Urblåst men inte bortblåst

Det har varit rätt blåsigt ett tag. Även på östkusten. Åkte i ett villaområde i lördags. Den stora studsmattan hängde upp och ner i ett träd. Då kan man verkligen säga att det är blåsigt. 

Mycket regn är väl ett problem i sig men jag föredrar nog ändå det före kraftig blåst. Blåst är så oberäknelig. Den kan överraska så mycket. Dra med sig så mycket bråte som förstör. Mycket blåst är inte trevligt. Varken för båtliv, flyget eller att köra bil i. Som sagt vindbyarna är så oberäkneliga. 

Kanske beror det på att man inte ser själva blåsten. Bara dess verkningar. Man känner sig rätt hjälplös. Får bara förlita sig till att det kommer gå bra. 

Men det finns några bra sidor med vind. Den för med sig syret och fördelar det. Det gör den vindstilla perioden efter stormen så mycket ljuvligare. Den blåser bort skräpet (och förhoppningsvis inte tillför min lilla gård nytt skräp). 

Man kan känna sig urblåst men tack och lov är jag inte bortblåst. 

Se din konung kommer till dig…..

”Fröjda dig stort, dotter Sion! Jubla, dotter Jerusalem! Se, din kung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl.” Sakarja‬ ‭9:9‬ ‭SFB15‬‬

Advent har ett tydligt och enkelt budskap till oss. Att Jesus skall födas och att han kommer till oss. 

Å ena sidan är julens huvudperson Jesus. Med all rätt. Det är ju om honom allt handlar om under julen. 

Å andra sidan kan man säga att du (och jag) är huvudpersonen under julen. För du är syftet, målet och hela hans vilja och riktning. Det är för din skull han kom en gång. 

Så man skulle kunna säga att julen är till för både dig och Jesus. Julen är ju ganska ofta gemenskapens högtid. Man träffas och umgås. Det är en bra bild på Jesu intåg i världshistorien. Han vill träffa oss och umgås med oss. 

Så julens tid är att upptäcka att Jesus kommer till oss. 

Smak av sommar 

Ute stormar Helga. Det är riktigt tråkigt väder. Vintern är på gång. Det känns verkligen långt till midsommar. Vi har ju inte ens firat jul. 

Mitt i detta mörka är det så gott att få en försmak av sommaren. Jag längtar ju dit

  Så igår när jag var ledig fick jag en försmak av sommaren eller minnet av den som var. Jag köpte jordgubbar. Och tänk, dom smakade faktiskt jordgubbar. 

Galet? Ja möjligen. Men det är ju ett sätt att drömma sig bort mitt i det mörka trista. Dyrt? Inte alls. Det var extrapris. Och jag sparade pengarna till en dyr biljett till ett varmt land. Så på frågan om det var dyrt? Billigt. Att resa i drömmarnas värld är en mycket billigt.

Jordgubbar är gott. Det tycker i alla fall jag. 

Jag och kiropraktorer….

   
Alltså jag och kiropraktorer har inte haft dom bästa relationer. Nu är det väl i ärlighetens namn inte dom som haft bekymmer med mig. För jag har inte besökt någon förrän i denna vecka. Nej, det är jag som haft problem med dom fast jag aldrig träffat dom.  Så är det. Hur tokigt det än låter. 

Min bild av dom är att dom vrider och bänder och kan göra väldigt mycket illa. Att det är livsfarligt att besöka dom. Till detta är jag troligen för kittlig på ryggen. Trott mig ha svårt att slappna av så jobbet vederbörande ska göras misslyckas. 

Nu har jag ett erkännande att göra. Dom är inte alls så farlig. Rätt snälla. Visst, han tyckte jag kämpade emot lite. Inte konstigt. Jag hade ju så svårt att lita på honom. Men han lyckades. Jag är inte färdigbehandlad men vilken skillnad. Vad som hade hänt? Jag lyfte ett stort tungt skåp på jobbet. Det ångrar jag idag. Men nu ska det bli bättre. 

Kanske visar detta på det typiska ibland. Vi gör oss en bild av någon. Vi tror att den inte är trevlig. Eller så tror vi att person som verkar må dåligt inte vill att någon hör av sig. Vi skapar felaktiga bilder på situationer och på relationer. Bilder som förstör och hindrar. Så blir det låsta positioner. 

Kanske skulle vi fundera lite på om den bild vi har på någon eller något har med verkligheten att göra. Har vi missförstått? Påverkats att tänka på ett felaktigt sätt? Är det dags att revidera den bilden? 

Jag är glad att jag vågade utmana min felaktiga bild på kiropraktorerna. Vad ska du våga utmana?  

Att ta bort dörren…

Alltså jag vill inte hjälpa ikea med sin reklam. Det klarar dom bäst själva. Men deras reklam att ta bort hindret till gemenskap är ju kanon. Vad deras syfte med den struntar jag i. 

Det ligger i samma anda som Fredriks uppmaning att öppna våra hjärtan.  

Tänk vad vi stänger dörrar. För varandra. För människor. För utveckling. 

Men vi kan ändra på det och bildligt talat ta bort dörrarna helt enkelt. Då kan vi inte falla i det tråkiga att stänga. 

Låt oss vara ett öppnande folk. Ett folk som inte lever bakom dörrar med titthål mot omvärlden.  Ett öppet folk. 

Jag tror att en större samling av människor, både i kyrka och förening, kan vara den mest ensamma platsen som finns. Har sagt det förut och säger det igen. Tänk att man kan sitta i en stor samling, heja lite grann men samtidigt känna sig oerhört ensam. Vi har så svårt att öppna våra livsdörrar för varandra. 

