Igår började jag på en kurs som heter ReDo. ”Att hantera sin vardag på ett annat sätt”.

Nu tror jag inte att denna kurs ger mig ett helt nytt liv med en totalförändring. Utan snarare en bra justering. En sådan justering som jag försökt att skapa under en tid.

Så man skulle kanske kunna se det som samma Pedher men på ett nytt sätt

Inser att det inte är så lätt till förändring. Likaså kan det nya vara lite skrämmande. I det gamla vet man ju vad man har. Men ska man förändra, vill man något nytt så får man anta utmaningen och öppna sig för något nytt.

Så jag tänker att jag är ReDo för ett nytt liv. Där livspusslet går ihop. Där livet inte går i 120. Där livet får tid för reflektion och kan levas hållbart.

Klart jag reflektera mer idag över livet än jag gjort på några år.

Skulle tro att vi alla behöver göra det. Vad vill vi med våra liv? Vilket tempo vill vi ha.

En tanke jag haft sista tiden är att jag hellre säger att ”jag vill vara rädd om mig” än att ”tänka på mig själv”. Samma sak kan tyckas. Men jag tycker vår värld är så egofixerad. Så för mig känns det bättre att tänka på att vara rädd om mig. Jag tror nämligen att mitt i allt, då vi behöver fundera över vårt eget liv, behöver vi också se andra. Blir vi för jag-centrerade kan det gå fel.

Vad gör du av ditt liv? Håller du på att springa in i den berömda väggen? Hinner du inte reflektera? Återhämta dig? Ger du ut mer än du får in? Då är det hög tid att göra dig ReDo för ett nytt liv. Ingen kommer att tacka dug för att du tog i för mycket. Så länge man ger mer än man behöver är det inget problem. Men när det blir tid för att återhämta sig är det inte lika generöst. Så ingen kommer att tacka dig. Så ta kontrollen själv.

Välj rätt väg innan det är försent.