Kategori: Blogg

Publicerat den

Så är dagen här 🕯

Vi tänder ett ljus i advent,
det värmer den som frusen är.
Vi tänder ett ljus i advent,
det sprider ljus i vårt mörker här.
Och alla som är rädda och fryser på vår jord,
dom borde få sitta vid vårt bord
när vi tänder ett ljus i advent, när vi tänder ett ljus i advent.
när vi tänder ett ljus i advent.

🕯 Vi tänder ett ljus i advent

Denna tid är något speciellt. Efter en mörk tid så tänds världen upp på något sätt. Redan här tänker jag att nu har det vänt. Visst, vintersolståndet har inte varit än. Det dröjer ett tag till. Men redan 1 advent påminns vi om ljuset. Ljuset i världen. Och i dessa tider behövs det mer än någonsin. Vi tänder ett ljus med bön om att pandemin ska försvinna från vår jord.

🕯 … det värmer den som frusen är …

Det finns så frusna just nu. Inte främst att vädret är för kallt. Utan man känner sig frusen i sitt inre. Pga ensamhet. Sjukdom. Förlorat än nära vän i covid. Oro. Ja, man känner sig frusen in i själen. Därför tänder vi ett ljus för dig som behöver värme. Guds ljus värmer inifrån ut. En värme som blir så mycket mer än att värma sig med en jacka. En innerlig skön värme som mjukar både kropp och sinne

🕯 Det sprider ljus i vårt mörker här

Vi behöver verkligen sprida ljus omkring oss. Dess motsats gör så mycket dumt. Förstör ibland djupt inne inom oss. Nej, vi behöver sprida ljuset. Kanske kan ett ljus i fönstret få sprida denna värme och kärlek.

🕯 Och alla som är rädda och fryser på vår jord, dom borde få sitta vid vårt bord

Det finns så många på vår jord som är ensamma och rädda . Så många som skulle uppskatta att få sitta vid någons bord. I år blir det inte så lätt. I år kommer vi att ha många som inte kan sitta vid någons bord. Ensamma. Rädslan kan vara krig, flykt, sjukdom men också pandemi i år. Därför tänder vi ett ljus för alla rädda. För dig som i år blir mer ensam än vad du egentligen orkar med. För dig tänder vi ett ljus.

🕯 Ljuset vill hjälpa oss att rikta blicken till den person som julen handlar om. Jesus Kristus. Det är en tid som verkligen uppmanar oss att söka oss till Jesus. För i Jesu närhet finns värme. Där finns en motkraft till ensamhet. Där måste mörkret ge vika. För vi vet – inget mörker kan stå emot ett ljus. Hur litet det än är.

🕯 Tänd ett ljus och låt det brinna
Låt aldrig hoppet försvinna det är mörkt nu
Men det blir ljusare igen. Tänd ett ljus för allt du tror på För den här planeten vi bor på
Tänd ett ljus för jordens barn – för jordens folk

Publicerat den

Många strängar på sin lyra

Du har säkert hört det …. ”att ha många strängar på sin lyra” Nu är instrumentet på bilden en Luta. Men den har också många strängar. Ibland fler än vad denna har.

Att ha många strängar på sin lyra vill kanske berätta om vår duglighet och kompetens. Och visst, att kunna mycket och göra mycket är väl bra. Fick höra att jag var en ”paketlösning” i kyrkan jag jobbade i. Jag kunde sjunga, spela, leda möten, predika, ta upp kollekt mm. Det liksom fixade sig. Men hur kul är det? En enmansshow är väl inte så kul om den upprepas varje söndag i varje gudstjänst. Nej, jag tror det behövs många strängar av olika slag i tex en gudstjänst.

Nej, jag skulle vilja slå ett slag för den som bara upplever sig ha en eller två strängar på sin lyra. Vet du, det är gott nog. Du måste inte ha flera strängar på du lyra. Du måste inte vara paketlösningen. Du måste inte prestera massa olika gåvor för att räknas. Det räcker med en.

Men nyckeln är att du använder den sträng du fått. Att du låter dig bli använd. Då blir du till välsignelse. Ge sig själv en klapp på axeln idag. Din gåva räcker långt. Den duger.

