda en morgonandakt på Ledarforum som Erikshjälpen hade i Norrköping. Så tacksam och glad för den möjligheten. Jag tror att jag vill bara dela med mig till dig om den hälsning jag gav då. Kanske behöver du den också. 

Jag fick en sång till mig inför den morgonen. Det är en gammal gospel. 

Texten är så här på engelska:

Nobody knows the trouble I’ve seen
Nobody knows but Jesus
Nobody knows the trouble I’ve seen
Glory, Hallelujah

Sometimes I’m up
And sometimes I’m down
Yes, Lord, you know sometimes
I’m almost to the ground
Oh, yes, Lord, still

Kanske tycker du att du står rätt ensam i det du möter. Du kan inte prata med någon om det. Brottas med frågor som ingen annan vet om. 

Då är min hälsning till dig: Det finns en som vet om. Det finns en som brottas med dig. Det finns en som gråter med dig. Det finns en som skrattar med dig. Det finns en som vet där ingen annan vet. Det vet Jesus. ”Nobody knows, but Jesus.”

Ta in det. Tänk på det. Låt det bara sjunka in. Han är med dig när ingen annan kan vara det. Han vet!