Inlägg

Publicerat den

Att talas vid under vägen….

Det är något särskilt att talas vid under vägen. Har upplevt hur mycket bättre ett samtal kan bli när man tar en promenad.

Jag tror vi behöver sådana samtal under livets väg. Förtroliga samtal. Samtal som uppmuntrar. Samtal som stöder.

Vem bjuder du in till ett sådant samtal? För ibland behövs det en inbjudan till dom samtalen. Men tänk om dom bara blev av. Spontant.

Vad skulle du behöva talas vid om? Vad ligger överst hos dig? Det är sådana samtal som går på djupet. Man slår följe i ämnet och behovet. Går en sträcka ihop. En sträcka i varandras behov.

Det finns samtal som bara är prat. Men det finns också samtal som kan förvandla situationer. Prat har vi nog av. Dessa samtal blir ytliga. Allt för ofta med en bismak när det avslutats. Samtal som är en närhet i kommer att bestå. Länge.

Emmausvandrarna är kända för sitt samtal på vägen. Dom förundrades över vad dom varit med om. Så slår Jesus följe med dom. Jag tänker att det är just så det går till. I vårt samtal efter vägen så slår Jesus följe med oss.

Verkligt möte överträffar allt

Det är i verkliga möten man kan nå varandra på djupet. Där ser vi varandra. Varandras reaktioner blir tydliga.

Vad behöver du talas vid om? Gör vad du kan för att få till sådana samtal. Att talas vid under vägen gör gott. Det hjälper oss framåt.

Publicerat den

Hur får man pusselbitarna att falla på plats?

Hur får man pusselbitarna att falla på plats i livet?

Den frågan är väl inte den lättaste att svara på.

För att vår livsbild ska få växa fram så behövs det olika pusselbitar som ska fram.

Vi vet ju hur svårt det kan vara hitta dom rätta bitarna. Det kan vara ett letande som allt för ofta kräver tålamod. Så är det att lägga sitt livspussel.

Att lägga ett pussel kan ha sin utmaning. Har man inte en bild på det man ska lägga blir det ganska svårt att lägga pusslet. Det kan kräva uthållighet.

I ett vanligt pussel är bilden hela tiden densamme. Men livspusslet bild verkar ändra sig över tid. Efter hand ändrar sig förutsättningarna. Då fungerar kanske inte den strategi som nu. Bilden har justerats något.

När bilden är diffus kan vi drabbas av panik. Vi vill gärna ha en tydlig bild på ”kartongen” så att det ska vara lätt att lägga pusslet. Hur svårt det än är behöver vi lugna ner tempot och lita till att bilden träder fram. Att i panik försöka få ditt massa bitar som inte passar ihop är lönlöst. Det kan skada mer än det gör nytta.

Det kan vara så att vi behöver hjälpas åt att lägga vårt pussel. Inget fel med det. Tillåt att det kan vara så.

Var inte orolig. Förr eller senare faller bitarna på plats. Var så säker. Din livsbild kommer bli tydlig.

Min bön denna dag…

🙏 Herre, hjälp oss att hitta rätt pusselbitar i vårt livspussel. Tack att vill hjälpa oss att hitta rätt bitar i rätt takt. Hjälp oss att få läggs rätt bild för. Hjälp oss att uthålligt lägga bitarna. Tack för att vi får hitta rätt bitar för just den bild vårt liv ska vara. Amen. 🙏

Publicerat den

Att inte rycka bort…

I bönen igår fick jag en tanke om att lägga allt i Guds händer. Och låta det ligga kvar där tills han ger oss det.

Alltså…..

Jag tror det ligger en välsignelse i att lägga saker och ting i Guds händer. Alltså att be att Gud tar hand om det. Det är själva andemeningen och tilliten.

Men ibland har jag en känsla av att vi är bra på att göra just det. Men vi är minst lika bra att ta det tillbaka igen. Vi låter det helt enkelt inte ligga kvar där. Vi tar tag i det själva.

