Var finns den plats där Gud vill prata med dig?

Jeremia 18:1-6

1‘ Detta ord kom till Jeremia från Herren . Han sade: 2 ”Res dig och gå ner till krukmakarens hus. Där ska jag låta dig höra mina ord.” 3 Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. 4 Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde det till ett annat kärl, så som han ville ha det. 5 Och Herrens ord kom till mig. Han sade: 6 ”Kan jag inte göra med er, ni av Israels hus, så som den krukmakaren gör? säger Herren . Som leran i krukmakarens hand, så är ni i min hand, Israels hus. ‘

Igår kväll höll jag i undervisningen i vår kyrkan i vår bönekväll. Jag läste ur Jeremia kapitel 18. Ett bibelrum jag stannat inför en tid. Från den kvällen vill jag påminna om en sak. Kanske blir det fler.

Var finns den plats där Gud vill prata med dig?

Det finns en plats där Gud vill tala med dig. Det verkar finnas platser avsedda för att Gud vill Gud med oss. Ett förtroligt samtal där han har behov att få prata i enrum med oss. Det är som att Gud utser sådana platser som blir viktiga. För där blir Guds budskap tydligt. Och han får hela vår uppmärksamhet.

För Jeremia var det i krukmakarens ateljé. För dig är det kanske en annan plats. Men budskapet har en särskild plats idag , i den tid vi lever. Vi, du och jag, behöver hitta den plats där Gud får tala med oss i enrum.

Motsätter inte alls gudstjänsten som har sin givna plats. Där kan detta rum naturligtvis också vara.

Men i en tid av vilsenhet behöver vi hitta rummet eller platsen där Gud får möjlighet att prata ut med oss. Han är intresserad av din röst. Dina tankar. Han är intresserad av att berätta för dig vad han tänker för dig. Då behöver du stillhet för att kunna lyssna in det.

Kanske är det så också att han vill använda dig som sitt redskap. Då behöver du lyssna in ordentligt så att du uppfattar det rätt. Så att du inte springer fel i egen kraft. Det kan bli rätt tokigt annars.

Så min fråga till dig…..

Var finns den plats där Gud vill prata med dig? Vad tror du hm vill tala med dig om?

Sök dig till den platsen han manar dig till. Lugna ner dig där. Börja lyssna. Pröva det du hör. Förvalta det väl. Bed Gud om nåd att höra rätt. Bed att du inte misstar dig på egna tankar som bubblar upp.

Det är en tid att lyssna in. Det är en tid för att bli berörd. Det är en tid för att bli till välsignelse. Vad vill han tala med dig om?

En plats som väntar på dig

Den här helgen har jag och nynnat på en sång som nog sjöngs mer förr. Med betoning på förr. Den har en go ton tycker jag. Texten är så här:

Som när ett barn kommer hem om kvällen
och möts av en vänlig famn.
Så var det för mig att komma till Gud
Jag kände att där hörde jag hemma.
Det fanns en plats i Guds stora rum,
en plats som väntade på mig.
Och jag kände: Här är jag hemma.
Jag vill vara ett barn i Guds hem.

Det finns en plats som väntar på dig och mig. Som är ämnad för oss. För min del känns det gott att veta att det är så. Det finns en speciell plats för oss.

När man kommer till någon man trivs med känner man sig som hemma. Vi uttrycker det gärna så. Ett erkännande på något sätt.

Den är sången beskriver platsen hos Gud på ungefär samma sätt. Vi hör hemma där. Vi kan känna oss vilsna i denna världen. Men hos Gud känner vi oss hemma.

Ibland tror jag att vi kan uttrycka vår nuvarande boning mer så här: Borta bra men hemma bäst. Det kan var okej med livet just nu men det är ända bäst i Guds närhet.

När vi närmar oss Gud kommer vi uppleva det som texten vill beskrivs. Att hitta hem, En vänlig famn som tar emot oss.

Kanske kan denna visa få bära dig igenom denna vecka. Vill du lyssna till sången? Det gör du här

Att sitta på rätt plats…

Det finns många underbara platser att sitta på. Igår swishade jag förbi Vätterstranden på avstånd- det är en rätt bra plats att sitta på. Men det finns bättre. Somliga tror att jag fått fnatt. Men det finns faktiskt bättre.

