Etiketter

, , ,

Jag har ju startat en sida på min blogg jag kallar för ”citat”. Det finns ju så mycket bra, intressant eller bara en rolig kommentar att föra vidare. 

Fick inse att åberopa en viss person till ett speciellt citat är ju inte så enkelt. Citat är ju just citat. Och vem har hittat på vad? Kan man säga att en viss person som säger någon annans ord att det citatet är från , ja just det, från vem? 

Ett bra citat, en bra tanke som någon har sagt, kommer ju alltid att vara upphovsmannens/kvinnans. Men om man gör den tanken till sin är den ju minst lika mycket sin egen. 

Det finns mycket bra sagt och tänkt som vi med all rätt kan ta till oss av. Låta dom påverka oss. Och vi gör oss ett med dom. Så blir helt plötsligt det citatet och tanken vår tanke. 

När jag läser andras bloggar sätter det fart på mina tankar så blir det som en bloggkompis skrev till mig: ”Vem vet det kanske dyker upp nåt tema, nån fras eller formulering som låter Pedher Skoog i min kommande bok”. Inte för att något sådant behöver ske. Långt därifrån. Men själva tänket är så rätt. Att vi transformerar det någon har sagt som sen blir en liknande tanke men på ett annat sätt och med ett annat slut. Kanske till och med med en annan tolkning. Men det satte fart på något bra inom oss. Som leder till att något nytt bra och tänkvärt blir sagt. 

Att lyssna till andra kan alltså inte vara så farligt. Det kanske till och med kan välsigna oss. Att inse att någon annan har något att tillföra är en bra inställning. Visar på ödmjukhet och respekt. Att vara påverkbar kan ibland vara riskabelt. Men i detta hänseende kan det nog bara vara av godo. 

Så, egentligen kanske det inte är så viktigt vem som säger det viktiga. Utan det handlar mer om att det som blir sagt är av värde att bevara.