Att följa någons spår

I fädrens spår

Så heter det. När man tänker på Vasaloppet alltså. En traditionsrik dag idag då Vasaloppet går av stapeln. Hörde för någon dag sedan att Vasa åkte inte ens skidor denna sträcka. Ändå så är Vasaloppet en skidtävling. Det må vara hur det vill med det. Anrikt skidlopp är det i alla fall.

I fädrens spår

Att följa någons föredöme. Att följa någons goda exempel. Att helt enkelt ta efter någon. I en tid som denna heter det ofta ”kan själv”. Vi har inte hågen att kolla vad som funkat. Vad som varit bra. Så går vi vår egen väg. Gör samma misstag ännu en gång.

Har flera minnen efter livets väg där jag försökt avråda någon att göra något. Just för att jag vet att det inte funkar. Men vederbörande har trotsiga inte velat lyssna på det. Så satsar man och gör misstaget. Har tom med mött dom som inser att det kan gå fel men öppet säger ”låt mig få göra det misstaget”. Då är det bara att säga ”Vassego” Så gör dom misstaget. Märkligt sätt.

Tänk vad vi kan lära av varandra. Slippa göra samma misstag en gång till. Spara tid genom att ta lärdom av någon som redan ”gått den sträckan”.

Följ och lär. Det är på det sättet vi också kan utveckla det som dom lärde sig. Så går allting framåt i utveckling.

Se inte ner på den som gått före dig. Dom har banat väg för den lärdom du kan vinna.

”Inget nytt under solen” heter det också. Som om det inte fanns något nytt att upptäcka. Men det gör det ju. Men allt för ofta tror vi att vi hitta på något revolutionerande. Så upptäcker vi sen att så var ju inte fallet.

Följ fädrens fotspår. Dom är inte så mossiga som du kanske tror.

Gått före….

Det finns vissa dagar på året som i traditionen är rätt mörka och sorgliga dagar. Långfredagen och denna dag som inne är – alla helgons dag.

Men för är dessa dagar mer ljusa än mörka. Idag tänker vi på dom som gått före. På dom som fått avsluta sitt jordeliv.

Man fylls av tacksamhet för dom man tänker på. Deras jordeliv gav ett exempel.

Minnen från dom vi minns påminner oss. Dom får händelse spelas upp som en repris för vår inre syn.

Men denna dag ger mig också hopp. Hopp om en värld bortom detta liv. Bortom det vi kallar död. För oss som har en tro blir döden inte definitiv. Vår tro ger oss ett hopp om himlen och ett evigt liv. Därför blir inte döden en skiljeväg och ett farväl. Det blir mer av att någon går före med ett ”på återseende” på läpparna. Och vi kommer förr eller senare efter.

Denna dag påminner oss livets skörhet. Om livets begränsing. Men hoppet väcks om ett ny land av evighet. Där vi får leva i en klart bättre miljö än denna jord. Hur vacker den än är. Där ingen sjukdom finns. Ingen sorg. Idel glädje.