Inlägg

Publicerat den

Tillbaka eller fram – det är den stora frågan

IMG_5089.JPG

Nu är det dags!

Ja, alltså att ställa vår klockor till normaltid igen. För någon vintertid har vi inte.

Men hur är det nu då. Fram en timme eller tillbaka? I denna globala tid med stora världsproblem att lösa har vi nu ett ännu större problem att lösa.

En bra tanke man kan ha till hjälp är att på våren ställer man fram trädgårdsmöblerna ur förrådet. På hösten ställer man tillbaka dom i förrådet. Så nu drar vi tillbaka klockorna en timme och får en hel timme att sova längre på. Jo, och det gör vi ju, eller? Tycker det mest låter som att vi har en timme till att vara vaken på.

Måste ändå säga att jag tycker detta är helt onödigt. Jag tycker vi kan ha det vi kallar för sommartid året om. Bara dumt att ändra. Det är mörkt i alla fall när man går upp. Det är väl snarare behov av ljuset när man kommer hem från jobbet.

Men visst har det en liten strimma av roligt över sig. Det är ju lite spännande att se vilka som kommer för tidigt till olika samlingar under söndagen. Visst, det är ju lite mer roligt att se att man kommer försent på vårkanten.

Tillhör du dom som går upp på natten för att höra fröken ur ge den nya tiden? Har aldrig gjort det men det kanske skulle vara roligt höra det…..

Men jag lider med dom som jobbar natt. Det lär väl bli en timme extra tid. Dom som tex jobbar i vården får köra samma runda två ggr som dom gör den timme som ”går i repris”. Stackars patienter. 😉

Om hösten slog till i och med Höstdagjämningen så är detta liksom spiken i kistan. Då är det verkligen höst/vinter på något sätt.

Så, i natt, ställer vi tillbaka klockorna en timme. Allihop!

Publicerat den

Pusselbiten

Jag håller på fortfarande och plockar i lådor efter flytten till Norrköping. Det är lika segt som att få upp sista listen efter att man renoverat ett rum, typ.

Då hittade jag denna pusselbit.

IMG_5078.JPG

Man kan känna sig som en bortglömd pusselbit. Den ligger där och gör till synes ingen nytta.

Likväl är den en bild av en större bild. När den väl kommer på plats så kommer den i sin funktion. Den kommer i sitt rätta element.

Skulle bara vilja uppmuntra dig att hur du en uppfattar dig som bortglömd så är du likväl en pusselbit som har sitt syfte och sin plats. Du är en bild av ett större sammanhang som du tillhör. Vila i att du kommer att hitta den platsen. När du väl kommer på plats kommer du att blomma ut.

Men under tiden då? Under tiden är det ändå möjligt att fungera och bli till nytta. Du kan även då känna att det fungerar. Risken är att man blir låst och tycker synd om sig själv att man blir näst intill apatisk. Vi behöver i det läget ta tag i vår egen situation och göra något av det. Lättare sagt än gjort, kanske du tänker. Håller helt med dig om det. Men jag tror att vi båda kan hålla med att det ligger något i det. Att göra det bästa av läget är det bästa vi kan göra.

Kan ju faktiskt också vara så att man inte vill vara där man är ämnad för. Då kommer det sammanhanget inte bli vad det var tänkt. Är läget så behöver vi fundera på varför vi inte vill när vi kan ana att det är just där vi ska vara. Är det för högt pris? Är man för bekväm? Man kanske tom är rädd för uppdraget. Jag tror dock inte att vi behöver vara det.

Du är en viktig pusselbit i ett större perspektiv. Glöm inte det. Du behövs för att hela bilden ska bli komplett. Den går inte att bytas ut. Du är den du är och behövs. Du är oerhörd värdefull.