Tänk om vi kunde låta det ligga kvar där tills Gud ger det tillbaka till oss. Att när han har ordnat och donat omkring det, då det är redo att lämnas tillbaka, då först tar vi emot det igen. Vi tycker det inte ur hans hand. Det får ligga kvar där tills det är färdigt.

Det kräver nog lite extra mod och tillit. Men innerst inne tror jag att vi inser och förstår att det är den bästa vägen. Men ivern, rastlösheten, otåligheten, det svåra med att vänta, gör att vi tror att vi kan lösa det bäst själva. Ack så fel vi har.

Vi vet den bästa vägen. Låt oss använda den.

Min bön idag blir….

🙏Gud, påminn oss om att det bästa vi kan göra är att lägga saker och ting, känslor och beslut, i dina händer. Ge oss tillit och uthållighet att låta det ligga där tills du är färdig och ger det tillbaka till oss. Amen 🙏

Publicerat den

Att vara hållbar….

Hållbarhet – ett av vår tids nyckelord. Hur kan vi bruka vår jord på ett hållbart sätt?

Ännu viktigare eller åtminstone lika viktigt är hur vi som människor kan leva ett hållbart liv.

Hur kan du som gammal, mitt i förvärvslivet, som ung, som barn, som man och kvinna leva på ett hållbart sätt? Alltså att det fungera bra över tid?

Hållbarhet talar om bärkraftighet, något som står sig över tid, varaktighet, slitstark och beständig. Att man använder det man har på ett vist sätt.

För att vi människor skall hålla över tid måste vi hantera oss efter våra egna förutsättningar. Att leva på ett sätt som vår kropp och sinne kan hantera. Det innebär att jobba så mycket i relation som vi hinner återhämta oss. Annars tar vi ut mer kraft ur vår kropp än som finns tillgänglig. Gör vi så kommer vi till slut att ”ta slut”.

Lev efter dina förutsättningar. Inte efter vad du tycker dig se hos andra. Vad är det som säger att den du ser upp till och verkar ha så mycket kraft verkligen har det? Så söker du ta efter något som i själva verket inte är möjligt.

Hitta ditt livsmönster. Det är då du mår som bäst. Det är när utgivandet går i takt med intaget/återhämtningen. Är du gammal och kraften är inte som förr, lev i det tempot som funkar och du kommer att fungera bäst. Är du ung och har kraft till mycket spänn då inte bågen högre än att du hinner återhämta dig. Du måste inte göra allt.

Hållbarhet är viktigt allt. I vår miljö. I våra liv.

I går kväll hade vi en intressant kväll i vår butik. ”En hållbar garderob”. Fokus på kläder. Men den påminner om att vi behöver ha ett hållbart livsmönster. Ett sätt att leva på ett hållbart sätt på alla områden. Förbrukning. Shopping. Mat. Allt.

Idag blir min bön….

🙏Gud, tack för den underbara jord du skapat. Tack för att vi får leva på den. Hjälp oss att leva på ett sådant sätt att vi kan bevara den planet som är vår förutsättning för liv. Hjälp oss också att ta hand om oss själva. Att vi kan leva på ett hållbart sätt. Både i ande, kropp och själ. Amen 🙏

Publicerat den

Gamla värden blir som nya

Just nu pågår en insamling som är unik på ett sätt. Det samlas in pengar till världens barn. På jobbet går hela vår dagskassa till världens barn nu på lördag.

Det som är extra bra med denna dag är att gamla värden som blivit värdelösa nu får nytt liv och sitt värde tillbaka.

Ja, det är verkligen sant.

Du kan nämligen lämna in dina värdelösa gamla sedlar så har riksbanken lovat att det värdet ges till insamlingen för världens barn. Visst är det bra.

Läste om att strax före sista dagen man fick lämna in gamla sedlar till riksbanken saknades det mer än 3,5 miljard kronor. Det är mycket pengar det.

Nu vet jag inte hur mycket det saknas. Men det troligen flera miljarder. Världens barn skriver om detta på sin hemsida. Du kan lämna in dom på en Erikshjälpsbutik också. Så skickar vi dom.

