Palestina…….. Nu blir det skillnad om man får tro regeringen

Så är det gjort. Regeringsförklaringens löfte om att erkänna Palestina som stat är ett faktum. Hur var det nu Margot menade? Dom gick före, men det var redan 134 (?) stater som gjort det? Det skulle gynna fredsprocessen men Hamas tackade med att återigen beskjuta Israel med raketer. Margot säger: ”Det är aldrig rätt tid att göra det” – nej tydligen inte. Jag hörde en historia en gång där föredragshållaren hade skrivit i marginalen ”Höj rösten, argumentet svagt”. I detta läge verkar detta mer sant än en historia.

”Alla är för” att det måste bli fred och att en tvåstatslösning är ända vägen men inte på detta sätt. Men Regeringen visste att det var inte lätt att förenas i denna fråga så springer man iväg själv. Hela svenska folket får bära frukten av denna handling. (Statsministern har ju visat på sin talangbrist i förhandlingar om utsläppen så den förhandlingen hade ju gått helt fel för honom)

Hur kan man erkänna någon som vill förinta sin motståndare? Som inte vill ha någon annan lösning än att utrota sin motpart?

Ingen vis människa kan påstå att varken det Palestinska eller Israeliska folket inte har någon rätt att existera. Självklart har dom som vi alla andra denna rätt.

Sverige har tidigare kunnat vara till hjälp i oroshärdar. Jag tror att det beror just på att vi inte varit så snabba till slutsatsen utan sökt och verkat fram en lösning. Det behövs medlare som står stadigt med båda fötterna på jorden. Inte med båda fötterna på den enas sida. Det som nu händer är att Sverige har spelat ut sin roll.

En reflektion…….

Det verkar som att denna fråga i regeringsförklaringen uppfattades som viktigast och lättats att lösa. Att regeringen haft dessa åsikter under minst 8 år är ingen överraskning. Men jämför det med deras starka åsikt om tex sysselsättningsfasen ”Fas3”. Man har under 8 år kritiserat och hotat med att den ska bort. Man borde redan gjort klart planen och sjösatt den för att vara trovärdiga denna kritik. Men icke. Varför då? För den frågan är mer komplicerad än så. För vad erbjuder man alla som finns i denna sysselsättning istället? Det finns inte mycket att erbjuda. Därför blir det ett vakuum. Alla dessa som trodde på befrielsen ”släpp fångarna loss” dom sitter fortfarande fast i detta system.

Istället går man på en så infekterad fråga, så mycket större fråga med så mycket större problematik som att erkänna Palestina som stat. Kära regering, det hade varit bättre att ni hade lagt all er energi på att lösa arbetslösheten som ni påstått är en av dom största frågorna att lösa.

Att så lättvindigt erkänna Palestina kommer innebära mer problem än ni kan ana. Ni har gjort hela detta kaos en björntjänst. Alla delar vi ivern att skapa fred i Mellanöstern. Spelar ingen roll på vilken sida man står på. Men detta blev dubbelfel. För att inte säga att ni skapat ett systemfel. Och det vet vi ju vad det brukar innebära i datorns värld. Krasch och haveri.

Men detta är ju bara min helt privata åsikt. Följde en ”debatt” på facebook. Det var sådan pajkastning att vederbörande valde att ta bort statusen i denna fråga. Så verkar det bli i dom flesta debatterna om Israel och Palestina. Bara det visar hur knepig minst sagt denna fråga är.

Men nu blir det skillnad om man får tro regeringen.

Jag finns inte!

