När jaget går före laget

När jaget går före laget kan det gå ganska galet.

Inte bara att man missar en målchans i tex fotbollsmatchen. Stämningen blir dålig. Irritationen gör att man inte längre spelar som ett lag. Alla riskerar att bli individualister. Så går lagandan om intet. Laget håller inte längre ihop och matchen blir oftast förlorad på det viset.

Jaget kan inte gå före laget. Det finns inget större och vackrare när en medspelare skapar bättre läge att slå i än bollen än för sig själv.

Den andan behöver vi mycket mera av. I kompisgänget. I samarbetet på jobbet lika väl i den ideella sektorn. Det är då vi har lättare till framgång.

Tänk gott om varandra. Lyft fram varandra. Tro något positiv om någon.

Laget behöver gå före jaget. Vem vet, i slutkanten kanske du tom tjänar på det.

I vilken dag i ordningen är det?

Alltså, i vilken dag i ordningen som vi har sol och varmt sommarväder?

Att jag nu snart har gjort 2 arbetsveckor efter semestern har jag koll på. Likaså 4 veckors ledighet före det. Men hur många dagar har vi haft detta enormt vackra väder?

Det började väl redan i maj. Men sen då?

Jag minns en sommar då jag bodde i Gustafsdal utanför Julita. Då hade vi sommarsolsväder nästan hela sommaren. Jag var ledig 7 veckor. Kortbyxor satt på nästan varje dag. Till och med mina fötter fick färg. Och det hör ju inte till vanligheten. Ändå är denna sommar bättre en den sommaren.

Igår tog jag ett kvällsdopp. Värmen var varmare än en vanlig normal sommardag. Vattnet i sjön var ljummet. Så underbart.

Det är inte lätt att hålla ordningen på alla dessa dagar.

Vi räknar gärna dagar, stunder och minuter. Vi har veckonummer som inte alla länder har. Många skriver dagbok för att komma ihåg dagar och stunder. (Ett intressant sätt att fånga sin historia). Vi lägger år till år. Så fyller vi det vi kallar vår tid.

Ibland kan jag drömma om en tid som inte räknas. En tid som summerar all tid i en och samma stund. En stund som liksom alltid är. Som inte varje dag börjar om efter 24 timmar. Som inte börjar om efter söndag kl 24. Som inte startar om varje månad och år. Det liksom bara är.

Kanske är det möjligt att leva så. Som att livets dagar inte behöver räknas. Att livets dagar inte gör att man åldras. Utan man är likadan hela tiden. Att man bara lever och det räcker med det. Man går inte och lägger sig utan njuter av dagen som är och håller på hela tiden. Tröttheten finns inte längre.

Då behöver man inte fundera på vilken dag i ordningen det är. Det behövs inte längre.

När molnen kommer för solen blir det lite kyligare

När moln kommer för solen blir det genast lite kyligare. Ibland tom ganska mycket mörkare. Ja i alla fall mer dunkelt.

Man kan sitta där i solen och njuta av värmen. Så kommer molnen för solen så är det genast mindre trevligt.

Ganska överförbart på livet. Man kan ha det varmt och gott i gemenskapen. Så kommer det ett ”moln” och på något sätt skymmer solen. Så blir det genast lite kyligare.

Tänk hur vi kan påverka atmosfären i ett sammanhang. På ett förunderligt sätt så ändras luften eller känslan i situationen. Vi brukar ibland utrycka det som att det går att ta på atmosfären i rummet.

Man kan undra vad det är för ett ”magnetiskt” fält omkring oss. Som kan påverkas av det sätt vi är och gör i det osynliga. Hur vi tänker om andra. När vi är sura och arga så behöver man inte ens göra något utan att det märks ändå.

Om man nu kan påverka en atmosfär i ett rum negativt så borde man kunna påverka det positivt. Eller hur?!

Det är ju så mycket bättre. Bättre att vara solen än molnen. Bättre att ge positivt energi än att vara energislukande. Bättre att värma än att kyla.

Du har säkert lagt märke till att på ena palatsen kan solen vara i moln. Men om man var lite längre bort så skulle man vara i solsken. Om man nu hamnat i en situation där där det är ”mulet” så kan man ju söka sig bort dit där solen är framme. Det är ju ett val man kan göra.

Jag tänker att vi kan bestämma oss för att vara solar istället för moln. Bestämma sig så att det inte går så långt så att man blir ett regnmoln eller tom åskmoln.

På ett sätt är denna sommar lite skrämmande.

På ett sätt är denna sommar lite skrämmande. Inte för att den är ljuvlig och skön – typ. Men ändå.

Från många håll hör man om värmerekord. Så mycket att man ställer frågan om vad det beror på. Kan det bero på klimatstörningar? Eller är det bara normala svängningar över tid?

Måste nog erkänna att det börjar kännas lite skrämmande med dessa olika rekord värme. Det känns inte normalt.

Så när man kan ha det så varmt så länge skapar den en undrar hur det verkligen ligger till.

Alltså jag njuter av sommaren. Tro inget annat. Men jag gör det med en liten känsla av oro inför framtiden. Lite smolk i bägaren liksom.

Lite för bra för att vara sant. Lite för bra för att det ska vara odelat okej.

Undrar när vi får klarhet i våra funderingar kring klimatet.

Det glittrar….

Det glittrar så fint i vattnet. Solens strålar leker i vattnet. Det är som att solens strålar blir så många fler i vattnet. Dom bara studsar emot oss.

Vattnet gör sitt till för att göra solen så mycket vackrare (om det nu går).

Ibland kan man möta människor vars ögon glittrar. Det är som att dom återspeglar något vackert som förmeras i deras ögon. På samma sätt som solen leker i vattnet.

När man sitter och studerar vattnets glitter blir man bli bländad av dess ljus. Så att man ibland blir lite förblindad för en stund.

En del ögon glittrar så mycket att man kan ana att hela människan är så ljus och vacker rakt igenom. Då kan man bli lite avundsjuk på något sätt. Sådana ögon smittar av sig på något sätt. Man blir glad.

Fast i bland kan man känna sig hästlängder från sådan glittrande ögon. Man känner sig mer matt på ögonen.

Finns en lovsång vi sjunger ibland. Texten är så här:
Kom med Din härlighet över Ditt folk
Vi vill se Dig, vi vill se dig
Kom med Din härlighet över Ditt folk
Vi vill se Dig, vi vill se dig

Vi vill äga det liv Du lovat
Vi vill äga Ditt liv
Vi vill återvinna den skönhet vi förlorat
Vi vill äga Ditt liv, vi vill äga Ditt liv

Den beskriver lite av det man känner. Man vill återvinna tillbaka det glittrande i livet. Återvinna den skönhet man förlorat. Då kan ögonen åter glittra och det kommer då inifrån.

Det blir nästan som talesättet: ”Det hjärtat är fullt av talar munnen”. Istället blir det ”Det hjärtat är fullt av glittrar ögonen”.

Min sanning

Satt och tittade på SVT2. ”Min sanning” hette programmet.

Alltså man kan fundera på vad sanningen är. Kan det finnas en sanningarnas sanning?

Min sanningen, alltså just den sanning jag går och bär på, kan man fundera på om den är just sanningen med stort S.

Tror säkert att du har som jag noterat att min sanning behöver inte vara likadan som någon annans sanning om samma sak. Det är rätt märkligt.

Det kan beror på att vi ser sanningen från olika håll med olika förutsättningar. Då kan den till synes se olik ut.

Men det finns sanningar som i verkligheten är osanningar. Det kan ställa till det rätt bra.

Ibland lever vi i en sanning som i själva verket är en lögn. Vi vill så gärna att det skall vara rätt men är så fel. Så det kan vara gott att vi ibland kollar upp vår sanning.

I sanning kan man fundera på ”min sanning”, hur den står sig till den totala sanningen som finns….

Det var några kryptiska tankar….

Söndagstankar – Guds hand är utsträckt till dig (uppdaterad)

Ps 139:5 säger så här:

Du omsluter mig och håller mig i din hand.

Ibland undrar jag inte om det är så att Gud står och viftar med sina händer och armar för att få vår uppmärksamhet. Han sträcker ut dom mot oss och vill och önskar att vi skall lägga vår hand i hans. Som tecken på gemenskap.

Det ska jag predika om i kyrkan idag. Så resten av tankarna får du i kyrkan eller senare på denna blogg under dagen.

Här kommer det några tankar…..

Det finns något särkilt att hålla någon i handen. Det kan ge trygghet, lättare att gå på en ojämn mark och känna kärleken till någon. Gud sträcker sin hand till dig för att du ska känna trygghet.

Du och jag får lägga allt i Guds händer. Att få be honom ta hand om allt. Det ger en lättnad.

Gud vill lägga sin hand på oss och välsigna oss. Vi kan läsa om att Jesus tog upp barnen i sin famn. Rörde vid dom och välsignade dom. Det finns en förunderlig kraft när han rör vid oss. Därför är det gott för oss att han rör vid oss.

När man läser i 1:a mosebok kan man läsa om när Gud skapar människan. ”Gud sade: Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika”. Jag tänker hur han böjer sig ner till jorden. Han samlar ihop stoft och formar en kropp. Drar in luft i sina lungor och inblåser sin livsande i människan. Han formar med sina händer. Du och jag är formad av honom.