Tänk vad dessa miljarder skulle kunna uträtta. Klart mycket bättre än att ligga i en byrålåda.

Tänk vad många värden i livet som mist sitt verkliga värde. Vi har på något sätt nedvärderat gamla goda värden. Människor har liksom fått en stämpel på sig att deras bäst-före-datum har gått ut. Gamla beprövade kompetenser är inte längre efterfrågade. Gamla viktiga yrkeskunskaper har fallit i glömska. Människor känner sig inte behövda längre. Det är någon som bestämt att ”det passar inte längre”

Jag tänker att i vår butik är alla möjliga. Finns ingenstans där man passerat sitt bästa-före-datum. Man kan göra skillnad långt upp i åren.

Men ibland kan man känns sig som dom gamla pengarna som vi bytte ut. Helt plötsligt så är 100-lappen inte värd 100kr längre. Helt enkelt noll.

Men min lilla hälsning till dig som känner så är att ditt värde är fortfarande högt. Som dom pengar man kan samla in till världens barn och som får sitt värde tillbaka. I Guds ögon finns inget värde som devalverats till noll. Hur än människor har sänkt ditt värde så är du högt värderad av Gud.

Idag blir min bön följande….

🙏Tack Gud för att du värderar alla människor högt. Hjälp oss att själva värdera oss som du värderar oss. Hjälp oss att inse att den jag möter är i samma läge. Håll ett vakande öga på oss så att vi inte nedvärderar någon som du värderat högt. Amen 🙏

Publicerat den

”Snart är det jul …. ” inte direkt men ändå

Snart är det jul

Nja det är väl inte riktigt sant men nästan

Men det känns nästan som det. För igår så startade övningarna för ”Klingande Julkortet”. Och då är det snart jul lär vi haft konserterna.

Har du tänkt på vad mycket gott det finns i att se fram emot något? För den som saknar det förstår jag att det känns tufft att bli påmind om det. För är det något som kan trycka ner någon i skoskaften så är det avsaknaden av att inte ha något att se fram emot.

Jag tror att vi behöver ha något att se fram emot. Det gör gott inom oss. Får vi inte det till oss så bör vi skapa det själva. Planera in något som vi har att se fram emot.

Det kan vara att träffa någon. Det kan vara en resa. Det kan vara ett kalas. Egentligen vad som helst.

Det ger också en balans till det som är mindre roligt i livet. Det får oss att inte fokusera på det för mycket. För det roliga tar mer tid i vårt tänk. Det blir mindre tid till det negativa tänket.

Till dig som har svårt att hitta på något att se fram emot: skriv till mig och berätta om det. Jag kommer att lotta ut en biljett till en av våra konserter den 8/12. Skriv till pesko@me.com. Allt för att du ska ha något att se fram emot.

Idag blir min bön följande:

🙏Gud, jag ber dig att du ska skapat något att se fram emot för den som saknar det. Så att den har något att glädja sig över i livet. Amen 🙏

Publicerat den

” ……jag såg dig där du var ….. ”

” ……jag såg dig där du var ….. ”

Texten är hämtad från en händelse i Galileen. Där finns en man som hette Natanael. Han han fick höra om att det som stod i Moseböckerna nu hade inträffat. Profetiorna om Messias var nu ett faktum. Man försökte få med Natanael till Nasaret. Då säger Natanael: ”Kan något gott komma från Nasaret?” Filippos svarar ”Kom och se”.

När man hittar Jesus där utspinner sig ett samtal mellan Natanael och Jesus. Du kan läsa om det i Johannes evangelium kapitel 1 versarna 43-51. När Natanael undrar hur Jesus kan känna honom säger Jesus följande:

”Innan Filippos kallade på dig såg jag dig där du var under fikonträdet”

Jesus såg honom medan han ännu vår långt borta och satt under ett fikonträd. Vilken grej. Vilket vittnesbörd för Natanael.

Vilket ”fikonträd” sitter du under?