Var på IKEA i lördags. Det var en liten kluven känsla. För enligt IKEA både fanns jag och inte fanns. När vi skulle äta lite visade det sig om man hade IKEA Family kunde man få vissa rätter gratis. Bara att ladda ner appen om man glömt kortet. Sagt och gjort. I början av matkön började jag ladda ner. Tillgång till IKEAS WiFi så gick det rätt bra så långt. (Hade nog gått fortare med 4G) Så började jag logga in. Kod? Användarnamn? För länge sedan att jag glömt det. Det är nog bara att göra nytt tänkte jag. Skrev in allt. Pilligt och smått men man är ju smidig i fingrarna. Inte gick det. Jag fanns redan. Blev hänvisad till ”Glömt lösenordet”. Trycker och skriver in min mail. Då händer det. Jag finns inte. JAG FINNS INTE!! Hur i hela världen ska IKEA ha det? Finns eller finns jag inte? Tydligen finns jag inte för hur jag än prövade så gick det inte.

Vilken tur att min fru betalade maten för jag finns ju inte.

Nu gjorde det ju inte så mycket att inte jag fanns för det fanns ju betydligt många andra där som verkligen fanns. Man inser att IKEA är ett långtidsprojekt när man ser hur många som hängt av sig ytterkläderna och strosar runt. För det första så ”måste” man ju följa en utstakad väg runt hela stället. Ända tills man hittar ev någon genväg. Men den kan man ju inte ta. Tänk om man missar något?

Det måste gå bra för IKEA. Man måste ha råd med många personal. Såg flera gånger hur dom stod tre och tre och umgicks. Nu ska jag inte vara dum. Dom har nog säkert massor att göra. Vi kunder har ju en förmåga att röra till saker och ting tex.

När man väl har handlat färdigt gör man sen jobbet åt företaget genom att ta betalt av sig själv. Utan en del varor. För dom måste man åka och hämta i en annan byggnad (i alla fall i Linköping) Sen bar det hemåt. Då gör man ännu mera jobb åt företaget. Man monterar ihop prylarna. Inte konstigt att sakerna är billiga. Det tar ju hur lång tid som helst. Och det gick ju rätt fint fast jag inte finns till.

När jag sen på kvällen fick en stund över så tänkte jag kolla hur det stod till med mitt ”finnas eller inte finnas”. Loggar in på IKEA för att göra ett försök från datorn. Men inte då. Det blev bekräftat. Jag finns inte! Så är det med det.

Om man skulle passa på att åka på långsemester. Det lär ju inte vara någon som saknar mig nu när jag inte finns. Maldiverna lär visst vara fint så här års……

Ps Köpte ett ljus i alla fall. Man tänder ju ett ljus för dom som inte finns …. Ds

 

IMG_5187.JPG

Söndagstankar – Himlen

IMG_5176.JPG

Denna helg är det många tankar om himlen.

En av dom texter för denna helg är denna: 13 I tron dog alla dessa utan att ha fått (se) det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. 14 De som talar så visar därmed att de söker ett hemland. 15 Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. 16 Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem. Hebr 11:13-16

Himlen är något vi ser framför oss. Det hjälper oss att se att det kommer något som är bättre än det vi har nu. Bibeln talar om att när Jesus vänder tillbaka till himlen gör han det för att bereda rum för oss. (Joh 14) Han säger också att han ville att vi skulle vara där han är. Det visar på en Gud som inte bara såg till det korta perspektivet. Vi var inte bara i hans tanke innan vi föddes. Vi är inte bara i hans omsorg under dom dagar vi har på jorden. Han skapade också en värld för oss efter det vi kallar död. Inte bara detta tänkte han på. Han skapade vägen dit genom sig själv. Därför säger han ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern (alltså till himlen) utom genom mig!” (Joh 14)

I det ljuset blir denna helg inte dolt i mörker. Det är ingen ”långfredag” utan snarare en ”good-weekend”. En helg som talar om hoppet. Om det som kommer, himlens värld.

Himlen är något som härrör till tron. ”I tro dog dessa” utan att egentligen ha bevis. Det är trons mysterium. Men lika fullt sanning.

