Månad: februari 2022

Andens dop… 19:6 I apostlagärningarna ser vi hur Andens utgjutelse blir viktigt. Tycker mig se att upplevelsen av Anden, andedopet, var mer centralt förr. Den erfarenheten är en av dom viktigaste i relation till frälsningsupplevelsen. Förståelsen för det kommer nog om man börjar läsa vad bibeln säger om Anden. Då inser vi vikten och betydelsen.

Vem är ni?… 19:15 Ibland kan jag ana en för lätt hållning till andemakter. Lättvindigt talar vi emot dom. Att dom finns är helt klart. Vi har en större Gud än dom men dom bör metas med respekt. Inte i en respekt av till tro utan i vetskap om vad dom kan uträtta.  Men vår Gud är större och i honom har vi vår räddning. 

Denna händelse visar också på respekten hur vi använder Jesu namn. Inget namn som vi kan använda som en trollformel. Det används genom det mandat man får. I relation till andemakter kan vi inte ”leka” med det namnet. Det avslöjas av Andemakten. 

Genom Herrens kraft… 19:20. I allt är vi beroende av att Herren bekräftar med sin kraft. Bekräftar med att han ingriper och stadfäster. Vi behöver den teckningen bakom våra ord. Annars blir det luft. När han bistår bekräftas det med att det leder till framgång och att hans hans kraft visas.

Jesus Kristus VS Artemis… 19:21-40. Hela folket var i uppror. Framtiden för deras  Artemis. Artemis var jaktens gudinna. Hon var även modern till allt levande, människor och djur. Hon avbildades som en höggravid kvinna men hon var inte bara moder, hon var också hämndlysten och blodtörstig. I Efesos fanns Artemis tempel. Efesos var vårdar av denna gudinna  och dess tempel. När Man började predika Jesus Kristus kände man hotet. Inte bara i sin religion utan också för sina inkomster. Inte konstigt att det blev en kraftig reaktion. Genom historien ser sådana liknande reaktioner. Genom historien ser vi att Jesus segrar. Och slutsegern kommer att bli hans.

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Mycket folk i staden… 18:10. Paulus var hårt ansatt. Men Gud vill uppmuntra honom med att han inte är ensam kvar. ”Jag har mycket folk här i staden” Alltså det var många som var hängivna Vägen. Tänker på Elia som misströstade om sitt liv. Han upplevde sig ensam kvar. Då möter Gud honom. Gud berättade för Elia att det fanns 7000 kvar i Israel som inte böjt sig för BAAL. Ibland undrar jag hur många det som verkligen följer Jesus i vår stad. Är det bara dom som tillhör en kyrka? Vi kanske blir rätt överraskade. Det kanske är många fler än vi tror och anar. 

Avlagt ett löfte… 18:18 Troligen avlade han ett Nasirlöfte som avslutades med att man rakade av sig sitt hår, när löftet fullgjorts. När man ingick sitt löfte lät man håret växa. Det slängdes på elden. ”Nasir” är ett hebreiskt ord som betyder ”avdelad”, ”avskild” eller ”invigd”. Och nasirerna var verkligen avskilda från folket i övrigt. Hos de gamla israeliterna betecknade det nämligen en person som genom ett heligt löfte hade ställts till Guds och landets förfogande under en begränsad tid eller hela livet. Oftast varade det en månad. Kanske är vi behov ett sådant löfte i vårt liv ibland. Vi avstår frivilligt från något för att ”viga oss” till något annat. Ge tid för för något. En period vigd åt något. Tex extra tid med Gud. 

Om Gud vill… 18:21. Väl medveten om att det inte alltid är lätt att förstå Guds vilja över sitt liv. Men det är en välsignad hållning över sitt liv. ”Om Gud vill …” Att alltid försöka leva efter Guds vill över mitt liv. Paulus gav ett sunt löfte. Han skulle komma tillbaka om Gud ville det. Jag tänker mig att hans hållning var: Om Gud ville det skulle Gud leda honom tillbaka. Ge den möjlighet. Då skulle han gå. Det är att leva efter Guds vilja.

