Etiketter

, ,

Det var i tidiga år. Jag skulle göra min praktik på vårdutbildningen jag gick. Det var dags för några veckor på ålderdomshemmet. Ja, det hette så och fanns på 80-talet.

Det var ganska givande tills jag upptäckte hur det fungerade på rasten och ”kaffe-rasten”. Jag upptäckte att mönstret i samtalen var mindre kul. Den som inte fanns på plats var ”kaffe-brödet”. Alltså att man baktalade (!😳) den som inte fanns på plats. Hur otrevligt som helst.

Fundera på hur samtalet går ibland. Vad har det för atmosfär? Vad har det för syfte? Är någon ”kaffe-bröd”? Baktalas någon? Andas det negativt?

Jag tror att samtalet påverkar oss mer än vi tror. Inte konstigt att folk vill lämna den gemenskapen. När samtalet andas positivt vill man gärna stanna kvar i det. Sådana samtal märks inte tiden som flyger iväg.

Ibland tänker jag att vi borde hellre vara tysta om vi inte har något bra och trevligt att säga. Ja, jag tror du förstår hur jag menar.

Vi kan kanske inte förändra alla andra. Men vi kan börja med oss själva. Då smittar det av sig.

”Sila snacket” säger man lite slarvigt. Men det är inte så illa tänkt. Vi kan sila snacket. Få bort dom negativa och baktalande konversationerna. Och behålla det goda samtalet. Då stannar man i den gemenskapen. Atmosfären blir god. Gemenskapen gör då något med oss.

Slutsatsen vi kan dra är att det är hur vi är och hur vi pratar som skapar den atmosfär vi är i. Och nog tror jag att vi alla vill ha en god atmosfär. Så det som skapar den atmosfären är alltså du och jag. Var för sig eller tillsammans.