Jag har flera kompisar jag inte möter så ofta. Det kan gå flera år. Men när vi möts är det som att fortsätta där vi slutade förra gången. Cecilia, min facebook-kompis skrev på sin status inför sin väns begravning: ”Det va inte så här det skulle bli NN Idag säger vi inte Hej då, utan Vi ses igen!” Det är att fånga denna helgs stora berättelse. Döden är inte att skiljas för all tid. Det är att skiljas för en tid för att sedan mötas igen i himlens underbara värld. Då möts vi igen och tar upp tråden där vi var när vi skildes åt på jorden.

Himlen är som att komma hem. Du vet, ”Borta bra men hemma bäst”  Himlen är alltså inget att vara rädd för. Lyssna på alla berättelser om folk som fått en skymt av himlen. Det är bara vackra och underbara berättelser. Så man kan lugnt säga att detta livet är en förberedelse för det som kommer. Det är här vi bestämmer oss för att dela även den gemenskapen. Att om en tid förenas med dom som gått före.

Alla Helgonahelgen är ett enda stort ”Vi ses igen!”

kors

 

Alla Helgonahelg eller Halloween? Guliganerna – Respekt för er!

images4HQUFYZD

För någon dag sedan tänkte jag på alla olika symboler som förr fanns enbart i ett sammanhang med en betydelse. Nu har dom ”kidnappats” av andra sammanhang och getts en helt annan innebörd. Man har inte haft kraften att skapa sitt ”eget varumärke” utan tar en annans.

Alla Helgons dag eller alla helgonahelgen har nog redan tappat sin egenart i och med att kommersialiseringen gjort den till halloween. Det är en rätt märklig känsla när man möter okunskapen om vad som är vad. Egentligen har dom inget med varandra att göra. Olika dagar. Men på grund av okunskap och förvirring blandas dom ihop.

Alla Helgons Dag är, för många, en respektfull dag. Den dag man minns särskilt alla som gått ur tiden. Dom som avslutat sin jordevandring. Det är en dag som på något sätt kräver respekt.

Läste om att supportrarna Guliganerna ställt in sitt tema inför sista matchen. Man hade tänkt sig maskeradtema. Nu väljer man att inte ha det. ”Känns fel att ha det” säger man. ”Vi hoppas att ni förstår och att vi inte har ställt några problem för er” skriver man supporterklubbens på sin hemsida. I respekt för Klas Ingessons död så ställer man inte maskeraden. Alla uppmanas att ha den speciella tröjan som hedrar Klas.

Precis så känner jag inför allt halloween-firande. Visst kan det låta mossigt. Men man kan ha allt detta en annan dag/Helg på året. I respekt för alla som liksom Klas har dött kan vi avstå detta. Vi har många tillfällen för fest och annat. Men denna helg har något av eftertänksamhet över sig. Vi skulle behöva ”ta på oss tröjor som hedrar våra nära och kära. Dom som gått före.

Det gör det inte bättre när jag möter barn som är livrädda för att gå på halloween-discot som uppfattas som obligatoriskt. För vem törs vara hemma och kallas fegis?

Nej, denna helg tänker vi på alla som gått före. Det leder till eftertänksamhet hur både kort och långt ett liv kan vara. Hur lite vi får ta med oss från detta jordeliv. Väcker tankar om det evig. Finns det ett liv efter det vi kallar död? För mig är denna helg inte slutet. För mig är döden en start på något nytt. Jag tror att Gud har skapat en himmel för alla som vill dela den med honom. Vägen dit heter Jesus Kristus. Det ger hopp mer än nederlag. Därför blir denna helg mer ljus än mörk.

Vi lyser frid över alla våra nära och kära som gått ur tiden. Tack för ert föredöme. Vi vill minnas är för lång tid.

Till er som har sorg önskar jag tröst hos Gud. Han vill bära er och har omsorg om er. Kanske frågorna inte fått sitt svar. Men vila i att vår Herre håller sin hand över det också. Vi känner med er. En sådan förlust kan inte ersättas. Men dom allra finaste minnen kan få leva kvar i evighet.