Talade brinnande i Anden… 18:25.  Några olika översättningar på Kolosserbrevet 4:6:  Lägg alltid era ord väl och ge dem sälta; ni måste veta hur ni skall svara var och en. / Ert tal ska alltid vara vänligt, kryddat med salt, så att ni vet hur ni ska svara var och en. / Tala till människor på ett vänligt sätt, men låt era ord få dem att tänka efter…. / På ett hjärtevinnande sätt.

Ska vi nå folket med evangelium behöver vi tala på ett förståeligt sätt. Men vi är så beroende av Andens hjälp. En mix som blir så viktig. Hur förklarar vi evangeliet idag? Vi kan inte gömma oss bakom att Anden gör jobbet och vi kan ”göra som vi vill”. Vi får inte hamna i diket att vår vältalighet kan övertyga. 

Vi behöver nåden att få tala fängslande. 

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Vänt upp och ner på hela världen… 17:6. Underbart. Det hade alltså inte undkommit någon om denne Jesus. Eller hur skall vi tolka det. Det väcker väl en längtan av att budskapet även idag skall ”vända upp och ner” på ”världen”. 

Åt en okänd Gud … 17:23. Att hitta anknytningspunkten – hur går det till? Troligen en nyckelfråga i vår tid. Hur hittar vi anknytningspunkten på en sekulariserad värld? Hur hittar vi den hos den enskilde?

Gud har egentligen inte behov av oss.. 17:25. Ändå har han det!! Detta är det stora med Gud. Han skulle kunna fixa allt. Ändå har han gjort sig beroende av oss. Glöm bara inte bort att han når in där inte vi når in. 

Inte långt borta… 17:27. Gud är inte långt borta från någon enda av oss. Hur långt vi än gått ifrån oss är Han bara en bön bort. Bara ett steg tillbaka till honom. Ingen av oss kan säga att Gud är långt borta. Han står intill. Men ibland lever vi som om han stod långt borta. Ändå står han kvar och väntar…..

Fastställt tider… 17:26,31 Ändå vet vi inte. Det kan stressa. Men livet i tron är trygghet. Vi behöver inte vara oroliga. Bibeln talar om frid och att vara redo. Vi behöver inte gå på nålar. Vi behöver inte oroa oss. När den dagen kommer finns vi där. Så läng, fram tills den, över vi, bygger vi, bor vi och är redo. 

Vi har vårt ursprung i honom. 17:28 (bibel 2000). Vi är av Guds släkt. Det är i honom vi lever, rör oss och är till. Han har lagt evigheten i våra inre, i våra hjärtan. Vi alla har en anknytningspunkt till Gud inom oss. Det är därför vi ”hittar hem” när vi blir troende. Vi kommer tillbaka in i rätt sammanhang. I rätt förhållande med oss själva. 

En annan gång… 17:32. Är det inte lite typsikt oss människor. ”En annan gång”. Blir det lite för närgånget – en annan gång. Märker vi att det gör anspråk på oss –  en annan gång. När det behöver ett avgörande men vi är inte riktigt redo eller vågar – en annan gång. Vi vill bestämma över oss själva – en annan gång. En allvarsfråga är: Finns det tid för ”en annan gång”?

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

I hänsyn till… 16:3. Kan det vara så att ibland behöver man ta seden dit man kommer för att få en öppen dörr för evangeliet? Om det är så, hur långt skall man då gå? Jag tänker att här behöver man vara vis. Det handlar inte om att handla så att man får en egen favör, kan göra sådant som inte ger en bra frukt för sitt kristna liv. Det är ingen täckmantel för att göra vad man vill liksom. 

Under Andens ledning… 16:6-10 Detta avsnitt inbjuder verkligen till en förståelse för att följa Andens ledning. Att inse och förstå när Anden hindrar eller när den säger ”Gå”. Man kan börja gå men inse att det inte blir bra. Att då backa och vända tillbaka är stort. Att söka Guds ledning är A och O. 

Böneställe… 16:13. Det finns platser att söka sig till som är mer av andlig karaktär än andra. Här fanns det tydligen inte tillräckligt många judar för att att ha en egen synagoga. Reglerna sa minst 10. Var man färre hade man en böneplats, ”proseucha”. Den låg ofta utanför staden i närheten av vatten så att man kunde rituellt tvätta sina händer före bönen. Att söka sig till böneställen, till andlig gemenskap har betydelse för oss. Kanske behöver vi uppgradera bönen i våra kyrkor. Vilja ta tid för bönen. Inte i en tvingande pålaga. Utan därför att vi ser betydelsen för det. 