Publicerat den

Budget – man kanske skulle budgetera välbefinnande som vila tex…

Det är budgettider. Det är mycket siffror som skall skrivas ner. Man ska räkna ut vad man behöver satsa på. Vilka investeringar behövs det? Hur tror vi kostnadsutvecklingen kommer att påverka utgiftsidan? Löneutvecklingen, stannar den vid 1,2 eller 3 procent? Momsen, hur blir det med den? Kan vi spara på något till förmån för någon annan utgift? Frågorna hopar sig ju mer man sitter ner och funderar. Vi står i lokalskifte, hur påverkar det budgeten?

En sak är säker i alla fall. När jag kommer ner till sista raden kan jag byta ut rubriken ”överskott” till ”Vi förändrar världen genom att ge liv åt barns drömmar genom så här mycket pengar”. Inget går till aktieägare. Inte heller till olika bonusprogram. Inte till någon högt avlönad ordförande som tjänar mer per månad än vad man för övrigt inte ens kommer upp i årslön i jämförelse.

Att se ett helt år framåt är inte så enkelt. Konstaterar att det är lätt att hamna i småsaker.

Visserligen har vi en budgetpost som heter friskvård. Men det skulle behövas bra många fler välbefinnandeposter. Visst finns det semestersaldo som kan tillskrivas denna post välbefinnande. Likaså har ju arbetstiden getts olika form av raster. Vi får arbeta på att få till fler välbefinnandeposter. Det kan ju vara en utflykt. Julbordet för alla medarbetare som beställdes för någon vecka sedan är ju också ett sådant tillfälle av välbefinnande. Mer lär det bli.

Hur budgeterar du och jag livet? Är det fullt ös även efter jobbet? Eller ger vi oss möjligheten till återhämtning.

Från skapelsens början fanns det en tanke om vilodagen. Den sjunde dagen. Likaså så för naturen. Åkermarken skulle läggas i träda vart sjunde år. Det ligger något djupt i detta. Hela skapelsen behöver en tid i någon form av cykel, en gång/dygn, en gång/vecka, årsvilan, att just återhämta sig. Åkermarken blev urlakad av allt odlande och behövde en tid för att samla kraft igen. Likaså är det med vår kropp.

Förr var affärerna stängda på söndagen. Inte nu. Nu för tiden är det fullt ös vecka ut och vecka in. Dag in och dag ut. Nu jobbar man för nästan två personer på varje arbetsplats. Inte konstigt att människor blir ”utbrända”.

Vi behöver budgetera våra liv med välbefinnandets vila. Nästa års ekonomiska budget planeras och läggs i god tid innan man går in i nya året. Alltså långt innan nyårslöften. Ett nyårslöfte kan vara nyckfullt. En budget är mer genomtänkt. Tänk så för ditt liv. Du kommer att hålla längre och livet blir mer värt att leva. För man orkar leva det då.

Publicerat den

Som man bäddar får man ligga…

IMG_0969.JPG

Det finns nog inget skönare när natten kommer som att krypa ner i en renbäddad säng. Att lägga sig mellan nytvättade lakan har något ljuvligt över sig. Eller för att citera en blogg jag läste ”En renbäddad säng är ett enkelt sätt att ge sig själv lite vardagslyx – hur skönt är det inte att krypa ned mellan nytvättade lakan? :-)”

Det är som att den natten har något nytt över sig. Kudden luktar gott. Lakanen är extra lätta på något sätt. Det går nog helt enkelt inte att beskriva det fullt ut.

Som man bäddar får man ligga.

Så är det nog i livet också. Visst påverkas vi mycket av vår omgivning. Men är det inte så att vi själva har lite av ansvaret också? Skulle tänka mig att det var rätt snällt sagt. Borde nog stått ”mycket”.

Som vi bäddar får vi ligga.

Kanske något att fundera på …..

Publicerat den

Lätt att håna på distans

Jag sitter och läser Birros blogg om hans tankar om hånet mot Åkesson. Likaså Dahlmans blogg i samma ämne.

