Kontraster mellan fattig kan vara ombarmhörtigt tydliga.
Likaså väldigt nära varandra kan dom stå.
Kontrasterna i vår värld är inte okej när det gäller fattigdom.
Punkt!
Test 2
test 2 för att WordPress skall kunna hitta vad som är fel
Test
Lägget upp en testblogg pga att det krånglar med min blogg
I går morse hade jag förmånen….
I går morse hade jag förmånen att få leda en morgonandakt på Ledarforum som Erikshjälpen hade i Norrköping. Så tacksam och glad för den möjligheten. Jag tror att jag vill bara dela med mig till dig om den hälsning jag gav då. Kanske behöver du den också.
Jag fick en sång till mig inför den morgonen. Det är en gammal gospel.
Texten är så här på engelska:
Nobody knows the trouble I’ve seen
Nobody knows but Jesus
Nobody knows the trouble I’ve seen
Glory, Hallelujah
Sometimes I’m up
And sometimes I’m down
Yes, Lord, you know sometimes
I’m almost to the ground
Oh, yes, Lord, still
Kanske tycker du att du står rätt ensam i det du möter. Du kan inte prata med någon om det. Brottas med frågor som ingen annan vet om.
Då är min hälsning till dig: Det finns en som vet om. Det finns en som brottas med dig. Det finns en som gråter med dig. Det finns en som skrattar med dig. Det finns en som vet där ingen annan vet. Det vet Jesus. ”Nobody knows, but Jesus.”
Ta in det. Tänk på det. Låt det bara sjunka in. Han är med dig när ingen annan kan vara det. Han vet!
Söndagstankar – Ett är nödvändigt
Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt. Matt 11:28-30
Söndagens tema är ”ett är nödvändigt”.
En rubrik som kanske inte är den enklaste att greppa och förstå.
Kanske ligger det i att vi så oftast tittar oss omkring för vi skall tillgodose våra behov. Vi söker med ljus och lykta. Letar på massa ställen. Allt för att tillfredsställa våra behov och önskningar.
Så är vi på många olika ställen och situationer för att hitta något när det egentligen redan finns en väg. Nämligen att söka sig till Gud.
Finns en känsla av att vi behöver inte gå över ån för att hämta vatten. Det är inte grönare på grannens täppa.
Hjälpen är närmare än vi tror. Därför säger Jesus ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila”.
När vi tar emot Jesus i våra liv finna han inom våra liv. Vi brukar försöka förklara det med att han bor i vårt hjärta. Vårt innersta. Därför blir hjälpen så oerhört nära. Vi behöver inte springa runt. Egentligen bara stilla oss och låta han röra vid oss inifrån och ut.
Reflekterade över detta för några dagar sedan. Att vi kan få vara Jesu utsträckta hand till vår medmänniska. Vi kan få vara med och bära bördan. Ge stödet. Vara den som uppmuntrar. Att lyssna kan många gånger vara den hjälp som förlöser och befriar. Som att bördan lyfts av.
I det ljuset blir kanske rubriken lite enklare. Att det är egentligen bara en sak som är nödvändig att göra när man har behov. Det är att söka sig till Jesus. Han lättar bördor och ger vila.
Hur går det till? Man formar en enkel bön i ett samtal till Jesus. Där man ber om hjälp. Sen låter man sitt inre på något sätt vända sig till honom i en förväntan om att han kan göra något i just min situation. Visst har jag stått där med en undran om varför det dröjt med svar. Men fler är dom gånger som jag kännt hur han kommit till hjälp. Därför är det då gott att gång efter gång vända sig till honom. Det ger hopp i den situation jag står i. Ett hopp som betyder så mycket. Hoppet som bär bara i sin egenskap. Tack och lov för det.
När vi behöver vila i vårt inre kan vi vända oss till honom. Mer än så behöver vi inte. Bara den vägen är nödvändig.
Eller som Charlotte Frycklund skriver i sin betraktelse inför denna helg: ”Kanske är det enda nödvändiga det Gud ger oss. Liv, glädje, närhet. Vi får ta emot ur Guds hand, små underverk, små ljusglimtar, nära som Guds Ande över vår vardag. ” Så gör det något med oss i vår vardag och livet blir enklare att leva. Bördan känns lättare.
September
September är på något sätt lite ödesmättad månad. Då är liksom sommaren över fast man egentligen skulle vilja hålla kvar den någon tid till.
September brukar kunna bli både ock liksom trots allt. Vissa dagar sommarkänsla och andra dagar höstrusk.
September gör att man kommer in i den vanliga lunken igen. Då är jobbet i full gång. Man tänker mer framåt än bakåt.
