Etiketter

, ,

Jobbade i lördags. Innan butiken drog igång så fick jag tid att komma ifatt med lite som släpat efter.

När sista uppgiften på ”att komma i fatt”-listan var gjord var kl 9. Det var en skön känsla.

Visst är det så att det händer något inom oss när vi kommer ifatt.

Jag tänka mig att en löpare som kommit efter något i tävlingen har nått ett delmål när han eller hon kommer ikapp dom andra.

När en målbild inte nås riktigt och man kommit lite efter i den känns det mindre kul. Men när man kommer ifatt den så känner man sig nästan som en vinnare. Även om man inte nått målet.

Att ligga efter med saker kan vara mer stressande än mycket annat. Det kan ligga som en våt filt över sinnet. Hur man än intalar sig att det löser sig så är det svårt att slappna av.

Att komma ifatt är som att återfå livet på något sätt.

Då är det inte så konstigt att man kämpar så för att få till det. Så långe man kan göra det under ett normalt tempo utan att stressa under ett pressat förhållande så är det en ljuvlighet att komma ifatt. Då sätter det inga dåliga spår inom oss. Men när vi får kämpa för att komma ifatt för att sen inse att vi måste kämpa för att komma ifatt det vi inte hunnit medan vi kom ifatt det förra, det är då vi bränner ut oss (kan jag tänka).

Sen finns det sådant man säger att det någon kom kommer ifatt. Som tex om man jobbar oerhört mycket så blir man sjuk. ”Det kommer liksom i fatt”. Men det är ju en annan historia. Eller hur , visst är det så? Eller……