Att tolka känslor

Är det något som kan vara riktigt knepigt så är det att tolka känslor.

Är det känslor som inte ska tolkas alls och bara lämnas därhän?

Är det känslor som bara spelar oss ett spratt?

Är det känslor som skapas utifrån trötthet och som egentligen inte är verkliga?

När känslor bubblar inom oss så gör det något med oss. Oftast skapar det drömmar och förhoppningar.

Känslor kan också få oss på dåligt humör eller i alla fall nedstämda.

Känslor är ju något man upplever. Ingen kan egentligen ifrågasätta en annans känsla. För hur just någon annan upplever något kan ingen annan till fullo förstå. Även om dens känsla och upplevelse är helt annorlunda om samma sak eller händelse. För upplevelse är just en upplevelse. Unikt för var och en.

Men det är också en förståelse för något. Du vet magkänslan. Ganska ofta är den rätt fast vi inte riktigt kan förklara det.

Så ena gången kan känslan spela ett oss ett spratt medan nästa gång kan den förklara läget.

Att tolka känslor är inte enkelt.

Vad vi kanske ändå kan fundera över är att vi ska nog inte låta livet styra för mycket av känslor. Det riskerar att bli ett liv i berg och dalbana. Där livet far upp och ner. Kanske tom samtidigt. Våg släpp känslorna ibland. Det mår vi troligen rätt bra av.

Hur känner du över det? 😉

Den ovana känslan

I går var det en kort arbetsdag. Ett par timmar bara. Sen var jag ledig resten av dagen. Blommorna blev duschade. Grillen rengjord efter sommarens alla grillstunder. När klockan blev 18 och dagens viktigaste uppgift, tvätten, var klar så kändes som att dagen borde vara slut för länge sedan.

Det är en skön känsla när kvällen är ung men ändå hunnit mycket efter jobbet.

Samtidigt en liten ovanlig känsla. För det är sällan mycket tid kvar på dagen när arbetsdagen är slut.

Det känns gott att känna att dagen gett mer än man trodde skulle vara möjligt. Visst är det skönt att kunna känna sig nöjd med dagen.

Ovana känslor kan vara jobbiga att möta. Vi liksom har inte kontroll över läget. Vi blir osäkra. Allt skall ju helst vara som det brukar.

Min ovana känsla i går är ju inte på något sätt något att hänga upp sig på. Möjligen att jobbet tar väl mycket av min tid.

Kanske vittnar känslan av ovana något på hur vi gärna ser att allt går sin gilla bana. Att vi inte ställs inför någon överraskning. ”Så har vi alltid gjort” visar ju tydligt hur vi vill ha det. Det vi ”aldrig har gjort” känns tryggt att låta bli även i fortsättningen.

Ovana handlar om brist av erfarenhet. Ett bra sätt att bli mindre orolig för ovana händelser är väl då att skaffa sig erfarenhet. Man kan också bara bestämma sig för att ovana händelser är inget problem. Att dom är bara en del av livet.

Kluven känsla ….

I går var jag på en information om e-handel. Tänk vad populärt det har blivit att handla på internet. Lätt smidigt och ofta ganska billigt. Man kan sitta hemma vid datorn och beställa från Kina och veckan efter är saken hemma. Orkar jag inte åka ut och hämta pizzan är det bara att beställa på nätet och snart kommer den hem via bud. Behöver inte ens köpa mjölk längre genom att ta bilen eller bussen till affären. Alltså, hur smidigt som helst.

Men jag är rätt kluven inför det. För när e-handeln slagit ut affärerna har vi ingenstans att gå och handla när äggen är slut och vi behövde bara ett till för kunna baka just ”då”.

I det kortsiktiga perspektivet är det ju bara på gått. Men vad händer över tid? När storköpen nästan slår ut citybutikerna så är detta ännu ett ”hot”. Vi kommer att ha ännu svårare att ha fysiska butiker. Ingenstans att först klämma och känna. Kvalitet ser man och känner man i verkliga livet. Hur länge orkar vi med att beställa 5 eller 6 par skor över nätet med fri frakt? Först hämta dom hos ett paketbud. Sen hem och prova. Sen åka till ett paketbud för att skicka tillbaka. Man kan undra hur mycket tid man i slutändan sparat 🤔. Hur länge orkar man det? Sen när man börjar ge upp har alla skoaffären fått slå igen. Rätt knepigt läge.

Visst, jag har säkert fel men ändå. Kanske ligger det något i det jag tänker i alla fall.

Likaså så när man köper kött eller någon annan matvara från andra länder. Så får den svenska produktionen lägga ner. När transporter inte funkar från andra länder står vi där och har inget att köpa.

Nej, ska vi tänka långsiktigt så får man nog fundera lite. Det gör att jag är lite kluven inför detta med e-handel. … … …

Lååååångledig

Nu går jag in i min tredje och sista semestervecka för denna period.
Det känns som att jag är lååååångledig.

Tänk att 14 dagar kan kännas så långt. Annars rusar tiden tycker jag. Men dessa veckor har definitivt inte varit långtråkiga.

Det är väl när vilan är som bäst.

Nu kan man ju stressa upp sig att det bara är en vecka kvar. Men varför göra det? Ser både fram emot att börja jobba som att ha en vecka kvar på ledigheten.

Annars kan ju ledighet vara svårt. Man har stora förväntningar. Önskar sig saker. Skulle vilja saker. Det som uteblir blir en sorg och känns som ett misslyckande ibland.

Jag tror att den största utmaningen vi har i vårt samhälle idag är att vara tillfreds med läget. Eller som det gamla ordet förnöjsamhet vill visa på.

