Nostalgikväll – bilder från förr

Håller på att förbereda lite inför sonens bröllop i sommar. Kollat massa fotoalbum. Det är rätt många papperskort från tiden då barnen var små. 

Det väcker massa minnen. Vilken tid det var. Det fanns en tid som det fanns två pappor i Trosa som cyklade runt med två barn på cykeln. En av dom var jag. Det var en balansakt. Men det var praktiskt när det skulle köras barn till förskolan. 
Fotoalbum skapar en resa in i historien. Som om den är här och nu. Återigen. Det är något fantastiskt med det. Dels påminner det om något roligt man varit med om. Det känns som igår men man inser ju att det är en del år sedan. 

Bilderna återskapar nästan ljuden ifrån den händelsen som kortet visar. Det blir som att återvända dit. 

Idag är det mycket digitalt. Sparar på tok för lite bilder. Det kommer att bli en fattigare framtidshistoria. 

Tänk vad ett kort kan göra med oss. Känslor väcks. Drömmar påminns. Man kan se att dåtidens dröm blev verklighet. Det händer något med oss när vi låter bilden ta tag i oss. 

Kanske är det just det som händer med oss när vi försöker skapa en drömbild inom oss hur vi vill att något ska bli. Kanske skulle vi skapa drömbilder om vår framtid som gör något med oss. Som för oss in i det vi önskar ska ske. 

Kanske finns det en kraft till förändring genom att vi försöker skapa bilden inom oss såsom vi skulle vilja att våra liv ska se ut. 

Ibland målar vi upp en bild av något som händer oss som förvränger sanningen. Vi målar upp det värre än det är. Så blir vi mer oroliga än vi behöver vara. Så missar vi att det är inte så illa som vi tror. Vi tom tror att det är sant det i själva verket är osant. Så lever vi efter denna felbild. 

När livet är tungt och jobbigt skulle vi behöva ha en bild som påminner oss om något bra och trevligt. Något som lyfter vår blick från det tunga. Så kan vi få drömma oss in, för en tid, i något som gör oss glada. Mitt i sorg föds glädje. Mitt ångest kan vi andas ut för en stund. Det är medan vi mår bra vi behöver skaffa sådana bilder. Bilder vi kan ta fram när det behövs. 

En bild kan vara långt mer än nostalgi. Det kan vara det som gör skillnad. Det som gör att vi mår så mycket bättre. 

Vi borde ha ett helt album med ”må-bra-kort”.

En stund av eftertanke …

Efter en dag som varit fylld av med många olika slag av arbete var det skönt med en promenad i eftertänksamhet. 

Dagen var fylld med sammanträde, årsmöte, upptakt i butiken där många aviserade frånvaro, en eftermiddag mot kvällning att jobba i butiken. Samtal med kollegor. Reflektioner av intryck under dagen som är svåra att bara lägga åt sidan. När jag kom hem var det rätt mycket som rörde sig i tänket. Ett rätt så trött tänk.

Då var det skönt att gå ut en stund och bara få vara i en stund av eftertanke. En stund av att bara låta tankarna flöda fritt och få frisk luft under sina vingar. 

Eftertänksamhet är något vi behöver på alla sätt. Som privat för sig själv. Som ledare. Kort och gott – alla. Eftertänksamhet har en god inverkan på oss. Frågor vi kan ställa oss kan vara…

  • Hur har jag förvaltat denna dag?
  • Hur har jag mött min omgivning idag?
  • Kunde jag ha gjort något bättre?
  • Har jag uppmuntrat någon?
  • Har jag sårat någon?
  • Vad har gjort bra som jag kan ta med mig som god energi ?

Synonymer till eftertanke är begrundan, övervägande, betänkande, besinnande, besinning, eftertänksamhet, reflektion. Det sista ordet kanske är ett nyckelord. Att just reflektera är något vi behöver ta tid för. Det hjälper oss att se upp för det som är mindre bra. Att se det som är bra och som är värt att satsa på. 

Ett bra val är att ta en stund av eftertanke… och göra det regelbundet 

”Hej där ute!”

”Hej där ute”

Sitter och tittar på tv. Programledaren säger ”Hej där ute!”

Ute? 🙄😳

Alltså jag sitter inomhus. Har ingen tv utomhus. Inte ens i bilen. (Det verkar dock vissa lastbilschaufförer ha med tanke på det blåa sken som finns i deras hytter när man möter dom på natten) 

Det är inte lätt med språket. Tänk vad knepigt våra nysvenskar har det. 

Heter det att man går på toaletten? På? 

Vad är ‘lagom’ för någon som inte ens kan översätta ordet till eget språk? 

Ord som har många betydelser blir också rätt knepiga. 

En båt går – avgår – när det in själva verket flyter. 

”Du kan ‘räkna’ med mig”. Ska vi räkna får? Matte-tal? Eller att jag ställer upp? 

Ja ja, du kan ju låta fantasin flöda lite. 

Jag tänker i alla fall titta på tv inomhus…..

