Inlägg

Publicerat den

En dag på Visingsö

Idag har jag varit på Visingsö. Min son följde med. Vi lastade bilen med våra cyklar så drog vi iväg. 

Man kan inte klaga på vädret. Dagen blev så bra. Lite lagom fläkt med sol från en fantastisk himmel. 
Att åka färja är ju lite kul får jag erkänna. Dagens färja var lite större än den jag med nöd och näppe kom på härom dagen. 

Det är friskt att komma ut på sjön ett tag. Man skulle ju ha en båt. Men en färja är väl att ta i. Men en liten motorseglare. Möjligt med segel men även skaplig motor. Ja ja , drömma kan man ju. 

Första stoppet blev direkt vid hamnen. Slottsruinen. Vilka märkliga byggnader man gjorde förr. Med mycket enkla medel. Det är ju lite häftigt att gå i ett område där historiskt har gått människor. Undrar hur det verkligen var på den tiden då slottet var bebott.  
Borgen i näs fick ett besök. På väg till fyren på södra udden. Att se Jönköping, om än långt bort, är lite kul. 

Det här det blir lite av ett klimax. Inte kunde man komma till fyren. Det är inte turistvänlig. Man bara ska få komma till en mest sydliga udden och i närheten av dess fyr. Gör om och gör rätt kära Visingsö turism. 

Parola Malms hamn blev däremot en fullträff. Ett byalag som håller ordning. Snyggt. Rent. Fantastisk utsikt. Bord att fika vid. Grillplats. Nödingång. 

Här stannade vi en god stund. Åt vår lunch. Bara så bra ställe. Ligger på östra sidan en bit norr om färjeläget. 
På väg tillbaka till färjan så stannade vi vid kyrkan. En annorlunda kyrka invändigt. Värd ett besök. Kommer någon mer bild från den kyrkan i morgon. Skönt att slippa en avgift att betala för att få gå in (som kyrkan mer norrut ville ha.)

Dagen blev en fantastiskt dag att minnas. Skön avkoppling. Lär väl kännas lite i muskler och bak i morgon. Men vad gör det. Ingenting.  I morgon är det en annan dag. 😄

En vy från färjan mot Jönköpings håll får sammanfatta dagen. Den få beskriva känslan. Det är god eftersmak på en dag som denna. 

Publicerat den

En stund vid havet….

Hade förmånen att få en stund vid havet igår. Ja , hav och hav, men Östersjön i alla fall. Att sitta på några klippor och spana ut över vattnet är inte så fel. 

Jag har sagt det förut. Säger det igen. Det är något speciellt med vatten. 


Drömmen om att ha en stuga vid havets strand lär väl aldrig gå i uppfyllelse. Men drömma kan man väl få göra. 

Något dopp blev det inte igår. Det får bli längre fram i sommar. 

Klippor är vackert. Minns som barn hur vi lekte på klipporna när vi semestrade på västkusten. Det var så sköna somrar. Springer väl inte lika graciöst över klipporna idag. Men dom lockar lika starkt. 
En stund vi havet gör gott med själen…

Publicerat den

När man är ovanlig är man väl troligen rätt naturlig

Hur svårt är det inte att alltid vara sig själv??

Man kan ju fundera på när man är som mest naturlig. Troligen är det när man är lite ovanlig i andras ögon. 
Det behöver inte vara helt sant men det ligger något i det. 

Allt för ofta försöker vi passa in och gör ”till” oss för att just passa. Vi skaffar dom senaste prylarna. Köper dom senaste, och mest inne, träningskläderna.  Vi gör dom mest hippa saker som andra verkar göra. 

Om man inte gör det blir man lätt lite ovanlig och passar inte in. 

Är man trygg i sig själv och har en avslappnad självbild kanske detta inte är något problem. Men tänk efter. Visst har vi ibland lite för lätt att se på andra för att försöka bli som dom. 

Du är du och du duger

Vi mår allra bäst när vi är oss själva. På det sätt som ligger oss närmast. Då fungerar vi som allra bäst. Och jag tror att det uppskattar vår omgivning bättre än när vi gör till oss. 

För en del år sedan hade jag en predikan som följde mig en tid. Hade förmånen att få predika den några gånger i olika sammanhang. Rubriken var ”Gud tror på dig. Gör du?” Jag tror att inland har vi svårt att tro påvisa själva. Att vi inte duger till någonting. Det härliga är att Gud tror på dig. Att han, som har skapat dig, tycker att du duger. Den ”självbilden” vill han ge dig. I det ljuset kan omgivningen kanske tycka att du är lite ovanlig. Men vad gör det? Det är ju då du är som mest naturlig. 

Var dig själv! Försök inte att kopiera in någon ”annan” i dig och ditt sätt att vara. Då blir det som allra bäst. 

Publicerat den

”Det är lite knepigt när man inte begriper”

Mötte en skön kommentar på jobbet för några dagar sedan. En av våra killar som jobbar hos oss kommer in på kontoret som han ofta gör på morgonen för att säga hej. Kommer i samspråk om det som var lite svårt. Då säger han:

Det är lite knepigt när man inte begriper

Och det är ju så sant. Visst är det knepigt när man inte begriper. Allt ställs på kant. Hur tänker man vidare i ämnet när man inte begriper? Hur ska man greppa situationen när man inte riktigt förstår den? 

Det finns en befrielse i att erkänna att man inte begriper. Det frigör möjligheten att inte spela allan. Att inte vara mer präktig än man är. Att inte vara förmer än någon annan eller tom med sig själv. Det gör att man kommer i ett mänskligt läge. Ett läge där jag tror att man vinner mer förtroende än att man får motståndare som tycker att man är en besserwisser. 

Personligen tror jag att vi skulle vara snabbare med att inse vår begränsning än att försöka leverera ett svar som vi sen riskerar att få ångra. 

Det blir inte knepigt att inte begripa om man kan ta att man just inte begriper. Men det blir klart knepigare om man har svårt att erkänna att man inte begriper. 

När man kan inse detta öppnar man sina sinnen för att vara mottaglig för ”förståelsen”.  Så blir livet faktiskt lättare. Omgivningen ser ödmjukheten. Man tappar inte förtroendet. Man vinner det. 

Det är inte farligt att inte begripa. Ditt och mitt värde ligger inte på något sätt i hur mycket eller lite vi begriper. Du är älskad för den du är. Så slappna av. Spänn av. Var den du är. 

Det är rätt skönt att inse att man inte begriper. Då har man ett bra utgångsläge till att vilja och kunna lära. Man kör inte in i återvändsgränden där man tror att man kan och förstår allt. För vem gör det?

Publicerat den

Slagerbubbla……

Hamnade in i SVT och upptakterna till årets stora tävling. Christer öppnade programmet med att säga ett ord som fastnade. ”Slagerbubbla”. 

Dom som gillar Melodifestivalen och Eurovision Song Contest så är det något stort som är på gång. Snart är det den stora finalen. Ärligt talet har jag noll koll på när den går. Jag bara lägger märke till att den nog verkar vara på G. 

Förr var jag mer ”på” än ”av” när det gäller detta. Men efter senaste omgången är jag mer ”av” än ”på”. 

Så nog är det en Slagerbubbla. Dom som gillar det fortfarande lever i sin bubbla. Ett liv för sig själva. Vi andra lever (i den fria världen) utanför denna bubbla. Inte delaktiga. 

När jag insåg vilken låt som vann i vår tävling tappade jag allt intresse för årets upplaga på Eurovision Song Contest. Enligt min uppfattning, utanför denna bubbla, har vi inget att göra i tävlingen detta år. Lite pinsamt utifrån att den går i vårt land. Tyvärr gör det att jag tappar intresset. 

Har inget emot att dom som lever i denna bubbla får hålla på med det. Men enligt min mening är det för mycket bara. För många deltävlingar. För mycket pengar. Även om man kan rösta och skänka pengar. Det numret skulle gå oavkortat till att hjälpa. Då vore det bäst. 

Ja ja. Jag har nog vuxit bort från detta. 

Eller så är det just jag (och alla vi som tappar/tappat intresse för denna tävling) som lever i en bubbla. Om det är fallet så tror jag att jag stannar i denna bubbla. 

Publicerat den

Tystnad…..

Igår när jag kom hem så hamnade jag i soffan. Knepigt läge. Det var inte lätt att ta sig ur den. Fick tips om kaffe och choklad. Nu var det ju bara en lite hake. Jag hade ju just druckit en liten kaffe med choklad bit till. 

Nu skulle man ju kunna säga att det var för lite kaffe och på tok för lite choklad. Men det är nog inte möjligt att få igenom en sådan idé till lösning. 

Somliga menar att det inte finns någon lösning på att ta sig ur soffan. Utan man vilar helt enkelt klart. Hm, ja det är ju också en möjlig lösning. 

Någon hälsad godnatt direkt. 

Ja, nu fanns det ju en riktigt skön känsla i detta soffläge. Det var helt tyst. En så skön tystnad. Mitt i all glädje med att vara bland många härliga människor är denna tystnad så välgörande. 

Kanske är det just det man behöver. Något ”annat” som inte är det ”vanliga”. Det är då man får en bra balans i livet. 

Jag tror att vi ibland kan vara rädda för tystnaden. Jag tänker att tystnad gör gott för oss. Att bara få vila sinnena och låta dom återhämta sig kan vara nyttigt för oss. Vi finns ju i ett ständigt flöde av stimulans. Ständigt flöde av ljud och annan påverka.  Därför tror jag att vi mår bra av tystnad. 

Så, nu ska jag inte störa dig med mer ”ljud” för denna gång. Smyg in i tystnaden en stund innan du går vidare till något annat. 

Publicerat den

På tal om kort igen……

Det handlar inte om foto igen. Inte heller om att vara kort. 

En kort-vecka har just börjat. Ett konstigt uttryck egentligen. Den är lika lång som vanligt men åndå kort. 

Just det. Långt kan vara kort. 

Min vecka, alltså arbetsvecka, är bara tre dagar. Sen ska jag vara lite ledig. Det ska bli skönt. Efter en period med lite för långa arbetsdagar blir det bra med fyra dagar ledigt på raken. 