September säger rätt tydligt att tiden går fort. Den bara rusar iväg. För inte så länge sedan bar det första dagen på semestern. Så helt plötsligt är den över med råge. Jag fick höra ett skönt uttryck för ett tag sedan. ”Tiden går inte. Den kommer!” Det gör att den kommer till oss och vi har att ta emot den. Mycket skönare hållning än att se den liksom rusa iväg ifrån mig. Den kommer till mig.
September börjar förbereda oss på dom vackra färgerna. Allt har sin tid. Våren och sommaren med sina gröna nyanser. Men hösten är oerhört vacker i sina varma färger.
September – finns det något man skulle kunna lägga på minussidan? Möjligen att hon som sålde jordgubbar igår meddelade att den sista möjligheten till att köpa dessa Goa gubbar utanför Maxi är på lördag. Sen är det slut. Tuffa besked. Men betänk att hade jag bott kvar i Norrköping hade det varit slut för länge sedan.
Varmt välkommen september.
Tillgängligt
När jag tänker på ordet tillgängligt kanske jag rent av tänker först över ordet otillgänglig.
Tomas Sjödin skriver i sin bok ”Det händer när du vilar”att han lördag kl 18 stängde av mobilen. Han gjorde sig otillgängligt för något för att göra sig tillgängligt för något annat.
En sådan hållning är ju lite riskabel. Tänk om det dyker upp något som man inte ville missa 😳.
Jag är ju rätt mycket ute på nätet och kollar nyheter. Bloggar. Instagrammar. Facebookar. I jobbet bygger en del av annonseringen på att synas på nätet. Det är ju på både gott och ont.
Inser att man ibland är mer långt bort än i nuets närhet på den fysiska platsen.
Kanske skulle jag och många med mig må bättre av att bli mindre tillgänglig på nätet för att bli mer tillgänglig i nuet.
Fast jag skulle tro att det påverkar oss på fler sätt. Det är så mycket som får bli lidande för den myckna nät- och mobiltiden. Sådant som kanske är viktigare om vi är ärliga mot oss själva. Sådant som vi nog egentligen vill att det ska påverka oss och göra nytta i oss. Det kan vara kunskapsinhämtning. Få saker och ting gjorda hemma. Det kan vara bibelläsandet för den troende. Läxläsningen för studenten. Sätta dit sista listen i rummet man renoverat för massa år sedan.
Nu kanske inte hel internetfasta är svaret. Men kanske att ta makten över sin konsumtion av nätet.
Hur som helst tror jag att vi behöver göra oss otillgängliga till det som brukar ta vår mesta uppmärksamhet till förmån för något annat. Kanske är det så vi får relationer att fungera. Kanske är det så vi undviker att stressa sönder våra tankar och vårt inre.
Jag minns att det fanns en kommunallag som sa att efter kl 18 eller möjligen 20 på lördagskvällen skulle alla börja lugna ner ljudet i grannskapet. Alltså något av helgsmålsringningning gav signal om att nu tar vi helg. Något av att gå in i veckovila. När jag åkte till affären efter gudstjänsten i söndags insåg jag att det var ingen rast och vila över Jönköping. Det var så mycket folk som stressade runt i affären.
Kanske skulle vi stänga av mobilen och nätet mer än vi gör.
Samtidigt kanske det inte skulle bli bra för alla. För allt för många är nätet den ända kontakten med andra man har. Då är det nog inte behov av att stänga av.
Men jag tror att du är med mig i mina funderingar. Vad som behöver står för otillgängligt och tillgängligt ärlig olika hos oss alla. Det tål att vi funderar vidare på det.
Sofflocksfilosofin – del 2
Tomas Sjödin har gett oss sina tankar om Sofflocksfilosofin. Värda att notera och fundera lite över.
Du hittar dom i hans bok ”Det händer när du vilar”. Att koppla av har väl inte varit min bästa sida genom livet. Det är en sak att inte göra något vettigt. En annan sak är att koppla av. Det skall jag börja träna på. Det finns ju alltid något att göra typ. Även om man inte får något gjort.
Här kommer fyra till. Dom första fyra skrev jag om igår.
5. Räkna vad saker kostar i tid istället för vad dom kostar i pengar.
Vi kan köpa många saker för att vi tror att vi spara massa tid genom att använda dom. Om vi vänder på tänket lite …… om man tänker på hur mycket tid man skulle vinna in man avstod köpet….. så kanske vi upptäcker att det kanske tom var en smartare väg.
Så skriver Tomas så här: ”Den som har mycket pengar men lite tid kallar vi rik, den som har mycket tid och lite pengar kallar vi fattig. Nog är det bakvänt”. Visst var det tänkvärt?!!!
6. Tänk smått
Tänk bara när vi stressar i trafiken tex. Inte vinner vi massa tid direkt. Möjligen 5 minuten här och där.
