Läs med mig – Psaltaren Kapitel 142 & 143

Bön i ensamhet… 142:1ff

Jag utgjuter … 142:3 Ett starkt ord för att berätta om hur vi har det. Våga det. Håll inte inne med något. Gud tål att du till och med höjer rösten ibland när nöden blir för stor.

Du är min tillflykt … 142:6. Till vem annars ska vi gå? Påminn dig om Hans allmakt. Påminn dig om Hans kraft. Påminn dig om vad Han tidigare har gjort. Påminn dig om att Hans nåd är var morgon ny. 

Fängelse … 142:8 Ett fängelse behöver inte alls bara vara ett fysiskt fängelse med reglade dörrar. Det kan var att man känner att sin nöd och ångest är ett fängelse. Sin oro. Sin rädsla. Bönen blir densamme: För mig ut ur detta fängelse. För det hindrar oss så mycket. 

Bön om räddning… 143:1ff

Svara mig i din trofasthet … 143:1. David hänvisar till Guds trofasthet, nåd, rättfärdighet. Kanske för att stärka sin tillit och tro i sin bön om hjälp. 

Att känna sig jagad … 143:3ff Så kan livet kännas när man känner sig trängd på olika sätt. David vänder åter till det Gud gjort tidigare. För att stärka sin tro. För att se hoppet. Att inse Guds möjligheter. Det hjälper igenom. 

Jag litar på dig … 143:8. Mitt i allt David möter så litar han fortfarande på Gud. Varför? För att Gud är mäktig att förvandla situationer. Även din och min. 

Att tänka lite längre fram … 143:9-12. Det är som att mitt i trångmålen ser David längre farm. Att han vill skapa en bra väg för sitt liv när han är igenom denna prövning. Att bli bättre förberedd inför en möjlig ny prövning. 

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste dessa kapitel. Vad fick du för tankar? 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: