När båten behöver lite tillsyn…

Vår livsbåt kan gå sönder. Helt enkelt ta in vatten. Den blir inte sjöduglig. Då behöver man ta upp den på land för att se över den.

I Jönköping har vi en plats där båtar kan läggas i torrdocka. Allt ifrån större reparationer till underhåll lär man kunna göra där. Varje båt behöver ses över. Nu är jag ju ingen båtmänniska och har således ingen båt. Så jag är ute på svag is nu. Men jag har förstått att varje båt behöver ses över med jämna mellanrum. Kölen behöver rengöras från alger för att få bättre i vattnet. En båt vars skrov går sönder måste i varvet för att lagas. Osv. Osv.

Livets seglats möter mycket som gör att vi kan behöva i varv och torrdocka för en tid.

Sådana tider behöver vi vila i att det kommer nya resor ut på haven. Tids nog är vi redo igen. Men för en tid behöver vi få lite tid för återhämtning och kanske lite ”service”. Kanske läka lite sår. Att då tillåta sig ligga på land ett tag är läkande och viktigt.

Kanske befinner du dig i en sådan period i livet. Vila i det. Du kommer att få kasta loss igen.

Men bli inte kvar när du är färdig. Våga kasta loss ännu en gång. Det finns en ny resa att göra. Jag är rädd för att livets törnar gör att vi ligger ”kvar på land” när det egentligen är dags för nya äventyr. Kanske innebär det nya vågor och stormar. Men så är alltid livet. Oftast är det farbart vatten vi rör oss i.

Så våga kasta loss en gång till. Du har en ny upptäcksfärd att göra. Din tid är nu.

Tips Till dig som följer min blogg via Facebook. Förr kunde man länka direkt till Facebook från bloggen. Det hindrar FB numera. Så därför får jag länka manuellt när jag får tid. Men du kan följa min blogg via www.pedherskoog.com om du vill. Så missar du inte mina uppdateringar även om inte fb visat det. Skriver typ varje dag 😊🙈. Lägger upp dom kl 6. Håll till godo om du vill.

Man vill ha kakan men inte baka den

🍪 Mina bakkunskaper är mycket små. Det är lätt att räkna det jag bakat. Så där har jag inte mycket att tillföra. Möjligen att rubriken stämmer väldigt bra in på mig när det gäller bakning. Jag vill gärna ha kakan men inte baka den ( ja knappt det heller för jag äter inte mycket kakor 🍪)

Tänker mer på att det är mycket vi vill ha men vi vill inte göra något för att få det. Helst ska någon annan göra det. Vi ska helst bara njuta av det.

Till exempel…..

Vi vill ha en bra miljö att leva i. Bara någon annan avstår all miljöförstöring.

Vi vill ha en god välfärd om bara någon annan är sparsam.

När vattnet börjar sina är det bra om all andra spar …..

När pandemin dra fram ska alla andra ta hänsyn…..

Listan kan säkert göras mycket lång. Men jag tror du fattar min poäng. Man vill ha kakan men inte baka den.

Kanske är det typiskt mänskligt. ”Skulle jag …?” Varför ska jag behöva göra….? Det är ju ingen idé att jag gör spar på miljön eftersom ingen annan gör det. Varför ska vi i Sverige dra ner på koldioxid när andra länder struntar i det?

Jag tänker att vi behöver göra en restart- omstart. Starta om systemet. Så att vi kommer från rätt håll igen. Vi har så många ”buggar” i vår tanke och handling.

Tänk om – gör rätt

Det är väl en bra hållning. Vill vi ha kakan så får vi allt baka den.

Tänk om vi bara visste ….

Tänk om vi bara visste hur det ska bli?

Pandemin har hjälpt oss att få ett nytt perspektiv på vetande. För hela tiden har vi matats med att vi vet inte riktigt hur det blir framöver. När får vi göra si eller så. Vi har fått lära oss att vänta på svaren. Svar som inte varit så enkla att ge eftersom frågorna inte heller varit så lätta att fråga. För allt är så nytt. Ett nytt virus vi aldrig har haft.

Vår trygghet ligger ofta i att vi vet vad som kommer. Våran almanacka fyller vi med händelser och så vet vi tryggt vad som ska ske.

Jag tror att pandemin har hjälpt oss att leva utifrån ett perspektiv av ”vi får se”. Eftersom det har varit rent omöjligt att beskriva framtiden.

Det har också lärt oss att vänta på svaren. Tvingad till att vara nöjd med att svaret dröjer. Helt enkelt finna sig i det. Det är också en god lärdom.

Pandemin har också lärt oss att gå i en annan takt. Ja, inte rent fysisk ( mer än distans i både promenad och kö) men att följa en livstakt som är att vänta.

