Vi behöver mellandagarna. Dessa dagar som mer lägga till handlingarna som en icke-dag. En dag som inte var överdrivet bra men inte heller värdelöst dålig.
Vi behöver dom där dagarna som bara är och inte kräver något speciellt av oss.
Allt för ofta kräver vi att dagarna ska vara välfyllda och innehållsrika. Men jag tänker att då är risken att det krävs bara mer och mer.
Ibland har vi föräldrar menar att barn mår bra av att ha tråkigt. Då lär sig barnen att uppskatta livet bättre. Typ så. Kan ligga något i det. Mellandagarna får oss att uppskatta livet bättre på något sätt.
Mellandagarna är en kraftstation. Det är där vi samlar kraft. Återhämtar oss.
Så får du en mellandag här och där så är det inget att oroa sig över. Det är inget avbrott på ett sätt. Det är mellan två kanske viktiga dagar. Så då är det bra att någon gång bara vara mellan något. Det är ingen vilsen dag men rätt lugn. Vila i det.
I går var jag och handlade rätt sent i affären. I alla fall mot vad jag brukar. Kändes bättre så här i pandemitider. Trodde det var ett bra val. Tydligen hade fler tänkt samma tanke. Det var rätt många där. Så det får bli en ännu senare vana nästa gång. Eller så gör jag det min vanliga tid eftersom ”alla andra” verkar ha nytt vana😉.
Men mitt i denna svåra tid har vi fått ganska många nya vanor. Vanor som är rätt bra om jag får tycka lite. Inte minst digitaliserade möten. Sammanträden som förr tog ganska lång tid blir nu mera effektiva. Visst, jag har gärna fysiska möten. Men kanske kan vi ta med den nya vanan att ha lite mer korta och effektiva möten 😅
Det verkar som att vi åker mindre. Det var rätt länge sedan vi hade så liten efterfrågan på olja och drivmedel. Syns ju tydligt på literpriset. Miljön borde bli en vinnare och. I med den.
Kanske har vi blivit lite mer hjälpsamma. En ganska bra egenskap
Vad har du för vana som förändrats till det bättre?
Jag tänker att vi har så mycket bra att ta med oss från denna tid. Det är så lätt att se allt det dåliga och svåra.
Risken är att vi så snabbt glömmer. Det vi lärt oss faller i glömska när allt går bra av bara farten igen.
Så varför inte skriva några bra minnesanteckningar:
1 Livet är skört och kan ändras mycket fort.
2 Ta inte så mycket för givet
3 Glöm aldrig att vara hjälpsam.
4 God hälsa är en gåva och inget vi kan köpa
5 Planera inte för långt fram
6 Vi kan ändra dåliga vanor
7 Att resa långt bort kan man klara sig utan
8 Glöm inte att det ändå kan vara svårt att göra det man borde. Att avstå saker som kan skada andra. Att hålla avstånd, resa, skapa trängsel. Så nästa gång en pandemi drabbar oss ska jag följa råden bättre. Då ska jag göra allt som ligger i min makt att stoppa en smitta. Även om allt det som lockar verkar vara det bästa valet.
Kanske är nummer 8 viktigaste punkten på något sätt. Men troligen den svåraste att komma ihåg. Du har säkert fler förslag på bra punkter att skriva på minneslistan. Gör det. Dela den. Minns den. Då kan vi ha lärt oss något bra av denna tid.
Har ju återkommit till olika psalmer sista tiden. Gör så även denna dag. Kanske är inte detta en psalm men ändå en sång.
….
Det är ingen förtäckt reklam för något gym med starka personer som kan bära tungt. Nej, det handlar mer om en omsorg som någon, kanske många, behöver påminna sig om just nu. En vacker och omsorgsfull sång som har en hälsning till oss.
Inget problem är för stort , Herren har lösningen. Verkar dit hinder som Berg, Herren kan flytta det. Just när det stormar som mest, Herren kan stilla allt. Mitt i den djupaste sorg , hans omsorg helar dej.
Om han bar hela skapelsens tyngd på sina skuldror, vet jag min broder, att han kan bära dig. Om han bar hela skapelsens tyngd på sina skuldror, vet jag min syster, att han kan bära dig.
Han sa : ”Kom till mej, alla som kämpar, och jag skall ge er ro!”
….
Han kan bära dig. Vila i det. Inget är för stort för honom. Inget är för omöjligt. Inget är för underbart än att han skulle kunna förmå det.
