Migrationsverket har svarat….

Frälsningsarmén ställde frågan till migrationsverket: ”Vad kräver Migrationsverket av en konvertit?” En ganska relevant fråga med tanke på deras godtycklighet angående konvertiters ansökan om asyl.

Nu har svaret kommit.

”Alla asylsökande som söker skydd i Sverige ska göra sitt behov sannolikt”

Dom svarar också att ”det är asylsökandens berättelse som utgör grunden för vår bedömning”

Nu kan ju inte verket gå ut med detaljer hur man ska göra och säga för att få asyl. Det blir ju annars rätt lätt att kopiera den åsikten och sen får alla stanna.

MEN om nu verket vill lyssna på en asylsökandes berättelse så låt dom berätta. Lyssna på vad dom säger. Ge inte omöjliga frågor som uppenbarligen är till för att fälla dom. Ta hjälp av människor som följt deras väg. Som ser deras verkliga omvändelse. En konvertit som väljer att tro på Jesus och låter sig döpas vet vilka risker den utsätter sig för. Med livet som insats väljer dom en ny väg i livet. Man får säga farväl till sin familj i hemlandet. Man riskerar att bli döda. Vägen tillbaka finns inte. Så att konvertera är ingen lättvindig läsning för att få stanna i Sverige.

Svaret från migrationsverket gör det inte lättare. För man verkar inte följa sin egen strategi.

Jag vill tro att man som utredare vill göra sitt bästa. Absolut. Uppenbarligen finns det fortfarande brister i kunskap och förståelse om tro, religion och att konvertera. En utbildningsdag ska hjälpa dom att förstå detta bättre. Men det krävs nog lite mer. Djupast sett handlar det mer om attityd. Att man lägger bort sin egen tro eller otro i beslut. Utan att man mer har en fördomsfri attityd där man avsäger sig rätten att redan innan ha bestämt sig för vad man ska besluta.

Ibland undrar jag om migrationsverkets viktigaste uppgift är att neka asyl. Att man i första rummet har att säga nej till alla. Så få som möjligt ska få asyl. Inte behovet. Har man nått en kvot så är kvoten fylld. Men det är ju bara min egen fundering. Men tänk om den är sann? I så fall är det inte konstigt att man hittar på massa saker för att få en asylsökande att bli förvirrad och göra bort sig.

Söndagstankar – I stället för att ställa frågar kan vi söka svaren…

Under ganska många år har jsg reflekterat över hur mycket lättare det är att ställa frågor än att seriöst söka svaren. Främst inom dom andliga frågorna. Men också över lag i samhället. 

90-talet var sökandets årtionde. Väldigt tydligt i andlig hänseende. Men som också var tydligt var att man inte tig sikte i samma höga grad på svaren. 

Det var som om man ville bara ställa frågorna. Att få svaren var inte lika viktigt. Det var som om det var inne att ställa massa frågor. Man hade dock inte tid att höra svaret. 

Frågan är ju viktig. Men visst är svaret viktigare?! Det finns en sång som man sjöng för rätt länge sedan. ”Jesus han är svaret för vår värld idag ….”  Somliga menar att den är förlegad men jag tänker att den är mer aktuell än någonsin. Minns att jag predikade en gång under rubriken ”mera jesus”. Idag skulle jag kunna ändra den rubriken till ”ännu mera jesus”. 

Många av dom frågor du och jag går och funderar på har sitt svar hos just Jesus. Då kanske ju inte direkt tänker på frågor som vilket klädval vi ska göra eller vilket bilmärke vi ska välja. Nej, jag tänker mer på frågorna som har djupare innebörd och hamnar i gruppen livsfrågor.  

Närma er Gud, och han skall närma sig er……  Jakobsbrevet‬ ‭4:8‬ ‭

Det finns ett löfte om att om vi närmar oss Gud så möter han upp oss. Kommer du med dina frågor så får du svar. Ibland direkt. Ibland dröjer det. Ibland inte som du hade tänkt eller förväntat dig. Men du får svar. Förr eller senare. Håll ut när svaret dröjer. 

Ta sikte på svaret mer än frågan. Då når du lite enklare fram. Ibland känner jag det som att det blir nästan krampkänning för jag är så ivrig att ”klämma fram” svaret. Jag tror vi behöver slappna av och bara invänta svaret. Det verkar som att då kommer det. Som stt vi liksom ger upp vår egna försök att hjälpa Gud på traven. Sett det så många gånger i mitt eget liv. Det är som att när jag ger upp öppnar det vägen för Gud. Tänk att det ska vara så svårt att ge upp och lämna över till Gud. Blir förundrad varje gång det sker. Tänker att ”nästa gång så …….” . 

Bönesvaret är på väg till dig i denna stund,
fast ej det verkar så, ändå jag vet: Befallningen gick ut innan bönen din var slut
. Så: Bönesvaret kommer, tacka Gud!

Nästa gång du ställer frågan så släpp tanken vidare till svaret. Det är då du finner det söker efter. 

Föredömligt Ygeman

Ygemans filosofi skulle fler fundera på. 

Svara på det man har ett svar på och avstå när man inte har något svar. 

Så enkelt. Genialt. Smart. Statsmannamässigt. 

Det lugn han utstrålar och tyngd i sina ord inger förtroende. 

Att dra till med ett svar när man tvekar är oftast inget bra val. Att falla förmediatrycket som kräver snabba svar är lika dumt. I längden vinner vi på att först landa i frågan och sen leverera svaret. 

Åsikter som hattar hit och dit pga att vi trodde att vi var tvungna ge ett svar blir bara så fel i längden. 

Jag tror att en ledare vinner förtroende om man är genomtänkt och satt sig in i frågan först. 

Ett svar har så många dimensioner. Nuet – hur påverkar det just nu. Om ett litet tag -vad blir frukten av svaret om någon dag eller så? Framtiden – vad blir resultatet på sikt? Påverkan – vem och vilka påverkas av våra beslut? Vill vi det? 

Det finns säkert fler dimensioner. Men har man dessa med sig blir det nog bäst över tid. Du är ingen bättre ledare bara för att du levererar snabba svar. Det finns djupare värden än att ta snabba poäng som lyser upp under en kort tid. 

Sanningen är ju att du och jag måste inte ha svar på allt. Punkt. 

Vad var frågan……?

 

vad var frågan
Fått låna bilden av Sanna

Såg i flödet på FB hos en ”gammal” kollega denna bild.  Så relevant. Det var hennes stora fråga på hennes nya jobb på försäkringskassan. 
Men ibland undrar jag om inte denna fråga är den stora frågan lite var stans. 

Vad var frågan?

 Alltså ibland går snacket så långt iväg att man glömt vad man egentligen pratade om. Ibland kommer något emellan att man glömde vad frågan var och missade att ge svaret. 

Ibland levereras det så många svar på samma fråga att man kommit långt bort från vad själva frågan egentligen efterfrågade. Typ viskleken. Desto fler sin ska föra den viskande påståendet vidare desto mer förvrängt blir det som blev sagt först. 

Ibland verkar det inte vara viktigt med vad svaret är. Man bara vill ställa massa frågor. 

Kanske det blir mest konstigt när frågan ställs och det egentligen är en annan fråga man vill ställa? 

Beundrar folk som sitter i olika kundtjänster. Hur svårt kan dom ha det? Jag bara undrar….. Kan dom genomskåda den egentliga frågan? Och kan dom det, på vilken fråga skall dom då svara? Och vad blir då följdfrågan? Det är ju upplagt för ett rätt förvirrat samtal. Om dom sen lyckas reda ut detta samtal, får dom då ett extra bonuspåslag på lönen? (Det är ju så vanligt att samtalet ska spelas in för studiesyfte för att kundtjänsten ska bli ännu bättre 😳) Om inte inte, då borde dom verkligen ha det. Det tycker i alla fall jag.

Vad kan vi lära av detta?

Att vi ska vara väl genomtänkta i vår frågeställning. Att vi är tydliga och inte har en underliggande fråga som vi egentligen vill ha svar på. Våga fråga den på en gång. 😄

Hm, vad var nu frågan? Sorry , minns inte. Men ha en bra dag ändå. Och Sanna, tack för lånet av bilden trots att det riskerar att bli dyrt. 

Söndgstankar – Ropa och du kommer att få svar

IMG_0955.PNG

Denna vers skulle nog stå bäst för sig själv med ingen kommentar. Men några tankar får det bli.

När vi ropar eller pratar med Gud behöver vi välja inställning. Antingen så tänker vi att han svarar och vill svara och har ett budskap till oss. Eller så utgår vi från att han inte kan, inte vill eller inte har tid att svara.

Jag tror att vi allt för ofta går in i bönen med en underton att det går nog inte . Eller att vi löser det själva på något sätt.

Men vet du, när du vänder dig till honom gör du det till en som har allt. Denna vers påminner oss om att det är just skaparen själv vi vänder oss till. Han, vars perspektiv är långt mycket bättre än vårt, har all makt i himmelen och på jorden. Han är inte begränsad i tid och rum. Han har ett perspektiv som även går utanför vår tidsram.

Du kan med en oändligt stor tillit vända dig till honom och lägga fram din sak. Lita till att han som vet vad som är bäst för dig bara kommer att ge dig det som är bäst för dig.

Han vill låta dig veta stora och ofattbara ting. Ting som du inte hade någon aning om. Ting som du inte kunde, med din vildaste fantasi, ens drömma om.

Det gör det så mycket bättre att gå,till honom med det du går och bär på.

Ropa, viska, prata och sucka till honom. Han kommer att svara.

Det finns inga enkla svar…

Är det något vi människor ofta önskar oss så är det att förstå varför saker och ting händer. Vi vill så gärna veta orsaken. Speciellt varför det hände. Jag har speciellt mött det i själavårdssamtalet att man vill veta Guds avsikt. Man vill helt enkelt ha en förklaring varför det hände. Vad är det för mening med det som hände.

Kanske veckan PUH-citat ändå har något att tillägga. Ju mer man tänker, ju mer inser man att det finns inga enkla svar!

I alla intentioner att vilja få klarhet i orsak och verkan tror jag de finns ett svar som är Det finns ingen mening i det som hände! Punkt. Det gör att något svar kommer man aldrig att få. Det är ju det jobbiga med det hela.

När saker och ting händer och det inte finns några enkla svar har vi nog bara två alternativa lösningar.

1) Jag fortsätter att gräva för att det måste finnas en lösning och förklaring. Jag kommer troligen då att gräva tills jag är nere i botten av bitterhet.

2) Jag accepterar att det finns inga enkla svar och väljer att gå vidare. Då kommer jag troligen inte köra fast i livet. Jag kommer att lära mig att leva med det. Men livet går vidare. Jag kommer att möta så många händelser som är så mycket bättre än det negativa som hände mig tidigare.

Ibland möter jag personer som kräver ett kort svar. Ibland är situationen att det kan man inte ge. Jag har mer och mer funderat på att jag då skall välja att inte svara alls. Situationen kräver mer än ett ja eller nej. Eller så skall jag helt enkelt svara nej. Men det blir väl problematiskt det också.

Kanske har det med åldern att göra. När man är ung är det mesta svart och vitt. Efter ålderns väg blir det inte lika svart och vitt. Det finns fler nyanser. Med att visdomen växer till inser man att det finns mer att utforska. Det är inte så enkelt längre.

Så jag tror att ibland är det bara att släppa taget. Att bara vila i att det finns inga enkla svar.