Etiketter

, ,

Den 3/9 firade jag en speciell dag. Många gratulerade mig på ”min födelsedag”. Nu vill jag inte på något sätt göra mig lustig på andras bekostnad. Inte raljera över någon som gratulerade mig då men på fel grunder.

För jag firade inte någon födelsedag. Det var något helt annat. Men den som läste bara rubriken misstolkade den. Man drog en förhastad slutsats. Hade man klickat på länken och läst hela texten så hade man insett vad jag firade. (Fyller gör jag i Juni månad så då är man välkommen med firande 😉)

Jag firade årsdagen då jag tog mina första steg. På högersöndagen 1967.

Det visar på vikten av att inte bara läsa rubriken. Man behöver läsa texten. Då får man den rätta bilden.

I dessa tider då det är valtider blir det ganska viktigt. Tänk annars vad en rubrik kan ställa till det. Likaså alla texter vi just nu kopiera i våra Facebooksflöden. Om algoritm på FB. Det är ju ren bluff. Men få googlar för att kolla om det är sant. För gjorde man det skulle ingen kopiera det vidare.

Vi tolkar snabbt obetänksamt och så blir det lite fel. Ibland väldigt fel.

Vad skrev jag? ”Idag firar jag 51 År!! https://pedherskoog.com/2018/09/03/idag-firar-jag-51-ar/” Inget om födelsedag. Men många drog den slutsatsen.

Idag går min fundering så här: ”Hur många slutsater drar vi på felaktiga grunder?”

Innan vi dömer någon annan så behöver vi se hela bilden. Vara lite mer sökande av fakta. Att se bilden från fler vinklar. För annars riskerar vi att sprida en bild som inte är sann. En osann bild som drabbar någon mer än andra.

Mina funderingar går också: ”Vad återberättar vi som egentligen inte är sant?”

En del kallar det skvaller. Andra något annat. Kanske en sådan enkel sak som hände på min Facebook kan ändå väcka till eftertanke. Hur snabba är vi på reagera? Interagera? Varför har vi en sådan förkärlek att berätta vidare? Nästan till vilket pris som helst? Det var intressant att möta många tillrop som ville gratulera mig. Ibland var det inte lätt att övertyga att det gällde något annat än födelsedag.

Till sist….

Tack för alla tillrop på min dag. Tänk vad några steg kan betyda. Det var en farbror som uppmuntrade mig att ta dom. Där trillade poletten ner för mig. Där vågade jag och det bara fungerade. Sen dess har jag gått många steg. Inte funderat på om det fungera är eller inte. Med åren kommer jag bli mer och mer tacksam över att jag orkar gå någonting.

Du och jag kan vara den som får vara den avgörande punkten för någon att ta sitt ”första steg”. Det kan vara värt att fira.