Något som pandemin också lärt oss är att visa hänsyn och omsorg. Det har vi väl alltid gjort tänker du. Jo möjligen. Men se bara hur många fler har hjälpt äldre att handla tex.

En sak till som vi lärt oss. Det är att vi måste vara förberedda på att detta kan ske fler gånger.

Du kommer säkert på fler saker vi lärt oss. Men kan vi komma ihåg dom jag har nämnt kommer vi långt även efter pandemin.

Det heter ju ”inget ont som inte har något gott med sig”. Så mitt i allt det jobbiga med Corona så finns det också goda sidor. Dom kan vi ta lärdom av.

Rastlöshet

För några dagar sedan funderade jag kring att koppla av. Hur viktigt det är att koppla av. Att när det ges möjlighet koppla på detta koppla av.

Det finns en annan sida som många av oss drabbas till och från av. Rastlöshet.

I helgen som gick fick jag möjlighet till några extra dagar ledigt. Så välbehövligt. Så skönt med att kunna just bara koppla av.

Då händer det som så ofta händer när man haft lite för mycket och väl får ledigt. Ledighetens första dag blev fylld av rastlöshet. Hade svårt att vara still.

Det blev en promenad. Det blev 3 (!) promenader. Typ 20 km. Inget ont som inte har något gått med sig.

Okoncentrerad och nervös betyder ordet. Jag skulle inte påstå att jag var nervös. Nej inte det. Okoncentrerad? Ja, möjligen det. Men mer detta att man inte kan sitta still. Har svårt att ta sig för något. Vill att det ska hända något men samtidigt inte vilja det. Undrar jag om det finns något bra ord för det.

Kanske synonymorden ger bättre beskrivning av fenomen rastlös. Några synonymer är otålig, överenergisk, okoncentrerad och rolös.

Kanske är det just rolös som beskriver det bäst. Rolös. Det finns ingen ro i kroppen.

Tack gode Gud för att detta inte är ett permanent fenomen.

Ibland tänker jag att rastlöshet är en form av avgiftning. Alltså att kroppen är så full av energi/adrenalin från en hektisk tid att det är en reaktion på att kroppen går ner i avkopplat läge.

Då är ju helt plötsligt rastlöshet något bra. Man kommer i sitt rätta element igen.

Vad har du för behov?

Vad har du för behov? Vad är det som påminner sig ständigt hos dig som du saknar i livet?

Till och från i livet känner vi behov av något. Vi kan känna livets tomhet som gör sig påmind. Det kan vara sådant som upptar hela vårt intresse och kraft att vi blir orkeslösa ända in i själen.

Mark 10:51
…/… Jesus frågade honom: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” ……/…”

Om Jesus skulle fråga dig samma fråga, vad skulle du svara då?

…………… ja , vad skulle du svara?

Ibland vet vi så väl men när det kommer till kritan och vi får möjlighet får vi tunghäfta. ”Inte ska jag….?…väl..”

Inte vet jag vad du går och bär på för behov. Jag vet vad jag behöver. Vad behöver du?

Så frågan är ställd…. till dig …

…/… Jesus frågar dig: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” ……/…”

Våga dig att närmare Jesus med ditt svar. Han har omsorg om dig. Kommer att ge dig goda gåvor som är bra för dig.

Min bön blir idag:

🙏Herre, tack att du vill möta våra behov. Tack att du alla goda gåvors givare. Ber sig att du möter den som just nu har bett dig att möta dens behov. Tack för din nåd. Tack för att du välsignar. Herre, detta behov har jag….. kan du hjälpa mig med det? Amen 🙏

Vi avfrostas lite nu

Var ledig igår. Passade på att göra lite sådant man inte göra varje dag. Typ rätt sällan om jag ska vara ärlig. Jag avfrostade min frys i köket. Det var inte katastrof men jag hade lyckats att typ tömma det genom att använda det jag fryst in. (Det är ju rätt ofta det bara fylla på typ…..)

Har du tänkt på att hela vårt samhälle håller på att avfrostas? Jag tänker inte på att det har med våren att göra. Utan mer på att vi blir lite mer vänliga. Lite mer omsorgsfulla.

Jag tror att det dom som haft svårt att handla redan före Corona-tiden. Men nu upptäcker vi dom. Vi ser varandra mer. Vi, i många stycken, visar varandra mer omsorg.

En annans sak jag tänker på att klimatet ”avfrostas”. Ja, nu tänker jag inte på att isar smälter. Utan ”symboliskt”. Har du sett att smoggen är borta i många städer. Vattnet i Venedig är inte smutsigt utan det är klart. Det ena stället efter det andra visar på en bättre miljö. Wow. Nu behöver vi hitta vägen att försöka behålla det. Omöjligt? Kanske. Möjligt? Ja visst!!