Ordet beskrivs så här: som har lätt för att acceptera och vara nöjd med vad man redan har; som inte gärna kräver mer för egen del
Besläktade ord: nöja, nöjd, nöje.

Förnöjsamhet. Vackert men svårt.

Men kanske kan detta ord väcka något inom oss. Det är då vi inte avstår något bara för att det eventuellt kan komma något bättre, mer spännande och intressant. Kanske tom något som är mer "inne" att göra. Det är då våra ögon slutar att flacka runt utan vilar på ett och samma ställe en längre stund.

Jag tänker att det vill jag sträva efter. Förnöjsamhet. Min bön blir att Gud hjälpe mig att vara mer nöjd. Se det jag har. Leva i nuet.

Jag tror att det blir mindre stress i tänket då. Livet blir mjukare att leva. Det tror jag är ett bra liv.

Sommarkvällens grillning ger återhämtning 

Jag vill inte på något sätt påstå att jag är en grillmästare. Inte alls. Men att tända grillen en sommarkväll gör jag gärna. Ibland flera gånger om dagen. 

Men det finns något speciellt med att grilla. Något avslappnande och energigivande. 

När grillen tänds så inträder det ett lugn i sinnet. Nu är det den som gäller. Allt det andra i vardagen släpper taget om mig. Som att den berör knäppa-av-knappen. När tex köttet ligger där och blir färdigt sprider sig doften som lugnar ner kroppen från stress och börjar längta efter något gott. 

Tillbehören som sallad och tomater mm (läs jordgubbar😉) skapar språngbrädan in i den totala avslappningen. 

När jag gör detta för mig själv blir det på något sätt en möjlighet att återhämta sig efter dagens och kanske veckans göromål. Att få göra det tillsammans med någon eller varför inte en större gemenskap innebär ju kronan på verket. Sitta där och njuta och småprata. Det ger en energi. 

Nu har inte detta infunnit sig så mycket i sommar som det brukar. Att då få flera dagar av härligt varmt väder i sensommartid är ju så underbart. På något sätt repareras den dåliga sommaren till att bli ett gott minne. ”Vi hade ju i alla fall tur med vädret till slut” typ. 

Denna helg kan det bli mycket grillning. Det gillar jag. 

Nyckelkänslan

Härom dagen fick jag nycklarna till vår nya butik. Det är en alldeles speciell känsla att fått nyckeln i handen. Det blir på något sätt på riktigt. 

Det påminner om dom gånger jag haft förmånen att köpa hus. Man har letat, fastnat för ett objekt och till slut vunnit en budgivning. När man då får nycklarna i handen blir det en frihetskänsla av något slag. En glädje att få ett nytt boende. 

Så skulle man kunna räkna upp lägenhetsnyckeln, bilnyckeln och många andra nycklar. 

Med nyckeln öppnas ett nytt liv. En helt ny värld. Drömmar har gått i uppfyllelse. Och nya drömmar växer fram. 

Men det är snart en förändrad värld. Nycklar byts till kodlås. Det kan räcka med att just min hand tar i handtaget. När jag får en kod till en dörr blir det på något sätt inte alls samma känsla. 

Jag kommer ihåg hur det var när jag var liten. En dag i veckan kom jag hem före alla andra. Nyckeln låg gömd. Ibland var låset lite svårhanterligt. Då gick jag över gatan till farbrorn som bodde där. Så kom han och hjälpte mig. Det var rätt stort att få göra detta själv. Jag tror att jag gick i trean, kanske tvåan. Jag kommer ihåg att jag kände mig lite speciell och blivit stor. Så stor att mamma och pappa litade på mig att jag kunde sköta det. Hålla gömstället hemligt och vara själv ett tag innan mamma kom hem. 

Så nyckelkänslan är något alldeles särskilt. Undrar hur den känslan kommer att uttrycka sig i framtiden när nycklar blir mer mer och mer ovanligt. 

Det finns en underbar känsla som infinner sig när veden är inne

IMG_0130.JPG

En sak jag både kommer sakna och inte sakna från tiden med huset är veden.

Veden har så många glädjeämnen. Den värmer flera gånger. Den ger en underbar och mycket skönare värme än ett elelement. Att tända en brasa i en öppen spis är ju bara så helt fantastiskt underbart.

Det negativa med veden är att den måste huggas. Nu löste jag det ganska smidigt sista åren med att köpa färdighuggen ved. Om man betänker all den tid man lägger ner till att hugga så är det inte så mycket dyrare än att köpa stockar. Att hålla med motorsåg och klyv kostar också en del.

Nu är ju vedarbetet inte bara tungt jobb. Jag kände att det gav mig andrum i allt tankearbete. Man stod där och bara gjorde en sak.

Men vedarbetet var aldrig fullbordat förrän veden var inne. Jag minns att jag kunde inte känna mig färdig förrän veden var inne i sina bingar inför vintern. När det var gjort kunde jag slappna av. Det finns en underbar känsla som infinner sig när veden är inne. En känsla som inte riktigt går att beskriva. Det kan bara den fatta som varit med om det.

För ganska länge sedan skrev jag om ”att fullborda”. När man har fullbordat något, slutfört det, och det liksom läggs till handlingarna så infinner sig en liknande känsla. Ett välbefinnande som är mer än något annat.

Puh tänker lite tvärtom men har samma känsla fast innan man gör något: ”Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som nästan är ännu bättre”.

Så på ett sätt kommer jag att sakna veden. Därför att det finns en underbar känsla som infinner sig när veden är inne.