Slutet = tomhet

Har du också upplevt vad ett avslut gör med oss? Finns naturligtvis både positiva och negativa avslut. Men många har samma känsla med sig. En stor tomhet. Även om det var ett lyckat sådant.

När jag läst färdigt en bok, likaså så lyssnat till slut på ljudboken, infinner sig en viss form av tomhet. Den känslan kan ibland vara rätt påträngande. Boken kan ha varit bra. Troligen väldigt bra. Blivit en del av livet. Så avslutas den. Så känns det bara tomt i form av saknad.

Minns läger jag varit ledare på. Så kommer sista dagen. Alla farväl. Sen är hela lägerområdet öde. Den tomheten kan verkligen vara tärande.

Som den sista dagen på jobbet. (Skrev om det en gång. Den bloggen är nog den mest lästa… man kanske känner igen sig i den) Visst, man har tagit sikte på något nytt. Ändå känns det så tomt när man lämnar sitt kontor, sitt klädskåp, tomheten smyger sig på och blir nästan tungandad.

Kanske mest påtagligt är nog avslutande av en relation. Tror mig förstå att då kan det för ett tag vara avgrundsdjupt.

Hur överlever man en tomhet efter ett slut? Ja, tänk om det fanns enkla svar på det. En checklista som bara var att checka av. När man var igenom listan var man igenom den separationsprocess som behövdes. Så är man glad och har framtidstro direkt.

Men så enkelt är det ju inte. Inte alls. Det tar sin tid. Kräver sin process. Läkande behövs. Skapa tro igen tar sin tid.

Men en sak är säker. Det kommer en tid då man upptäcker att man faktiskt är redo för något nytt. Mogen för nästa steg. Beredd att helt enkelt gå vidare. Det är en erfarenhet jag gjort genom livet. Olika uppbrott har jag överlevt. Smärtsamt då, ja visst. Men inser att jag klarade dom. Jobbiga erfarenheter men som på något sätt det kommit något gott ur ändå.

Så ……

Tro på att det finns en väg. Tro på att det finns något för dig. Tro på att livet tog inte slut utan det finns en fortsättning.

Fanns en pappa en bibeln vars son var sjuk. Du läser om det i Markus 9. Jesus hade försökt säga till honom att allt är möjligt för den som tror. Pojken hade först inte blivit frisk. Men då ropar pappan ut :

”Jag tror , hjälp min otro!”

Pojken blir frisk . Och kanske är det vi just får be när omständigheter gör att det är bara en stor tomhet. Vi har svårt att tro samtidigt som vi gärna vill tro. Då kan denna bön bli vår hjälp till ett hopp igen. Och vi får uppleva att tomheten försvinner. Vägen öppnas för oss.

🙏 Gud , jag vill tro, hjälp min otro. Hjälp min oro. Hjälp mig med mitt tvivel. Jag vill ändå, trots allt, tro på dig. Tro på den väg du verkar visa mig. Amen 🙏

Så får man börja skriva på sitt tomma ”papper” och skapa en ny tid. Typ som någon sa – vända ett blad och gå vidare. Skapa en ny historia. En ny välsignad tid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s