När vi fick ta emot så enormt många flyktingar 2015 var det mer än vi kunde klara av. Staten stod där med gigantiska bekymmer.
Då hände det som är så typiskt osvenskt. Vi som har så många regler som bara måste hållas kunde släppa på dom. Man var tvungen att sänka dom vanliga kraven för att kunna hantera strömmen av folk dom kom. Det var klart osvenskt men så bra. Vårt regelstyrda land som kan reglera till ett absurdum kunde ”se mellan fingrarna” helt plötsligt.
När sen läget stabiliserade sig så kom kom regler tillbaka. Tex säkerhetsnivån på boenden höjdes igen.
Men där tog smidigheten slut.
Idag kan man sära på ett gifta par som är utlandsfödda och tvinga mannen och hustrun bo på olika orter. Den historien fick jag mig berättas i går kväll.
Vad gick fel i tänket? Hur kunde man vara så osmidig helt plötsligt.
Dom som skapade möjligheten till ett sådant beslut borde skämmas. Dom som beslutade ett sådant beslut har tappat fotfäste och sunt förnuft.
Om liknande situationer finns det mycket att säga. Men detta får representera mångfalden av dumheter när man särar på flyktingfamiljer mm.
Ett tag var jag stolt över Sveriges möjlighet att backa på massa krav för att kunna hjälpa folk. Nu skäms jag för samma land som kan skilja familjer åt för våra konstiga reglers skull. Det är urbota dumt.
Skäms. Gör om. Gör rätt!!!!


Så händer det. Efter att några knoppar bara vissnat ner så började den blomma igen. En seger i sig.
Lena Scherman
Jag har blivit utmanad att läsa en bok av Bill Hybels. Nu är det inte så svårt att anta en sådan utmaning. Jag har läst ganska många böcker av honom.
Från och med idag kan du se ett program på SVT play som sänds på tisdag kl 20 i SVT. Korrespondenterna.
För några månader sedan nåddes vi av svältens fruktansvärda frukt i Sydsudan. Undernärda barn. Människor som hungrar. Vi var många som blev tagna av situationen.
Vi började en insamling. Man hade kommit på ett sätt att hjälpa. Genom att öppna upp en gammal väg som vuxit igen. Ett näst intill omöjligt uppdrag.
Vi skulle satsa på ”arbete för mat”. Flera hundra människor skulle jobba med vägen. Som lön fick man mat till sina familjer. Vi skulle skaffa utsäde som skulle sås vid regn.
Detta är nog den bästa insamlingen jag varit med om. För den har öppnat vägen för att rädda ett helt folk. Över 70000 människor kan nu snart få mat från FN. Vi kan fortsätta med sjukvård. Så många positiva bieffekter.
Detta blev 
Tänk dig noga för med tänket. Tro inte på allt du tänker. Tänk vad tänket kan krångla till det för oss. Vi tänker ut sådan som vi tror ska hända men aldrig slår in. Så blir det kaos inom oss. Vi tror oss veta vad andra tycker om oss genom att vi tänker att dom tänker så. Så slår det rot inom oss. Tänket slår krokben på oss själva. Nu kanske det inte det lättaste att korrigera sitt eget tänk. Vi är ju mitt uppe i det liksom. Tänket kan göra oss sömnlösa. Tänket kan göra oss orkeslösa. Det spelar oss ett spratt. Fast kanske det skulle vara bra att vi inte alltid trodde på vårt eget tänk. Senaste åren har vi fått lära oss att ifrågasätta. Inget skall tas för givet. På gott och ont har det blivit så. Kanske man ändå kan applicera det på tänket. Var inte rädd att ifrågasätt om ditt tänk är konstruerat eller verkligt. Var rädd om tänket så att det inte lurar iväg dig in i osanningar om dig eller om din omgivning.