Etiketter

Jag möter ju ganska många människor varje dag i mitt jobb. Så intressant att se olikheter. Prata om samma sak men från olika ingångsvärden. 

En kul persontyp är den som vet allt. ”Jag vet”. Dom verka veta svaret innan frågan är ställd. 

Jag kan möta dom som vet precis hur det går till i vår butik och vilka regler vi har. Hur fel dom än har så vet dom exakt hur det är. När jag säger att det är jag som är butikschef och lägger alla reglerna så att jag borde ju veta så är det likafullt inte så. Dom vet. 

Vi kan precis ha plockat ut saker ändå vet dom att ingenting är nytt. Hur jag än försöker förklara att jag sett personer alldeles nyss plockat fram så spelar det ingen roll. Att jag vet spelar ingen roll för dom vet att det är på något helt annat sätt. 

Måste vara väldigt tråkigt att veta allt som inte är sant. Att veta en bild som inte stämmer överens med verkligheten. 

Dessa personer måste lida väldigt av att hela tiden bli emotsagda. Att bli ifrågasatt måste vara deras vardag. Synd om dom. 

”Jag vet”-människor måste ha en förvrängd syn på verkligheten. Jag minns dom där tillfällena då man påstår sig kunna vår kassa men aldrig stått i kassa ändå vet man exakt hur det funkar. Hur vi slår in och hur kortläsaren funkar. När vederbörande sen berättar hur den ”vet” det funkar och det är fel är det kul att dom ändå säger att dom vet. Även att man påtalat att det är fel. 

”Jag vet”-människor är rätt kul på ett sätt. Det blir lite lustigt när dom står fast vid sin åsikt. Dom inser nog inte hur roligt dom beter sig. 

Kanske skulle det vara bra att vi alla insåg att vi inte vet allt. Att vi kan ha fel och att andra kan veta mer än vi kan. Med den ödmjuka inställningen skulle det nog gå lite bättre. Men visst, ”jag vet”-människorna sätter färg på tillvaron. Blir bara lite jobbigt när det blir på andras bekostnad.