”Får man vara här för sin egen skull?”

Får man vara här för sin egen skull?”

Citatet är från en av volontärerna i Erikshjälpen i Jönköping.

Jag hade återigen berättat om vart pengarna går till. Ett ämne som engagerar mig. Det är då Lennart , som han heter, kommer till mig och frågar den fråga som sen dess etsat sig fast i mitt minne.

Syftet med allt vi gör i butiken är att hjälpa behövande. Det är ett viktigt fokus för oss. Ändå visar Lennart på en viktig sak i livet. Att göra något som tillfredställer oss själva.

Det skapar ett inte värde som gör gott med oss. Vi mår helt enkelt gott. Och det kommer att lysa igenom livet i övrigt.

Att det sen ger ett mervärde inom erikshjälpen att det gör skillnad för någon annan är ju en bonus.

Vad gör du för att må gott?

Kanske att vi ibland skyller på andra och omständigheter som gör vårt liv mindre roligt. Men kanske det till sist är vårt eget ansvar att faktist, likt Lennart, göra något för sin egen skull.

Idag följer jag Lennart till sista vilan. Hand testamente till mig är just dom orden. ””Får man vara här för sin egen skull?” Dom orden kommer att påminna mig om, att mitt i allt ansvar man tar, så måste man också göra något för sin egen skull. Det gör gott inom oss.

Be inte om ursäkt för att göra något som stimulerar dig själv. Jag tänker att det kommer att göra det lättare för dig att ta ansvar i annat.

Det blir nog att köpa en mössa till vintern

Rönnbären är rätt många i år. Träden är fulla av dom små röda.

Det blir att köpa en varm mössa inför vintern.

Speciellt för mig med rätt lite hår på knoppen. För mycket rönnbär så blir det en kall vinter.

Vi har rätt många sätt att förespå saker och ting. Bondepraktikan har sitt budskap. Andra tankar finns lokalt där man menar sig veta hur vädret ska bli. Till och med vad som ska ske.

Sen blir det ändå som det blir.

När jag bodde på landet visste jag att om domherren kom fram till huset på vintern så blev det snö nästa dag. Slog nästan aldrig fel. Men det blev lite knepigt när vi satt i mor och fars trädgård i somras. Då kom domherren fram. Men inte blev det snö dagen efter tack och lov.

Vi förutspår så mycket som aldrig blir. Vi oroar för saker som aldrig kommer att hända. Så släpp det.

Att oroa sig tar bara massa energi i onödan.

Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. Matt 6:34

Vi behöver lägga våra bekymmer hos Gud. Innerst inne vet vi att vi kan inte göra så mycket åt saken genom att bekymra oss. Ändå så bekymrar vi oss.

Tänk om vi kunde hitta nyckeln till att inte bekymra och oroa oss. Vi har ett löfte hos Gud. Att vi får lägga våra bekymmer hos honom. Så ska han hjälpa oss.

Ibland ser jag en bild framför mig. Att vi lägger våra bekymmer hos Gud. Fast vi har knutit fast ett rep i det så att vi kan hålla koll på det. Så har vi inte släppt helt och hållet taget om det. Vi ber om hjälp men försöker ändå lösa det själv.

Nej, ha fullt förtroende på att Gud klarar att ta hand om ditt bekymmer. Du behöver inte hjälpa honom på traven. Stör honom inte med din ide på lösning. Invänta hans väg med ditt bekymmer.

Min bön blir idag…..

🙏Gud, hjälp oss att släppa våra bekymmer till dig. Hjälp oss att ha full tillit till att du förmår hjälpa oss. Tack för att du är stark nog att bära våra bekymmer. Tack för din vishet till att hitta lösningen. Amen 🙏

Gud tycker om….

Har du hört barnkören ”Gud tycker om alla stora…”?

Texten är så här:

Gud tycker om alla stora

Gud tycker om alla små

Även om det regnar eller himmelen är blå

Gud tycker om oss ändå

Kanske hör du melodin som sjungit den när du var liten. Kanske till och med kan du se rörelserna till den.

Skulle bara vilja uppmuntra dig idag med att hur det än är, hur du än har det, hur än omständigheterna är, hur än dina känslor är, så tycker Gud om dig. Ändå!!

För han tycker om dig hur du ön definierar dig. Stor. Liten. Eller hur du nu vill beskriva dig. Hur nära du är honom eller långt bort. Hur än du är med eller mer emot. Hur du än ifrågasätter honom eller följer det han gör. Hur du än beskriver dig tycker han om dig. Ändå!!

Tvivlar du? Tror du? Han tycker om dig. Ändå!!

