Inlägg

Publicerat den

”Min frid ger jag er”

Frid lämnar jag (kvar) åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet. Johannes 14:27

Min frid ger jag er – Jesus gav lärjungarna sitt erbjudande. Han gav dom sin frid. Han tog inte med sig sin frid upp till himlen utan lämnade kvar den.

Frid talar om harmoni, ro, lugn, vila, stillhet, sinnesro. Man skulle kunna tala om att ha balans. Något vi människor behöver.

Man kan fundera på vad ”världen” kan stå för. Finns säkert många förklaring och tankar. Men kanske handlar det om att det finns mycket på denna jord som vill ge oss intryck och upplevelser. Men dom går inte att jämföra med den frid Gud ger. Man kan mata sig med mycket man tycker ger meningsfullhet. Det kan vara jobb. Framgångar. Pengar. Människor. Upplevelser. Men det som ger något bestående inom oss är den frid som Gud ger.

Under vissa tider finns det oro inom oss. Vi är inte i balans. Då är hälsningen till dig och mig: ”Min frid ger jag er”.

Det finns något djupare i allt detta. Gud uppmanar oss att inte oroa oss och tappa modet. Förutsättningen för det gav han oss i orden ”min frid ger jag er”. När vi lever i den friden så behöver vi inte oroa oss och tappa modet.

Tänker mig att frukten av att ha inre frid är att vi inte tappar modet och oroar oss mindre.

Vår bön denna söndag får bli:

Herre, ge oss din frid så att vi inte tappar modet och oroar oss. Fyll oss med din frid så att oro trängs undan och vi får leva i din harmoni. Tack Herre för din frid. Amen

Publicerat den

Vi är ett blygt folk

Vi är ett blygt folk.

Nja, inte överallt men rätt ofta. Ibland kan ju vi människor vara väl framfusiga i grupp. Inga hämningar. Högljudda och skräniga.

Men när vi möts i på en stig eller ska sitta nära varandra på bussen ….. typ…… då händer det något märkligt med oss.

Den sista tiden har jag gått en promenad varje dag. Uppmuntrad till det som en del i återhämtningen så blir det några kilometer varje dag efter en stunds siesta efter lunch.

På mina promenader möter jag rätt många människor. Jag laddar för ett ”hej” men så svårt det är att få kontakt och ett ”hej” tillbaka.

Vi stirrar blint ner i backen. Eller så tar vi upp mobilen. Råkar det bli ögonkontakt så tittar man snabbt åt sidan.

Vi är ett blygt folk.

Det är lite märkligt tänker jag. Undrar varför. Tror vi att den vi möter inte vill hälsa? Är vi rädda för att få igång ett samtal?

Kanske är det typiskt svenskt. Dom som varit utomlands vittnar om att det är enklare i andra länder. Inte vet jag om det är så överallt.

Tänk om vi kunde släppa loss lite. Öppna upp. Tar ner garden. Möta med ett leende.

Som du ser så brukar jag gå på en ”spång” som är ganska smal. Det blir lite lustigt att mötas där och inte få ögonkontakt. Så nära men ändå så långt bort.

Jag tror vi mår bra av att öppna upp oss lite. Så farligt kan det inte vara.

Det lär bli många rundor i höst. Jag hoppas på många ”hej”

Publicerat den

Att lära sig gå på halvfart

på-väg-mot-väggen-men-stanna-innan-krocken

Så definierar jag mitt liv just nu. När livet hinner ikapp är en beskrivning.

Men det är inte lätt att lära sig köra på halvfart när man är van att hålla högre tempo. Du som hamnat där vet precis vad jag pratar om. Andra har nog svårare att ta in det. Men så här långt har det gått nästan bra. Så bra att jag måste ändå vara nöjd.

Men hur hamnar man egentligen i det? Andra verkar klara ett högt tempo hela livet utan att köra fast.

Det finns nog inga enkla svar eller mallar att förstå det utifrån.

Men en möjlig orsak är nog att man ger ut mer än man tar in. Att man ger ut mer kraft än man hinner att återföra. Då blir det nog, (nog? Där kan nog inte det ordet finnas), då blir det helt enkelt fel balans. Så tar krafterna slut.

Det handlar alltså mer om att hitta det som tagit för mycket energi och förändra där. Det ska jag lära mig.

För det sammanhang jag rör mig i nu där trivs jag. Där vill jag vara. Det måste bara ske i rätt takt.

