Etiketter

Igår kom budet om att Hasse Alfredson gått ut tiden. När man hade ett minnesprogram så omnämner man honom som en ”gigant” som gått ur tiden. Genom hela programmet används stora och mäktiga ord om honom.

Hasse var ju en stor personlighet. Han gjorde mycket. Han tänkte mycket på andra.

Uppenbarligen har Hasse satt sitt avtryck på vår tid och land. Även utomlands. Med all rätt är det säkert så.

I helgen avtackad vi en av våra pastorer i vår församlingen. Det går inte att jämföra med Hasse men ändå. Det var gott att höra dom goda orden om Bo-Göran. Nu stannar ju B-G i Jönköping en tid tack och lov.

Under söndagen satt jag och förberedde vårt firande av vår butik Erikshjälpen i Jönköping som firar 25 år. Vi ska fira lite ikväll. Funderar över alla hjältar som gjort så stora insatser.

Min reflektion från den gångna helgen är vilket eftermäle får vi efter att vår tid är över. Vad kommer man att säga efter dig och mig? Vilket avtryck har vi gjort?

I första anblicken är det lätt att tänka att det inte blir mycket skrivet i historieböckerna om oss. Men jag tror att det är en för snabb slutsats.

Det största avtryck Hasse gjorde gjorde han med största sannolikhet inte i rampljuset. Inte heller B-G. Likaså alla hjältar på Erikshjälpen. Dom största avtrycken gjorde dom sannolikt i det fördolda. Det intryck och välsignelse in i andra liv som aldrig salufördes synligt inför alla andra. Kanske tacket bara kom till dom. Kanske inte ens så långt.

Det viktigaste i livet är inte det som skrivs om oss. Inte heller det som uppmärksammas. Det viktigaste är det som sker i det fördolda. Det som sker i all enkelhet men betyder desto mer. Det vi gör utan att vi förväntar uppmärksamhet.

Den summering jag gör blir formulerad i en bön:

Gud hjälp mig att vara den du vill jag skall vara. Inte för att bli sedd och omskriven utan för att bli till välsignelse för någon eller något sammanhang.

Kanske kan det också bli din bön och längtan …..