Etiketter

Jag hade tänkt att det skulle bli en bra dag. 

Om man tänker sig denna dag just omkring där jag är det ju helt okej. Men dagen känns så här långt rätt omvälvande. 

Först branden på A6-området. Uppmaningen var tydlig: ”Ni som bor inom området 2 km ”Stäng fönster och ventilation” för giftig rök”. Sen terrordåd i Stockholm. 

Så denna dag är minst sagt annorlunda. 

Det liksom blir ett vakum mitt i det vanliga. Tog en promenad. Dom allra flesta rör sig till synes oberörda. Somliga kanske kanske helt enkelt inte vet om. Andra kanske helt enkelt inte bryr sig. I mitt headset går nyheterna i princip hela tiden. Helt overkligt mitt i en underbar vy över Vättern 


Man kan lugnt säga att kasten blir många och häftiga. Först åker jag till Ulricehamn i ett ärende. Allt är frid och fröjd. Det som egentligen oroa lite är branden i Jönköping. Ska jag åka hem eller avvakta. Det är ju rätt dramatiskt att ha en sådan häftig brand nära där jag bor. Sen lägger det sig. Och helt plötsligt är den händelsen ganska liten och ynklig i jämförelse med det dom händer i Stockholm. 

Det gör att dagen blev ju inte riktigt den dag jag önskade. För trots att jag själv är oskadd. Inte påverkad fysiskt. Ändå blir dagen inte möjlig att kallas en bra dag. För en bra dag innehåller inte terror. 

Det slår mig tydligt att det är på tok för många människor som varje dag inte får en bra dag pga terror. Och i det ljuset, med all respekt för det som händer i Stockholm och människor som är döda och skadade och deras anhöriga , är den terror vi haft ganska liten händelse mot Syrien, delar av Afrika och många andra platser med mycket värre terror. 

Men kanske hjälper det oss att på något sätt sätta oss in i hur människor har det dagligen. 

Vi får be för vårt land. Samtidigt ber vi för vår omvärld där man dagligen befinner sig i liknande hotbild.