Kategori: Blogg

Publicerat den

SlowTv – taget till dom högre höjderna 😄

Kanske du minns att jag var rätt intresserad av den stora älgvandringen. Den är snart på gång. Startar 18/4. En tv-sändning under många dygn. Så rogivande.

Denna SlowTv fick en ny utmanare för någon dag sedan. En vulkan på island har blivit aktiv och spyr ut sin lava.

Vulkanutbrottet på Island kan följas via webbTV. Det är också en SlowTv. Och nu kan man tala om SlowTv. Älgvandringen är under några veckor. Detta utbrott kan hålla på i 100 år sa en expert. Så undrar ni vart jag tog vägen så sitter jag framför paddan ett tag framöver 😂😂

Om vulkanutbrott på island kan man säga mycket men det kanske blir en annan gång.

Men SlowTv är något vi behöver mer av. Troligen delar många det med mig under denna pandemi. Andra skulle önska det motsatta. Men detta år har haft en stress över sig som inte är nyttig i längden. En press från alla håll. Som ett flås i nacken.

I det ljuset behöver man SlowTv. Troligen som att sitta på ett älgpass utan att en älg visar sig. Som att vara ornitolog och spana efter en viss fågel som aldrig kommer flygande. Eller som att sitta vid stilla vatten med en god kopp kaffe och njuta av den stilla vattenspegeln. Mitt indela stilla kommer kraften.

Somliga menar att det är tröstlös att titta på. Andra ser djupet i dess mening.

Men jag är ärligt oroligt för att somliga människor håller på att stressa ihjäl sig.

Så mer SlowTv till folket. Kanske skulle man kunna be läkare ordinera det. Och faktum är att somliga läkare insett det. Så man ordinerar hellre skogspromenader istället för medicin i pillerform.

Slow gör något med oss. Det var därför vilodagen skapades. Det var därför Gud skapade veckovilan och dygnsvilan. Man kan läsa om att marken skulle vila vart 7:e år. Det finns en återkommande vila som är viktigt för skapelsen. Vare sig det är natur eller människa det handlar om. Slarvar vi med det så lakas kraften ur och förr eller senare är kraften slut. Batteriet saknar kraft och behöver laddas.

Så var rädd om din SlowTid. Den är ämnad för dig.

Publicerat den

Källkritikens dag

Idag är det källkritikens dag. En dag som kanske är viktigare än någonsin i den tid vi lever i just nu

Det har synts folk med foliehatt. Har du koll på vad det symboliserar ?

”En foliehatt är en pejorativ benämning på en person som anammar, sprider och tror på pseudovetenskap och diverse konspirationsteorier. Obefintlig eller bristande källkritik är utmärkande drag.” Citat fr Wikipedia

Googlade ”Foliehatt”. Finns många som gärna visar upp denna hatt.

När du läser något i media, följer protestmarscher mot pandemin och restriktioner så kan det vara bra att ifrågasätta vad du hör och ser.

Men lika viktigt hela tiden. En bra dag att påminna om det.

Publicerat den

Vad är poängen?

När man spelar ett spel så är det ju ofta poängen som räknas. Den som har flest poäng vinner. Oftast. Om det nu inte är omvänd idé på spelet så klart.

Men det finns en annan dimension på detta med poäng. Som kanske ändå räknas mer än att räkna poäng i ett spel för stunden.

Vad är poängen med det jag gör?

Varför gör jag det? Vart leder det? Vad är ”slutsumman” på det? vad driver mig till det jag gör?

Min fundering är att det avgör ifall man ska fortsätta på den inslagna vägen eller göra något annat.

Ser man meningen med det man gör? Eller vill man skapa något annat som ger en annan och mer bestående mening? För mig har det alltid varit viktigt med meningen med det jag gör. Poängen ska vara tydlig.

Jag tror det kan vara nyttigt och modigt att ställa sig frågan ”vad är det för poäng med det jag gör?” Det kan vara öppningen till något nytt i livet. Det kan vara det det avgörande som gör att jobbet tar en ny höjd. Det kan vara det som gör sig motiverad till nya tag. Större tag. Uthållighet. Det kan vara det som skapar nya idéer. Det avgörande som överskuggar det mindre roliga.

Så……

Vad är poängen med det du gör?

Publicerat den

När jag blev helad

Igår skrev jag om mitt möte med Gud. Det var ett försök att beskriva hur jag uppfattade det. Idag tänkte jag berätta om ett särskilt specifikt tillfälle. Då jag blev helad.