Deras bloggar stämmer till eftertanke. Många frågor kommer upp när man hör alla historier om hur man hånar Åkessons utbrändhet. Vad är det som gör att Jonas Gardell kan ge sig själv en fri väg att håna andra och gömma sig bakom att det är humor? (När Birro bemöter honom så gäller inte samma principer). Fler med honom anser sig ha rätt att göra på det viset. Hur kommer det sig att somliga anser sig ha rätt att tala illa om andra och anse sig inte behöva bli ifrågasatt? Vad är det som gör oss människor så hatiska mot andra? Vad är det i en människa som kommer fram när man vill sparka på den som redan ligger? Vad är det som händer i en människa när dom dräpande orden får fritt levereras utan tanke på hur det skadar? Det är som att man inte bryr sig om att sina ord sårar och nästan dräper vederbörandes inre. Man får inget dåligt samvete. Inget verkar säga ifrån i dessa människor inre. Då funderar jag på om det inte saknas något fundamentalt som heter empati och medkänsla.

På ett sätt har vår värld blivit kallare. Man använder Facebook, twitter, bloggar och all annan media att spy ut sin aggressivitet mot andra. Det mest troliga är att man skulle vara mer nyanserad och kanske tom inte ens ha sagt det om man stod öga mot öga.

Jag tor att vi alla behöver vara mer rädd om våra ord vi säger. Vi behöver tänka lite längre innan vi vräker ur oss något ofördelaktigt. Hur rätt vi en kan tycka oss ha rätt kan orden göra större skada än vi innerst inne ville.

På våra arbetsplatser, och naturligtvis överallt, behöver vi säga fler goda ord till varandra än negativa. Likaså se upp med vad vi för vidare. Vi behöver fråga oss själva om det jag nyss hörde skulle föras vidare. Det jag tror mig veta om en person bör jag först kolla om det verkligen stämmer. Har jag minsta tvivel bör jag välja att vara tyst i ämnet. Betänk vilken skada det annars skulle kunna göra. Snarare vore det bättre om vi hjälpte varandra att sätta stopp för dåligt prat, ryktesspridning och att tala vid sidan av mun sådant som inte skulle föras vidare.

Om du och jag börjar att vara försiktiga med våra ord kommer det att ge ringar på vattnet. Goda ord kommer att skapa god atmosfär. Goda ord kommer att dra folk till vår gemenskap istället för motsatsen. Det är så vi skapar en god arbetsgemenskap, en god grannsämja och goda relationer med varandra. Om vi inte har något bra att säga kan vi nog vara tysta. Har vi då inget att prata om är det klart en väckarklocka.

Vi behöver hittat och lyfta fram det goda hos våra medmänniskor. Det är så många utmaningar idag på Facebook mfl ställen . Kanske skulle vi utmana oss att varje dag säga något gott om fem personer som vi inte alltid drar jämnt med……. Lycka till!

Publicerat den

Tänk om det är Finnarna……

Att vara expert måste ju vara det enklaste jobbet. Nu när militären jagar ubåt igen träder den ena experten efter den andra fram. Expressens TV intervjuade en sådan igår. Han var 100% säker på att det är ryssen. Men tänk om det är finnarna? Dom vill kolla vår säkerhet. Dom kanske har någon superhemlig undervattensfarkost som dom behöver testa. Nära och bra. Lätt att ta sig hem via Åland.

Att man hört ryska över radion behöver ju inte innebära att det är en ryss. Idag kan så många massa olika språk.

Kan bara konstatera att i tider som dessa är media väldigt hungriga. Tänk att skicka ut en journalist i en båt mitt i mörkret. Det ända han kunde rapportera är ”Vi kan inte se någonting!” Visst är det något man verkligen behövde veta en mörk natt ute på vattnet. Förlåt om jag raljerar men det blir lite för mycket.