Tror nog att det är ett ord jag kommer minnas nästan mest från 2020. Det är ett konstigt år. Väldigt konstigt år.
Hade du kunnat förställa dig att något sådant skulle ske? Du som vet om andra svår sjukdomar världen drabbats av?
Jag minns att man pratat om att det i framtiden kan ske någon form av smitta som kunde drabba en hel värld. Alltså, jag får erkänna, det kunde jag inte riktigt ta in.
På ett sätt kunde jag ana att det är ju faktiskt möjligt att en smitta skulle kunna gå som en löpeld över jorden. Men när den väl kom…
….. då inser jag att jag nog inte riktigt tagit in att det är möjligt. Visst är det konstigt?
Nu är det ett faktum. Det är verkligen ett konstigt år. Jag brukar ibland ställa frågan på jobbet med undran om när det ska bli ett normalt år på jobbet. Och det var före pandemin. Och nu undrar man när det ska bli normalt efter pandemin. Betänk då att man redan varnat att det mycket väl kan bli fler pandemier. Kan vi ta in det denna gång?
Det gör att man kan mycket väl fundera på om detta är det nya normala. Och det vill ju ingen erkänna och ta i sin mun.
Konstigt att vi haft så svårt att inse att allt detta konstiga kan ske.
Vad kan det lära oss? Ett måste vara att vi tar varningar på allvar. Att vi inte negligerar den som har insikt. Att vi måste ta i det så snabbt det bara går och vidta åtgärder direkt. Inte tro att ”det blir nog inte så svårt”.
Min oro är att vi glömmer väldigt fort. Vi kan medan det håller på vara väldigt klara över att nästa gång, nästa år, nästa period så vet vi hur det kan gå. Hur det kan påverka. Ta höjd för att det kan hända mindre goda saker. Sett det genom historien. Budgetberedningar som glömt svåra tider. Väderfenomen som ödelagt. Och det finns säkert mer att nämna.
Nej, det vore konstigt om vi inte tar lärdom av detta konstiga 2020. Kanske till och med 2021 blir nästan lika knepigt. Vi måste lära oss av detta år. Det vore ….
Vi tänder ett ljus i advent, det värmer den som frusen är. Vi tänder ett ljus i advent, det sprider ljus i vårt mörker här. Och alla som är rädda och fryser på vår jord, dom borde få sitta vid vårt bord när vi tänder ett ljus i advent, när vi tänder ett ljus i advent. när vi tänder ett ljus i advent.
🕯 Vi tänder ett ljus i advent
Denna tid är något speciellt. Efter en mörk tid så tänds världen upp på något sätt. Redan här tänker jag att nu har det vänt. Visst, vintersolståndet har inte varit än. Det dröjer ett tag till. Men redan 1 advent påminns vi om ljuset. Ljuset i världen. Och i dessa tider behövs det mer än någonsin. Vi tänder ett ljus med bön om att pandemin ska försvinna från vår jord.
🕯 … det värmer den som frusen är …
Det finns så frusna just nu. Inte främst att vädret är för kallt. Utan man känner sig frusen i sitt inre. Pga ensamhet. Sjukdom. Förlorat än nära vän i covid. Oro. Ja, man känner sig frusen in i själen. Därför tänder vi ett ljus för dig som behöver värme. Guds ljus värmer inifrån ut. En värme som blir så mycket mer än att värma sig med en jacka. En innerlig skön värme som mjukar både kropp och sinne
🕯 Det sprider ljus i vårt mörker här
Vi behöver verkligen sprida ljus omkring oss. Dess motsats gör så mycket dumt. Förstör ibland djupt inne inom oss. Nej, vi behöver sprida ljuset. Kanske kan ett ljus i fönstret få sprida denna värme och kärlek.
🕯 Och alla som är rädda och fryser på vår jord, dom borde få sitta vid vårt bord
Det finns så många på vår jord som är ensamma och rädda . Så många som skulle uppskatta att få sitta vid någons bord. I år blir det inte så lätt. I år kommer vi att ha många som inte kan sitta vid någons bord. Ensamma. Rädslan kan vara krig, flykt, sjukdom men också pandemi i år. Därför tänder vi ett ljus för alla rädda. För dig som i år blir mer ensam än vad du egentligen orkar med. För dig tänder vi ett ljus.
🕯 Ljuset vill hjälpa oss att rikta blicken till den person som julen handlar om. Jesus Kristus. Det är en tid som verkligen uppmanar oss att söka oss till Jesus. För i Jesu närhet finns värme. Där finns en motkraft till ensamhet. Där måste mörkret ge vika. För vi vet – inget mörker kan stå emot ett ljus. Hur litet det än är.