När jag var ung hade jag mycket eksem. Det ökade rätt mycket och jag kliade mig oerhört mycket. Jag testade massa olika tips. Det var vapenfett. Det var olika salvor. Mina händer hade stora självsprickor. Kom någon emot dom så gjorde det så grymt ont.

Sömnen blev lidande. Min säng såg inte rolig ut efter att rivande och blödande. Ingen rolig tid. När jag använde kortisonsalvor kunde jag mildra det för en tid. Men i ansiktet var det ju inte så bra att ha dom nära ögonen.

Så en dag. Jag var i en samling där vi bad. Jag bara inte orkade med att riva längre. Jag liksom gav upp på något sätt. Jag bad dom att be för mig. Då kände jag hur en varm ström gick genom min kropp. Så påtagligt starkt.

När man bett för mig satte jag mig på min plats igen. Tittade på mina händer men inget hade hänt. Så jag blev allt lite besviken. Men vad jag då inte visste var att en snabb läkningsprocess hade börjat i min kropp. Så det eksem jag hade haft under många år började försvinna. Och efter en kort tid var all eksem borta.

Sen dess har jag aldrig haft eksem.

Det mötet kommer jag aldrig att glömma. Ett möte som fick stor betydelse för mig för lång tid.

Andra gånger är det av mer stillsam karaktär men lika mycket sanning i närvaro.

Publicerat den

När andra gör dig illa…

Läste ett bra inlägg på det sociala mediet:

”När andra gör dig illa visar det bara vem de är, inte vem du är. Ta det inte personligt. ”

Jesper Caron

Detta är så sant och så viktigt men så svårt.

Somliga skulle nog säga att ”hur svårt kan det va?” Och med det mena att det är väl bara att ruska av sig det. Nu är det ju inte så lätt när det krupit in under kläderna och lagts sig hårt om bröstet.

Att inte det ta det personligt är lättare sagt än gjort. Den som varit med om det vet precis.

Därför blir denna sanning så viktig hur svårt den än är att förverkliga.

Första insikten är att inse att det inte visar vem du är. För du är bättre än så. Här kan en uppmuntran från någon annan ge dig stöd. Att höra hur gott andra ser på oss visar mer på vilka vi är än dom som gör oss illa.

Andra insikten är att det den gör som gör dig illa vänder tillbaka till den som gjorde det. Förr eller senare. Man behöver inte vara domaren själv.

Om vi inte släpper det kommer det att låsa oss själva för lång tid framöver. För den som gjort oss illa har allt för ofta inte insikten att inse vad den bör göra. Att just be om förlåtelse. Då är det bättre att förlåta ändå. Det gör oss fria. Så förlåt i dens ställe. Du vinner på det. Och jag vet att det funkar.

Så att inte ta det personligt är rätt viktigt. Att inse att problemet ligger mer på dom än på oss är ett sätt att släppa det.

Det är inte okej att göra andra illa. Varken fysiskt eller psykiskt. Varken med slag eller ord. Säger det igen. Det är inte okej. Men bestäm dig för att släppa det bakom dig. Gå vidare om det finns läge för det.

Jag tror att vi kan bestämma oss för hur vi frambär vår tanke. Är vi rädd om frukten som kommer efter det är vi mer benägna att föra det samtalet på ett bra sätt.

Publicerat den

Känslor är inte alltid lätt

”Hur känns det?” En fråga som inte är så ovanlig. När man intervjuar en som vunnit ett lopp. Något särskilt har hänt. Och det är inte alltid så lätt att beskriva hur man känner.

Känslor spelar oss ibland ett spratt. Det är inte alltid som känslorna är samstämmiga med verkligheten. Oroskänslorna lurar oss. Så missbedömer vi det hela.

Tittade på postkodlotteriet. Mannen får en fråga och blir osäker. Han vill ha en livlina. Innan han får den får han gissa och känslan han har är rätt. Men trots det ber han om hjälp. Och svarar med hjälp av det. Och det visar sig att den känslan han hade var rätt. Men känslan av att tro sig inte veta tog överhand.

Magkänslan – en känsla många säger att man ska följa. Men är den verkligen rätt? Jaaa du, hur vet man det? Inte förrän i efterhand. Och visst, rätt ofta är den rätt.

Väderappen är lite intressant. Den beskriver vad vi ska känna. ”-13 grader men känns som -19”.

