Under min resa i Moldavien så inser jag att språket inte alltid hindrar en gemenskap. Jag kan inte ryska , moldaviska eller rumänska. De språk som fungerar i Moldavien förutom engelska. Att möta barnen på familjehemmet eller i de olika center där som fick mat bevisade det.
Med ögonkontakt kommer man långt. Med en kram talar man tydligare än vilken lång konversation som helst.
Tänk att kunna se på varandra och ändå verka förstå…..
Man leka med barn utan att prata samma språk. Men kan be ihop utan att förstå vad den andre ber men ändå känna bönens atmosfär och kraft. Att få förbön för något men inte förstå orden som beds och känna den kraft som frigjordes var en fantastisk upplevelse.
Tecken med händer och kroppsspråk kommer man långt med. Att rita kan ge en tydlig förklaring när inte språket räcker till.
Det handlar troligen mer om att våga finnas i det. Våga se. Våga prata fast man inte förstår.
Pedher´s blogg 