 

 

Det blir mer än man tror…

Dom flesta dagarna i veckan cyklar jag till jobbet. Bara det är ju en stor skillnad eftersom förr hade jag 50-60 minuter i bil varje dag. Enkel resa. Cykelturen är inte särskild lång. ca 2,5 km. Blir alltså bara en halv mil varje gång jag cyklar till och från jobbet. Det blir ju även några fler turer under månaden.

När jag summerade oktober så här långt hade jag cyklat över tio mil. Inte så illa. Nu vet jag ju att det är ju för somliga en träningsdos vid ett tillfälle och mer därtill. Men det är ju dom det.

Svårigheten är väl att hinna få upp flåset innan vintern slår till med full kraft. Men det finns dubbdäck och varma kläder så det skall nog till mycket för att stoppa mitt cyklande nu.

Man kan lugnt säga att det kan bli mycket av lite. Bara man gör det många gånger. Jag läste något bra för oss som inte är några träningsnarkomaner. Det är en bra träning för hjärtat om man får upp pulsen om så bara under tio minuter. Det är det väl minsta vi kan åstadkomma under en dag. Nu tar cykelturen ca 8-9 minuter bara. Så jag får väl ta en liten omväg till jobbet. Men kan man få upp pulsen under minst 20 minuter varje dag gör vi nog vårt hjärta en god tjänst.

Så kan du inte av olika skäl röra på dig så mycket som många andra kan du nog få ihop 10 minuter x 2 varje dag. Och håll ut. Gör det ofta. För det blir mer än man tror…..
 

IMG_4757.JPG

Det går åt många sådana nu för tiden…

En vanlig procedur händer när jag kommer hem från jobbet. Dessa små saker byts ut och laddas med nya. Dom är inte speciellt stora. Typ 4-5 cm breda och ca 3 cm höga. Jag vet inte riktigt, det har liksom inte varit det viktigtigaste precis att veta det. Syftet har varit det som drivit på denna procedur. Det kan vara på typ 5-6 ställen som denna procedur blir nödvändig.

Till denna procedur tillhör även dom större storlekarna. Där finns det väl typ 5-6 stycken av dessa.

Så denna procedur tar en liten stund men det är värt det. Vad handlar det nu om då?

Att tända värmeljusen och dom större ljusen. Jag har nog blivit en ljusnisse vad nu det är. Jag har levande ljus i varje rum. Dom skänker något gott i lägenheten.

Det har nog alltid varit något speciellt med ljus. Tänk bara på ljuständningen i kyrkan. I sig är det inget magiskt med det. Men det gör något med oss. I livets frågor och livets mödor vi möter kan vi ha behov av att göra något. Men vi vet inte riktigt vad. I sorgen räcker inte orden till. I nöden där svaren känns lite för långt bort behöver vi göra något ändå. Då tänder vi ett ljus. V går fram till ljusbäraren. I tändningen av ljuset blir det en handling som gör något med oss. Många gånger vet vi nog inte riktigt vad som händer men det händer något. Det känns inom oss. Det lilla ljuset eller varför inte ett stort, skänker oss en inre frid på något sätt. Kanske är det ändå inte så konstigt……

Jesus säger: ”Jag är världens ljus!” I det säger han också att han är den gode herden. Han är den som låter sina ögon se över hela jorden för att låta sina ögon vila på oss. Med sin omsorg som värmer oss. Han säger också: ”Kom till mig alla som är tyngda av bördor så skall jag skänka er vila”

Kanske det då inte är så konstigt att vi får uppleva detta när vi tänder ljus. Vi liksom tänder det andliga, vilket jag tror är Jesus, inom oss. Vilan, friden, sänker sig inom oss. Vi blir harmoniska.

Att det då går många ljus hemma efter en dag med många olika möten av människor, med många saker man behövt ta tag i osv osv är nog inte så konstigt. Tro inte att jag vantrivs på jobbet. Inte alls. Tro inte att jag känner mig stressad på väg till utbrändhet. Inte alls. Det bara behövs varva ner och landa efter en dag fylld med olika göromål. Då är tända ljus så bra. Att få tända lite andlighet, Jesus, som ger mig frid.