🕯 Tänd ett ljus och låt det brinna Låt aldrig hoppet försvinna det är mörkt nu Men det blir ljusare igen. Tänd ett ljus för allt du tror på För den här planeten vi bor på Tänd ett ljus för jordens barn – för jordens folk
Du har säkert hört det …. ”att ha många strängar på sin lyra” Nu är instrumentet på bilden en Luta. Men den har också många strängar. Ibland fler än vad denna har.
Att ha många strängar på sin lyra vill kanske berätta om vår duglighet och kompetens. Och visst, att kunna mycket och göra mycket är väl bra. Fick höra att jag var en ”paketlösning” i kyrkan jag jobbade i. Jag kunde sjunga, spela, leda möten, predika, ta upp kollekt mm. Det liksom fixade sig. Men hur kul är det? En enmansshow är väl inte så kul om den upprepas varje söndag i varje gudstjänst. Nej, jag tror det behövs många strängar av olika slag i tex en gudstjänst.
Nej, jag skulle vilja slå ett slag för den som bara upplever sig ha en eller två strängar på sin lyra. Vet du, det är gott nog. Du måste inte ha flera strängar på du lyra. Du måste inte vara paketlösningen. Du måste inte prestera massa olika gåvor för att räknas. Det räcker med en.
Men nyckeln är att du använder den sträng du fått. Att du låter dig bli använd. Då blir du till välsignelse. Ge sig själv en klapp på axeln idag. Din gåva räcker långt. Den duger.
Du som bär den duger. Ingen ska slå ner den. Stå på dig. Allt för ofta möter jag den där ”inte ska väl jag” ”det var väl inget ” osv. Tacka Gud för vad du fått. Låt ingen ta det ifrån dig. Du är ämnad för den gåva då fått. Den är ämnad för dig. Och din omgivning kommer bli välsignad av och genom den.
Låt mig avsluta med Bo Setterlinds dikt. Kanske kan den uppmuntra dig. Den slutar så här:
Andra skulle inte ha ansett mig värd att spela på, men i hans händer dög jag!
I Guds händer duger du. Låt dig brukas om du så bara ha en sträng på din lyra.
Nu dikten….
Aldrig mer ett ont ord om trasiga fioler! En gång hörde jag Mästaren spela på bara två strängar.
Han stod bland träden och spelade på sitt älsklingsinstrument, hymn efter hymn, visa efter visa, utkristalliserad smärta, och jag visste: Den fiolen var jag!
Andra skulle inte ha ansett mig värd att spela på, men i hans händer dög jag!
Guds hand – jag det var den som Maradona en gång hänvisade till för länge sedan. Nu har denne man lämnat detta jordeliv.
Guds Hand. Den talar om handling. Kraft. Mildhet. Omsorg. Makt. Ledning. Under. Ja, det finns många sätt man kan beskriva den med. Törs inte säga hur mycket Guds hand haft med fotboll att göra. Möjligen. Men jag tvivlar nog på att Guds hand hjälper till så att ett lag kan vinna. Det får vi nog klara själva.
”Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig.” Psaltaren 139:8-10 SFB15
”….ska också där…” – något som säger mig att vart jag än är så kommer Gud leda mig med sin hand. Om jag vill det. Det finns inga omöjliga ställen och situationer som Gud inte kan leda dig. Du kan inte komma så långt bort från Gud att hans inte skulle kunna hålla upp dig. Hans kraft räcker långt. Klarar mycket mer än vi kan tänka oss. Ber vi om hans ledning och kraft så möte han oss med det.
Att det står att det är hans högra hand visar på hans styrka. Kanske mindre förståelse hos en vänsterhänt. Man den högra handen står för styrka. Så kanske är det den vänstra handen som leder och den högra som bär.
Kanske kan det få sjunka in i oss denna dag. Att hand hand räcker långt längre än vårt tvivel tror. Att hans hand orkar hålla oss. Med alla våra bekymmer som ofta är så tunga.
Där du nu är, det du nu bär, det du nu brottas med, finns i detta ”…ska också där…”. Försök vila i det.
Vad får vår uppmärksamhet? Och hur påverkar den oss?
Ett par frågor att fundera på. Till en början så känns den frågan rätt ytlig och onödig. För visst är vi medvetna om att mycket i vår omgivning påverkar oss. Tv. Datorn. Mobilen. Reklamen.
Skall man då lägga till vad som får vår uppmärksamhet kan det i ljuset av påverkan vara harmlöst. För visst är det många saker som får vår uppmärksamhet.
Men om vi stannar till vid just vad som uppmärksammar oss kanske det ändå inte är så harmlöst. För det som får vår uppmärksamhet verkligen påverkar oss. Så mycket att det faktiskt gör något med oss.
I detta kan det ju finnas en form av att ge upp. För vi är ju alltid utsatta på sådant som söker vår uppmärksamhet. Som tävlar om oss. Vars hela sitt syfte är just att påverka genom att få vår uppmärksamhet. Att ändra vårt livsmönster. Att få oss att göra saker. Kanske köpa saker. Kanske till och med påverka oss negativt.
Men om vi istället vänder på det så kan det få vara något fantastiskt bra. För om vi väljer det goda och bra som ska få vår uppmärksamhet så har det också betydelse. Det kan hjälpa oss att göra bra val. Hjälpa oss till ett bra livsmönster. Köpa rätt saker. Att göra bra och sunda saker. Kanske till och med påverka oss positivt.
Så vad får din uppmärksamhet?
Åt vilket håll riktar du ditt liv? Vad vill du ska påverka ditt liv? Här kan vi välja en bra väg. Vem vill du lyssna till? Vad vill du lyssna till?
I en tid som denna kanske det är en av dom viktiga frågorna, förutom pandemin, som vi behöver fundera kring. För den skapar vår framtid.
Så kanske är det ett bra läge att bara stanna upp en stund. Fråga dig ”Vad får min uppmärksamhet?” Och låt den få en eftersmak av ”Gör det gott med mig?” Faller det bra ut så kan du bara förutsätta. Men stöter du på att det inte gör det så är det dags att att stanna upp.
”Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd bli kvar över dig.” Jeremia 31:3 SFB15
Kärlek är ju något man gärna vill ska stanna för evigt. När den tar slut av någon anledning är det tungt och det gör något mindre bra med oss. Tänker på alla äktenskap som firar både 50, 60 och kanske 70 år. Där kärleken verkar vara stark hela livet.
Det finns en kärlek som varar för evigt. Det är Guds kärlek till oss. Till dig. Till mig. Den finns där. Dag ut och dag in.
Det står att kärleken klarar allt för den har en förlåtande kraft i sig. Och visst är det sant. Den kan överskyla mycket och ge förlåtelse.
Gud har älskar dig med en evig kärlek. Därför……
……låter han sin nåd förbli över dig. Den finns där. Lika sant som kärleken vilar över dig så finns den där. Varför? För dom hör ihop. Det är det stora med Jesu kärlek och nåd.
Tänk om den sanningen kunde få tränga in på djupet i vårt förstånd, känsla och tanke. Att den fick påverka oss med sin fantastiska kraft. Den kommer hela våra inre sår. Den kommer prägla vår möjlighet och vilja att kunna förlåta. Tänk att vi som får leva i nådens kärlek också kan ge ut av den.
Med evig kärlek älskar Jesus dig, därför låter han sin nåd bli kvar över dig!
Det är stort. Det ger hopp. En varm omsorg fyller vårt inre. Tänk att just du och jag får leva i den kärleken och den nåden.
Det finns en berättelse i bibeln om en lam man. Du hittar den i Markus 2. Mannen kunde inte ta sig till Jesus. Jesus fanns i ett hus. Man visste att Jesus kunde bota sjuka. Det är då de vackra händer …
Fyra män bär den lame till Jesus på en bår. När dom inte kommer in genom dörren hittar dom en annan lösning. Man när upp honom på taket. Gör ett hål genom taket och sänker ner mannen framför Jesus. Jesus botar mannen. Och mannen tar sin bår och banar väg genom folkmassan ut ur huset. Frisk.
Tänk om dessa fyra män inte gjort det dom gjorde? Vad hade då hänt med mannen? Vi har fler exempel på liknande händelser i bibeln. Det är ju tydligt att deras insats hade betydelse.
Jag blir orolig för en attityd som lite tufft sagt är ”sköt dig själv och skit i andra”. Det är en attityd som inte har plats i en tid som denna.
Det är inte alltid vi klarar det ensamma. Men tänk att vi då kan bära tillsammans. Vi kan lägga axel mot axel och klara det tillsammans.
Vem ska du bära? Vem ska du hjälpa? Vem ska du stödja? Vem behöver dig just nu? Finns det rum för någon mer i ditt hjärta ?
Pedher´s blogg 