Så vad jag tror så behöver jag sakta ner en tid för att sen hitta rätt rytm.

Kanske kan du som gått igenom det ge goda råd.

Vad är det som gör att vi så ofta som människor hamnar i detta? Tempot i vår tid är på tok för högt. Få ska göra mycket. Så blir människor sjuka. Det är det sjuka med vår tid.

Men livet har varit ett långt lärande. För varje tid har vi lärt oss något nytt. Så kommer det alltid att vara. Så även nu.

Kanske detta ändå kan vara en påminnelse om att stanna i tid. ”på-väg-mot-väggen-men-stanna-innan-krocken”. Eller som någon sa: man har stannat i draperiet . Tänk inte ”i morgon” som jag gjorde. Tänk ”nu”.

Publicerat den

”Bästa-före-datum”

Jag tog tag i det jag tänkt göra länge. Jag skjutit upp det länge. ”Det kan jag göra en annan dag” typ när det regnar. För någon dag sedan regnade det. (!)

Jag rensade ut massa gammalt ur mina köksskåp. Hittade kryddor som hade sett sina bästa dagar. Någon hade några år på nacken (🙈). Skulle tro att det regnat någon dag dom sista åren – typ. Dom borde varit utrensade för länge sedan. Dessa varors bästa-före-datum hade klart gått ut.

Alltså, ibland kan man känna igen sig i att man passerat bäst-före-datumet. Nästan så att man skulle vilja bli utrensad. Sliten och gammal. Skulle tro att jag inte är ensam om att drabbas av den känslan.

Men tänk så fel man har då.

Tänk så fel vi har då. För trots att vi kan uppleva det så har varken du eller jag passerat vårt bästa-före-datum. Vad än känslor säger. Vad än humöret säger. Vad än någon annan säger, både som en viskning eller starkt tillrop, så är det Fake News.

Du har inte och kan aldrig passera ett bästa-före-datum som människa. Du är alltid lika värdefull. Du är aldrig utgången. Du är alltid möjlig. Alltid något att tillföra. Om så du tror något annat. Kanske går det i annat tempo på annat sätt. Men du är ändå någon att räkna med för någon.

Låt mig säga det en gång till…

Du har inte passerat ditt bästa-före-datum.

Det är bara ett märkligt påfund som vi har fått om bakfoten. Låt oss skrota det fenomenet för alltid.

Ps kolla gärna sidan med ordspråk som förnyas varje dag under 31 dagar Ds

Publicerat den

Handla hållbart – så många djup i det

Just nu har vi sikte på barnen och skolstart i våra butiker på jobbet. ”Handla hållbart till barnen” är vår slogan.

Handla hållbart – men när och hur?

Det finns så många situationer som vi behöver handla hållbart.

Mot varandra. Vi behöver vara på ett sätt mot varandra som håller i längden. Som gör något gott med våra relationer.

Med oss själva. Vi behöver handla med oss själva så att vi håller länge. Äta bra och nyttigt. Tänka på hälsan och främja den på olika sätt.

Handla hållbart för miljön skull. Vi har denna sommar blivit påminda om vår jords klimat. Vi måste tänka om på vårt slöseri med våra saker. Handla sådant som inte förstör vår jord. Vilket påminner oss om att uppfinna sådant som inte förstör vår jord.

Handla det som håller länge. Vi behöver satsa på det som kan hålla och räcka länge. Billigt är lätt att bara slänga. Vi behöver skapa sådant som är hållbart länge.

Handla det som redan är gjort. Vi kallar det för att handla second hand. En sak kan användas många gånger. Varför slänga när det fortfarande fungera och är funktionsdugligt. Det är billigare. Vi tillför inte massa nya kemikalier i vårt ekosystem.

Handla hållbart är så viktigt på alla plan. Finns ett ordspråk som är en gyllene regel. ”Var mot andra som du vill att andra ska vara mot dig”. Det är att vara på ett hållbart sätt. Det är att tänka efter först.

Men visst är det svårt att handla hållbart i allt. För tänker vi efter så handlar vi allt för ofta ohållbart med våra olika resurser vi har tillgång till. ”Jag ska bara” är ett gångbart utryck för att komma undan. ”I morgon ska jag ändra mig” så kan jag fortsätta lite till.

Att inte handla hållbart kommer till slut till ett bittert slut. Relationer går i kras, man springer in i väggen, klimatet spelar oss ett spratt. Till slut tar allt slut. Och då är det försent att ändra på något. Då kan vi inte säga ”i morgon är en bra dag att börja på”.

Så att handla hållbart är långt ifrån något som bara handlar om jordens miljö. Inte minst handlar det om hur vi är mot varandra . Det är inte en ekonomisk fråga trots att vi försöker göra det till det. Det handlar om allt. För allt hänger ihop på något förunderligt sätt. Så vi kan ändra slogan till ”Handla hållbart till dig” – i längden blir du en vinnare och alla runt omkring dig.

Publicerat den

Stavhopps-syndromet

Kanske har du inte missat stavhoppsfinalen i EM. Då Mondo hoppade 6,05 i stavhopp. En fantastisk prestation. Vilken final det var. Alla gjorde enorma prestationer. Peppade av varandra.

Men det som fick min största uppmärksamhet var hur stavhopparna var mot varandra. Som peppade varandra. Uppmuntrade och dom var som en stor familj. Trots att dom var konkurrenter så var det genuint glada för varandras framgångar. Led med varandra när man missade och rev. Man lämnade inte heller tävlingen när man var utslagen.

Tänk att konkurenterna kunde vara så generösa mot varandra. Att glädjas för en annans framgång är fantastiskt. Att inte lämna bara för att det går bättre för andra är stort.

Kanske har vi något att lära av detta.

Att glädjas av andras framgångar. Erkänna dom som något bra. Att peppa när det går sämre för någon. Att man mitt i en ”konkurrerande”-situation kan stödja varandra. Genom att stödja varandra kan man nå mycket längre och högre.

Publicerat den

Vad bär du på för berättelse? (2)

Vad bär du på för berättelse?

Vi bär på berättelser som är om upplevelser, händelser och önskningar. Berättelser som kommer i möten med människor.

Berättelser kan vara återberättelse om det som hänt i ett samtal eller upplevelse ihop. Det intressanta med dessa berättelser är att dom kan vara olika trots att berättarna var med om samma sak, samma händelse. Men man upplevde det så olika.

Sen finns det dom berättelser som ändras beroende på vem som lyssnar. Vi ändrar och har helt plötsligt en annan åsikt eller uppfattning.

Jag tänker att det gäller att vi håller oss till samma berättelse. För förr eller senare möts dom som hört berättelsen och inser att det finns uppenbarligen flera versioner. Man kan då undra vilken som är den sanna berättelsen. Trovärdigheten står således på spel.

När vi är på samma fest men har olika berättelser om hur den var kan det ytligt sett vara helt olika fester vi besökt. Ändå är det samma party. Allt beror på hur vi uppfattat den. Hur vi bemöttes. Hur vi kunde vara oss själva. Hur den slutade. Hur vi tyckte om maten. Om vi passade ihop med dom övriga gästerna. Om vi blev trötta eller vara pigga hela festen. Allt beror på hur vi uppfattade festen. Den upplevelsen och dess berättelse kan skilja radikalt mellan alla deltagare.

En berättelse kan återberättas så att den blir en helt annan berättelse. Historisk var berättelsen garantin för att historien bevarades. Det var det sätt man hade för att föra historien vidare. Man hade inte möjlighet att skriva ner dom tex. Utan man berättade för sina barn som berättade för sina barn som berättade för… ja du hänger med. Därför var det oerhört viktigt att berättelsen återberättades insikt originalskick.

Var rädd om din berättelse. Var rädd om den berättelse du anförtros. Var rädd om den berättelse du för vidare.

Publicerat den

När får vi tid för Gud?

”Men när Paulus talade om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen, blev Felix förskräckt och sade: ”Gå din väg för den här gången. När jag får tid ska jag kalla på dig.””

‭‭Apostlagärningarna‬ ‭24:25‬ ‭SFB15‬‬

Gå din väg för den här gången. När jag får tid skall jag kalla på dig igen.

Felix var nyfiken på vem Gud var. Han visste mycket om ”den vägen”. Han lät Paulus berätta. När samtalet blir lite för närgången backar Felix ur samtalet. När han hade tid en annan gång så skulle dom fortsätta samtalet. Felix hoppades på att Paulus skulle erbjuda honom pengar. Troligen för att släppas fri. Så därför kallade han ofta på Paulus. Under två år höll detta på.

Jag är väl medveten om att frågan gäller i högsta grad mig själv. Lika viktig för oss alla.

Jag är rädd för att vi allt för ofta inte har tid för Gud.