”Jesus säger: ” Jag ger er min frid, en frid som ingen annan kan ge er. Var därför inte oroliga och rädda.” Johannes 14:27

Tänd ett ljus och låt det brinna.

Ps. Undrar om man kan bli sponsrad med massa ljus. Det skulle vara bra. Dom är rätt dyra….. Ds

Beslut som ändrar riktningen

Våra beslut är viktiga

Att ta beslut för sin egen skull är inte alltid så lätt. Tänk bara på nyårslöften tex. Med den bästa viljan så tar vi ett beslut som ska påverka och förändra. Samtidigt är det ofta svårt att genomföra och fullfölja.

Samtidigt är det så viktigt med beslutet som sätter riktningen i livet. Att då ta beslut där handlingen runt beslutet skapar förutsättningen att lyckas blir så viktigt.

 

Att se inse förändra

Inför beslut så måste det finnas en grund för att lyckas. Man skulle kunna beskriva det med att se, inse och förändra. Att se – se ett behov som jag behöver fylla. Att inse – inse betydelsen av förändringen därför att nuläget kräver det. Liksom på väg mot fel håll. Att förändra – för att det ska kunna bli bättre. Att på något sätt göra beslutet vattentätt. Det är lätt att skapa en bakdörr för att slippa.

 

Svårighet att leva upp till sitt beslut

Hur bra intentionen än är kan det vara svårt att leva upp till sitt eget beslut. Ett nyårslöfte kan bli lätt att bryta. Löftet om ändrat livsmönster spricker. Uppfyllelsen av beslutet kan vi ”ta sen”. Ska ”bara först”.

När vi vill ändra vårt livsmönster med tex bättre vanor som att träna är det lätt att skjuta det framför sig. Sen när det väl är igång har vi svårt få det att fortsätta.

Kanske behöver vi någon morot för att lyckas. Å andra sidan får vi ju det när vi märker vilken betydelse det har att röra på oss. Men likaså i andra områden i livet kan det ge en förändring som ger positiva reaktioner hos oss och vår omgivning. Som exempel när vi bestämmer oss för att inte prata illa om någon i vår omgivning utan tvärt om  Det ger en så mycket bättre gemenskap.

 

Att hå målet som drivkraft

Därför behöver vi ha målet i sikte. Det hjälper oss att hålla ihop beslutet och lyckas. Det blir en påminnelse om förändringen i livet som beslutet innebär. När jag ser målet för min inre syn hjälper det mig att göra rätt.

 

Vilken riktning har våra liv?

Om vi drar ut vår livslinje vart hamnar vi då längre fram? Kanske kan det perspektivet hjälpa oss att fatta rätt beslut över våra liv. Vart är du på väg? Vad behöver du och jag ändra på för att det ska bli bättre? Bättre hemma, på jobbet eller vart det nu kan vara?

Det finns en oerhörd kraft i att fatta rätt beslut. Det kan förändra på djupet till något mycket bra.

Ska Mukweges arbete vara förgäves?

IMG_0989.JPG

Tittade på Skalvan. Hans gäst var Dr Mukwege från Kongo. Hans berättelse om kvinnor som våldtas är ingen nyhet för mig. Men ändå så tar det tag i mig. Tänk att använda våldtäkt som vapen. Det krossar inte bara kvinnan utan hennes man, familj och ett helt samhälle. ”Man förstör inte människan bara fysiskt utan också även mentalt” säger Mukwege.

Allt bottnar i tillgången på den mineral som vi alla, ja nästan alla i alla fall, gärna vi ha. Coltan man behöver för att tex göra mobiltelefoner. Man vill åt marken och driver bort folket på detta sätt. Valet att bli slav är väl inget alternativ.