Sjöng lovsång i fängelset… 16:25-26. Mitt i bedrövelsen sjöng man lovsång. Denna händelse väcker oss till förståelse för vad lovsången kan få betyda. Här rent fysiskt. Men bilden är klar. Vi kan få känna frihet i lovsången. Fastna inte i att den måste hela tiden sjungas. Den går lika bra att läsas. Ta mod till dig när du upplever att du r i ett ”fängelse” att lovprisa Gud. Kanske räcker orden bara till en bönesuck. Men sucka. Säg namnet Jesus. Du kommer att föras ut i frihet. 

Vad skall jag göra för att bli frälst?… 16:30. Svaret på den frågan är så grundläggande stor. Har alla djup som behövs. Tar upp det som är viktigaste och är vägen. Svaret är: Tro på Herren Jesus så blir du frälst! Krångla inte till det. 

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Och Gud som känner hjärtat … 15:8. Är det någon som känner oss väl så är det Gud. The Messages skriver ang Apg 1:24 ”Gud som känner oss bättre än oss själva”. När vi då närmar oss Gud behöver vi inte känna oss som en främling för honom. Han känner oss. Betänk att han älskar oss (ändå).  

Gud gjorde ingen skillnad… 15:9. I NT ser vi gång efter annan hur Gud visar oss på att inte göra skillnad. När budskapet om tron spreds så var det inte bara ett enskilt folk som Gud berörde. Judar så väl som hedningar. Den var tillgänglig för alla. Ingen skillnad. Vi har så lätt att begränsa Gud. 

Frälst genom Herren Jesu Nåd … 15:11 Tron ges genom nåd. Tas emot genom nåd. Inget man kan köpa eller förtjäna. Inte blidka sig till. Ingen präktighet kan förvärva den. Det på grund av Jesu nåd. Glöm aldrig det.  

Inte göra svårt … 15:19 Det har genom historien lagts på olika påbud för att lyckas. Varför gör det svårt att vara kristen? Samtidigt finns det en väg att bli bevarad på. Alltså inte leva på ett sätt som för mig bort från tron. Den svåra balansgången är vad det innebär. Vad får man? Vad får man inte? Är dom gamla reglerna förlegade? Låg det något i dom? Men vad gör att jag blir bevarad i tron? Det måste vara den viktigaste frågan. Och ärligt söka det svaret. Och vilja följa det. Sök Gud och fråga. Låt Anden leda dig till ett liv som du välsignas av. Jag menar då inte rent ekonomiskt. Så kan det bli. Men det viktigaste är livet med Jesus. Tron som bär hela vägen. Så att du kan fullborda loppet ända till himlen. 

Att vara utsänd … 15:24. Att påta sig något man inte fått mandat till. Här möter vi några som ansåg sig vara utsända. Med en lära som inte låg i linje med den tron som vuxit fram. Man ville lägga på regler som dom personligen trodde var vägen. Att vara utsänd är en större sak än att gå själv. Det är att fått ett förtroende. Vad är motivet? Syftet? Vad leder det? Vad är målet? Va skapar det? Vad blir frukten? På frukten skall trädet kännas, heter det. Du kan bedöma genom din iakttagelse. Vem följer du? Hur hanterar du dig själv? Viktiga men svåra frågor.

Den Heliga Ande och vi … 15:28. Detta var ett uttryck man hör de mer förr. Men jag vill påstå att det sker även idag. Dock kanske är vi mer försiktiga med att säga det. Du kan vara trygg. Det kommer att visa sig. Det som är från Gud stannar. Det andra är flyktigt och förgås. Men det är en viktig hållning. Hur fattar vi våra beslut? Vart grundar vi vi dom?

Följa upp … 15:36. Hur viktigt är det inte att vi följer upp?! Nu blev det en schism som särade på Paulus och Barnabas. Men motivet var gott. Man ville s hur det gått. Det goda i detta var att fler blev involverade. Kanske inte så dumt trots allt.  

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag.