Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Det är mycket vi tar för givet

Det är mycket vi tar för givet.

Somligt är helt i sin ordning. Det bara är så. Klart och tydligt.

Men sen finns det dom tillfällen vi misstar tar oss. Vi tar det för givet men har egentligen inga bevis. Vi tror oss veta att någon har tex gjort oss något dumt. Vi tar för givet att vi vet vem men egentligen vet vi det inte. Så beskyller vi någon något som inte vederbörande ska bli beskylld för.

Tänker vi efter så tar vi mycket för givet. Bra sjukvård. God framtid. En bra vinter. För att inte tala om sommaren. Att vi ska få det vi önskar i julklapp. Lön den 25:e. Skola till alla barn. Rent vatten. Kläder. Mat för dagen. Och mycket annat. Och mycket blir så.

Men ser man på andra platser på vår jord är det annorlunda. Det vi tar för givet finns inte ens möjlighet till.

Det är mycket vi tar för givet vi inte ens tackar för. Det är något vi kan fundera över en stund.

Publicerat den

Livestream – gör oss väldigt mycket uppkopplade

Livestream – vi kan i realtid vara med överallt samtidigt. Vi kan se massa olika saker samtidigt.

Minns en gång i Odensbacken. Vi hade besök av en känd pastor på våra tältmöten. Jag skulle leda mötet så jag fick in till hans rum och skulle prata om mötet. Där möter jag en man som har tvn på, lyssnar på radion (Ebbe-Karlssons-affären) samtidigt som han skrev på sitt utkast och så pratade han med mig. Minns att det blev lite för mycket för mig. Jag gick ut ur rummet.

Frågan är om det inte är lite så i den tiden vi lever i nu? Det jag mötte var ju i slutet av 80-talet. Då hade vi inte mycket av internet, livestream, inte så många kanaler på tv osv osv. Men idag har vi hur mycket som helst av det. Vi är så uppkopplade. Ja inte alla naturligtvis men många av oss.

Oerhört många intryck möter oss. Split vision – i sin rätta betydelse (!) Man ser på massa samtidigt.

Men ska vi vara ärliga så är det nog större problem med det. För vi blir inte riktigt närvarande någonstans. Och det gör oss mer otillgängliga än tillgängliga. Det gör oss mer ovetande. För vi kan inte ta in och lagra så mycket samtidigt. Så tappar vi bort mycket.

Kanske beror det på att vi är så rädda att missa något. Du har väl hört uttrycket ” gapar efter mycket men mister hela stycket ” Passar ganska bra in på detta.

Ska vi ”överleva” så måste vi nog koppla ner lite oftare. Och koppla av från att vara så uppkopplade.

Ps Den värsta sidan med detta livestream är nog allt detta spelande med pengar. Spänningen och häftigheten blir helt enkelt för mycket. Man sätter sig själv i en svår situation. Så spelar man bort mycket pengar. Ds

Publicerat den

Rätt fokus lyfter

När livet fylls av för mycket motstånd, motgångar, misslyckande, sorger och annat som gör att frågorna blir för många, att uppgivenheten blir påtaglig, då gäller det att fokusera på ljuset.

För mitt i det som kan verka mörkt finns det alltid ett ljus att leta sig fram till. Något man lyckats med. Något någon ger dig kredit för som du har gjort bra.

Börja att fokusera på det. Då lyfter sinnet. För det goda ger dig energi.

När jag möter människor med den nöden, då allt för mycket sugit märgen ur kropp och sinne så uppmuntrar jag till att söka ljuset.

När man är ute i mörkret och kör bil tex så dras ögat väldigt lätt till ett ljus från en bil tex när man möter den. Ögat har en förmåga att dras åt ljuset. Så tänker jag att vi ska hantera det när vi möter för mycket jobbigt och mörker. Sök dig till det som är ljus och positivt. För det finns där. Du har gjort något bra. Du har lyckats någonstans. Säg till dig själv att ”där var jag bra”. Låt det uppmuntra dig.

Sök dig sen till det som är kanske bara lite bra/dåligt och ta tag i det och tro på att det ska lösa sig. Lämna dom svåraste frågorna för en tid. Deras tid kommer den också. Då kan du ro det hela i hamn.

Rätt fokus lyfter dig. Där får du kraft och energi.

Publicerat den

Där fick jag så att jag teg 😁

I går skrev jag på min blogg att jag andades lite vårönskningar. Halvvägs till vår var själva känslan. Med en stor önskan om att snart vara där.