Du som bär den duger. Ingen ska slå ner den. Stå på dig. Allt för ofta möter jag den där ”inte ska väl jag” ”det var väl inget ” osv. Tacka Gud för vad du fått. Låt ingen ta det ifrån dig. Du är ämnad för den gåva då fått. Den är ämnad för dig. Och din omgivning kommer bli välsignad av och genom den.

Låt mig avsluta med Bo Setterlinds dikt. Kanske kan den uppmuntra dig. Den slutar så här:

Andra skulle inte ha ansett mig värd att spela på, men i hans händer dög jag!

I Guds händer duger du. Låt dig brukas om du så bara ha en sträng på din lyra.

Nu dikten….

Aldrig mer ett ont ord om trasiga fioler!
En gång hörde jag Mästaren spela på bara två strängar.

Han stod bland träden
och spelade på sitt älsklingsinstrument,
hymn efter hymn, visa efter visa,
utkristalliserad smärta, och jag visste:
Den fiolen var jag!

Andra skulle inte ha ansett mig värd att spela på, men i hans händer dög jag!

Bo Setterlind

Publicerat den

Guds hand

Guds hand – jag det var den som Maradona en gång hänvisade till för länge sedan. Nu har denne man lämnat detta jordeliv.

Guds Hand. Den talar om handling. Kraft. Mildhet. Omsorg. Makt. Ledning. Under. Ja, det finns många sätt man kan beskriva den med. Törs inte säga hur mycket Guds hand haft med fotboll att göra. Möjligen. Men jag tvivlar nog på att Guds hand hjälper till så att ett lag kan vinna. Det får vi nog klara själva.

”Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig.” Psaltaren‬ ‭139:8-10‬ ‭SFB15‬‬

”….ska också där…” – något som säger mig att vart jag än är så kommer Gud leda mig med sin hand. Om jag vill det. Det finns inga omöjliga ställen och situationer som Gud inte kan leda dig. Du kan inte komma så långt bort från Gud att hans inte skulle kunna hålla upp dig. Hans kraft räcker långt. Klarar mycket mer än vi kan tänka oss. Ber vi om hans ledning och kraft så möte han oss med det.

Att det står att det är hans högra hand visar på hans styrka. Kanske mindre förståelse hos en vänsterhänt. Man den högra handen står för styrka. Så kanske är det den vänstra handen som leder och den högra som bär.

Kanske kan det få sjunka in i oss denna dag. Att hand hand räcker långt längre än vårt tvivel tror. Att hans hand orkar hålla oss. Med alla våra bekymmer som ofta är så tunga.

Där du nu är, det du nu bär, det du nu brottas med, finns i detta ”…ska också där…”. Försök vila i det.

Publicerat den

Vad får din uppmärksamhet?

Vad får vår uppmärksamhet? Och hur påverkar den oss?

Ett par frågor att fundera på. Till en början så känns den frågan rätt ytlig och onödig. För visst är vi medvetna om att mycket i vår omgivning påverkar oss. Tv. Datorn. Mobilen. Reklamen.

Skall man då lägga till vad som får vår uppmärksamhet kan det i ljuset av påverkan vara harmlöst. För visst är det många saker som får vår uppmärksamhet.

Men om vi stannar till vid just vad som uppmärksammar oss kanske det ändå inte är så harmlöst. För det som får vår uppmärksamhet verkligen påverkar oss. Så mycket att det faktiskt gör något med oss.

I detta kan det ju finnas en form av att ge upp. För vi är ju alltid utsatta på sådant som söker vår uppmärksamhet. Som tävlar om oss. Vars hela sitt syfte är just att påverka genom att få vår uppmärksamhet. Att ändra vårt livsmönster. Att få oss att göra saker. Kanske köpa saker. Kanske till och med påverka oss negativt.

Men om vi istället vänder på det så kan det få vara något fantastiskt bra. För om vi väljer det goda och bra som ska få vår uppmärksamhet så har det också betydelse. Det kan hjälpa oss att göra bra val. Hjälpa oss till ett bra livsmönster. Köpa rätt saker. Att göra bra och sunda saker. Kanske till och med påverka oss positivt.