Så mitt i allt elände finns det goda effekter att ta till vara på. Att fortsätta ha och visa omsorg. Att hitta alternativ till transport som sparar vår luft och planet. Vi klarar oss rätt bra att inte resa utomlands två gånger per år.

Kanske är det en tid att även avfrosta dåliga relationer. Ett bra läge att be om förlåtelse. Ge varandra en ny möjlighet. Så där du har en frostig relation – låt den värmas upp. Det är läge för islossning. Det är läge för god värme mellan er. Vänta inte på den andres initiativ. Ta det första steget du!!

För nu avfrostas mycket i vår tid. Låt dig drabbas av den positiva kraften.

Ps Kolla in vad Hanna skriver om att avfrosta. Så bra skrivet Ds

Gud måste ha fullt upp…..

Gud måste ha fullt upp. Det är ju rätt stökigt just nu. Så många sjuka. Så många som kämpar. Så många bara företag har minst sagt jobbigt. Så många som just nu ropar till honom om hjälp och stöd. Han måste vara rätt upptagen just nu.

Kommer du ihåg den lilla lådan utanför rektorns eller skolsysters dörr? Den som man tryckte på för att få komma in. Så lyste det en röd lampa för upptagen eller grön för att få komma in. Ibland lyste det gul. Då kunde man vänta. Tänk om Gud hade en sådan på sin dörr. Då skulle den nog lysa rött hela tiden.

Men tack och lov. Gud har inte sådan begränsningar som vi har. Han har ingen röd lampa utanför sin dörr. Han är inte begränsad till att göra en en sak bara. Inte höra på en bara. Nej , hans väsen är något helt annat. Något totalt helt annat.

Vi är många som just nu varje dag ber för alla som är sjuka. Vi ber för all sjukvårdspersonal som kämpar. Vi ber för företagare. Vi ber för vår stad. Vårt land. Vår regering och riksdag. Vi ber för dom som leder arbetet om att hantera pandemin på bästa sätt.

Du har alltid tillgång till Gud. Han är aldrig för upptagen. Vila i att han finns där. Glöm inte att lyssna till honom.

Psalm 91:1-3
Den som sitter
under den Högstes beskydd
och vilar
under den Allsmäktiges skugga,
han säger till HERREN:
”Min tillflykt och min borg,
min Gud som jag litar på.”
Han ska rädda dig
från jägarens snara
och den härjande pesten.

För mig finns vilan i hans beskydd. Min tillit till honom finns där. Han räcker till för oss alla.

Jag skulle vilja våga tro …

Jag skulle vilja våga tro…. Hur många gånger har man inte hamnat där. Där tvivlet tar vid för en stund. Där man undrar vart Gud är mitt i allt. Där man skulle vilja hör hans röst lite tydligare. Lite klarare. Att svaret kommer på den bön man haft.

Påminns om en text som skrevs 1969. Redan då kunde man brottas med samma sak. Och det mest troliga är att man haft samma brottningskamp genom århundraden. Du kan läsa sångtexten lite längre ned.

Det som slår mig att det, trots denna brottning, har tron ändå hållit. Genom alla tider har inte tron på Gud försvunnit. Tvärtom. Den har över världen tilltagit.

1. Jag skulle vilja våga tro
att någon har mig kär.
Jag skulle vilja våga tro
att Gud kan vara här.
Jag skulle vilja våga tro
att kärlek är
den makt som ändå världen bär.

2. Jag skulle gärna vilja tro,
men vem törs göra så?
Jag skulle gärna vilja be,
men vem kan bönen nå?
Jag skulle gärna vilja tro
att någon ser
den mening jag ej fattar mer.

3. Jag skulle vilja våga tro
att någon ser all nöd.
Jag skulle vilja våga tro
att Gud finns bortom död.
Jag skulle vilja våga tro
att någon fanns,
som ville att jag vore hans.

4. Jag skulle vilja våga tro.
Jag kan ju inte mer.
Som kornet väntar tid att gro,
att livets under sker,
så väntar jag och längtar jag
att jag ska få
den

Att vilja bli älskad. Se Guds närhet. Att tron och tilliten finns där. Känna meningen med livet. Så viktiga tankar.

Som kornet väntar tid att gro,

att livets under sker,

så väntar jag och längtar jag

att jag ska få den

Kanske ändå nyckeln ligger här. Att låta tron planteras som ett frö inom oss. Att göra som vi gör med försådden i dom små krukorna – vi skapar förutsättningar för att fröet kan gro och växa. Så kommer växten. Tron växer. Och det blir till slut en planta med dess blomma och frukt.

