Inlägg

Publicerat den

Som jag har längtat efter en kväll som i går

Som jag har längtat efter en kväll som igår. Du vet, en varm kväll i stilla bris på stranden.

Att få ställa ner den lilla strandstolen och njuta en god stund av en vacker utsikt. Läsa några rader i en bok.

Det är en lyx som inte går att ersätta med pengar.

Runt 25 grader är man ju inte bortskämd med runt kl 22 en kväll.

Idag är det nationaldagen. Vi har ett land att vara tacksam för. Med en natur som vi var tillgång till. Som inte (ännu inte) är förstörd. Vi kommer väl aldrig i närheten av norrmännens firande. Men vi borde verkligen visa vår uppskattning för vårt land.

Min längtan är att få många sådana kvällar i sommar.

En notering jag gjorde igår är att det var nästan samma färg på solnedgången som i Afrika. Där är den så röd på grund av den röda sanden bland annat. Fick en längtan tillbaka dit liksom. Gärna nu. Men jag får vänta till i höst.

Varför inte avsluta med vår nationalsång denna dag

Du gamla du fria du fjällhöga nord,
du tysta du glädjerika sköna,
jag hälsar dig värnaste land uppå jord,
din sol din himmel dina ängder gröna
din sol din himmel dina ängder gröna

Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat ditt namn flög över jorden,
jag vet att du är och du blir vad du var,
ja jag vill leva jag vill dö i norden
ja jag vill leva jag vill dö i norden

Visste du att det faktiskt finns en fortsättning på den? Ja den kanske inte är så känd och ses normalt inte som en del av sången:

Jag städes vill tjäna mitt älskade land,
dig trohet till döden vill jag svära
din rätt skall jag värna med håg och med hand,
din fana högt din bragderika bära
din fana högt din bragderika bära

Med Gud skall jag kämpa för hem och för härd
för sverige den kära fosterjorden,
jag byter dig ej mot allt i en värld,
nej jag vill leva jag vill dö i norden
nej jag vill leva jag vill dö i norden
Publicerat den

Vad är en bal på slottet?

Vad är en bal på slottet?

Du känner säkert igen frågan på sagan om askungen.

Kanske frågan är lite annorlunda idag. Vad är en studentbal?

Självklart kan man tänka att alla dessa studentbaler är fantastiska tillställningar. Så häftiga. Det är bara ett måste.

När jag mer och mer inser dess baksida blir jag mer och mer tveksam. Alla dessa pengar det kräver för att bli av. Bilen, kläderna, avgiften och allt annat det drar med sig. Vill man ”hänga med” blir det ett måste med alla dessa krav.

Så blir det till slut en klass-fråga. Dom som har det gott ställt kan gå. Andra får bara titta på.

När då hållbarhetsbalen kom kände jag att det kan vara en bra väg.

Min kollega Victor skriver på sin Facebook följande:

Så coolt med Hållbarhetsbalen i Jönköping! Alissar Kh och hennes crew har tänkt på allt!

💚 Röda mattan är av tyger från Erikshjälpen

💚 Porslin från secondhand

💚 Låg kostnad så att ALLA har råd

💚 Vegetarisk buffé

💚 Inga bilar

💚 Ingen alkohol,

💚 Egen stil! Balen uppmuntrar alla till secondhand outfit i samarbete med Erikshjälpen Second Hand Jönköping

Tänk om det fanns en hållbarhetsbal när jag tog studenten. Då kanske jag inte hade dissat balen. Det va så mycket jag inte gillade med balen redan då, allt det snygga, coola, dyra, flashiga, hetsiga, stressiga, glänsa över varandra. Men en bal som tänker hållbarhet och inkluderande gemenskap. Det här är bra grejer! 2019! ♻️

Så långt Victor /Slut citat.

Det är något som jag gärna kan skriva under på. För det måste bli ett annat tänk. För studentbalerna bara accelererar.

Får man inte ha kul om man har råd tänker kanske du. Jo. Klart man får. Men när det blir i sådana miljöer där det på ett sätt inte finns något val att välja blir det så fel. Den förälder som inte har råd eller kan få fram den fränaste bilen blir utanför. Den ungdomen har svårt att känna sig delaktig. Den som inte hittar en partner att gå på bal med får oftast inte komma med.

