
Du har säkert hört det …. ”att ha många strängar på sin lyra” Nu är instrumentet på bilden en Luta. Men den har också många strängar. Ibland fler än vad denna har.
Att ha många strängar på sin lyra vill kanske berätta om vår duglighet och kompetens. Och visst, att kunna mycket och göra mycket är väl bra. Fick höra att jag var en ”paketlösning” i kyrkan jag jobbade i. Jag kunde sjunga, spela, leda möten, predika, ta upp kollekt mm. Det liksom fixade sig. Men hur kul är det? En enmansshow är väl inte så kul om den upprepas varje söndag i varje gudstjänst. Nej, jag tror det behövs många strängar av olika slag i tex en gudstjänst.
Nej, jag skulle vilja slå ett slag för den som bara upplever sig ha en eller två strängar på sin lyra. Vet du, det är gott nog. Du måste inte ha flera strängar på du lyra. Du måste inte vara paketlösningen. Du måste inte prestera massa olika gåvor för att räknas. Det räcker med en.
Men nyckeln är att du använder den sträng du fått. Att du låter dig bli använd. Då blir du till välsignelse. Ge sig själv en klapp på axeln idag. Din gåva räcker långt. Den duger.
Du som bär den duger. Ingen ska slå ner den. Stå på dig. Allt för ofta möter jag den där ”inte ska väl jag” ”det var väl inget ” osv. Tacka Gud för vad du fått. Låt ingen ta det ifrån dig. Du är ämnad för den gåva då fått. Den är ämnad för dig. Och din omgivning kommer bli välsignad av och genom den.
Låt mig avsluta med Bo Setterlinds dikt. Kanske kan den uppmuntra dig. Den slutar så här:
Andra skulle inte ha ansett mig värd att spela på, men i hans händer dög jag!
I Guds händer duger du. Låt dig brukas om du så bara ha en sträng på din lyra.
Nu dikten….
Aldrig mer ett ont ord om trasiga fioler!
En gång hörde jag Mästaren spela på bara två strängar.
Han stod bland träden
och spelade på sitt älsklingsinstrument,
hymn efter hymn, visa efter visa,
utkristalliserad smärta, och jag visste:
Den fiolen var jag!
Andra skulle inte ha ansett mig värd att spela på, men i hans händer dög jag!
Bo Setterlind