Etiketter

Det är något nytt som spirar. Inte så att det känns som klappat och klart, men att det sakta men säkert återkommer.

Krafterna börjar sakta men säkert återkomma.

På ett sätt känns det som vår i luften. Du vet den tiden då vintern trängs undan och luften fylls av en luft som doftar nytt.

Våren har bakslag då det kalla vill göra sig påmind. Så jag inser att det är för tidigt att ropa hej ännu.

Men när det spirar vår känns det gott inom oss.

Om man betänker det lite djupare så är dom första processer så. Det börjar i det lilla. Det liksom känns i luften. Kanske rent av lite pirr i magen. Man anar att det är något på gång. Man vågar inte först ta något för givet. Utan efter hand växer något fram.

Kanske är det precis så när uppfinnaren börjar ana något. Han eller hon börjar se ett mönster. Så en dag så kan uppfinnaren presentera sin upptäckt.

Jag har aldrig upptäckt en uppfinning. Men jag kan ana hur ser möjligen kan kännas. Att prata med någon som forskat och upptäckt något nytt är fascinerande. Det glittrar något särskilt i deras ögon.

När något spirar händer det något speciellt. Det är långt till våren. Löven har inte fallit än. Snön har inte kommit. Så det är lååååååångt kvar till vår. Men jag kan redan längta efter den tiden. Den är så vacker trots sina bakslag. Men ett är säkert. En sommar kommer alltid efter en spirande vår.