Så vad får din uppmärksamhet?

Åt vilket håll riktar du ditt liv? Vad vill du ska påverka ditt liv? Här kan vi välja en bra väg. Vem vill du lyssna till? Vad vill du lyssna till?

I en tid som denna kanske det är en av dom viktiga frågorna, förutom pandemin, som vi behöver fundera kring. För den skapar vår framtid.

Så kanske är det ett bra läge att bara stanna upp en stund. Fråga dig ”Vad får min uppmärksamhet?” Och låt den få en eftersmak av ”Gör det gott med mig?” Faller det bra ut så kan du bara förutsätta. Men stöter du på att det inte gör det så är det dags att att stanna upp.

Publicerat den

”…därför låter jag min nåd bli kvar över dig…”

”Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd bli kvar över dig.”
‭‭Jeremia‬ ‭31:3‬ ‭SFB15‬‬

Kärlek är ju något man gärna vill ska stanna för evigt. När den tar slut av någon anledning är det tungt och det gör något mindre bra med oss. Tänker på alla äktenskap som firar både 50, 60 och kanske 70 år. Där kärleken verkar vara stark hela livet.

Det finns en kärlek som varar för evigt. Det är Guds kärlek till oss. Till dig. Till mig. Den finns där. Dag ut och dag in.

Det står att kärleken klarar allt för den har en förlåtande kraft i sig. Och visst är det sant. Den kan överskyla mycket och ge förlåtelse.

Gud har älskar dig med en evig kärlek. Därför……

……låter han sin nåd förbli över dig. Den finns där. Lika sant som kärleken vilar över dig så finns den där. Varför? För dom hör ihop. Det är det stora med Jesu kärlek och nåd.

Tänk om den sanningen kunde få tränga in på djupet i vårt förstånd, känsla och tanke. Att den fick påverka oss med sin fantastiska kraft. Den kommer hela våra inre sår. Den kommer prägla vår möjlighet och vilja att kunna förlåta. Tänk att vi som får leva i nådens kärlek också kan ge ut av den.

Med evig kärlek älskar Jesus dig, därför låter han sin nåd bli kvar över dig!

Det är stort. Det ger hopp. En varm omsorg fyller vårt inre. Tänk att just du och jag får leva i den kärleken och den nåden.

Publicerat den

Vem ska du bära?

Vem ska du bära?

Det finns en berättelse i bibeln om en lam man. Du hittar den i Markus 2. Mannen kunde inte ta sig till Jesus. Jesus fanns i ett hus. Man visste att Jesus kunde bota sjuka. Det är då de vackra händer …

Fyra män bär den lame till Jesus på en bår. När dom inte kommer in genom dörren hittar dom en annan lösning. Man när upp honom på taket. Gör ett hål genom taket och sänker ner mannen framför Jesus. Jesus botar mannen. Och mannen tar sin bår och banar väg genom folkmassan ut ur huset. Frisk.

Tänk om dessa fyra män inte gjort det dom gjorde? Vad hade då hänt med mannen? Vi har fler exempel på liknande händelser i bibeln. Det är ju tydligt att deras insats hade betydelse.

Jag blir orolig för en attityd som lite tufft sagt är ”sköt dig själv och skit i andra”. Det är en attityd som inte har plats i en tid som denna.

Det är inte alltid vi klarar det ensamma. Men tänk att vi då kan bära tillsammans. Vi kan lägga axel mot axel och klara det tillsammans.

Vem ska du bära? Vem ska du hjälpa? Vem ska du stödja? Vem behöver dig just nu? Finns det rum för någon mer i ditt hjärta ?

Publicerat den

Behöver jag verkligen….?

Har du skrivit din önskelista till jul ännu? Minns hur mina listor kunde se ut när jag var liten. Stackars mina föräldrar.

Satt och letade efter några saker jag skulle vilja köpa. Finns mycket att hitta. Samma sak till stor skillnad i priset. Tänk att samma pryl kan skilja 3-500 kronor på. Bara en sådan sak. Hur som helst. Köper man något köper man väl där det är billigats

Men där jag sitter och planerar köpet så slår det mig …….

Behöver jag verkligen denna sak….?

Det är ett konsumtionssamhälle vi lever i. Vi har ”väl aldrig haft det så bra som nu” typ. Vi har möjlighet att handla. Det finns så mycket att handla också. Inte bara i vår stad och land. Kan beställa från hela världen. Bara genom ett knapptryck.

Men man kan verkligen fundera på…… vad behöver vi? I ljuset av hur det ser ut utöver vår värld….. vad behöver vi egentligen?

Klart man vill unna sig något. Självklart. Men ibland undrar jag bara ….. till vad? Man kan ju börja att titta i sina förråd och garderober….. kanske är det rätt fullt där.

I början av pandemin upptäckte vi hur många som rensade i sina förråd. På jobbet blev vi överraskade av hur mycket saker som kom till vår gåvomottagning. Jag minns att jag tänkte att det kommer att märkas i oktober. Då måste ju det sina i inflödet. Men inte då. Det flödar in i massor fortfarande.

Handen på hjärtat…. vi behöver inte så mycket. Man klarar sig rätt bra med färre saker.

I ljuset av den helg vi har passerat påminns jag av sången…. Cornelis visa….

Du kan ingenting ta med dig dit du går
Nej du kan ingenting ta med dig dit du går
Du behöver inga penningar
När du vid porten står
Och du kan ingenting ta med dig dit du går

Kan vara värt att fundera på en extra sväng….

Publicerat den

När jag sprang vilse

Jag var på semester på västkusten. Jag hade varit i området flera gånger. Så jag kände mig frimodig att ta en träningsrunda. Tog ut riktning och kände att själva rutten var klar. Sprang iväg. Men inser efter att tag, borde varit hemma nu, inte kände igen mig. Men det är ju enkelt. Bara kolla i mobilens GPS. Bara det att batteriet började ta slut. Och det gjorde det. Helt borta liksom. Det var en mindre go upplevelse.

Jag kom fram till ett hus. Som tur var man hemma. En kvinna inser vart jag ”hörde hemma” och erbjuder sig att köra mig hem. Så säger hon ”vilken tur du har. Det är bara jag som är nykter och kan köra dig hem”.

Man kan tro sig springa rätt i livet men så händer det något. Man gör helt enkelt ett felval. Så är man vilse. Det sämsta man kan göra då är att ha en attityd av ”kan själv”. Möjligen klarar du det. Men var aldrig sämre än att du kan be om hjälp. För det är inte lätt att hitta rätt i sin vilsenhet. När jag stod och dividerade lite med kvinnan hur jag skulle hitta rätt väg så var det svårt att se klart. Att förstå vägen. Till slut säger hon ”jag kör hem dig”. Hon insåg vad jag behövde. Jag valde att sätta mig i bilen och låta mig hjälpas.

Som tur var hon nykter och kunde hjälpa. För mig blev det en bild av hur vi, som omgivning, behöver vara ”nyktra”. Jag tror du förstår bilden. Att vi är i ett läge att vi kan och vill hjälpa. Kvinnan var inte i ett läge där hon gjorde ner mig. Hon såg hur läget var. Ödmjukt hjälpte hon mig. På något sätt beskriver det hur vi bör vara.

Vilsenhet är så mycket mer än att bara komma bort. Det skaver på självförtroendet. Även på modet. Det gör att frimodigheten får sig en törn.

Tänk att när vi människor har en attityd av att lyfta och hjälpa varandra så frigör det så mycket gott. Ett val vi kan göra. Kvinnan hade valt att vara nykter. Det rädda mig. Du och jag kan välja ett sätt att leva som kan välsigna andra. Det är ett inte så dumt sätt att leva.

Publicerat den

Vem säger Gud att du är?

Vem säger Gud att du är? I första anblicken är det en rätt omöjlig fråga. För hur i hela världen ska vi kunna veta det?

Vem säger du att du är? Hur beskriver du sig själv? Ibland tror jag att vi har en för negativ syn på oss själva. Kanske en frukt av den svenska jantelagens ”du ska inte kom här och vara något ”. Typ så. Så har vi en för negativ syn på oss själva. Visst, vi har nog alla mindre goda sidor hos oss. Men sanningen är ju den att vi jag rätt många goda sidor också. Inventera dom.

Men vår syn på oss själva styr ofta den tro vi har hur Gud ser på oss. Så vår självbild blir på något sätt Guds bild på oss. Vilket inte alls behöver vara sant.

Så vad säger Gud om dig?

Du är så mycket älskad av Gud. ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv.” Johannes‬ ‭3:16‬ ‭NUB‬‬. Du är så mycket älskad av Gud.

Skapat dig övermåttan underbart. Psalmisten hade insett hur det låg till. Skapad av Gud underbart vacker. Gud skapar oss med sig själv som förebild.

Du är ett mästerverk i Guds ögon. I skapelsen ser vi hur han inte bara säger sitt ”bli” om människan. När vi skapas så ”formar han oss”. Och blåser sin livsande in i oss. Han har ett särkilt öga till dig som människa. Skapar oss med sig själv som förebild.

Utvaldes redan i moderlivet. Det finns en sång som beskriver det rätt bra. ”Mamma, vart fanns jag innan jag kom inbunden mage? – Du fanns i Guds tanke”. Ligger något i det. Han ville skapa dig.

Vår pastor Marcus sa i en predikan för ett tag sedan ”Gud har sagt mer om dig än du just nu är ”. Gud tänker goda tankar om dig. Han vill något för dig och med dig. Bara den attityden från vår Herre säger något om honom. Han har sin tanke riktad till dig. Han är intresserad av dig. Vill dig gott.

Gå inte på orden som viskas i ditt inre att du är ingenting. Det är en falsk berättelse.

Blev så glad när jag lyssnade på vår pastor Marcus idag den 25/10 kl 10:30 i vår gudstjänst. Där han lyfte dessa tankar. Lyssna på den predikan han höll. Du hittar den på pingst Jönköpings hemsida Sök den där.

Publicerat den

Så var det dags igen….

Så var det dags igen. Fast på andra ögat. Dom blixtrarna som säger att det är dags att kolla näthinnan. Nu på vänstra ögat.

Minns för nästan precis ett år sedan. Skulle på en konferens i stan. Det fick bli ett besök på Ryhov istället. Det är ganska obehagligt när det handlar om ögon. Så känsligt. Jag kan tänka mig mycket annat som får fallera på kroppen. Men inte ögonen.

Så är det dags igen….

Ett uttryck som kan vara jobbigt. Just när det sker något negativt återigen. Man hade gärna slippa det. Vill inte ha tillbaka det. Vill inte bli utsatt igen. En sådan ”så är det dags igen…”-känsla är inget roligt. Det kan dra igång något som inte är bra. Tänket rusar. Känslorna går i botten.

Men…

När det handlar om något bra. Då är denna ”så är det dags igen…”-känsla fantastisk. Det ser man fram emot. Vill gärna att det ska hända. Man är gärna med om det.

Tänk vad olika det kan vara. Jag har jobbat mycket med att förvandla den negativa känslan av detta till något positivt. Inte lätt. Rätt svårt. Lyckas inte alltid. Men det går. Det är en skön känsla när man lyckas. För på något förunderligt sätt kan man ana något positivt även i den negativa känslan. Tänker mig att man hittar utvägen så tänds denna goda känsla.

Så var det dags igen ….. och ställa om klockan – och den känslan omkring det är ju minst kluven i vårt land och värld. Jag ser verkligen fram emot att få stryka just denna ”så var det dags igen-omställningen”. För jag tycker det tar för lång tid för kroppen att ställa om sin inte klocka. Det tar ingen tid alls att ställa om den synliga klockan. Men den inre klockan – suck – det tar en vecka typ. Så bort med detta ”så var det dags igen”. Jag röstar för sommartid som det nya normala. Men eftersom jag förstått att våra kroppar mår bäst av den normala tiden, som vi ibland kallar för vintertid, så får det bli den. Punkt.

Tack