Så det var roligt att vi på Erikshjälpen Second Hand i Jönköping kunde vara med och göra vår del för att hållbarhetsbalen kunde bli möjlig.

Vill du läsa mer om balen? Kolla då expressen, JP, En kul grej jag hoppas ha kommit för att stanna.

Publicerat den

”Glöm inte bort att se direkt med dina ögon”

Lyssnade på ett program där en som klättrade i berg. Hon berättade med inlevelse upplevelsen av att klättra.

Hon fick frågan om hon kunde ge några bra tips och råd för att få en bra upplevelse. Det handlade om ett extra skalplagg om regn och vind kom. Vatten, vatten var viktigt. Och sen en kamera. Så kom kommentaren ”men glöm inte bort att se direkt med din egna ögon”.

Tänker på det ibland medan jag går och fotar på Vätterstranden. Tar mina kort på solnedgångar. Eller vad det nu är jag fotar. Det är lätt att bara se allt genom kamerans lins. Man liksom glömmer bort att njuta med sina egna ögon direkt. Man vill fånga det vackra först och främst.

Så går det fort förbi. Och när man väl lägger ner kameran så är solen nere. Det vackra förbi och man har bara kortet att återvända till.

”Fånga dagen” – uttrycket du säkert hört. ”Fånga!” Vad lätt det är att dagen bara försvinner bort så har man missat hela biten.

Att låta sina ögon se, ta in, in real life, i direktsändning. Att låta allt annat runt omkring sjunka undan lite för att kunna ta in det men då, just nu, ser.

Visst är det lätt att flacka runt med blicken. Man vill ju inte missa något. Så är det just det man gör. Missar det väsentliga.

”Glöm inte bort…”

Tänk att vi behöver påminnas om det. När jag ibland får en kommentar om mina bilder händer det ganska ofta att det blir ett ”njut”. Först har jag tyckt att det är en självklarhet. Men sen insett att det är just det man kan behöva bli påmind om. ”Njut!” Njut – av det vackra. Ta in. Glöm inte bort att verkligen se det du ser. Ge det möjligen att sjunka in och inte bara flyga förbi framför dina ögon och sen bara försvinna bort.

”Glöm inte bort…” – påminn dig själv. Kanske handlar det om att vara närvarade i nuet medan det ännu inne är. Att inte springa förbi i längtan att få något ännu bättre men missar det som troligen är det allra bästa mitt framför ögonen.

Så….

”Glöm inte bort att se direkt med dina ögon”

Publicerat den

När flera vägar bär åt samma håll

Man brukar säga att alla vägar bär till Rom. Andra destinationer har bara en väg som för oss dit.

Samma syssla som ska bli gjort kan ha många olika sätt att nå dit. Man kan göra det på olika sätt. Men slutprodukten blir den samma.

Så långt kan vi nog vara överens.

Men det är inte alltid så lätt att se varandras olika sätt som lika möjliga. Det kan vara svårt att förstå hur den andre tänker. Man är van i sitt eget tankemönster.

Så långt kanske vi också kan vara överens.

Annars kanske det var just det som hände nu. Att vi hade svårt att förstå varandras tankebana.

Livet är fyllt av situationer som kan lösas på många olika sätt. Vi behöver bekräfta varandra i det och ge varandra det utrymmet. Ibland kan det vara att själv backa lite. Vilket kräver sin portion av ödmjukhet, tålamod, uthållighet och generositet. Andra gånger får motparten göra den läxan.

Somliga har lättare för det. Andra svårare.

Ganska ofta finns det flera sätt att lösa problemet. Vi får försöka lyfta vår blick och försöka se dom sätten.

Publicerat den

Söndagstankar – Vilken väg ska jag välja?

Vilken väg ska jag välja?

Säkert har du ställts inför den frågan när du är ute och går eller åker bil. Är nog inte ensam om att springa vilse heller. För någon sommar senare var jag nere hos mina vänners sommarställe. Tänkte springa en runda. Inte så långt men ändå. Tog ut riktningen. Hade en plan. Efter ett tag började oron gnaga. Var jag på rätt väg? Ganska snart insåg jag att jag sprungit vilse. Fick ta hjälp av en vänlig person som hjälpte mig hem. Jag hade tagit fel vid en vägkorsning insåg jag.

Vilken väg ska jag välja?

Många gånger har jag stått inför olika livsval. Rätt avgörande sådana ibland. Ofta har jag då känt hur Gud lett mig in på en väg. Jag vill tro att det varit rätt väg. Efter en tid har jag förts in på nästa väg. Det innebär inte per automatik att den förra var fel. Att jag lyssnat fel. Nej, nu är det ett nästa steg. Ett nästa val. Så förs vi vidare i livet.

Vilken väg ska jag välja?

Samtligt kan jag inte påstå att det alltid varit enkla val. Rätt knepiga. Kämpiga. Men när valet är gjort har det känts bra. För innerst inne, i magkänslan som vi brukar kalla det, har jag nog vetat vart det barkat hän.

Vilken väg ska jag välja?

Det finns ett val dock som varit ett övergripande vägval för mig genom alla tider. Och det är att följa Jesus. Jag är en Jesu efterföljare. Där har jag funnit min största trygghet. Det har varit mitt livsval.

Jesus säger själv i Johannes 14:6

Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Där tror jag vi har grunden till alla våra val.

Vilken väg ska jag välja?

Vad för svar du har på den frågan vet jag inte. Men när du för samman den frågan med Jesu svar på så brukar det bli det bästa. Fråga vad han har för råd att ge i dina val. Bed om att han leder dig i dina val. Då är jag övertygad om att förr eller senare kommer han att leda dig. Under tiden söker du dig fram i en tillit till att han formar vägen.

Publicerat den

Ett gammalt verktyg…..

När jag var liten fick jag hjälpa min far att spackla. Det var ett av dom roliga jobben. Mycket roligare än att skruva ur skruv i plank eller dra ur spik.

Min far hade en spackelspade. Hade. För den har jag nu. 😊

Den är så väl använd. Älskar att jobba med den. Har aldrig hittat någon bättre att ersätta den med. Som sagt. Gammal men funkar perfekt.

Ibland tänker jag att vi har för lätt att rata gamla verktyg. Och då tänker jag bilden att verktyg är vi människor. Väl använda verktyg fungerar. Kanske till och med bättre ibland.

Tro nu inte att jag tänker att allt nytt är av ondo och inget bra. När jag idag använder mitt gamla väl beprövade verktyg använder jag inget gammalt spackel. Jag använder nytt spackel. Gammalt och nytt arbetar alltså tillsammans.

Kanske är det det som gör framgången. Att vi tillsammans, gammal och ung, nytänk och gammeltänk, skapar vi något som får betydelse för lång tid.

Min gamla spackelspade har rester kvar efter många års arbeten. Man bär med sig det man gjort genom alla tider. Lite färg och spackel sen många års arbeten. Så är det i livet också. Vi bär märken, rester av livets färg, som påminner oss om det vi skapat. Det ger det gamla verktyget dessa patina. En yta som åldrats vackert.

Var rädd om dom gamla verktygen. Men dom jobbar bäst med det nya materialet.

Publicerat den

Hälsning från förr….

Vi höll på att riva hemma hos sonen. Nytt kök och hall är på gång. När vi rev ner tapet och masonit och kom in till väggens inre så möttes vi av en överraskning. Vi fick en hälsning från förr.

Glad påsk – signerat 1948

Tänk att få en hälsning med god påsk från 1948. Över 70 år sen. Lite kul är det. När väggen byggdes upp av någon så var det 1948. Då var min pappa 7 år. Man kan försöka föreställa sig hur det var då. Hur var samhället då? Vilka verktyg hade man tillgång till? Ett är säkert. Man isolerade med spån då. Tror vi har grävt bort 5 eller 6 säckar bara med hyvelspån från innertaket över den lilla hallen.

Att få en hälsning från förr är intressant. Den väcker tankarna. Världen har förändrats rätt mycket sen 1948. Ett världskrig hade nyligen avslutats. Världen höll på att återhämta sig från det. Huset hade antagligen många människor på besök. Vem skrev hälsningen? Hur stor var familjen som bodde i huset då? Ja, frågorna kan bli många.

Om vi skriver en hälsning på en vägg idag…… Tänk om någon läser den om 70 år. Då är det 2089. Hur kommer världen att se ut då? Svindlande tanke. Då är det 140 år mellan dessa båda hälsningar. Häftigt.