Nu tror jag inte det går att få en värld som våran att bojkotta mobiltelefonen. Men det måste finnas en annan väg. Mukwede säger ”Jag är med här ikväll för att be er använda er röst”. Han ber ”var en röst för kvinnorna i Kongo, de behöver det.” Det borde vi alla kunna hjälpa till med. Det andra vi också kan höra att skänka pengar. Det kan man göra via Erikshjälpen och Pingstmissionen Märk inbetalningen tex Dr Mulwege eller Panzisjukhuset.

Mukwege har gjort massor. Men även han var på väg att ge upp. Han hade gjort så mycket men inte sett någon förändring. Han vill inte ta emot något pris och utnämning om det inte också gör någon skillnad för dom utsatta. Priset har annars inget värde då. Han blev övertalad av människornas reaktioner när han lämnade landet.

Om inte omvärlden backar upp honom och landet kommer hans arbete att vara förgäves. Visst har många fått hjälp. Men om inte våldet tar stopp blir det inte bättre. Lyssna till hans berättelse om två-åringen som våldtagits. Då vill du göra något. Dr Mukwege är Skalvans sista gäst i avsnitt 6 .

FN, EU och vi alla måste göra något.

Ska Mukweges arbete vara förgäves? Det får bara inte ske.

IMG_0990.JPG

Varit på fotboll -faktiskt

IMG_6284.JPG

I går var jag på fotboll. Det var min första gång jag såg allsvenskan live. Det var Norrköping mot Örebro. Det passade väl ganska bra att det blev just den matchen som blev min första. Men man kan ju undra varför man gör debut en oktoberdag med ca 13 grader i luften och molnen ligger tät över staden.

Det första problemet var att hitta dit. Cyklade genom gator som jag aldrig varit på med gps i örat (med viss fördröjning). Men det gick bra.

Nästa problem. Vem ska jag heja på? Jag har bott fler månader i Örebro (under mitten av 80-talet typ) än vad jag har hunnit med att bo i Norrköping.

Jag var där med mina kollegor Mats och Arne. Arne, en riktig supporter som står på ståplatsläktaren bland dom som hördes mest. Mats, mer van än mig, och jag vi intog sittplatsområdet. Över 7000 var där.

Kulturen är ju rätt intressant. Hur man responderade till likvärdig förseelse berodde ju på vilket lag man hejade på. En man några rader upp hade klara åsikter om vem som var sopa och totalt värdelös.

Hade nog tänkt mig det lite mer långtråkigt. Brukar ju inte bli så många mål. Men det var inte det. Det fanns ju många tillfällen det kunde ha blivit något bra . Men just i sista läget gick det fel. Suck och rop i hela publiken. Rätt underhållande faktiskt. Tänk att något som kunde ha blivit bra faktiskt var ganska bra gjort. Henrik predikade i kyrkan idag och sa typ samma sak ”gör om gör rätt”. Så gjorde man och det resulterade i två mål.

På tal om mål. Då brakade det loss. Överallt. Ja, inte hos Örebroklacken men annars. Man kan säga att det då var lite mer livat där än i kyrkan. Annars brukar ju kyrkans folk få höra ett och annat om våra höjda röster.

Mats hade varit med förr. Strax innan halvlek var det dags för varmkorv. Smart drag att gå lite tidigare, (hade troligen inte varit så smart om IFK hade gjort mål då men men) för det blev trångt när alla andra kom. Korven var nog den dyraste jag ätit på länge. Men, det var ju ändå fotbollspremiär.

IMG_6282.JPG

Nu var det väl en liten detalj som var lite suspekt. Vaktis måste ha missat något. Att det är konstgräs. Men sin vana trogen där hemma på gräsmattan så fick han för sig att vattna. Inte konstigt att det blev lite halt. Jo, nu påstår dom som vet att en konstgräsmatta ska vattnas den också. Så då är det så. Men i alla fall. 😉

IMG_0991.JPG

Supporter. Det är ett svårbestämt släkte. Somliga verkar mest vara ute efter varandra, ja motståndarlagets supporter alltså. Kvällen innan lär dom visst ha haft sin egen lilla tävling. ”Vem som är starkast och kan slå någon mest” handlar det visst om. Något som inte allas hör hemma med sporten. Tänk om detta bara kunde sluta så blev nog fotbollen än mer fest. Inne på arenan var det slagord mot varandra. Men vänta, ska inte supportrar heja på sitt lag? Jag kanska har fattat det fel.

