Du som är okunnig, kom hit …9:4. Det är vishetens inbjudan. Och frågan är om inte vi alla behöver tacka ja till den inbjudan. För hur långt räcker vår vishet. Ju mer vi förstår desto mer inser vi vår begränsing. ”Lämna okunnigheten så får ni leva, och gå fram på förståndets väg” – med den inbjudan känns väl ett jakande svar inte så dumt.
Ge och man får mer … 9:9. Ge den vise så blir han mer vis. ” … och han lär sig mer”.
Här finns starten till att bli vis … 9:10 Att vörda Herren – där är starten till vishet. Nu vet vi hur vi börjar.
Det finns en sämre inbjudan … 9:13 Den sämre inbjudan kommer från Oförnuftet. Tänker att här har vi nog trillat dit någon gång. Den förblindar våra ögon. Och för stunden ser det rätt ut. Men vi inser snart att det var ett felval. ”Stulet vatten är sött” – möjligen en liten stund tills man inser hur bitter smak det har.
Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste dessa kapitel. Vad fick du för tankar?
Pedher´s blogg 