För hans kärlek går över allt det vi kan eventuellt sätta upp som hinder eller fördelar. För det är dig som person han tycker om. Ändå!!

Har du lätt att ta till dig hans kärlek eller kämpar med att han kan nog inte tycka om dig så tycker han om dig. Ändå!!

Så…..

Skulle önska att du ville lägga bort alla eventuella hinder för en stund. Ta bara in detta enkla underbara. Han tycker om dig!! Ändå!!

Min bön blir denna dag…..

🙏Gud, tack för att du tycker om oss!! Ändå!! Amen🙏

Kanske kan du be den med mig idag.

Hur skulle din film se ut?

Kommer du ihåg denna filmrulle? Man ville ladda den så snålt som möjligt för att om möjligt få ut en eller två extra kort.

Minns den där gången jag hade lyckats med att ta några fina kort på en giraff. Så nöjd. Ända tills jag insåg att kameran saknade ….. just det ….. filmrullen.

Tänk vad bilder man tagit på sina barn. Det fick bli väl planerad korttagning. Man visste att det var ganska dyrt med framkallning. Och varje gång dom framkallade bilderna kom så var det en nyfiken feststämning.

Men där, i dessa rullar, fångade man livet. Historien. Det var där man kunde se tillbaka på vad sim hänt. Utveckling men också historieskrivning.

Hur ser din livsfilm ut? Vad är det för bilder som träder fram?

Kan tänka mig att somliga kort är fantastiska minnen. Du ler och minns med glädje. Det är olika tider med framgång. Du skulle nästan vilja leva om dom perioderna.

Men andra bilder är mer mörka. Det är passager som är jobbiga. Minnen kommer upp dom du helst skulle vilja slänga i papperskorgen. Det är jobbiga bilder. Du vill hejat glömma. Troligen inte fler än dom ljusa. Men dessa har en tendens att få större plats i minnet.

Sen finns det dom blanka bilderna som mer handlar om drömmar. Bildens motiv träder fram mer och mer. Men dom kan aldrig avbildas för dom finns egentligen inte. Man du skulle så bra gärna vilja sätta in dom i ditt minnesalbum.

Vi skapar varje dag bilder på vår livsfilm. Tänk vad viktigt att vi lever på ett sådant sätt att det blir bilder vi kan se på senare med stolthet. Var rädd om ditt liv. Förr eller senare sitter du med ditt livsalbum och minns tillbaka. Vad vill du då se?

Till dig som blir påmind om att dina kort som blir till just nu är väl mörka – var uthållig. Snart kommer dina kort bli ljusa. Innerst inne vet du det. Men för tillfället har du svårt att tro det.

Min bön idag blir ….

🙏Herre, ber dig för den som har idel mörka bilder i sitt livsalbum just nu. Jag ber dig att du ska förvandla livet så att korten byter ljus. Jag ber att vi alla ska få fler ljusa bilder än mörka. Att vårt album ska få fyllas av goda minnen. Hjälp oss att leva på ett sådant sätt att bilderna blir sköna att se på. Hjälp oss att släppa taget om dom mindre roliga bilderna och mer fokusera på goda minnen. Amen 🙏

Vad får man allt i från egentligen ?

Alltså vart får man allting ifrån?

Man kan helt plötsligt få till sig tankar om vad man skulle vilja göra tex.

Det liksom kommer bara till oss från ingenstans känns det som. Så får vi för oss att göra något, säga något eller helt enkelt till och med äta något.

Vi kan gå där och helt plötsligt får vi för oss att rensa ur gamla skåp, eller ta en promenad kanske sy något kanske läsa en bok.

Någonstans inom hos kommer det bara till något ur intet som vi helt plötsligt vill göra. Vad är det för källor vi har inom oss?

Det verkar finnas en påhittig ”maskin” inom oss som får för sig massa saker som vi sen ”går på” att göra.

Men det finns något djupare i detta. För ibland finns det ett inre djup som förmedlar något till oss. Det är inget konstigt med det. Det är Gud genom sin Ande talar i vårt inre. Uppmaningar. Tröst. Uppmuntran. Varning. Ja, olika saker som välsignar våra liv. Det är något att ta vara på. Ibland kanske vi blir rädda. Men vi kan bara slappna av. Gud vill oss bara väl. Det är goda tankar som gör gott inom oss.

Upplevelse står högt i kurs….

Under en ganska lång tid har upplevelse stått högt i kurs. Hellre en upplevelse istället för massa saker. Och det är inte så dumt. För saker har vi nog ett klart överskott av.

När vi beskriver hur vi upplever en sak eller händelse så kan vi egentligen inte ifrågasättas. För det är ju vår egen upplevelse av något.