Till slut kan du vända sången i ditt liv. Från ”jag skulle vilja våga tro” till att ”jag tror genom allt ”. ’Trots allt’ höll jag på att säga.

Så ge inte upp. Låt tron vara fröet i ditt liv. Ge det näring. Låt den stilla växa. Den kommer att välsigna ditt liv. Mitt i allt du möter. Tron får bära dig. Du behöver inte krampaktigt bära den.

🙏 Herren välsignar dig och beskyddar dig, Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.

Ps Ett bibelord till på din väg…..

Jesus frågade en man som var född blind: “Tror du på Människosonen?” Han svarade: “Vem är han, herre? Jag vill tro på honom”. Jesus sa: “Du har sett honom. Det än han som talar med dig”.Joh 9:1-41

Du ska söka Herren, din Gud, och du ska finna honom, om du frågar efter honom av hela ditt hjärta och med hela din själ.5 Mos 4:29-31

Pytt i panna är en rätt bra mix….

Står och gör morgondagens matlåda. Denna gång fick det bli pytt i panna. Lite mix av lite av varje. Inte så dumt tänker jag.

Det är inte alltid som man kan få till den häftigaste matlådan precis. Men varför måste sen alltid ”slå” alla andras matlådor?

Ibland är just pytt i panna inte så dumt. Man tar vad man har och är nöjd med det.

En rätt bra livsfilosofi. Att inte alltid sikta mot stjärnorna. Utan mer ta det man har. Och vara nöjd med det.

Jag tänker att vi skulle mer vara nöjd med det enkla vardagliga.

En middag med pyttipanna kan se väldigt olika ut. Beror helt på vad man har i skåpet. Vilka tester man har. Eller vilka olika ingredienser man just då har.

Det som sammanför är att man gör något av det man har.

Det är så livet bör levas. Att göra något av det man har och det man fått.

Så ett pyttipanna-liv är kanske det som ger en krydda i livet. Att söka det man inte har gör lätt att man mister det man redan har.

Kanske är en bra avslutning på dessa tankar är att citera en känd sång….

Var nöjd med allt som livet ger och allting som du kring dig ser ….. // ……. vad nöjd med livet som du lever här

När ambitionerna får ledigt en stund

”När ambitionerna får ledigt en stund”

Låt den frasen få sjunka in en stund

Läste Tomas Sjödins Helgskrönika i GP. Som vanligt landar han in i något jordnära som sätter fingret på något väsentligt viktigt (och lite närgånget)

Är det inte lite typiskt oss människor att vi alltid (ja, nästan i alla fall) är på väg någonstans. Privat i planering och drömmar. I jobbet är det alltid utvecklingsplaner och jagandes efter vinster. Läs vad Tomas skriver.

Ett litet citat kommer här:

”Platsen på golvet i Guds kärleks hydda är, om man tänker så, den förnämsta platsen i tillvaron. Man måste inte ha ett ärende för att sitta där en stund. Man slipper vilja något. Inget skall utföras och inget rapporteras. Och just där, där ambitionerna får ledigt en stund, öppnar sig en plats där det är gott att vara. Det är den sortens möten som ger rytm och tyngd åt vår tillvaro i den här världen.”

Ett par hade fått besök i sin hydda. En man kom och satt tyst en stund innanför deras dörr. Sa ingenting. Det hände flera gånger. Sa ingenting. Till slut insåg dom att han bara ville sitta där en stund.

En fin bild på gemenskapen med Gud. Man måste inte alltid ha ett ärende till honom. Det räcker gott att bara sitta där en stund.

Så skriver Tomas så här:

Gud kanske inte heller alltid vill något? Mer än att bara sitta där en stund och värma våra liv med sin närvaro. Som att Gud ibland måste få viska till oss: ”Vi är inte på väg någonstans, vi är här”.

Jag tror detta är ett viktigt budskap till oss idag. Vi måste inte alltid vara på väg någonstans. Det räcker med att vara här och nu.

Den Gudsbild Tomas beskriver är så sann. Tänk att Gud bara vill sitta där och värma oss. Har han något att ta upp gör han det vid ett annat tillfälle. Han älskar att vara med oss.

Kanske skulle du låta dina ambitioner få ta paus en stund. Och låt dig bara vara en stund. Där finns läkedom. Där finns den kraft du behöver. Där finns friden. Ro. Där kan du slappna av och släppa ner axlarna.

Så stanna upp lite. Var bara med vår Herre en stund. Han vill finnas där vid din lägereld och värma ditt inre en stund.