Livet leker. Vi har så mycket annat. Så händer det något speciellt som rör om livet och då ploppar Gud upp som ett alternativ. Andra tillfällen vi har tid med Gud är när vi gifter oss i kyrkan, barndop/barnvälsignelse.

Kanske vi ställer för höga krav på vår relation med Gud. Vi måste läsa massa bibelverser. Be mängder. Gå i kyrkan minst två gånger/vecka eller vad det nu kan vara.

Det som är viktigast är att leva med honom. Alltså att Gud och vi har en naturligt kontakt varje dag genom livet. Vi lever helt enkelt med honom. Avslappnat naturligt och ärligt. Då kommer så mycket av sig självt.

Men visst är det bra att ställa oss själva frågan ibland: ”När har vi tid med Gud?” I relation till mycket annat vi har tid för så kan den frågan vara klart relevant.

Publicerat den

Vad bär du på för berättelse? (1)

Vad bär du på för berättelse? Vad är din livsberättelse? Vad har du för upplevelser att berätta om?

Det är långt ifrån alla som skriver sina memoarer. Många liv glöms bort. Men jag vill påstå att dom allra flesta har ett liv värt att skrivas om. Ja, det är så att allas liv har ett sådant värde.

Tänk vad en människa är med om under ett liv. Livet innehåller så mycket av spännande upplevelser. Lika sant är det fyllt med tristess. Kanske är dom tråkiga dagarna vi har störst benägenhet att komma ihåg.

Vi behöver lägga alla dom goda dagarna överst i minnet. Det finns så många händelser som kan berika våra liv många gånger om.

Att sitta och lyssna till en mycket gammal person är så häftigt. Har man tex levt 100 år har man sett och upplevt en fantastiskt utveckling. Att lyssna på deras livsberättelse ger en bild av ett land och en persons utveckling. Drar man ut dess livslinje kan man bara stå förundrad inför vad som kan komma. Att den framtida berättelsen kan bli minst lika intressant.

När det nu finns sådana livsberättelser behöver det finnas lyssnare. Lyssnare som kan återberätta dom för nästa generation. Det kan hjälpa oss att bevara sådana livsberättelser.

Men det finns andra berättelser vi går och bär på. Mer om det på måndag.

Publicerat den

Vi är ett köande folk

Vi är ett köande folk. Vi till och med ställer oss i kö innan vi föds. Ja, nästan i alla fall. Som nyfödd ställs man i bostadskö, dagiskö och säkert massa andra köer.

Igår skulle jag handla på kvantum när jag ändå skulle till apoteket. Behövde en sladd. Tänkte att det brukar ju Ica ha. Men icke. Så scanner skulle lämnas tillbaka utan att behövas användas. Det visade sig inte så enkelt. Har man inte köpt något så ska det inte vara enkelt. Instruktionen var att jag måste gå till förbutiken. Där var det lång kö. Efter 15 minuter fick jag hjälp. Efter ett fiktivt köp kunde man ta emot min scanner. Då kom det. ”Du hade inte behövt stå i kö. Det hade man kunnat fixa i kassan. Suck. Ja ja. Nu har man lärt sig något. Även den personalen som inte visste.

Ibland köar vi helt i onödan. Ibland står vi i många köer samtidigt. Jag ”står” tex i minst 5 bostadsköer. Om några år har jag nog samlat på mig tillräckligt med poäng för att kunna bli aktuell.

Vi köar in i butiker. Vi köar vid rödljus när vi åker bil. Vi är i ett väntande allt som ofta.

Vi köar i till olika kassor och beräknar vilken kö som går fortast. Så byter vi i tron att det ska gå fortare. Men visar sig rätt ofta att vi tog miste

Ibland köar vi i livet. Vi har av någon anledning ställts åt sidan och väntar på vår tur. Kanske pga någon annans beslut. Eller så är det vårt eget beslut. Men vi väntar på något.

Vi väntar på bättre tider. Helt enkelt bättre tider. Ibland är inte den nuvarande tiden inte så dålig men vi vill något bättre. Eller så är nuet helt enkelt inte det ”nu” vi vill ha. Utan väntar på något bättre.

Kanske det tom är ett luftslott. Vi tror att vi väntar på något bättre men så är det inte. För detta ”bättre” är inte bättre.

Frågan är vad vi gör av detta ”köande”. När vi står i kassakön. När vi sitter i bilkön.

Kanske är det just vi bara ska andas ut så kommer det något riktgt bra när vi kommer längst fram i kön…..