Jag ville bara höra din röst…

Tomas Sjödin har skrivit, som så ofta förr, några tankar värde att reflektera över.

Man vet inte vad man vill när man hörs. Men efteråt vet man vad man ville

Så skriver han följande:

Kanske kan man förenkla och säga att sammanträden mår väl av agendor, men möten mår bäst av att vara oskrivna blad. Förvånande ofta växer det bästa i tillvaron fram ur avsiktslöslösa möten. Eller uttryckt med andra ord:

Man vet inte vad man vill när man hörs. Men efteråt vet man vad man ville.

Allt för ofta måste vi ha en orsak att höras av. Inte ringa vara för att just bara ringa och höras lite. Vi måste ha en orsak. Så sitter vi och funderar ”när kommer han till sak”?

”Jag ville bara höra din röst”

Men visst är det skönt att bara höra rösten på någon ibland. Det är mer än att man måste ha något speciellt att prata. För rösten räcker fullständigt.

Man visste inte egentligen varför man ringde. Men kände att man behövde det. Sen går det upp för oss att vi helt plötsligt vet varför. Det var att bara få höra rösten. Det allt.

Kanske ska du ringa ett sådant samtal idag. Någon kan behöva höra din röst. Du kan behöva höra någons röst. Så händer det igen. Det unika mötet som berikar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s