Etiketter

När mina barn gick småskolan minns jag diskussionen omkring halloween. Skolan skulle arrangera disco med spöktema. Minns att barn inte vågade gå dit. Andra vågade inte avstå för då skulle dom riskera att bli retade. Så det var på ett sätt ett moment 22.

Personligen har jag aldrig riktigt förstått varför vi ska ha detta halloween. Som mycket annat är det importerat från staterna. För mig krockar det med alla Helgona helgen. Då vi sen mycket länge minns dom som gått före blir det svårt för mig. Kanske skulle det funka om vi inte sammankopplade dessa två saker. Men så blir det allt för ofta.

Minns ni clownerna som skrämde folk? Under den tiden var en av min vänner så rädd när han skulle åka med bussen, eller gå till jobbet. Han undrade om någon skulle komma och skrämma honom. Blev så illa berörd när jag såg hans rädsla.

Det är i sådan situationer jag undrar om vi andra kan tänka oss att avstå något för att någon annan mår dåligt av det.

Vi är rätt egoistiska i vårt handlande ibland. Bara vi får som vi vill. Dom andra får väl stanna hemma.

Jag tänker att vi skulle behöva ha mer omsorg om människor. Att vi inte utsätter andra för något dumt. Att vi kunde vara så vidsynta och barmhärtiga.

När jag ser filmerna på Facebook där föräldrar skrämmer sina barn har jag svårt att se det roliga i det. Sen är det inte konstigt om dom blir rädda för sitt mörka sovrum, att någon gömmer sig i garderoben eller ligger under sängen. Den mörka skogen blir full med spöken. Tänk vilka spår det kan sätta i barnen.

Så min lilla undran – kan vi avstå halloween i omsorg om dom som blir rädda?

Troligen är det inte okej att tänka så. Då är man mossig. Men jag undrar om man fortfarande tycker det om man blir grymt skrämd en gång……