Jag kommer ihåg ett äldre par i kyrkan jag gick i när jag var ung. Dom hade ’sina platser’ Satte sig några på deras platser så blev dom ’förvirrade’. Då fick mötesvärden hjälpa dom till en annan plats att sitta på.

Det finns en plats som överglänser dom flesta. Att få sitta med sitt senaste barnbarn i famnen. Det slår det mesta. Låt mig presentera Selma. Fyller en månad den 10:e mars.

Man får verkligen välja där man sätter sig. Det finns platser i livet och på jorden man bör undvika. Vart placerar du ditt liv? I vilka sammanhang rör dig? Tänker att det är rätt viktigt vad vi utsätter oss för.

Det är rätt viktigt att vi väljer rätt plats att vara på med våra liv. Att finnas där det kan välsigna våra liv. Kanske vi kompromissar ibland. Det brukar inte bli bra på sikt.

Att sitta med sitt barnbarn i famnen sänker pulsen. Ger ro för själen. Tänker stannar av en stund och vilar i detta vackra underbara livsunder. Sådana liknande platser behöver vi människor.

Det lyser en glimt av ett fridsamt sätt över ett barn i den åldern. Det oroar sig inte över krig och andra oroligheter. Lever rätt bekymmerslöst.

”Och kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.” Första Petrusbrevet‬ ‭5:7‬ ‭SFB15‬‬. Jag tänker att så livet som bäst

Vila i att Gud har omsorg. Han bryr sig om dig.

Att vilja vara på en annan plats

Har du varit med om det förr? Att vilja vara på en annan plats? Hur bra jag än trivs här i Eskilstuna så känns det så denna helg.

Denna helg skulle jag vilja stå tillsammans med ett helt gång och sjunga i klingande julkort i Jönköping. Haft förmånen att sjunga i detta äventyr några år. Det ligger några videosnuttar på min blogg. Kolla under ”meny” och ”sidor”.

Ibland skulle det var intressant att kunna vara på två platser samtidigt. Tänk vad mycket roligt man skulle kunna vara med om så.

Tron är lite av det slaget. Man liksom lever med båda fötterna på jorden men hjärtat i himlen. Himlen som uttrycks ”redan nu men ännu inte”. Vi lever med en försmak av det som komma skall.

Det är en av trons styrkor. Bibeln beskriver det som att vi har slängt in själens ankare innanför förlåten i himlen. Så lever vi i två världar samtidigt.

Det gör att tron blir då påtaglig verklig med löften levande om en evighet som väntar. Tänk vilken förmån.

Det är att kunna vara på två plaster samtidigt. Så det går på ett förunderligt sätt.

Att hitta sin plats….

Mötte titeln på Tomas Sjödins senaste bok ”Den som hittar sin plats tar ingen annans”. Den kommer att stå på min önskelista till jul. (🙈) Titeln väcker några tankar. ….

Tänk vad viktigt att vi hittar vår plats. Det finns flera skäl till det. 

Där passar vi bäst. Det är där vi har vår talang. Där fungerar vi bäst. Framför allt tror jag att vi mår bäst där. Annars lever vi med en inre känsla av att vi inte riktig passar in på något sätt. Vi kommer verkligen till vår rätt där. 

Där tar vi ingen annans plats. Allt för ofta är det något som armbågar sig fram för att ta positioner. Allt för ofta på någon annans bekostnad. Då blir det oftast mindre bra.  Det är stort att lämna plats för någon annan. För att den ska komma till sin rätt. 

Där behöver vi inte stressa vidare. Du har säkert hört att ”gräset är grönare på andra sidan staketet” eller att ”det är säkert bättre någon annanstans”. Kan vara så, det kan det. Men det mest troliga är att det inte är så. Allt för ofta är vi inte nöjda med vår lott. Vi vill ha något annat. När vi är där vi passar bäst behöver vi inte stressa vidare. Vi behöver inte sukta efter mer. 