Varför sitter du där? Hur du än har det under ditt ”fikonträd” så vilar Jesu ögon på dig.

Du är sedd. Älskad. Upptäckt. Hans ögon vilar på dig.

Min bön denna dag…..

🙏Herre, låt var och en som sitter under sitt ”fikonträd” få upptäcka och förstå att dina ögon vilar på dom. Att du älskar att se på dom och att du är intresserad av varje människa. Tack för att du upptäcker oss vart vi än befinner oss. Amen 🙏

Publicerat den

Vart vänder vi oss till när det är som värst?

Vart vänder vi oss människor när det är som värst?

När vi möter bekymmer så hanterar vi det på olika sätt somliga av oss kväver det. Trycker ner/bort det. Och tror att det sen är borta. Man blir då oftast påmind om att det kommer tillbaka.

Andra söker sig till en vän och ”pratar av sig”. Där får man uppleva hur man får lyfta av. Så känns det bra. Så länge som samtalet fungerar och det bär någon form av förståelse.

Men vart vänder vi oss när det är som värst? Då ingen riktigt förstår? Då mörkret är som mörkast? Då problemen är övermäktiga? Då det helt enkelt är för komplicerat med stort K?

Det är då jag tror att man vänder sig till Gud. Kanske utifrån ett ”om nu du Gud finns så…..”.

För många år sedan hade jag livsåskådningslektioner på ett högstadium. Vi talade om livet, vad man möter, tro eller inte tro. Då ställde jag en fråga om hur många som någonsin hade knäppt sina händer under täcket någon gång. Jag blev både överraskad och inte överraskad. För det första blev jag överraskad över att dessa ”nior” vågade svara öppet på den frågan. Överraskande många hade gjort det. Nästan alla! Ändå blev jag inte överraskad att man hade gjort det. För jag tror att när det är som värst för oss människor så vänder vi oss till Gud.

Kanske har vi svårt att erkänna det. Visst, jag medger att jag har ingen kunskap om ifall alla gör det. Det är säkert så att det är många som inte gör det. Ändå tror jag att det ligger något i mitt resonemang. Fundera själv, har du någon gång pratat med Gud?

Är det bevis på vår svaghet? Att vi är konstiga? Eller att vi inte vet vad vi gör?

Inte alls. Det visar på att Gud är närmare oss än vi ibland tror. Att inom oss finns det något som kopplar till Gud. Som längtar åt det hållet. Då, när det är som värst, blir den signalen och längtan som mest tydlig. Och vi förstår och inser att den vägen är en möjlig väg.

Så be inte om ursäkt. Du är inte sämre. Du är inte vek eller svag. Du har bara hittat den mest naturliga vägen. Var inte rädd för den.

Glöm aldrig bort att den vägen finns. Även när det inte är som värst. För sanningen är den att vi , i både smått som stort, får närma oss Gud. För han finns där.

Min bön blir därför idag…

🙏Gud, hjälp oss att komma ihåg att du alltid finns i vår närhet och vill stödja oss. Att när det är som värst får vi ropa på dig. Tack att du också finns i dom enkla frågorna och behoven. Ber om din hjälp för den som finns i det värsta just nu. Tack att du också hjälper oss när det är lite ”vanliga” bekymmer. Amen. 🙏

Publicerat den

-”Ta inte var dag för givet. Ta var dag som given”

I går var det 25 år sedan båten Estonia förliste. Då miste 852 människor livet. 137 räddades.

Igår berättade Mats Hillerström om natten i vår kyrka. Han var en av dom 137 som räddades från den förlista färjan.

Den berättelsen kan du läsa om i expressen.

Några meningar sätter sig i minnet efter hans berättelse:

-”Ta inte var dag för givet. Ta var dag som given” (Mats Hillerström)

Sug på dom orden en stund. Låt dom tränga in en stund.

Att Mats kan tänka så är väl inte så konstigt. Men om vi är ärliga mot oss själva gäller orden även oss andra. Dom gäller mig. Dom gäller dig.