Om det verkligen var så att det är ett skarpt läge, att vi var under ”attack” av främmande farkost så borde det vara helt tyst. Nu kan fienden avläsa ”varje rörelse” live genom att följa Expressens och Aftonbladets direktsändningar. Inte konstigt att fartyget drog iväg ett tag. Den eventuella farkosten kan ligga still och följa live vart den svenska militären har sina farkoster.

Ibland tycker jag det går lite för långt i vår vilja att veta allt. I en demokrati som vår ska ju alla få veta vad alla gör. Det är ju vår demokratiska rätt. Skulle militären ringa upp Expressen och be dom vara tysta en tid om detta så bryter man mot pressfriheten och lagarna som styr den. Moment 22 liksom.

Men vänta….. Kanske är det just en dimridå som medierna lägger ut i samråd med militären. Kanske det är så att själva insatsen är på annat håll. Militären har bara velat få alla att titta åt ett annat håll. Därför sätter man in mer än 200 personer och massa farkoster som kostar 10 miljoner om dagen bara för att vilseleda. Sen håller man på med den verkliga jakten någon annanstans. Så måste det vara.

Så sitt lugnt i båten. Detta kommer att lösa sig. Dom kommer naturligtvis hitta denna farkost. Då får vi veta om det är ryssen eller finnen som hälsar på. Vi har ju erfarenhet av ubåtsjakt. Vi kan ju det här.

Ps Att främmande makt har full koll på oss via satelliter skulle väl också vara en möjlighet men det kan väl inte vara aktuellt i detta fall, eller ? Ds

Publicerat den

Söndagstankar – Sök först….

IMG_0965.PNG

Det finns så många vägval vi står inför i livet. Situationer som kräver eftertänksamhet. Somliga val är lättare än andra. Vissa beslut vi tar gör vi nog rent reflexmässigt. Andra beslut tar längre tid.

I från det vi är små ända fram till vår tids slut kommer vi att möte vägskäl som har fler än en utväg. Men det är bara ett val som är bäst för oss.

Vilka val vi än står inför så har vi en uppmaning att söka Gud först. Att söka hans rike först. Alltså vad är bäst utifrån det perspektivet? Vilket råd vill Gud ge oss?

Det är inte bara en gång jag upplevt att Gud liksom lagt sin arm om mina axlar och lett mig till något. Jag har inte alltid i den stunden sett eller insett varför. I efterhand kan jag se att det hade ett syfte varför det skedde.

Vad du än står inför, vilket beslut du än behöver fatta, i vilken situation som helst, sök först Gud. Inför dina största beslut i livet – sök först Gud. Inför mindre viktiga saker – sök först Gud.

Det finns ett löfte i detta. Då kommer det att lägga sig tillrätta det andra också. Alltså att lösningen kommer med i det paketet.

Sök först Gud!

Publicerat den

Glömd träff…..

I veckan hände det som är så skämmigt och får inte hända.

Jag skulle ringa min gode kollega i ett ärende. När jag slår numret och första tonen kommer inser jag att jag nog missat något. Och mycket riktigt. Det hade jag. Skulle varit på en träff med flera personer dagen innan.

Den som känner mig vet vad jag tycker om mig själv när sådant händer. Sådant får bara inte hända. Nu klarade dom sig säkert riktigt bra utan mig. Jag förstörde inte deras träff genom att utebli. Dom kunde satsa ändå. Men jag…… jag missade något riktigt intressant. Det är bara att bita i det sura äpplet. Jag som var så säker att jag skrivit upp det i min almanacka med påminnelse dagen före. Bara att gilla läget.

Jag blev dock lite uppmuntrad av en bild jag såg lite senare. Kanske kan den hjälpa dig nästa gång du gör liknande misstag som jag.

IMG_0963.JPG

Det är väl troligen en dålig ursäkt men den kan var nog så sann. Att när vår almanacka är så fulltecknad och vi har så många planer och bollar i luften så är det lätt att glömma något.