Vi får göra som ikea uppmanar oss till. Ta bort dörren som hindrar gemenskapen så får vi se vad som händer. Ställ den bara inte på glänt och verka inbjudande och sen stänga den. Det sårar så mycket. Nej öppna den på vid gavel. Eller varför inte lyfta av den helt enkelt. 

Vad sjukt det blir….

I augusti tar man personer som till synes (bäst att skriva så verkar ju fallet vara) verkade förbereda och på väg att utföra ett rån. Bevisen räckte inte. 

Nu händer samma sak skriver Expressen. Ännu en gång ser det verkligen ut att ett rån ska utföras. Även denna gång släppa msn fri. Samma personer till råga på allt. 

Så här utifrån sett verkar det märkligt. 

Frågan blir ju självklar: ”Vad ska till för att gripas?” Alla sakerna finns på plats för ett rån och polisen gör ett fantastiskt bra jobb och avslöjar det. Det borde väl räcka. Noap. Inte i Norrköping. Inte då. 

Hur sjukt kan det bli. Kan inte vara lätt att vara polis efter detta. Att vara rånare verkar vara desto lättare. 

Tredje gången gillt? Säkert. Nästa gång lyckas dom råna och polisen väljer nog att avstå ta dom…… I alla fall innan rånet är utfört. För vem vågar ta dom innan. Det tragiska är ju att bankpersonalen utsätta för onödig rädsla. 

Äntligen – momsfritt

I veckan som gick kom beskedet vi väntat på. Second hand blir momsfritt. 

Tänk om myndigheterna hade lyssnat på alla argument som under så många år kommit för att man inte ska belägga second hand med moms. 

Detta år som gått med allt arbete och med dom kostnader det inneburit är ju så dubbelt. Stort tack till alla som jobbat hårt för att få igenom detta beslut. Samtidigt har det blivit så onödiga kostnader för att nå dit. Arbetstid, resor, kostnader för att föra över kostnader, pengar som blivit låsta , barn och behövande som fått vänta på hjälp mm mm. Så onödigt.   Sååååååå onödigt dumt. 

Ibland skulle man önska att människor som sitter på yttersta besluten kunde tänka lite mer före innan man ställer till det. 

All den tid man lagt ner på detta med momsen hade man kunnat göra så mycket bättre saker på. 

Men tack och lov. Nu har man fått ordning på allt. Nu kan vi börja ånga på igen. Nu kan vi återigen göra något för dom 25% moms man vill ta bort. Dessa pengar har ett stort värde. Ett så stort värde att det varit svårt att ersätta det. Nu kan vi hjälpa massor av barn och behövande. 

Det är en sådan stor glädje över detta att det är värt att jubla och celebrera. Tack regeringen och riksdag att ni fattade detta viktiga beslut. 

”Vi är dom sista som kan göra något åt det….”

Obamas tal på klimatmötet i Paris är viktigt. 

”Vi är den första generationen som påverkas av klimatförändringarna och den sista som kan göra något åt det”

Han sa också ….

”Ingen nation, stor eller liten, rik eller fattig, är immun mot vad klimatförändringarna innebär”

Detta är så viktigt. Den tonen är viktig på klimatmötet. Hoppas att varje deligat har sina barn, barnsbarn och barnsbarnsbarn för ögonen i varje samtal och i varje beslut. 

Att vänta….

 Den som väntar på något gott  väntar aldrig för länge. 
Alltså jag undrar om det verkligen är sant. Jag har tidernas, troligen, bästa adventskalender. Det jobbiga med den är att man måste vänta till 1/12 innan får öppna första luckan. 

Fuska vill jag ju inte göra. Men tänk om det fanns en adventskalender som hade några luckor innan 1/12. Tänk så bra det vore. Då behövde man inte vänta så länge till första luckan liksom. 

Men kanske är det ändå själva poängen. Väntan. Att det just är så att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Att väntar lär oss något. Att väntan gör något med oss. Något gott. Hur ogärna vi än vill erkänna det. 

Så jag väntar. Det kommer ju något gott ur det. 

Ett nådens år….

”Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.”‭‭Lukasevangeliet‬ ‭4:18-19‬ ‭SFB15‬‬

Denna text som vi läser i kyrkorna idag är mer aktuell än någonsin. Det vi upplever just nu över vår värld är i stort behov av ett nådens år. 

När du funderar närmare på ordet nåd har det lilla ord på tre bokstäver så många djup. Ordet talar om förlåtelse och välsignelse. Men också om benådning, amnesti och efterskänka straff. I ordet ligger även förbarmande och välvilja. I detta lilla ord finns också en ton av att kapitulera och be om nåd och förlåtelse. 

Både du och jag är mer eller mindre i behov av allt detta. Handen på hjärtat, är det inte så? Hela vår värld är i behov av det. 

Den flyktingström krigen medför behöver ha nåd över sig. I våra relationer behövs nåden minst lika mycket. Inför dom eviga frågorna om vad som sker efter det vi kallar död behöver nåd. Vi själva behöver vara bärare av nåd för vi själva är i så stort behov av nåd. Skall vi kunna få nåd när vi behöver det behöver vi nog först visa nåd mot andra. 

Den tid som ligger framför behöver vara mer av nåd än fördömelse. Den tid som ligger fram behöver ha mer av inkluderande än frånstötande. Den tid som ligger framför behöver ha mer av vänskap än fiendska. Den tid som ligger framför behöver ha mer av att se än att blunda. Den tid som ligger framför behöver ha mer av nåd än dom.  

En bön du kanske vill dela med mig:

”Herre, förlåt mig det jag gjort fel. Hjälp mig att förlåta det andra gjort mig fel. Jag behöver din nåd varje dag, Herre, hjälp mig att i min tur vara bärare av nåden. Gud, ge vår värld nåd. Låt oss börja leva i den nåden. Amen.”