Tänk om man kunde ha en app i mobilen som hjälpte oss med våra känslor. Som varnade oss när känslorna spelade oss ett spratt. Eller när känslan visar sig vara rätt.

För jag tror att vi under vissa tider behöver hjälp med att hålla känslorna i styr. Få hjälp att bedöma och läsa av dom. Att kunna ha makten över dom så att dom inte får dominera för mycket.

Kanske dessa gilla-markering vi får på Facebook och Instagram ger oss goda känslor. Känslor att bli sedda och bekräftade. Uteblivna gilla-markeringar kan ge oss andra känslor. Som att vi inte verkar betyda något. Men tänk så fel det blir då.

När känslorna får dra oss framåt till något ljust är dom av godo. Men när det är dess motsats ska man vara försiktig med dom.

Jag tror det finns en kraft som kan hjälpa oss med våra känslor. Bibeln beskriver det som en hjälpare. En förklaring är att det är en sufflör i livet. Alltså något som hjälper oss igenom. Ordet kommer från teatern. En person som hjälpte aktrisen/aktören med orden eller vad som näst ska ske. Det fanns en lucka i golvet som denna person tittade upp igenom. Sufflera. Det som bibeln beskriver är Den Helige Ande. Dennes kraft hjälper oss igenom livet. Det står att han skall vägleda oss med hela sanningen. Jag tänker att denna sanning inte bara är teologin. Utan också sanningen om oss själva. Då innefattar det också våra känslor.

Var rädd om dina känslor. Låt inte dom styra ditt liv. Det är inte alltid dom är till livets fördel.

Publicerat den

🎶 Jesu kärlek är så underbar 🎶

Inför denna dag gick mina tankar till Jesu kärlek. Att den är så underbar. Den gamla barnkören som talar om att den är så vid, så hög och så djup att jag inte kan komma ur den. Så stor är den. (Den kommer längre ner i bloggen)

Då påmindes jag om några funderingar jag hade för några år sedan i denna blogg. Typ 4 år sedan. Jag skulle vilja påminna om igen. Så viktiga även idag.

Jag citerade en sång om livets väg: ”Jag går på livets väg” av Hanna Corneskog. Jag tänker att livets väg är precis som denna kärlek som omsluter oss på alla sidor.

Jag går på livets väg,
jag går på livets väg.
Där kan allting hända,
men jag kan va ́ trygg

För Gud finns över mig och under mig, framför mig och bakom mig.
Han omsluter mig på alla sidor.
Och håller mig i sin hand.

Så tänker jag mig livet. Det är en vandring som möter mycket. När dessa möten har en positiv påverkan på mig är det väl inget större problem. Men när livet möter på motstånd, det är tungt och jobbigt, då är det mindre roligt. Tror du delar det med mig. 

Det är då det är skönt att påminna oss om vår relation till Gud. Hur hans intresse är för vår livsresa. Han finns över oss, under oss, framför oss och bakom oss. Den tryggheten är fantastisk.

När jag var liten sjöng jag rätt ofta barnsången ”Jesu kärlek är så underbar”.

Jesu kärlek är så underbar,
Jesu kärlek är så underbar,
Jesu kärlek är så underbar,
kärlek så underbar!
Så hög, jag kan ej nå över den,
så djup, jag kan ej nå under den,
så vid, jag kan ej nå utom den,
kärlek så underbar

Guds kärlek är så stor att den omsluter hela dig. Du kan inte ta dig ut ur den kärlekszonen. Den beskriver att han är över dig, under dig, framför och bakom dig. 

Idag önskar jag att du skulle bli påmind om att Gud har sin omsorg om dig. Vart du än vänder dig, vart du än riktar din blick, är han med dig. Vad du än just nu går igenom på din livsväg så är Han där. 

Han omsluter dig på alla sidor och håller dig i sin hand.

 Varför då? För att Han älskar dig så mycket. Hur du än upplever dig älskad eller inte just nu, så är du älskad av Gud. Du är speciell för honom så han följer din livsväg nära dig. 

Gud välsigne din dag.

Publicerat den

Skapad av Gud – men till vad?

Mötte en rubrik för någon dag sedan. Att vi är skapade av Gud. För många ingen nyhet. Men så kom reflektionen. ”Men till vad…?”

Vi kan läsa att ”till man och kvinna skapade han dom”. I skapelseberättelsen. Och vi kan även läsa där att vi är skapade till hans avbild. Inte så dumt att veta det.

Men vad är vi skapade till? En fråga man kan fundera lite djupare på. Vad är du skapad till? Vad är ditt livs syfte? Vad är det Gud hade i åtanke när han formade dig?

Kan man fundera så? Ja jag tror det. Vad är din uppgift här i livet? Vilken plats ska du ha? Vad är det som du är ämnad till? Varför inte ta en liten stund och fråga dig det? Eller varför inte ta ett samtal med Gud om det. För jag tänker att svaret kommer att växa fram inom dig.

I det läget som man känner att man misslyckats eller inte riktigt kommer till sin rätt av någon anledning tänker jag att det finns ett löftesord i Jeremia bok i bibeln.

”Detta ord kom till Jeremia från Herren. Han sade: ”Res dig och gå ner till krukmakarens hus. Där ska jag låta dig höra mina ord.” Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde det till ett annat kärl, så som han ville ha det.”
‭‭Jeremia‬ ‭18:1-4‬ ‭SFB15‬‬

När Gud börjar om med oss gör han inte en andrahandslösning. Han gör ett nytt kärl såsom han vill ha det. Han skapar ett nytt syfte. En ny uppgift. En ny möjlighet. En ny kallelse. En ny utmaning. Så vila i att du är skapad till något som Gud vill. Sök det. Lev i det.

Publicerat den

Halvsnödagen – oj oj

Halvsnödagen – har du hört talas om den? Den finns i bondepraktikan. Det är den dagen då hälften av all snö skulle ha fallit vid denna tidpunkt. Då kunde man veta att man skulle ha lika mycket foder kvar som gått åt till djuren.

Halvsnödagen var den 25/1. Då var det grönt utanför mitt fönster. Likaså har det fram tills nu inte funnit mycket snö på samma gräsmatta. Snarare möjligen max någon cm totalt . Så jag kände mig rätt nöjd.

Men vad händer? Några dagar senare har vi fått massa snö, med råge mer än vad vi fått tidigare. Hm 🤨

Kanske kan det lära oss något att ingenting är hugget i sten. Att det är lätt att tro sig kunna räkna ut. Att vi bör vara beredda på att det blir inte som vi tror.

Publicerat den

Så länge som det är restriktioner så….

Är det något som bekymrar mig mer än annat är när vi som vuxna människor inte förstår djupet i restriktoner.

”Så länge som det bara är restriktoner så är det inte förbjudet att resa och handla så då kan jag göra det”

Helt riktigt. Det är inte förbjudet. Men det är inte smart att se det så.

Idag reflekterar jag lite över just det fenomenet. Varför verkar det som att vi svenskar måste ha ett tydligt förbud för att följa det? Varför funkar det inte bara med en restriktion eller ett råd att göra något ? Varför kan vi inte själva gå lite längre än vad ”restriktionen/förbudet” uppmanar oss till? Utan det verkar som att vi gör det inte förrän det blir skarpt läge med ett tydligt förbud…..

Jag har berättat om en av våra volontärer som faktiskt blev svårt sjuk i covid. Hon hamnade i respirator. Hon klarade sig. När hon kom och berättade hur det varit så blev jag skakad. När vi fick hennes berättelse var det inte så svårt att bli motiverad.

Så jag blir så förundrad. Varför kan vi inte välja en bra väg själva utan massa förbud. Räcker det inte med att bara veta hur det kan gå? Utan storebror staten måste säga att det är förbjudet. Helst också med ett kännbart straff. Varför är det så? Vi vet så väl men ändå inte. Vad är det för krafter som påverkar oss till en sådan hållning. Det finns ett utryck i bibeln som lyder ungefär så här. ”Anden vill men köttet är svagt” Ett uttryck att det finns två krafter inom oss på något. Ett som vet den rätta vägen. Men den andra vill ändå åt ett annat håll. Så kanske är det rent mänskligt. Möjligen. Men det är en bra att veta att vi har dom egenskaperna.

Igår skrev jag om resetknappen. Kanske skulle vi trycka på den i vår egen attityd och hållning när det gäller pandemin. Och starta om vår hållning till den. Nu vet vi klart mycket mer. Borde förstå klart mycket mer. Så om vi nu gemensamt trycker på resetknappen så startar vi om.

Så kanske kan vi stanna upp en stund…. bara tänka lite längre….. liiiite längre. Så kommer vi alla igenom denna pandemi förhoppningsvis med livet i behåll.