Så är det dags….
Idag är det åter tillbaka till jobbet efter drygt tre veckors ledighet. Känns bra. På ett sätt "borta bra men hemma bäst" på något sätt.
Jobb är ju i grunden något bra. Allt för många saknar det. Det är inte bra.
Denna dag är oftast en dag full med prat. Mycket att ta in och följa upp. Det är också starten på hösten och vinterns arbete med olika satsningar. Då gäller det att få en bra plan lagd.
När kvällen kommer är åtminstone huvudet ganska trött. Så jag vet vad jag har att vänta mig denna dag.
Fram emot helgen kanske man är tillbaka till dom tidiga morgnarna igen.
Semestern, ja den kan väl beskrivas som dagen som var i lördags. Då var det minst sagt blandat väder. Med skurar av regn och gassande sol. Rent vädermässigt har det inte varit den bästa sommaren men inte heller den sämsta.
Nu önskar jag mig en vacker brittsommar. Goda höstpromenader.
Känner mig nöjd med semestern. Du har kunnat följa den vis min semesterdagbok. Jag skrev den mest för mig själv. Det var ett sätt att visa mig själv vad mycket man hinner med på en semester. Mycket att vara tacksam för. Möten med människor. Att då kunna gå tillbaka och läsa något om det och se bilder är gott. Det är som att leva semestern en gång till.
Men nu är det dags för det vanliga livet igen. Det livet som är din flesta dagarna på året. Det vanliga är rätt bra. Dom ovanliga dagarna visar på det. Det är något att vara tacksam för. Gud hjälpe oss att se allt vi kan vara tacksamma för.


Så igår satt jag och försökte lära mig lite mer. Matlagningen har väl aldrig varit min starka sida. Andra kan det så mycket bättre så varför hindra dom?
Sen blev det lite omplantering. Blommorna måste ju få möjlighet att överleva (en tid i alla fall). Då finns det möjlighet att få en god tillväxt.
Eftersom jag kör en dieselbil följer jag debatten omkring dieselbilarna med stort intresse.
Man kan undra vad som händer. För andra dagen i rad ligger jag på en badstrand. Det var många år sen det hände. Typ året då jag var i Turkiet. Då var det nog 7 el 8 dagar i rad på stranden intill Medelhavet.
Med en termos kaffe, lite ljudbok i öronen, blir det en skön tillvaro. Ett lugn. Vattnet kluckar gott. Så blir det rätt lyckat. Tanken att bara gå ner med lite förmiddagskaffe blir till en mycket längre stund.
Att sitta nära vattenbrynet och se mot horisonten är vackert. Horisontallinjen blir liksom i ögonhöjd. En känsla av att sitta lägre än vattenytan men ändå inte bli blöt. Om man nu kan beskriva det så. 






Vilken skön dag det blev igår. Sista dagen i juli. Ett dopp i Vättern. Härlig gemenskap i Sannabadet. En kvällspromenad vid Vätterns strand och njuta av en fantastisk solnedgång i ljumma vindar.
När augusti träder in är det lite vemodigt. Det är det definitiva steget som förklarar att sommaren är på väg mot sitt slut. Nu kan vi ju ha fantastiska dagar augusti , absolut. Men det är ändå ett litet jobbigt steg.
Att få sitta på en strand, grilla lite, ta ett dopp, umgås, gör att sommaren lever i högsta grad. Då känns det som att semestern tar nya kliv till nya höjder.
Att få solen lysande på sig efter dagar av mest moln för något med oss. I all fall mig. Förutom att jag riskerar att bli väldigt röd så blir jag mycket gladare. Troligtvis du med. Det gör att dessa dagar får extra mycket liv.