Man får verkligen hoppas att det inte är den viktigaste träffen som man glömmer. Kanske kan den hjälpa oss att stämma i bäcken innan vi har så mycket att vi glömmer hälften.

Lycka till att missa glömda träffar.

Publicerat den

Att bli färdig utan att känna sig helt färdig

Sitter och funderar på arbetssituationen i vårt land. Det är intressant hur olika partierna ser på lösningen på arbetslösheten. Löfven vill ta bort sysselsättningsfasen. Han har under åtta års tid anklagat regeringen för denna satsningen. Vad som är något märkligt att han inte lagt ner det än. Han har ju haft 8 år på sig att skapa en annan ide. Men uppenbarligen gick all kraft till att just hacka på den sittande regeringen. Något liknande tycker jag mig komma ihåg även före dessa åtta år. Fast då från motsatta sidan som då satt i opposition.

Medan många är arbetslösa så finns det dom som jobbar mer än 100% på sina jobb. Man vågar inte anställa fler. Så på ett sätt behövs det inga faser av olika slag. Skapa istället förutsättningar för att arbetsgivare vågar anställa fler.

Jag tror dock att även den åtgärden inte skapar jobb åt alla som är arbetslösa idag. Vad är dom olika regeringarna kallar sina åtgärder kommer vi behöva hjälpa människor som står långt bort från arbetslivet att då ett arbete.

Den ena regeringen vill skapa fler jobb. Den andra vill lägga fokus på utbildning. Som jag ser det behövs båda och mer än så. Man behöver gå in med individuell insatser som skräddarsys så att förutsättningar skapas för att kunna få ett jobb. Det är mer komplext än bara skylla på brist på utbildning eller för höga arbetsgivaravgifter.

Som det är nu är många helt färdiga när dom sent om sider är klara med sitt arbete för dagen. Om fler fick möjlighet att jobba skulle man bli färdig utan att känna sig helt färdig.

Jag har sagt det förut och säger det igen. Vi borde nog ha en samlingsregering som plockar alla dom delar från varje parti som är bäst. För nog är det väl så att alla behövs för att lösa problemet med arbetslösheten. Uppenbarligen har ingen regering kunnat lösa frågan på egen hand.

Publicerat den

Finns det egentligen något omöjligt?

Finns det egentligen något omöjligt? Är det inte bara vår inställning att det är det som just skapar omöjligheten?

Igår satt jag i en förhandling där utgångsläget hade för mycket inslag av just detta. Att den jag skulle förhandla med hade all rätt på sin sida och vi hade ingenting att sätta emot. Jag skulle nog egentligen inte ifrågasätta det för det var inte lönt.

Nu valde jag en annan inställning. Att det just var möjligt att få ändring på det.

När jag väl hade berättat om min inställning och visat på fördelarna med det så var det inget problem. Man kan säga att jag fick som jag ville. Jag fick till ändringen och båda parter var nöjda. Bara för några dagar sedan var det omöjligt men nu gick det igenom.

Allt för ofta har vi nog redan bestämt utgången och på så vis satt oss själva i förlorarsätet.

Jag funderar i banor som att om jag utgår från att det är möjligt har jag redan vunnit halva segern. Både över mig själv och mitt sätta att närmare mig ”problemet” och mitt sätta att genomföra själva arbetet. Jag har skapat en plattform för ett gott resultat.

Att tänka annorlunda blir då att gräva ner möjligheterna till en god utgång i situationen.

Nu tror ju inte jag att lite pepptalk gör hela underverket. Att om jag bara talar massa positiva ord så blir allt bra. Riktigt så enkelt är det inte men kanske hjälper det något. Men vår inställning är mer viktigt än vi kan ana.

En inställning ”att det är aldrig fel att fråga” kan öppna nya möjligheter. Tänk vad vi har missat många fina avslut bara för att vi intalat oss själva att det är inte lönt att fråga.

Så frågan är: finns det egentligen något omöjligt? Tja, det är i alla fall värt att fundera lite över.