Kanske kan vi hjälpa människor att hitta sin plats? Visst kan vi det. När jag växte upp inom kyrkan så fanns det fin tanke att ”upptäcka varandras gåvor”. Alltså att inte ta sin egen plats utan bli upptäckt och bli ” få platsen”. Man insattes liksom i uppgiften och gåvan man redan visat att man ”hade”. Kanske skulle vi behöva tänka lite mer åt det hållet. Kanske är det inte den som ”armbågar” sig fram som är den mest rätte. Kanske är det den som ”verkar mer i det dolda” som vi behöver hjälpa fram. 

Om man tar någon annans plats är man själv på fel plats. Det borde vara konsekvensen. Kan man vara nöjd då? Möjligen för en tid men inte i längden. Man hindrar någon annan som troligen faktiskt skulle göra det mycket bättre. Långsiktigt är det troligen förödande. När egot hindrar andra så är det tragiskt. 

Troligen är det ledarskapets viktigaste uppgift. Att hitta rätt person till rätt uppgift. Att kunna vidga blicken så mycket att dom inte bara ser till närområdet och ljudvolym. 

Är troligen den mest välsignade platsen vi kan ha. Den går inte att jämföra med ett ekonomiskt värde. Har egentligen inget med lönekuvert att göra. Vi faller väl lätt i det diket dock. Där där du och jag får vara till störst välsignelse på alla plan. 

Med det sagt kanske vi borde hjälpa varandra fram till den plats som var och en passar bäst. Det är stort att backa för att släppa fram. Det är lika stort att få vara på rätt plats. 

Att hitta sin plats…

”Den som hittar/tar sin egen plats tar ingen annans plats”

Ännu ett utryck från helgens äventyr som får mig att reflektera något. 

Allt för ofta strävar vi efter att fylla någon annans plats. Vi vill vara som dom. Vi tror liksom att det är bättre. Som uttrycket att gräset är grönare på andra sidan. Det verkar ligga i vår natur att vilja ha det man inte kan få.

Allt för ofta armbågar vi oss fram på någon annans bekostnad. Vi vill ta plats. Det är inte säkert att vi kan fylla just den platsen utan det är mer positionen vi vill åt.  

Vi behöver hitta just vår egen plats. Då tar vi ingen annans plats. Då kan alla blomma där man blommar som bäst. Vi behöver vara vakna över att låta människor just få ta sin plats. Det är ju där som man kan göra bäst nytta. Där kommer man till sin rätt. 

Att se sin gåva och sina förutsättningar hjälper att hitta rätt. Allt för ofta är man för blyg för det. Det är inte så säkert att man hinner inta den när andra armbågar sig fram. När någon ställer sig i vägen. 

Det finns en anda idag där ”jaget” får så stor plats. Där ”mitt eget” går först. Förr var det viktigare att bli ”upptäckt”. Man väntade tills någon gav utrymmet. Kanske behöver vi inte hamna i dessa två utkanter och diken men jag tror det ligger något i det. Vi behöver hjälpa varandra fram mer än att ta plats. Jag tror att i den processen hittar vi också vår egen plats. En plats som då får större möjlighet och legitimitet. 

I ego-tider har vi svårt att upptäcka andras förmågor. Rör vi oss inte bland andra kan vi inte upptäcka guldkornen. Som ledare behöver vi alltid se personerna runt omkring oss. Ge kredit för det man för bra. Tillskriva idéer till sin rätta uppfinnare. Då växer en ledare. 

Vem är du? Vad har du som behöver komma fram? Var är din plats? Är du på fel plats? Sug på den och börja dröm. Jag är säker på att förr eller senare är du på din rätta plats och har inte tagit någon annans plats. 

På tal om att ta plats. I helgen sjöng jag i en kör av massa ledare. Jag stod intill min nye gode vän. Så kom det fler och fler in i kören. En efter en trängde sig in mellan oss. Helt plötsligt stod jag längst ut på körraden av mansstämmor. Liten kul känsla och upplevelse. Tänk vad viktigt det kan vara att stå mitt fram…… Ja ja, det gick lika bra att sjunga där jag hamnade. Fast det var också lite kul. Mannen intill var så lång att jag nådde bara upp till armhålan på honom. En ganska så intressant upplevelse. Tom när han satt och jag stod kändes det som att han var längre än jag. Ja, det var inte riktigt sant men ändå.