Promenad med vågskvalp som följeslagare 


I går kväll tog jag en promenad vid Vätterns strand. Nu var det väl inte den varmaste promenad jag genomfört. Men det var en vacker promenad. 

Fel
Detta videoklipp finns inte

Att höra ett vågskvalp är så avslappnande på något sätt. Det inger ett lugn och en inre harmoni som blir som frid inom mig. 

Att gå där och se ut över vattnet, se den mäktiga himlen med dess molnformationer är så rogivande. 

På ett sätt är jag inte så överraskad över detta fenomen. Bibeln säger i Psalm 23 ”Han för mig till vatten där jag finner ro”. Dessa ord är inte bara ord. Det finns ett djup av verklighet i det. Det sker något med oss när vi finns vid vatten. På riktigt. Inte konstigt att vi kan drömma oss bort vid en strand. 

Det finns egentligen bara ett hinder i detta. Det är att vi inte ger oss själva denna fantastiska möjlighet. Vi skulle må så mycket bättre över tid om vi fanns vid vatten med jämna mellanrum. 

Naturen ger oss vederkvickelse. Inte så konstigt att en skogspromenad ger så mycket mer än bara motion.

Kanske skulle vi planera in lite ”vågskvalp” i vår almanacka……

Söndagstankar – Hur ska man kunna tro utan ha sett?

Hur ska man kunna tro på Gud utan att ha sett honom? 

I en tid då vi vill ha bevis till varje pris kan tron på Gud vara rätt svårbevisad. Vi vill ha tydliga bevis som på något sätt överbevisar oss och lite till. 

På ett sätt finns det inre tydliga bevis om Guds existens. En inre magkänsla som håller. 

Man skulle kunna beskriva det som en inre bild som växer fram. Den skapas när man låter sig beröras av Gud och Guds Ande. Genom den beröringen skapas denna inre bild. Det är som vårt inre pejlar in Gud och vi ser honom på något förunderligt sätt. Det kanske inte är ett tydligt fotografi på honom men ändå en bild. Ett försök att beskriva det är som första gången jag såg mina söner på ultraljudsbilderna. Jag kunde inte tydligt se deras anletsdrag men ändå visste jag att det var dom. 

Den inre bilden är mer viktig för mig i min tro än alla synliga bevis på Guds existens genom dom under och mirakler vi ser. Det ger mig en frid och tillit. 

Tron kan inte bevisas utan bygger just på att det är tro och tillit. Men jag har upptäckt att det är gott nog. Det bär. Det handlar om att låta sig tappa greppen om den vanliga synen på bevis. Att låta sitt inre tala. För inom oss finns det andliga. Gud har lagt ner evigheten i vårt inre. Som Bibeln beskriver det – i våra hjärtan. 

Det går att tro utan att kunna se Gud med sina vanliga ögon. 

Att göra något ordentlig

Jag tvättade en maskin tvätt när jag kom hem i förrgår. Jag har ju en sådan maskin som kan både tvätta och torka tvätten. Så smidigt när man har ett litet badrum och svårt att få tid i tvättstugan som passar. 

Jag slängde in tvätten och sen gjorde maskinen resten. Så skönt. Dagen efter så är det dags får nästa omgång. Jag slänger in tvätten och så kör den igång.

Under tiden den arbetar börjar jag fundera vart jag la den förra tvätten. När maskinen är klar inser jag vart den andra tvätten är. Jag tog aldrig ur den. 

Man kan lugnt säga att jag gjorde det ordentligt. Nu är den verkligen ren. Inte konstigt att jag tyckte att det var lite trångt i maskinen. 

Kanske inte är så ekonomiskt att tvätta tvätten två gånger efter varandra direkt utan att ta ur den. Men men. Ordentligt ren blev det. 

Kan klart rekommendera en sådan maskin. Liten och smidigt för en man i min situation. Fast det kanske är lite onödigt att använda den på det sätt jag gjorde. Typ……  

Intressefriktion 

Vi kan ha olika intressen som krockar ibland. Vi kan ha olika åsikter som stöter ihop. Vi kan ibland bli så fast i vår egen hållning att det blir viss friktion med andra. 

Intressefriktion

När det blir lite olika åsikter blir det lätt friktion.  Det är då vi har så lätt att ta till brösttoner.  Vi höjer rösten istället för att lyssna lite mer. Lyssna vad man egentligen menar. 

Åsiktsfriktion

Vi kan bli så enkelriktade i vår egen åsikt att vi får svårt att lyssna och sätta oss in i den andres åsikt och tanke. 

Tänk om vi kunde vara mer ”lyssnande” till hur vår medvandrare tänker och tycker. Handlar om att försöka känna av hur den andre har det. Hur den andre upplever det. Då blir det mindre friktion. 

Friktionsfritt

Kanske kan det inte bli helt friktionsfritt. Men något åt det hållet. Kanske beror det mest på oss själva och inte dom andra. 

Ett handslag…..

Tänk att ett uteblivit handslag kan få sådana konsekvenser. 

Undrar vad nästa sak och händelse ska avgöra om man kan sitta i riksdagen och regeringen. 

Visst är jag för jämställdhet och allas lika värde. Klart att man ska agera på Kaplans sätt att hantera vilka han umgås med. När Khan inte hälsar på en kvinna måste man reagera. 

Jag kan bara undra lite lite…. Det känns som att vi snart inte kan ha någon person varken i regering eller riksdag. Ingen kan vara så perfekt som media vill ha. Ingen passar snart in i den mall som skapas. 

Å andra sidan kan jag uppleva att man från medias sida vill skapa bilden av vilken som passar in. Den som inte passar in vill man ha bort. Det innebär att media styr vilka som blir möjliga.  Medias politiska hållning blir råder. 

Vi pratar ofta om mediadrev. Möjligen är det ett drev som är mycket större än mot än enskild person. Det är ett drev för att ändra hela politiska kartan. Fast det borde vara andra krafter som skapade den kartan. 

Som en lite fundering till…… Romson i MP har också problem som borde lösas på samma sätt som Kaplan och Kahn. Om man menar att terrorhandlingarna 11:e september kallas för olyckor är det nog dags att lämna in pssserkortet till regeringen. Men det är kanske är ett mindre lyckat drev…..

Ett uteblivet handslag kan bli problem.

Men ett felaktigt ord kan också ställa till det. 

100 år

I går fyllde barnens gammelmormor 100 (hundra) år !!!!! Märta Leffler. Du kan läsa om henne i tidningen Dagen. Respekt. Jag säger det igen. Respekt.

Tänk vad mycket en person har varit med om som levt i hundra år. Betänk vad vi hade av tekniska lösningar för hundra år sedan, 1916. Bilar, telefoner – inte nog med att den uppfanns vi har trådlöst mobilt också, tvättmaskiner, datorer, flygplan, TV. Det vi tar så föregivet fanns inte alls på samma sätt då. Mycket inte alls. Hela samhället såg annorlunda ut. Man kan nog påstå att samhället har helt bytt skepnad.

Minns när jag visade Märta min iPad. Hon fixade den galant mycket snabbt.

I ljuset av att vara 100 år nu….. Hur kommer det se ut om hundra år om utvecklingen skulle gå i samma takt som Märta varit med om? Jag skulle tro att vi tänker som dom gjorde då. Att det kan väl inte bli bättre än nu – typ. Vad finns det att upptäcka och uppfinna? Tydligen har inte uppfinnare tänkt begränsat. Dom kommer säkert fortsätta att tänka så. Datorerna har blivit bättre och mindre. Hur mycket bättre och mindre kan dom bli? Den som lever får se.

 

 

 

Den som lever får se

 

Det är just det. Den som lever får se. Tänk om man kunde bli 100 år. Somliga påstår att den människa som kan bli 120 år och mer är född. Skulle jag bli det har jag ju nästan ett ”helt liv kvar” att leva. Nästan i alla fall.

Skulle vara roligt om Märta skrev ner allt som vi har nu men inte fanns när hon var barn. Skulle tro att listan skulle bli lång
Se mer om Märta från tidningen Värnamo Nyheter 

Antar att det finns det som fanns då men inte nu. Den listan kan vara minst lika spännande att läsa.

Hur som helst, det är rätt häftigt att fylla 100. Kanske mest för oss andra. För den som fyller 100 är det nog mer en vanlig dag. Lika som igår som 99-åring typ.

Fokusera på dom rätt du gör

Hur lätt är det inte att fokusera på det som går snett i livet.  På det som vi gör fel. Inland tror jag tom att vi blir oftare påminda om fel och brister i våra liv, av andra människor, än det vi gör rätt. 

När vi mest tittar på felen vi gör blir det så stor felbelsatning i vårt tänk.  Vi trycker ner oss själva. Vi glömmer att det mesta vi gör gör vi rätt. Självbilden blir fel.  Självförtroendet går i botten. Och vi känner oss misslyckade. 

Vad händer i en relation när man bara ser varandras fel? Vad händer om man mest ser varandras rätt? Det händer något i en relation beroende på hur vi ser på varandra. När vi missar dom goda sidorna så finns det risk att relationen mister en viktig ingrediens. 

Likaså om vår syn på oss själva också fokuserar på vår mindre goda sida. På dom fel vi gör. I grunden tror jag ingen vill göra massa fel. Dom händer. Så är det. Felen vi gör vill vi inte göra om. Vi gör vad vi kan för att inte göra om dom. Vi får välja att lämna dom bakom och gå vidare. 

Problemet blir när vi väljer att fokusera på felen som är gjorda. Likaså det vi är mindre bra på. Det påverkar oss mer än vi tror. Troligen blir det det som kommer att prägla oss. 

Nej, vi behöver fokusera på det vi gör bra och det vi gör rätt. Jag tror att det kommer att prägla framtida val och liv. Självförtroendet blir bättre. På något sätt tror jag att det hjälper oss att få mindre fel och fler rätt. 

Fokusera på dom rätt du gör. Det ger ringar på vattnet i ditt liv.