Det kan ju ha sin avigsida också. Upplevelsen blir så viktig att om inte den faller oss i smaken så passar det inte. Vi är då inte med helt enkelt. Har ingen lust att delta i något som inte ger mig något. Även om det skulle ge någon annan något fantastiskt. Ligger lite i den egoistiska tidsålder vi befinner oss i.

Men upplevelse är också något helt fantastiskt. Betänk hur en händelse kan upplevas så att det känns i hela kroppen. Pirr i magen. Rysningar på skinnet. Ett skratt som kommer djupt inom sig. Oro i kroppen. Det är som att man rent fysiskt reagerar bara av hur man upplever en sak man ser på.

För mig har tron på Gud ofta varit en upplevelse. Alltså att tron inte bara blivit en abstrakt tro. Något man ”på pappret” bara gör. Utan faktiskt en upplevelse som ger uttryck i min känsla och i min kropp. Inte bara vid något tillfälle då jag blivit helad från något. Utan också hur jag fysiskt känner mig berörd av Gud. En sådan upplevelse är svår att beskriva med ord. Men är en påtaglig känsla av Guds närvaro i mitt liv.

Kanske är det därför upplevelser står högt i kurs. Dom berör andra värden och känslor än lätta flyktiga sakupplevelser. Tänker att när man får en sak så är det en känsla för stunden. Men efter hand bleknar den. Men en upplevelse kan man kalla fram i minnet och uppleva det i ”original” igen. För upplevelsen ligger i ett annat minnesarkiv. Ett arkiv som kan lagra känslorna runt omkring upplevelsen.

När solnedgången drar sig för långt åt vänster ….

Det är snart höstdagjämning. Kanske är det då man verkligen tänker sig att det är höst.

Höst är det nog annars när solnedgången dra sig för långt år vänster.

Det är då det blir svårt att se solnedgången från min parkbänk. Till och med från vätterstranden. Det är när solen går ner så snart på dagen att den går ner för tidigt bakom husen.

Det är nog då det är höst på riktigt.

För andra kan det vara när löven färgas röda.

För andra kan det vara när första frosten kommer. Så höstens ingång är nog olika för oss andra. Det är väl vara SMHI som har sina fasta definitioner på när det är höst. Och vad säger att just deras teori är den rätta?🤔🤷‍♂️

När Rosariet klär in sina klätterrosor då är det nog ändå definitivt höst.

Det är kanske nu man räknar ut hur långt det är till jul. För det är då det vänder mot ljusare tider igen. Personligen börjar jag mer och mer räkna tills värmen återvänder.

Men kanske gör denna tid oss påminda om hösten inombords. En jobbig känsla. Så fastnar vi i det höstlika tänket och grubbleriet. Det är då vi behöver fyllas av en inre värme. Ett inre ljus.

Så min bön blir idag….

🙏Herre, jag ber dig att du ska fylla den som idag känner höst i sitt inre med din värme. Att ditt ljus ska lysa upp och skingra höstvindarna. Att du ska låta din frid och omsorg genomsyra den kyliga känsla som finns inombords. Tänd din varma brasa i det inre rummet i själen som du tagit din boning i. Låt din harmoni prägla varje vrå. Tack för att du är höstens vän som kommer med värme för det inre livet. Amen 🙏

Hur avslutar man bäst en dag?

Hur avslutar man bäst en dag?

Ja vad säger man om det?

 

Igår kväll var det med några knäckemackor med ost och jordgubbar på. (Ja, det blev någon eller några plopp också om jag ska vara ärlig)

En stund vid köksbordet med några tankar fladdrande efter en lång dag med olika sysslor.

Avslutet på dagen kan vara rätt viktig. Hur landar man bäst? Hur varvar man ner?

Har du några goda erfarenheter att dela med dig av?

Jag tänker att man kan nog behöva träna på det. Att få pulsen att gå ner. Att låta livets karusell gå saktare för att på något sätt ”stängas av” för några timmar.

För det är där som jag tror vi skapar möjlighet för återhämtning. Liksom stänger ner onödigt aktivitet i kroppen till förmån för att kunna ladda batterierna.

Ibland händer det att när jag ska ladda mobilen kommer det upp en ruta. ”Det är möjligt att tillbehöret inte stöds”. Det som händer är att sladden jag nyss satt in i mobilen för att genera laddning inte får kontakt nog för att just kunna tillför ström till batteriet. Resultatet blir att mobilen inte laddas.

Så tänker jag att återhämtningen kommer av sig när vi inte lyckas avsluta dagen på ett bra sätt. Det är som att ”det inte stöds”. Så kommer vi inte riktigt till den vilan vi så väl behöver.