Nu saknade jag ju alla min örebrovänner. Det hade varit trevligt att fått se dom på Nya Parken. Okej, matchen gällde väl inte så mycket för Örebro. Dom ligger där i ingenmanslandet där man varken kan komma ut i Europa eller riskera att åka ur. Liksom lite ”lagomläge”. IFK kunde säkra en plats inför nästa säsong. Dom hade mer att slåss för. Sådant syns. När man har ett mål blir man mer fokuserad. Så okej, ni är förlåtna.

Hemvägen hade lagts i ett visst dunkel. Batteriet i mobilen nästan slut. Det blev att köra på känn. Inte det lättaste när det är endast andra gången jag cyklar den vägen. Men det gick bra. Gick både fortare och kortare än dit. Känn på den du.

Min reflektion över denna dag….
Fotboll live var roligare än jag trodde. Planen var mindre än på TV. Man kan inte beskylla fotboll för att vara en snabb sport. Dock kunde man faktiskt ana viss kvickhet som var fascinerande. Fotbollen påminner om att ska man nå målet är det en laginsats som gäller. Motståndarna är för många. Det gäller att hålla ihop. Det är inte ofta en ensam spelare lyckas. Alla behövs. Blir någon utvisad blir det tungt för dom andra så det gäller att hålla sig till reglerna. Tillsammans kan man nå framgång. Om man misslyckas då så gör man det inte ensam. Det är rätt skönt att veta.

Det blir nog någon mer match skulle jag tro. När det är lite varmare dock.

PS Helt plötsligt såg jag en örebrospelare springa runt på planen med, som det såg ut, ett papper. Såg lite lustigt ut. Som om han kollade in vilken spelidé som nu skulle till. Han ropade och vevade med armarna. Man kanske gör så i ÖSK. Någon som vet??

Söndagstankar – funkar det att be?

IMG_5106.PNG

För någon dag sedan mötte jag en vän som skrev något uppmuntrande och uppfordrande. ”Viktigt att vi som ber ber”

Vi hade haft ett resonemang om olika saker och så var det dataproblem. En dator får inte krångla men speciellt inte ibland. Nu var det ert sådant tillfälle. Vi skildes åt. Det var bara att sucka till Jesus om hjälp. Senare på kvällen kom det ett litet pling i mobilen. ”Laddaren funkar!” Jag svarade med ett Halleluja. Bönesvar! Då kom orden som är så uppmuntrande: ”Japp! Det funkar!”

Det funkar att be!

Vill inte på något sätt förhäva mig över bönen och mängden av bön i mitt liv. Det har verkligen gått upp och ner med den saken. Men det står mig allt klarare att vi behöver be. Den dagliga sucken, böneorden på väg till jobbet, förbönen för det ena eller andra.

Det skulle behövas ställen där färska dagliga enkla bönesvar kunde kommuniceras. Bönesvar (ordet bönesvar finns visst inte i min ordlista i ipaden) som kan uppmuntra och ge oss större tilltro till bönen.

Tron på Jesus Kristus skulle inte ha överlevt utan att bönen fungerat genom alla tider. Alla förvandlade situationer skulle inte har blivit just förvandlade om inte bönen hade fungerat. Guds närhet hade inte varit ett faktum om inte bönen hade fungerat. Det är bönen som gör det gudomliga så nära. Det kan räcka med en bönesuck så sänker det andligt himmelska ner över den platsen. I ljuset av det kan man undra varför vi inte ber mer.

Funkar det att be? Jag visst gör det det!