När man läser i Jesaja kan man läsa om krukmakaren. När han satt där och drejade misslyckades han med det han gjorde. Då började han om. Och det blev något nytt så som han ville ha det. Vi är ständigt i hans formande. Det verkar som så att vi kan misslyckas i mästarens händer men då börjar han om. Det kan vara gott att påminna sig om det.

Ja det var några tankar från dagens predikan. Man ska visst kunna lyssna till på podden. Du hittar den på www.pingstjonkoping.se

En resa har startat

När börjar en resa?

Är det när man startar bilen, sätter sig på flyget eller går ombord på båten?

Nej, den börjar redan vid drömmen om den. Då man börjar planera den. Då man skapar förutsättningarna. Sparar pengar till den.

Igår började jag en sådan resa. Den blir inte av förrän om drygt ett år.

Jag tänker inte åka själv. Jag tänker ta med mig 17 till.

Vilka dessa är? Ingen aning. Jag hoppas att snart väcks drömmar hos 17 personer att vilja dela samma resa.

Vi är ju ständigt på en resa. Kanske tom flera resor samtidigt. Livsresa. Jobbresa. Familjeresa. Ensamresa. Pensionsresa. Jordenruntresa. Från-ett-jobb-till-annat-jobb-resa.

Alla har samma upplägg. Vi ska någonstans. Redan har ett mål.

Andra rör sig planlöst utan ett mål i sikte. Det är också en resa.

Somliga har en långt-bort-destination. Himlen. Andra tänker inte alls på resa på det sättet.

Sommaren är för många fyllda med resor. Långa korta. Andra reser för att vara borta väldigt länge. Att resa har blivit något vanligt. Vi kan ena stunden vara hemma. Några timmar senare kan vi vara på en annan kontinent. Det är andra tider än den tiden då det snabbaste färdsättet var hästen.

Vad för resa gör du?

Vilka hjältar det finns

Vilka hjältar det finns.

Dag efter dag så hör vi om bränderna. Folk riskerar sina liv för andras skull. Man är i områden som på mycket kort tid kan bli livsfarligt att vara i. Jag undrar om vi till fullo kan förstå hur farligt detta arbete är. Alla brandmän är hjältar.

Tänker på dykarna som räddade pojkarna ut ur grottan. Ett uppdrag som inte bara var att simma in och ut igen. Människor var beredda att riskera sina liv för andras skull.

Men många andra är också hjältar. Hjälte är i allmän betydelse en beundransvärd person som utför stordåd, och som på så sätt vinner stor heder och ära. Men jag skulle vilja säga att det finns hjältar även där man inte benämner det som stordåd.

Det är dom som tex ordnar så att brandmännen får den hjälp dom behöver för att orka släcka bränderna. Dom som hjälper folk att fly bränderna. Alltså alla dom som skulle kunna säga ”det är inte min sak”. ”Varför ska jag…”. Dom som är beredda och kan hjälpa till helt frivilligt för att hjälpa någon annan.

När jag hör sådana berättelser känner jag hopp för vårt land. Det finns dom som bryr sig.

Jag kan se hjälten i den volontär som ger av sin tid för att skapa hjälp för någon som är utsatt. Jag möter dessa varje dag.

Tror säkert känner någon hjälte. Kanske du tom varit en hjälte för någon. Mina hjältar var det par som hittade mig i skogen den gången, i min ungdom, då jag hade voltat med bilen. Dom såg till att jag kom till sjukhuset.

Tack gode Gud för alla hjältar.

Att förstå signaler

Att förstå signaler kan vara svårt.

Det finns många olika signaler. Tänker inte direkt på morsealfabet direkt. Men ändå. Dom signalerna är ju lätta att förstå om man kan det. Annars blir det mest massa ljud- eller ljussignaler.

Det kan vara signaler från människor. Ett dolt budskap man ”borde” förstå. Ett kroppsspråk som ska signalera något budskap.

Sin egen kropp signalerar också massa saker. Ibland kan dom vara lätta att förstå. Andra gånger helt omöjliga att förstå. Ibland kanske vi helt enkelt inte vill förstå dom.

Att förstå signaler kan vara svårt.

Hur lär man sig det? Att förstå och läsa av andras signaler? Hur lär man sig att förstå det sin egen kropp signalerar?

Hur hanterar man massa olika signaler?

Det är helt klart inte lätt. Det verkar nästan lättare att missförstå dom. Lägga in mer i dom än som dom i verkligheten inrymmer. Så blir bilden skev.

Helt klart är det att livet blir lite enklare om vi förstår signalerna som flyger i luften.

Ibland skojar vi om att vi borde förstå vad som ligger bakom det dom sägs – ”gör inte som jag säger utan som jag menar” typ. Kanske är det mer sant än vi vill erkänna.

Det borde du väl ha förstått”. Många gånger handlar det om att man borde har läst av dom mindre tydliga signalerna bättre än man gjorde.

Att förstå signaler är ibland svårt.