Vad vill du lämna efter dig till dom som kommer efter? Vilket budskap vill du ge dom? Vilket avtryck vill du ge?

Man kan konstatera att vi lever i ett större perspektiv. Vår lilla plätt och tidsintervall i det större perspektivet är rätt ynkligt kort. Men kan betyda så mycket för som kommer efter. Värt att reflektera över. Vårt korta ögonblick här på jorden kan ge genljud långt in i framtiden. Vi har en lång tid före oss som vi fått ärva mycket från. Vi skapar ett arv för dom som föds in i denna värld. Gud hjälpe oss att hantera vår tid på tidsaxeln på ett vist sätt.

Publicerat den

När några dagar välsignar …

När några dagar välsignar är det så skönt……

Har fyra dagar ledigt. Egentligen inte så mycket extra ledigt. För fredagen är bara ett byte av två dagar.

Men känslan gör gott. Fyra dagar av sammanhängande ledighet.

Det välsignar tänker med avkoppling. Det skapar andrum. Det ger lite luft omkring mig. Det kan vara skönt.

Det finns mycket som kan välsigna våra liv. Allt för ofta ser vi dom avgörande stora sakerna då. Dom stora tillropen. Dom kraftfulla tillropen.

Men jag har upptäckt att det är minst lika mycket välsignelse av det lilla. Kanske till och med mer än så. Det betyder ofta mer.

Den lilla hälsningen. Det lilla textmeddelandet. Tanken från någon som kommer fram på olika sätt. Det kan vara en kväll över som jag bloggade om igår. Det kan bara vara ett litet sms med en liten glad gubbe.

Det fina med detta är att både du och jag kan vara denna lilla välsignelse som kan betyda så mycket. Kanske tom kan vara skillnaden.

Fundera på om du kanske har någon i din omgivning, nära eller långt bort, som behöver en hälsning idag. Tänk inte att det är säkert någon annan som gjort. Ta impulsen av att du tänker på någon just nu som ett tecken. Att det är just den personen som behöver det som allra bäst nu.

Så får du bli den som välsignar och gör att just den dagen fick en särskild betydelse. En dag som blev en välsignad dag.

Publicerat den

Att få en kväll över….

Kanske har du tänkt samma tanke som jag….

”Så skönt, jag fick en kväll över!”

Vi tänker väl då att vi hade många kvällar bokade men så blev helt plötsligt en kväll ledig pga ett återbud eller ombokat möte.

Men visst låter det rätt skönt. ”En kväll över…”. I dagens tempo är det just vad många skulle må bra av.

En kväll över. Som om det helt plötsligt fanns 8 kväller i en vecka. Som att man fick extra timmar som en gåva.

En kväll över. Man får en stund som man kan göra något extra, kanske något utöver det vanliga eller bara få vara för en stund.

En kväll över. Är kanske en stund som det oväntade kan hända. Överraskningen som helt plötsligt får utrymme. Som får fritt fram.

En kväll över. Det är då allting kan hända. Eller bara bli en stilla varm vind av återhämtning. Och att det är helt okej.

Tänk när ”en kväll över” blir ett återkommande händelse ….

Publicerat den

Att höra vad som verkligen sägs

Jag tar bara ansvar för vad jag säger, inte för vad du hör…

Lyssnar du på det som sägs eller hör du bara det du vill höra?

Det är en konst att lyssna på andra. Ingen av oss lyckas till 100%. Men vi kan göra vårt bästa för att lyssna på vad som verkligen sägs.

Det finns dock tillfällen då jag tycker mig se att man inte vill lyssna på det som verkligen sägs. Utan man hör det man vill höra. Och tar det för sanningen.

Vår tids utmaning är att ta oss tid att lyssna. I den stress som så ofta hamnar i så är det allt för lätt att springa förbi ett lyssnande. Att då verkligen öppna öronen för ett aktivt lyssnande. Ett lyssnande som verkligen vill höra vad som sägs och inte det man tror att man hör.

Kanske är det en attitydsfråga. Kanske trötthet. Kanske tidsbrist. Kanske handlar det helt enkelt om att vilja eller inte vilja.

Men ett kan vi nog enas om. Om vi vill att andra ska lyssna till det vi säger och inget annat så behöver vi lyssna på dom.