Slutspel

För dom allra flesta säger ordet ”slutspel” inenting. För andra är det ordet som betyde allt nu. 

För somliga är det slutspelsfeber. Man är så på ”G” att man kan undra om dom vet om något annat än just slutspelet. 

För att vara nykläckt hv-supporter måste jag säga att man kunde ju inte valt bättre säsong att hoppa på liksom. 

Idag är det en viktig dag. Det är startern på slutspelet för hv. Så det gäller att vara med från början. Känns som att det är nu det gäller. Man skulle ju kunnat hoppa över 52 omgångar typ. Så idag kl 15 typ så jag på plats. 

Finns det något som har så mycket känslor som hockey? Satt intill en man vid en match som såg ut som han var lugnet själv. Sann fin flerbarnsfar typ. Men oj vad jag bedrog mig. Han hade mycket känslor och ilska inom sig. 

Intressant vilka krafter som kan frigöras när en trissa ska in i mål. Det är som ”allt” blir ”tillåtet”. Den sidan av hockeyn tycker jag mindre om. Men visst är det intressant att när vandringen från match är så har mycket av den ilskan runnit av och alla är ”vänner” igen. (Ja, inte vissa lags supportrar). Kanske är det inte så bra för hjärtat att gå på hockey men den risken får man väl ta. 

I himlen lär det nog inte bli någon hockey så man får passa på nu. 

Får vi som vi vill så kommer slutspelet hålla på länge. Mycket känslor kommer det att vara. Må bästa laget vinna. HV71 alltså. Men det förstod ni ju redan😄😄

Spelkväll i såddens tecken. 

  Att spela ett spela ett spel för första gången är nästan alltid detsamma som att man förlorar det. Men första gången måste ju till. Så jag satsade. När alla motståndare redan spelat det förut gör ju inte oddsen bättre. 

Nu kunde jag som sämst bli fyra. Vilket i och för sig innebär att just bli sist. Men fyra är ju inte så dumt det heller. 

Strategi och förhandling är ju ingredienser jag tycker är intressanta i livet. Men när man har fullt upp med att läsa in hur andra tänker och hanterar spelet så blir man inte speciellt på hugget. 

 Nu blir det ju lite extra intressant när man inser att man erbjuder ett, för mig, dåligt byte. Att då uppfatta att sina motspelare ändå varnar är ju stort av dom. 

Sådana här spel kräver några gånger innan man greppar det. Problemet är väl att det går för långt mellan dessa gånger. Man hinner inte få till flytet. 

Nu gick det väl som jag befarade. Jag kom fyra. Typ sist dårå. Men vad gör det? Andreas vann och det fick han gärna göra. Han fyllde ju år så då får man gärna vinna. (Men nästa gång….. Då du Andreas, då får du bättre motstånd. )

En spelkväll är inte så dumt trots allt.