Vad händer då? Naturligtvis började det att snöa. Näst intill att det såg ut att kunna bli trafikproblem.

Svar på tal. Jag fick så jag teg.

Nu har jag ju inte trott att det inte skulle bli fler söndagar. Likaså vet jag att det kan bli köldknäppar. Men det är lite typiskt. När man längtar som mest kommer det som man minst vill ha.

Ibland kan det vara tungt att få igen som att man blir mållös. Men dom flesta gångerna är det ju vara kul. Att jobba på erikshjälpen är ganska fullt av sådant på det positiva kontot. Stämningen är hög. Man får snabbt igen om man säger något skämt. Det är att ge och ta. I grunden är det en god vänskap i grunden. Det är då det funkar att ge på lite.

Men när det finns en underton av att vilja såra, det är då det blir så svårt och dumt.

Men när man gör det med glimten i ögat så blir det desto bättre. Och det är väl så det ska vara. Att vi möter varandra med respekt. Då går det att ha lite munhugg med glimten i ögat.

Publicerat den

Halvtid – är också en sträcka

Halvtid är också en sträcka. Halva januari är redan gången. Det börjar ljusna när jag åker till jobbet. Bara det är så skönt.

Jag tänker att trots att tiden går fort så är det gott att veta att det blir närmare till vår. Tyckte faktiskt att jag kände lite vårvinterdoft för någon dag sedan.

Hur mäter vi en utveckling? Hur mäter vi en väg till en dröms uppfyllelse? Hur mäter vi en visions sträcka till genombrott?

För om vi kunde det skulle vi veta när vi passerat halvvägs. Och visste vi det skulle vi få tag på just den energi som det innebär att passera halvvägs.

Nu får vi istället uppskatta det. Så frigör vi en extra energi som vi så väl behöver när vi uthålligt satsat så länge redan.

Underskatta aldrig halvvägs. Det är också en sträcka. Väl värd att satsa på. För den för oss fram till dem punkt då det bara går av bara farten. Vägen hem liksom. Då blir den sträcka som är kvar bara kortare och kortare ….

Publicerat den

Andas ut och släppa ner axlarna

Det är mycket som händer runt omkring oss. Det kan va press. Problem. Krav. Förväntningar. Mycket att göra. Sådant som kräver vår uppmärksamhet. Lösningar ska till.

Igår kväll var jag på Tid för stillhet. Då sa vår pastor att det var möjligt att få andas ut och släppa ner axlarna.

Och visst är det så. Ibland känns det som att vi håller andan i väntan på lösningen. Kanske tom av ren nyfikenhet.

Minns när jag skulle ta bort en del av minisken. Jag var så nyfiken att titta på tvn som visade ingreppet att jag höll andan. Efter en stund sa sköterskan åt mig: ”Pedher, andas nu.” 😀

Ibland möter vi så mycket att andningen blir ytlig och vi spänner upp axlarna.

Kanske skulle vi börja den här veckan med att andas ut och släppa ner axlarna. Jag tror att då finns det bättre förutsättningar att det det kan bli en bra vecka.

Det är mycket som löser sig av bara farten och med tiden. Jag tror också vi tänker klarare om vi andas ut först.

Sen är det ju bra att andas. Då får vi nytt syra och vi mår bättre. Så är det nog i det mesta.

Så andas ut och släpp ner axlarna. Det kommer göra dig gott.

Publicerat den

Tid för…..

”Om man ändå hade tid för….”

Har du tänkt den tanken någon gång?

”Tänk om man någon gång….”

Allt för ofta dras vi nog med känslan av att vi inte har tillräckligt med tid. Att om vi bara kunde skulle vi göra det och det. Men tiden räcker liksom inte till.

Visst är det så att vi inte alltid styr över vår egen tid. Ansvar, andras önskningar, andras krav, ”måsten” och vad nu det kan vara mer, gör att tiden inte räcker till.

Faktum är väl att vi faktiskt är herre över all vår tid. Vi kan säga ja eller nej. Och tycker vi att vi inte är det så får vi ta oss den makten.

Ett är säkert. Vi har alla lika mycket tid. Vart vi än bor. Vilken tideräkning och siffra på året vi än har. Så finns det 24 timmar/dygn. Vilket land vi än bor i. Även om somliga av oss inte har någon klocka eller on vi bor isolerade på en ö. Alla har vi 24 timmar per dygn att disponera.