Andra kallar det för klämdag. Hur kan en dag som är lika lång som vanligt, har lika långa dagar omkring sig, kallas för klämdag? Hur kan en dag som omges av lediga lediga dagar komma i kläm? 

Ja ja, det ska bli skönt ned en kort-vecka med en klämdag som ger lite extra ledigt. 

Publicerat den

Söndagstankar – Anförtro

Anförtro (befall) dina verk åt Herren, så har dina planer framgång. ‭‭Ordspråksboken‬ ‭16:3‬ ‭SFB15‬‬

Att få lägga sin sak, sin plan för livet och hela sin situation inför Gud är en stor förmån. 

I den äldre översättningen används ordet ”befall”. Att befalla sitt verk åt Herren. 

I den nyare översättningen har man valt att använda ett annat ord. Ett ord som fick mig att uppleva ett nytt djup i versen.  Ordet är ”anförtro”. 

Titta på skillnaden. 

Vad betyder befalla?

    * kräva att någon skall utföra något som man begär; ge (någon) order om; bestämma: här är det jag som befaller || befaller, befallde, befallt, befalld

Vad betyder anförtro?

    * överlämna (i någons vård), ge i uppdrag; i förtroende meddela

Det är en rätt stor skillnad i förståelsen av dessa ord. Jag har aldrig tänkt mig min roll som att befalla Gud göra något.  Mer åt att be honom om något med förhoppning om att jag ber efter hans vilja. Känn på skillnaden. Att befalla, kräva, ge order, att Gud skall göra det jag begär av honom. Möjligen finns det en tanke i detta också. Men jag upplever det som rätt förmätet att kräva något av Gud. Visserligen kan vi läsa att vi får göra våra önskningar kunniga inför honom. Men fortfarande är det rätt långt från att kräva. 

Nej, ordet ”anförtro”, tänker jag, ger en ödmjukhet inför den jag talar till. Jag överlämnar min önskan i förtroende till honom som kan och vet bäst. I hans vård och omsorg. 

Tänk att du och jag har möjlighet att anförtro vår sak till Gud. Att beskriva våra planer för honom. Beskriva hur vi tänker oss vårt liv. Hur vi önskar att det ska bli. 

Tänk att det då finns ett löfte att göra just så. ”Då ska dina planer ha framgång”. Det skall alltså blir bra. Planerna ska ha framgång. 

Har du tänkt vad tokigt det kan gå när vi springer för fort. Det går inte alltid så bra då. Då får vi starta om och börja från början. 

Anförtro till Gud det du tänker dig att du skulle vilja se i ditt liv. Det finns en nyckel i detta. Det kommer att bli bra. Man kan nog inte tillskriva versen att det uteslutande blir precis som du tänkt dig. Men det kan du vara säker på. Det kommer att bli bra. Något gott kommer ut detta sätt att göra. 

Så ….

Anförtro dig till Gud. Då har dina planer framgång. 

Publicerat den

Hur långt är kort?

En stilla undran bara. Hur långt är kort?

Härom natten sov jag typ hela natten. När jag vaknade var jag ändå trött. Kände är som den var på tok för kort.

Eller som en kompis säger ”En sextiofjärdedel är kort. Ibland är en fjärdedel kort. Beror helt på utgångsläget. Alltså på tempot.”

I början på löparsäsongen är dom flesta sträckorna för långa. I slutet på sommaren är det inte lönt att tablå sig löparskorna om man inte springer en längre sträcka.

Jag är inte speciell lång. Inte så kort heller. Men när jag förra året stod och sjöng intill el lååååång man kände jag mig väldigt kort. Jag nådde bara upp till hans armhåla.

Varför är en sträcka alltid kortare när man åker den en andra gången?

Beroende på vem man frågar är samma sträcka olika lång.

Ibland skulle kort vara mycket kortare för det man upplever känns så långt fast det i själva verket är ganska kort.

Ibland skulle resan behöva vara längre för den är för kort för att hinna reflektera över det som hänt.

Uppenbarligen är kort inte alltid kort. Å andra sidan kan kort vara på tok för kort att man skulle vilja förlänga den en hel del.

Såååå …….. Hur långt kort är är inte så lätt att svara på.

Publicerat den

Kanske är det avgjort nu….

Läste i DN om ett nytt beslut om skolavslutningarna som jag välkomnar. 

Nu har man tagit ett viktigt steg till att åter ge möjlighet att ha skolavslutningar i  kyrkor. 

Det ända som kan hända nu är att vår regering vill förhala denna nya lag. Allt för att så länge som möjligt få sin vilja igenom. Mest troligt är väl att  sommarlovet inte får börja i en kyrka även denna gång. 

Hela denna långa resa har varit helt onödig. Den är beviset på hur en minioritet kan köra över en majoritet. Hur en mindre grupp nejsägare kan sätta demokrati ur spel och få sin vilja igenom.  

Tack till dom i riksdagen som gjort det möjligt för regeringen att fatta detta beslut. Nu är det upp till bevis för Stefan Löfven och gänget. Hoppas hoppas att dom följer riksdagen beslut.