Det är allt för lätt att ta dagen för givet. Men sanningen är den att vi vet ingenting om morgondagen. Dagen är en gåva. Varje ny dag är ny. Inget vi kan ta för givet.

Att höra Mats berättelse om att kämpa för att överleva väcker till eftertänksamhet. För mig väcks en stor tacksamhet. Känslan som jag hade när jag kom hem från Tanzania blir bara starkare. En sådan tacksamhet.

Vår morgondag vet vi inget om. Det stämmer till ödmjukhet. Till tacksamhet för varje dag vi får vakna till.

För mig påminner det om att lägga sin dag och morgondag i Guds händer. I dens händer som skapar morgondagen.

Genom att vi har den känslan och attityd till livet kommer den att prägla vårt sätt att hantera våra liv. För vad blir viktigare ? Vad måste livet innehålla? Vad måste jag ha? Det blir mycket som mister sitt värde. Det får ingen dragningskraft på oss. För livets gåva blir viktigare än mycket annat av tex saker.

Igår lades en krans ner vid minnesstenen som fått ny plats vid vår kyrkas framsida.

Min bön blir denna dag….

🙏Tack gode Gud för dagen som inne är. Tack för livet. Hjälpa mig att aldrig glömma nåden i att få vakna till en ny dag. Hjälp oss att inse att varje dag är oss given. Vi kan inte ta den för givet. Bevara oss ödmjuka. Amen 🙏

Publicerat den

Som en bro…..

Gårdagen var en märklig resa. Så många kast mellan upplevelser.

Jobbet med dess uppgifter som personalsamling. Men också en intervju av en kvinna som skulle skriva en uppsats om utsatthet. Sen en begravning. Efter det en marsch för klimatet. Och dagen avslutades med en god middag med efterföljande jordgubbar och glass.

På begravningen lyssnade vi till en sång. ”Som en bro över mörka vatten….”

Du kanske känner till den texten. Kanske mest på engelska. Två textrader satte sig fast inom mig.

”Som en bro över mörka vatten ska jag bära dig”

”Som en båt över mörka vatten ska jag bära dig”

Jag vet inte hur du tänker om om dom raderna. Men för mig är det Gud som det syftas på här.

Livet kan vara som mörkt vatten. Kanske har du varit ute på havet i en storm. Det har inte jag. Bara i styv kuling. 16 sekundmeter. Det var fullt tillräckligt för att inte vilja vara på havet då.

Kanske är livet sådant att SU kan känna igen dig i sången. (texten finns längts ner in flödet) Då är hälsningen denna dag. Gud ska bära dig som en bro över mörka vatten.

Men på samma sätt är han bron över lugna vatten. För han vill bära oss oavsett hur vattnet ser ut. Bära i förståelsen ”omsorg”. Han har omsorg om oavsett hur omgivningen ser ut. Följer oss oavsett hur läget är. När oron är där eller friden råder.

…..Han ska bära dig

Hur än din framtid ser så ska han bära dig som en bro över vatten.

…..Han ska bära dig

Det är ett löfte, en vilja och en förhoppning Gud har om dig. Det skulle vara dumt att inte låta honom ha den omsorgen om dig. Du måste inte klara dig själv. Du kan ta emot hjälp. Som sagt du måste inte klara allt själv.

…..Han ska bära dig

Så slappna av. Han har omsorg om dig.

När du är trött, när du vill fly
Och oron viskar att din dag skall aldrig gry
Jag är hos dig, känn handen kring din hand.
Var stilla, var ej rädd.
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig

När skuggan faller kall, där du går fram
Och när fågeln inte längre syns och solen dör
Jag tänder ljus, jag tänder himlens ljus.
Var trygg och tro på mig.
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig

Styr mot havet nu, Segla bort.
Nu är din vakna stund, det liv du väntar på.
Följ vågens väg, se djupen skrämmer ej.
Jag är ju här hos dig.


Som en båt över mörka vatten skall jag bära dig
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig!