Hösten har presenterat sig tydligt

Under helgen blev det rätt tydligt. Hösten har tagit sitt grepp. En del fick skrapa frost även i Jönköping. Löven har verkligen både skiftat i färg och börjat dala mot marken. Det har verkligen gått fort med lövens förändring. Nybergs bil har legat på att det är dags att planera däckbyte.

Hösten är verkligen här. Om tre veckor ställer vi om klockorna till normaltid. Eller som vi ibland kallar det – vintertid.

Det känns att vi går in i tiden då man ”kapslar” in sig. Ljusen tänds och det är mer av tid inne. Kvällen kommer tidigt i och med mörkret.

Naturen går in i sin vila. Björnen går om ett tag i ide. Flyttfåglarna söker sig till värmen.

Nu tänker jag inte att vi ska gå i ide eller förflytta oss söder ut. Men kanske den här tiden påminner oss om något viktigt i livet. Att skapa tid för återhämtning. Lättare sagt än gjort. Men det var tänkt så från början. Varje dygn finns det en dygnsvila att vårda. Sömnen. Sjunde dagen var vilodagen. Vart sjunde år skulle marken ligga i träda. Skapelsen är skapad så att det är en förutsättning för att den ska leva över tid. Annars tappar marken kraft. Vi bränner ut oss.

Jag tänker att den som gått igenom en utbrändhet har detta numera klart för sig. Men kanske kan vi påminnas om det nu när löven dalar ner. Grenarna blir kala.

Men det finns också något vackert över denna tid. Alla levande ljus som sprider sin värme. Det går åt många värmeljus och andra ljus. Ljusen ger en ro som är så gott. Talar om frid, ro och vila. Det är som att pulsen går ner. Tempot sjunker. Så ta tillvara denna tid för återhämtning. Det skapar förutsättning att snart skjuta nya skott och nya satsningar. Men låt ljuset tala sitt tydliga språk och landa lite.

Söndagstankar – Tacksägelsedagen

Idag är det Tacksägelsedagen. En dag där vi kan tänka mer på tacksamhet än på önskan om något.

Det finns en psalmsång som har en go text tycker jag.

Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dej, där var ton skall en hyllning till dej bära. Och i dagar av glädje och dagar av sorg vill jag leva var dag till din ära.

Denna text handlar om ett livsval. En inställning på något sätt. Att bestämma sig för att leva i tacksamhet.

I en av verserna sjunger vi ”jag vill tacka med skönaste ord”. Det finns en orsak till det. ”För din kärlek och nåd som är gränslös, jag vill tacka för allt gott du gjort.” Betänk det. Det finns så mycket att tacka Gud för.

Kanske behöver vi sjunga som i sista versen ”Herre öppna på nytt mina ögon så jag ser….” Vi blir lite hemmablinda. Kanske att vi ibland också glömmer allt gott han gör. Kanske tom tar för givet. För det kan vara så att ”sången någon gång tystnar eller störs av oro och strid” som gör att vi förblindas inför allt det goda vi har orsak att vara tacksamma för.

Det är i sådana lägen, i den förblindade tillstånd, vi riskerar att bli bittra och besvikna. Ledsamheten gör att vi inte är glada. Att då påminna oss om allt det goda han gör och gjort hjälper oss till tacksamhet.

Så kanske det finns en väg denna sång vill påminna oss om. ”Jag vill göra…” – att bestämma sig för att göra. Att mota allt annat i grinden.

Vi behöver flöda över i tacksamhet. Inte ta för givet. Både i relationer och arbetslivet med sina kollegor. För tänker vi efter har vi mycket att tacka våra vänner runt omkring oss för.

Tänk vad mycket det lilla ordet tack kan gör. Både för den som får det det sagt till sig som inom oss själva. Det gör något gott med oss alla.

Tacksamhet har en inneboende kraft i sig. Släpp fram den kraften.

Idag är det svårt att låta bli

Idag är det svårt att låta bli. När något så viktigt sker kan bara inte blunda för det. Det ropas ut. Idag skall vi göra skillnad för världens barn Om du handlar på en butik som heter Erikshjälpen så går dagskassan till just Världens Barn. Om du inte har lust till det kan du sätta in en slant direkt. Världens barn firar 20 år. Så varför inte hedra dom med minst 20 kr. Här är numret:Eller så sätter du in dina pengar direkt på Radiohjälpens gironummer: 90 1950 – 6 eller swisha till samma nummer.

Detta är så bra. Om vi alla kunde tänka oss att avstå 20kr eller varför inte lite till så skulle det göra radikal skillnad. Så idag ser vi till att göra skillnad. Igår kväll var det en gala på tv. Den gav ca 55 miljoner. Totalt över 1,5 miljarder under dessa 20 åren. Idag ska vi bättra på den summan radikalt. Snälla var med nu.

Ps det finns ju en stor sedel som heter 200. Den går ju på samma tema nästan. Ds

Om jag fick bestämma….

När jag var liten så sjöng vi sången som Charlotte Höglund sjöng. (Hon kanske sjunger den fortfarande , vad vet jag om det egentligen ?)

Texten var något åt detta håll…

Om jag fick bestämma då skulle ingen bråka då skulle ingen kivas och alltid vara sams om jag fick bestämma ……

Då kommer himlen till jorden tra lalalalala då kommer himlen till jorden tralalalalala då skulle barnen leka och alltid vara sams

Om detta skulle vi kunna sjunga om vuxna också. Tänk så mycket bättre det skulle bli om vi kunde få bestämma det ….

Allas lika värde….

Funderar lite över ”allas lika värde”.

Ibland känns det som att vi använder det som ett slagträ mot varandra. Vi liksom lägger något av motsats i det mot varandra. När någon använder det uttrycket så tillskriver vi att ”den andre” inte menar vad den säger.

Vi har så lätt att blanda ihop saker och ting. Man brukar säga att vi måste kunna skilja på sak och person. Vi kan ha olika politiska åsikter som gör att vi står långt ifrån varandra. I den meningsskillnaden blandar vi ihop begreppet om allas lika värde. Likaså när människor begår brott. Kanske är det svårast i ett sådant läge att inse allas lika värde. Kanske syns det också tydligt i hållningen om sexuell läggning och livsstil. Beroende på vart man står i den frågan tillskrivs ”motståndaren” att anse vederbörande mindre värd. Skillnader i våra olika hållningar och åsikter går så fel ibland när vi värderar varandras värde efter det. Gör mig så ont när man hör tongångar som att någon inte har rätt att leva pga sin åsikt och hållning.

Värdet på en person ligger inte i könet. Inte i hudfärgen. Inte på läggning. Värdet ligger inte i utbildning eller åsikt. Inte om du är lång eller kort. Inte om du är rödhårig eller svart, har massor med hår eller inget alls. Värdet ligger inte i om du bor i Sverige eller Afrika.

Värdet ligger i att du är du. Allas lika värde ligger i att du är den du är och får vara det.

Sen kan vi ha åsikter om varandra på olika sätt. Men värdet förändras aldrig. Du är älskad för den du är och inte för det du gör. Visst kan kärleken få sig en smäll när vi gör varandra illa. Men värdet förändras aldrig. Hur lätt det än är för oss att vilja degradera eller upphöja.

När våra barn, som vi älskar så högt, gjorde något tokigt när dom var små slutade vi inte att älska dom för det. Kärleken till dom är inte beroende av vad dom gör. Kärleken ligger i vem dom är. Dom är våra barn.

Jag tänker att om vi ser det och älskar varandra har vi lättare att möta varandra. Vi kanske inte delar varandras alla åsikter men vi kan respektera varandra för det. Vi behöver inte slå in vår åsikt i andra. Inte tvinga någon på det. Men vi har all rätt att få ha en åsikt och säga den och stå för den. Sen om den avviker från den stora massan så kanske vi blir rätt ensamma om den. Men vi har all rätt att ha en åsikt.

Men blanda aldrig ihop den med allas lika värde.

Allas lika värde är ett vackert uttryck. Är så rätt. Men det är allt för lätt att missförstå det. Att dra felaktiga slutsatser.

Så fort vi höjer rösten för att förstärka vårt budskap har vi hamnat fel. Om vi inser att värdet ligger någon annanstans än åsikt mm så kan vi lugnt samtala om våra olika syn på olika saker. Utan att behöva slå med ord och handling. Vi kan skiljas åt som vänner. Vi kan leva sida vid sida i repekt. Trots våra olika tankar. För vi älskar varandra ändå. Som människor.

Så fort som vi försöker försvara vår hållning med ”aggressivitet” och attack är vi nog inte säkra på vår egen hållning och tanke. Då kanske vi ska dra oss tillbaka och fundera om vår ide håller.

Vem du än är, vad du än gör är du lika mycket värd som någon annan.

Infrastruktursavgiftens helvete

Vi har ju nu fått vänja sig vid att somliga vägar och broar har en avgift. Det räcker inte med våra höga skatter. Vi ska även betala en extra avgift för att använda tex en bro.

Möjligen är det bra. Möjligen är det dåligt.

Det finns dock något överförmynderi och makt över detta.

Om man missar att betala en avgift kostar det 300kr extra. Även om man aldrig fått brevet. För myndigheten lägger allt ansvar på bilisten. Även om posten inte levererat brevet.

Man kan överklaga direkt till transportstyrelsen eller sen i nästa steg till förvaltningsdomstolen.

Du har räknat rätt. Jag har fått en straffavgift. Att jag aldrig fått brevet tar man ingen hänsyn till. Att dom ämnat skicka det till min adress är säkert rätt. Att deras postiljon som troligen är postnord inte delat ut brevet verkar dom inte reflektera så mycket på. Att dom betalat för en tjänst som inte funkat verkar inte vara så farligt.

Inte så konstigt. Det hjälper dom att få in 300 kr. Rena vinsten. Så lägger dom bevisbördan på någon annan.

Nu kan man ju säkert anse att jag skulle göra allt i min makt för att betala. Nu tänket jag ju som så att vill dom ha betalt får dom väl söka upp mig för att be om pengar.

Att överklaga detta är ju ingen ide. Makten ligger hos staten. Staten har inget intresse om min rättighet. Deras regler sätts upp till deras förmån. Finns liksom ingen möjlighet att få rätt. Bara att betala med ett hot om att få ytterligare 500kr i straffavgift.

Om jag är bitter? Nejdå. Bara så urless på ett system som är så urbota dumt. Så tycker i alla fall jag.

Hur mycket jag skulle betala från början? 5 kr !

Leta efter guldkorn

Att citera goda åsikter kan aldrig vara fel.

”Alla kan hitta skrot hos varandra. Var den som vaskar fram guldkorn”

När man är på High Chaparral kan man vaska guld. Ja, nu är det ju inget riktigt guld men ändå. Men det engagerar i all fall. När man vaskar guld skiljer man ut sanden för att få fram guldkornen. Man sparar inte sanden.

Kanske kan det vara en bra bild på att vaska fram guldkornen hos varandra. Välj att inte spara i minnet det som någon gör mindre bra. Spar bara guldkornen.

När man vaskat fram guldkornen värderar man dom högt. Likaså lyfter man fram dom. Gör det med dom guldkorn du hittar hos någon.

Ibland undrar jag över varför vi har så lätt att se skrotet hos varandra. Som om vi gottar oss i det. Annars är vi ju så glada i det värdefulla ……

Jag tror att atmosfären blir så mycket varmare när vi vaskar fram varandras guldkorn och låter dom glänsa. På något sätt välsignar det tillbaka.

Jag ska bara …..

Många gånger är det så mycket man vill göra. Drömmarna till förändring. Visionerna finns.

Hur lätt är det inte att det smyger in sig ett ”jag ska bara….”

”Ska bara göra det först så gör vi det sen” – typ.

Det blir lite för lätt att det sen glöms bort. Eller att det växer upp något hinder.

Det är ju klart att ibland är det bra att man funderar lite. Man tänker efter och inser att tanken och infallet var mindre bra.

Tror dock att det är allt för många bra idéer som inte blir gjorda för att man ”bara ska göra något annat” först. Det är i sig sorgligt.

Jag ska bara…..

Dess motsats är väl möjligen dom som gör utan att tänka efter först. Man bara springer iväg med sin ide. Så glömmer man det längre perspektivet. Allt för ofta är det någon annan som får rensa upp. För den som sprang iväg med sin ide ”la bena på ryggen” och fortsatte framåt. Ibland fungerar det och kan naturligtvis bli bra. Men när det går fel tar det mycket energi för den som får rädda läget. Och det hindrar andra idéer under tiden.

Jag ska bara…..

Handen på hjärtat, visst ”beskyller” vi allt för lätt dom unga för att säga ”jag ska bara”….. Men kanske är det lika sant att vi alla handlar så.

Men jag tror jag bara ska ta en kopp kaffe innan jag förändrar världen …… 😉

Söndagstankar – Att förlåta sig själv

Jag lyssnar gärna på Niklas Piensoho på morgon vid frukosten. Varje morgon fina det en kort morgonandakt där Niklas ger en god tanke för dagen. Så avslutar han varje tanke med ”Gud välsigne din dag”. Bara den hälsningen är god nog att få varje morgon.

En morgon berättar han om sin gode väns son som kom bort i affären. Vännen går där och handlar och upptäcker helt plötsligt att sonen försvunnit. Han letar. Han kom till slut på vart han skulle leta. Godisståndet. Mycket riktigt där hittar han killen. Munnen full med Ferraribilar. Pappan säger då: ”Men Joel, så här får du inte göra.” Men då tittar Joel upp på sin pappa och säger: ”Men pappa, jag har förlåtit mig själv!”

Liten kul berättelse men så djupt sann på något sätt.

Att förlåta sig själv kan vara det svåraste av allt. Hur mycket man än har fått förlåtelse från den som man gjort något orätt mot kan det vara så svårt att förlåta sig själv.

När vi kommer till Gud så får vi be om förlåtelse för dom fel vi gjort. Då står det i vår bibel att Gud förlåter. Då får du likt Joel förlåta dig själv också.

Jag tror att både du och jag tror och tänker att att Gud kan förlåta. Det är på något sätt hans största mission och vision. Han är nog bäst på det om man tänker efter. Vi behöver lära oss att vila i den förlåtelsen. Vi har så lätt att fördöma oss själv. Om vi med ett ärligt sinne ber om förlåtelse så är han trofast. Han förlåter fullt ut. Lita på det. Lev efter det.

Min hälsning till dig idag är att när du ber Gud om förlåtelse förlåter han dig. Om du har något i ditt förflutet som du inte är glad över i ditt liv, lägg då fram din sak inför Gud. Be om förlåtelse. Då förlåter han dig. Skriv ner det på en lapp. Om eller när du påminns om det och du börjar tvivla så ta då fram lappen. Läs. Begrunda och påminn dig själv: Jag är förlåten därför förlåter jag mig själv.

Kanske känns det för ytligt att göra detta på egen hand. Gå då till en själavårdare eller en pastor. Berätta om det. Be om förbön. Så får du på så vis lyfta av denna börda.

Min bön är att när du ber om förlåtelse så ska du på djupet få uppleva förlåtelsen.

Gud välsigne din dag.

Många tranor låter mycket

I går kväll var vi ute och tittade på tranor. Vid kvismaren är det rekordmånga tranor i år. Dom stannar gärna där på sin resa söderut. När dom kommer på våren stannar dom gärna vid Hornborgasjön.

Nu kunde det inte bli några bra bilder från skådespelet. Men det var häftigt att se den stora mängd tranor komma flygande in mot vattenlandskapet inför natten.

Deras läten fanns liksom överallt. Tur att vi hade en bra tubkikare med oss.

Nu kommer man inte speciellt nära dom vare sig vid Kvismaren eller vid Hornborgasjön. Då kom man mycket närmar dom när dom gick på åkern utanför huset i Julita. Då inser man vilka stora fåglar det är.

Det är lite sorgligt över att se flyttfåglarna dra söder ut. Man inser att nu är hösten verkligen här och vintern står för dörren. Annat är det när man ser dom vända tillbaka till oss. När man ser den första tranan väcks vårkänslorna till liv.

Det är en mäktig resa dessa fåglar gör. Somliga hamnar ända ner till Marocko. En rätt lång resa för dom som valt att häcka ända uppe i norra Sverige. Ingen aning om hur många mil det kan vara mellan dessa punkter. Men det torde kunna vara typ 500 mil. Med bil och färja säger Google man att det skulle ta ca 60 timmar. Så deras tur tar ju rätt mycket längre tid och kräver betydligt mer kraft.

Klart är i alla fall att dom låter mycket. Väldigt mycket.