Så kanske kan vi vända tänket.

”Jag har tid för …..”

För det är just det du har. Du väljer vad du har tid för. Du väljer vad du vill prioritera. Somliga val kommer att vara ansvarsfulla val som du med förståndet väljer. Andra val är bara relaterade till dina känslor. Vad du känner för att fylla din tid med.

Ikväll ska jag gå på något som heter ”Tid för stillhet”. För mig ett givet val denna söndag. En stund av eftertanke, hämta kraft och att vara en stund tillsammans med Gud. En stilla stund att lyssna inåt och uppåt.

Publicerat den

Att gena är inte alltid den bästa vägen

Var ute och körde bil. Kom till en rondell. Låg i innerfilen. En bil ytterfilen. Så hö det det. Den bilen i ytterfilen ligger lite före mig. Chauffören genar. Kommer in i min fil. Då blir det trångt. Som tur är jag beredd. För det är inte så ovanligt att bilar genar i svängarna här i Jönköping. Det är lätt att det händer en olycka när man genar i trafiken.

I livet är det också lätt att gena. Man vill vinna tid. Man vill vinna favör. Man tror att det blir bättre om det går fortare. Att gena i sanning kan i ett kort perspektiv se ut som en bra väg. I det längre perspektivet brukar det alltid vara ett sämre val.

Att gena i livet brukar inte vara en bra väg. Det är bättre att gå hela vägen. Att hålla sig på den rätta vägen.

Man brukar säga att genvägar är ofta senvägar. Hur många filmer är det inte på nätet som visar på folk som tror sig hittat en bea genväg och så går det käpprakt åt skogen. Kanske har du varit med om att du försökt med en genväg men det har visat sig att det gick fel och det blev en senväg istället. Det blev ingen kortare väg utan tog längre tid.

En genväg som i första läget kan se helt okej. Men efter hand märker man hur snårigt det kan bli. Snårigt så att man kan få svårt att förklara sig eller svårighet att ta sig ut situationen.

Så den bästa vägen är ändå att gå fullt ut den riktiga vägen. Ta inga genvägar. Det blir senvägar och många gånger felvägar. Hur lockande det än är så är det bra att hålla sig på vägen inför linjerna.

Publicerat den

”Wall of kindness”

Kolla in detta:

”Wall of kindness” ge en jacka eller ta en jacka. Under några veckor kommer väggen stå utanför vår butik. Väggen är till för vänlighet och generositet! I sådana kalla tider är behovet stort av en jacka! Vi ber om hjälp att både sprida ordet, tagga vänner och dela inlägg så att så många som möjligt kan få värma sig denna vinter! Tack till @widerlovco för initiativet! #förändravärlden #medmänsklighet

Hur sjukt bra som helst. Erikshjälpen i Gävle satsar på en vägg där man kan hänga sin jacka till en behövande. Dom som misströstar tror att folk kommer stjäla och sälja. Den som tror på det hänger dit en jacka.

Det är denna trotsiga inställning att vilja hjälpa som är så starkt. Där man mot ”sunt förnuft” och med risker ändå väljer att göra. Varför ? För att behoven är så stora.

Heder åt erikshjälpen i Gävle. Ni är fantastiska.

Ni är värda pris för dagens hjälte!!

Vi behöver mer av kindness i vår värld. Är det väggar eller handlingar eller vad det nu kan vara så behöver vi mer av vänlighet. Vänlighet som hjälper och uppmuntrar.

Publicerat den

I vägvalen har vi chansen att ta ut ny rik

När man kommer till en vägkorsning så har man möjligheten att ta ut en ny riktning.

Antingen väljer man att fortsätta in på den väg som leder till det mål man tagit sikte på. Eller så väljer man att fundera på om man behöver ta ut en ny riktning. För att få en annan målbild.

Det är det fina med vägval. Då får man möjlighet att reflektera lite. Hur läget är. Hur man möjligen vill förändra. Se om man är nöjd med valen man gjort tidigare. Om den inslagna vägen är bra.

Det viktigaste är att man inte väljer en av vägarna innan man gjort sin läxa. För när man väl har valt väg kan det ta tid att få möjligheten att antingen vända om eller få en ny ”vägkorsning” igen.

Så se aldrig vägvalen som något farligt. Se dom mer som möjligheter. Att dom är bra. Att hanterar man dom väl så gör dom gott inom oss.