Vi stressar mellan möten och glömmer att plocka in ett mellanrum i kalendern. Vi hinner inte andas emellan. ”Vi behöver sticka in luft i systemet”. Så sant som det är skrivet.
Jag behöver komma ihåg att kolla igenom dagen innan jag börjar för att inte börja snett och få kaos sen. Vad behöver du lära dig. Jag behöve skapa luft i systemet,vad behöver du skapa?
7. Gud står utom tiden.
Fundera kan man göra om ‘kronos’ och ‘kairos’. Den neutrala tiden som bara går och Guds tid – den eviga tiden.
Nunnan Therse Lisieux skriver: ”Det förefaller mig som om Gud inte behöver åratal för att utföra sitt kärleksverk i en människosjäl, en stråle ur hans hjärta kan i ett ögonblick få blomman att slå ut för hela evigheten”.
Kanske skulle vi må gott att leva i Guds ‘kairos’ lite oftare än vad vi gör. Kanske är det just det vi gör när vi kan stanna av oss själva för en stund. Bara vara i Guds närhet i bön och kanske lovsång. Då vårt hjärta sammanstrålar med Guds hjärta för en stund. Att där, just då, få en stund i Guds stillhet. Utanför tidens ram och bara kunna få känna hans andetag berör mig och mitt inre. Då händer det något med oss. Det behöver jag träna på. Behöver du det?
8. Tiden går inte. Den kommer.
Vilken skön hållning i tänket. Eller hur?! Det är så lätt att bara tänka att tiden gått. Men den kommer ju faktist till oss hela tiden. Som en gåva. Fritt och förintet.
Om det är sant så ändra mycket. ”Försent måste inte vara försent, brottom sällan brottom och vila kan få bli vila” som Tomas skriver.
Med den inställning kanske vi kan slipper stressen över att tiden går så fort. Vi tar emot den istället. Välkomnar den att slå följe med oss.
I Lasse-Majas fotspår….
I går gick jag i Lasse-Majas fotspår skulle man kunna säga. Han satt ju inlåst på Carlstens Fästning. En lurig tjuv som fick många år som fånge.
Cellen där han satt i var ju långt ifrån den standard som fångar har idag. Fängelser idag uppfattas ju i det ljuset mer som hotell.
Man blir förundrad över hur man förr kunde behandla fångarna. 20-30 personer i samma cell. ( Fast det var ju dock två våningar )
När man går runt på denna fästningen och vet att fångar rymt kan man bara förundras över att dom lyckades med det.
Tänk att att man på den tiden kunde bygga denna enorma byggnad. Det är ju på ett sätt ingen lite kåk. Den har många rum. Är hög. Har lönngångar. Det tog sin lilla stund, säkert ett par timmar. Och ändå var jag inte inne i varje vrå. När jag är på väg ut inser jag att dom håller på att stänga stället. Tänk om man hade blivit inlåst där. Det hade ju i och för sig varit lite spännande. Men, nej tack, det hade jag inte velat blivit. Men det kändes lite snopet att upptäcka att dom höll på att låsa stället.
Isoleringscellen var inte speciellt stor. Sängen belägen högt upp för att ge mer golvutrymme. Men det verkade rätt rått och kallt. En natt där torde räcka för att vilja bli utsläppt. Sen ville man nog göra allt för att inte utmana ödet och hamna där igen.
Att fuska sig till….
Att dopa sig är att fuska sig till ett bättre resultat. För dom allra flesta är det lika med avstängning. För somliga på livstid efter första gången.
Att filma sig till en fördel i fotboll borde vara minst lika felaktigt. Men där finns det en större ”acceptans”. Man kan verkligen fundera på hur det kan komma sig. Det tillhör spelet? Nä, det är bara en manlig bortförklaring. Så kan man på så vis skaffa sig en mer fördelaktig frispark när straffområdet. För inte är det lika vanligt att man filmar vid mittpunkten. Men visst, det händer det också.
Jag har alltid reagerat på när människor tillskansar sig en fördel på någon annans bekostnad. Att man kan med gott samvete sätta någon annan i en knepig situation bara för att vinna en egen fördel. När sitt eget habegär går före så att någon annan får träda åtsidan bara för att den egoistiske personen tar sig förmåner. Man ljuger eller drar på sanningen och så får man en fördel.
Troligen mår den som agerar så inte dåligt av det. Det är det tragiska med det hela. Den har tappat en viktigt hållning och värdering. Man har tappat ett viktigt råmärke i livet.
I dagens tidsanda har egot en ganska stor plats. Bara ”jaget” kommer först så är det något okej med det. När egot får gå före har vi problem. Visst ska vi tänka på oss själva men knappast på någon annans bekostnad.
Att fuska sig till egen fördel kan aldrig vara okej. Punkt.
Pedher´s blogg 