Jag tänker att det behövs ett bra sätt att avsluta dagen. Att göra något för att signalera till kroppen och tanken att nu är det dags att landa för dagen.

Svaret på den frågan har nog lika många svar som personer som ställs inför själva frågan. Det viktigaste är att du kommer fram till ditt svar och lösning.

Men det kan vara svårare än man tror. Speciellt om man har bekymmer och oro. Då kan Gud behöva komma med sin ro och frid.

Så idag blir min bön så här:

🙏Herre, hjälp den som har svårt att komma till ro vid kvällens slut. Ge din frid. Hjälp den att kunna släppa sin oro och sitt bekymmer till dig Gud och din omsorg. Tack att du vill och kan hjälpa till att avsluta dagen på bästa sätt. Amen🙏

Kyligt mottagande

Att komma hem till Sverige igen från ett varmt Tanzania är ett kyligt äventyr.

25-30 grader under drygt två veckor sätter sina spår i kroppen. 8 grader igår kväll är en kylig jämförelse.

Nu ser det ut att kunna bli rätt varmt i helgen. Det är ju rätt välkommet för oss alla.

Så det blev på ett sätt ett kyligt mottagande.

Desto varmare var alla tillrop med ett välkommen hem.

Tänk vad avgörande det är hur vi bemöter varandra. Kyliga mottaganden kan vara rätt jobbiga. Kan påverka negativ under en lång tid. Kan vara avgörande om man vill stanna i en gemenskap.

Med varma mottaganden är det helt tvärtom. Dom ger en god eftervärme. Med varma mottaganden vill man gärna stanna kvar i den gemenskapen. Förädla den istället för att lämna den.

Något att fundera på idag:

Hur möter vi vår omgivning?

Det bästa man kan göra är nog att reflektera över alla gånger man själv mött ett varmt mottagande. Och sen försöka att göra likadant. Näst bäst är att fundera på alla gånger man fått ett kyligt mottagande och låta dom gångerna avskräcka oss.

Varma mottagande ger mersmak. Dom brukar smitta av sig.

På väg hem

På väg hem

På väg hem – ett vackert uttryck som skapar goda känslor.

Efter drygt två veckor i Tanzania är nu vi inne på det sista dygnet. Vi har haft en fantastisk resa. Spännande, intressant, omvälvande, undrande, tvära kast, tacksamhet, förhoppningar är bara några ord som beskriver resan.

Jag kommer att återkomma med fler bilder efter hand. Har ju lagt upp några varje dag på sidan Tanzania september 2019. Så efter hand komme det en mer utförlig bildserie och berättelse när jag har tillgång till ett bättre internet.

På väg hem

Borta bra men hemma bäst. Så är det. Hem. Till det vanliga. Men som kommer att uppskattas desto mer. Inte för att det var mindre uppskatta förut. Men det har fått ett nytt perspektiv. Att se sitt eget liv och levene i ljuset av ett annat land är nyttigt. Just nu utifrån ett fattigt land. Att bli påmind om den rikedom vi har, som vi allt för ofta tar för givet, är nyttigt.

På väg hem

Att komma hem är skönt. Hur bra man än haft det. Det är så gott att krypa ner i sin egen säng. Sitta vid sitt eget köksbord. Mysa i sin egen soffa.

På väg hem

Snart ska jag få sova i mitt rum utan att bli väckt av en liten apa på plåttaket. Eller ett böneutrop kl 4. Snart ska jag kunna få sova tills klockan ringer.

På väg hem

Mitt i hemlängtan är det en väntan. Just nu sitter jag på Arlanda flygplats. Nu blir det att vänta på bussen hem. Om den bara är enligt tidtabell är vi i Jönköping kl 15:30. Ibland är det en väntan att komma hem. Ibland är det typ nära och bra. Men likväl är det skönt att komma hem. Tror det är så för dom flesta.

Men samtidigt inser jag att för somliga är det inget man längtar till. Hemmet är lika med jobbiga situationer. Hemska minnen. Kanske förhållanden man gärna inte delar med andra. En situation som inte är självvald. Ensamhet. Misär. Väggarna känns trånga. Eller vad det nu kan vara för situation. Just nu tänker jag på dig som upplever det så.

Så min bön blir…..

🙏Gud, skapa en god hemmiljö med god atmosfär. Skapa något som gör att man kan längta hem. Ber dig Herre att du ska förändra dom situationer som gör hemmet till en mindre bra plats. Stoppa våld. Skapa kärlek. Tack Herre för att du just nu vill vara ned den som känner sig ensam hemma. Välsigna hemmet med din omsorg och glädje. Amen. 🙏