Glöm aldrig förintelsen

Idag är det 70 år sedan Auschwitz befriades. Den förintelse som skedde av judar får aldrig glömmas. Idag finns det en förljugenhet hos vissa grupper som menar att detta aldrig har hänt. Det är ett hån mot alla dessa människor. Expressen skrev i lördags om ”dom sista vittnena”. Man kan inte skriva om historien. Den har hänt. Om det vittnar ögonvittnen. Människor som var med.

”- När folk frågar hur min berättelse ska leva vidare säger jag att det beror på dig om den gör det, säger Hédi Fried.” Du och jag har en viktig uppgift att aldrig glömma Förintelsen och berätta den vidare.

Jag minns i skolan hur vi fick besök av personer som varit med. Jag minns att det var en så stark upplevelse att det var svårt att förstå att det var sant. Jag har läst många böcker skrivna i detta ämne. Må dom tryckas igen.

Nu börjar alla dessa överlevare och vittnen bli gamla. Och en efter en lämnar dom jordelivet med alla sina minnen. Vår tid har ett viktigt och stort uppdrag. Att förvalta dessa minnen och aldrig glömma dom.

Sex miljoner europeiska judar mördades, tre miljoner överlevde Förintelsen. När man ser bilderna från dessa läger blir man förundrad över hur människor kan bli mot varandra. Hur kunde alla dessa soldater tro på det dom gjorde? I min värld måste det funnits soldater som inte mådde bra och inte ville vara med om detta. Hur gick det för dom?

Hur kunde en enda person få så många människor bli så hatiska mot ett annat folk? Hur kunde det vara möjligt att en enda person kunde få ett helt system att göra som han befallde? Vart var alla säkerhetsspärrar hos hans omgivning? Varför fungerade inte det sunda förnuftet och det goda samvetet så att detta kunnat hindras?

Det ger oss än större kunskap om att vi idag måste stå enade mot rasism, hatiskhet. Vi måste stå upp för allas lika värde och rättighet att leva.

Samtidigt sker liknande utrotningar även idag. Även om det är i mindre skala är det lika avskyvärt. Man dödar för att man har fel religion. Man dödar för att folket inte följer förövarens ”ideal”. Vi glömmer att det finns på många olika plaster på vår jord man just i dessa tider gör samma brott. Media skriver mest om IS och Ukraina. Syrien likaså. Men vi har så många plaster där människor förtrycks i alla tysthet. Där finns ingen olja vi vill värna om. Inte heller andra viktiga naturrikedomar som västvärlden behöver. I tysthet kan dom fortsätta att mörda.

Dagens minnesdag måste också bli en påminnelsens dag om alla länder vars regimer förtrycker och mördar. En påminnelse om alla gerillakrigare som mördar för att få sin åsikt hörs.

Idag är det en sorgens minnesdag. Men det är också en dag där vi reser oss upp och proklamerar fred och frihet över vår värld.

2015/01/img_1085.png
Bilden är från Expressens artikel i lördags. Läs, minns och glöm aldrig Förintelsen.

Finns det hedersamma förluster?

Såg på handboll i lördags. Sverige mot Frankrike. En riktigt bra match. Sverige ledde i 55 minuter men förlorade matchen tyvärr. En hedersam förlust. Eller?

Ja, det finns hedersamma förluster. När en förlust känns som en seger är det just en hedersam förlust.

För det var just en sådan match. Frankrike var och är favoriter. Att då spela så bra mot dom är i sig en stor seger. Det gör att eftermälet kan bara bli vinstkänsla mitt i besvikelsen. Matchen är ett klart bevis på att det är möjligt att slå Frankrike.

Precis så här är det i livet. Vi kan göra hedersamma förluster. Något som gick fel men det var inte långt ifrån att det gick bra. Då är det viktigt hur vi hanterar det. Vi kan välja att bara se själva förlusten. Eller så kan vi se på allt som gick bra innan det lilla, mindre roliga, gick fel.

Det är då vi kan ta med oss den goda energi ur det som gick mindre bra på slutet. För ur hedersamma förluster finns det mycket gott att hämta. Det är bara du och jag som måste välja hur vi förhåller oss till dom.

Söndagstankar – Gud vänder det onda till något gott

”Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo genom det som nu har skett för att bevara många människors liv.” (‭Första Moseboken‬ ‭50‬:‭20‬ SFB98)

Jag har läst om Josef dom sista dagarna. Du kan läsa om det i första Moseboken kapitlen 37-50. Det är en ganska intressant berättelse som Bibeln lyfter fram. När Josef växer upp ser hans bröder med avundsjuka på Josef. Josef drömmer drömmar om hur hans familj bugar sig inför honom. En dag blir det för mycket för bröderna så dom säljer honom till slav i Egypten. Till sin far säger man att ett rovdjur dödat honom. Man ville döda honom men han räddades av idéen att sälja honom som slav. När man sen följer Josefs liv är det ett liv där man ser hur Gud är med honom. Trots fängelse och frestelser. Han uttyder Faraos drömmar om 7 rika år och 7 hungersnödsår. Det gör att Josef får hand om hela landet. Han ser till att lagra mat från dom sju rika åren. Det gör att när dom åren av hungersnöd kommer finns det mat i landet.

Då kommer Josefs familj från Israel och ber om att få köpa mat. Det är en lång historia som är värld att läsas. Det slutar med att Josef återförenas med sin far och familj. När sen pappa Jakob dör blir bröderna oroliga. Tänk om Josefs välvilja vänds till hat nu när pappa är död? Dom går till Josefs och ”drar till med” att pappa har sagt att Josef skall förlåta dom vad dom gjorde med honom.

Det är då Josef säger: ”Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo genom det som nu har skett för att bevara många människors liv.”

Det är dagens hälsning till dig som upplever något liknande. Människor har tänkt och har handlat dumt mot dig. Gud kan vända det till något gott. Lägg det hos Honom. Gå vidare. Du ska se att liksom Josef kan det onda du blir utsatt för vändas till något gott som du till slut får välsignelse av. Det kommer att räknas dig till godo.

När man bara får betala med kontanter blir det komplicerat…..

Igår när jag var till sjukgymnasten skulle jag betala. Hon ville ha kontanter. Så jag åker lite extra tidigt för att stanna till på torget där jag skulle parkera för att ta ut pengar. Troligen tillhör jag samma gäng som du som inte har kontanter på mig.

Runt torget finns det många affärer. Ni visade sig det att någon uttagsautomat fanns det dock inte. Jag gick runt på några parallellgator med flera affärer. Men inte då. Inte en enda uttagsautomat.

Det ställer till det ganska bra när man lever i ett kontantlöst samhälle och inte har kontanter när någon enstaka kräver det.

Så idag tog jag en omväg till den automat jag visste fanns i Norrköping. Jo, det finns säkert fler. Men eftersom jag inte bott så länge i Norrköping och dessutom nästan aldrig använder uttagsautomater vet jag inte om så många.

Det är minst sagt struligt när det finns handlare och företagare som inte tar kort. Tror nog att dom förlorar mer på det än jag, men ändå.

Sen finns det en sak till som är irriterande med kort. Det är när butiksägaren envisas med att ta en avgift för att man ska få handla med kortet. Först det första får dom inte göra det. Anmäl dom till din bank. Då får du avgiften tillbaka och butiksägaren blir av med tillståndet att få ha kortläsare. För det andra, när kommer dom att lägga en avgift på alla andra utgifter dom har förutom tex kläderna? Elen, vattnet, värmen mm mm. Som jag ser det bakar man in allt i priset för produkten. PUNKT!

Som arbetande i en av Erikshjälpens butiker med kortläsare är jag väldigt tacksam för alla som använder kort. Visst, det kostar några ören som man gärna skulle få skänka i bössan, men det är så bra. Det gör att vi har så lite kontanter i kassan att det är inte ens är värt att försöka ta dom. Det ger säkerhet och trygghet.

Problemet med det kontantlösa samhället är dock att det blir knepigt med att lägga en peng i kollekten i kyrkan. Men det har pingstkyrkan i Norrköping löst på ett bra sätt. Du kan Swisha över pengarna istället. Mitt under mötet. Kanon, föredömligt, smart, direktlösning från mitt konto till deras. Hur bra är inte det? Dom som tar upp kollekten behöver inte räkna dom. Klappat och klart med bara en liten knapp på telefonen.

Struligt är det dock inte med betalkortet

Idag är det en ganska bra dag

Vissa dagar är bättre än andra. Påstår inte på något sätt att mina dagar är speciellt dåliga. Dom är är faktiskt ganska bra allihopa. Men idag är det en extra bra dag.

Jag har en ledig dag. Idag kan jag ta den som den kommer. Har bara en tid att passa och det är tiden hos sjukgymnasten. Tredje behandlingen på tre dagar. Sen får vi hoppas att jag är helt på banan igen. (Blev akupunktur med ström igår. Det var också en ny upplevelse)

Det innebär att helgen blir lite längre än vanligt. Inte så dumt tycker jag.

Hur tar man bäst vara på en extra ledig dag? Sovmorgon, eller går man upp extra tidigt och klämmer ut så mycket det bara går av den? Går man och lägger sig i vanlig tid kvällen innan eller sitter man upp extra sent? Gör man sig en god lunch hemma eller lyxar man till det med lunch på stan? Sitter man inne och njuter av en god film eller går man ut på långpromenad? Man skulle kunna städa också………..

Hur skulle du gör?

Visst är det skönt att få en extra ledig dag. Man behöver det ibland. Det ger ett andrum där man kan få möjlighet att få ”ladda batterierna” igen.

Så idag är det en ganska bra dag. Skulle tom kunna påstå att den är riktigt bra.

I går var det för första gången

I går var det för första gången. Jag har aldrig gjort det och trodde nog att jag aldrig skulle göra det. Undrar varför jag är och har varit så tveksam inför detta. Kanske för att det förr ansågs lite hokus pokus över det hela. Kanske också för att jag uppfattat det som mindre behagligt på snudd till onödigt ont.

Men igår gav jag det en chans. Jag har haft rätt ont i ryggen några dagar. Igår gick jag till en sjukgymnast för att kolla läget. Ville ju inte ha ett diskbråck obehandlat om det nu var det.

Vederbörande sjukgymnast undersökte mig och konstaterade att diskarna var okej. ”Men jag ger dig behandling ändå” för att hjälpa mig typ menade hon väl. Och jag (min dumma nöt) säger ”kör på” utan att direkt varna mig själv.

Först blev det ultraljudsbehandling. Det har jag gjort förut. Sen tar hon fram nålarna. ”Normala eller extra små?” Frågar hon. Inte vet väl jag det. ”Du kan väl ta normala” säger jag. Så börjar hon. Akupunktur heter det visst. Sen satte hon dom i ryggen. Efter 20 minuter var det över.

Nu kanske inte en behandling kan göra under men jag tycker nog att det kändes bättre.

När jag kom hem skulle jag lägga mig på golvet efter hennes instruktioner. När jag sen skulle resa mig upp så kändes det inte något vidare ”bättre” längre. Oj oj.

Nu har jag ju redan bokat tid denna dag kl 8 igen. Tur eller helt i onödan? Funkade det eller är det bara att det behövs en, två eller flera behandlingar till?

Ja ja, det får framtiden utvisa. Nu har jag i alla fall gjort akupunktur för första gången. Om det är en merit vet jag inte, men jag har haft massa nålar instuckna i ryggen i alla fall. Och överlevt.

Hur skall vi klara oss utan Ica-Stig?

Så är det ett faktum. Ica-Stig skall sluta med reklamen för Ica. (Eller är det bara ett sätt för Ica i ren Rayanair-anda att få uppmärksamhet 😉). Hur skall vi klara oss utan honom? Det kommer inte alls att bli lika bra nu, eller?

Nu tillhör ICAs reklam den reklam, enligt min uppfattning, som har stått sig bra genom alla dessa år. Dom har lyckats att få en välbalanserad och rolig reklam som funkat över tid.

Nu kommer det nog att funka utan honom. Det tror nog Stig också.

Det finns ett knepighet när vi människor hamnar i ett läge där vi tror att ingen är oersättlig. Främst om det gäller oss själva men också om det gäller andra.

Det svåra med det förhållningssättet är nog att det hindrar andra att komma fram och få möjlighet. Att få möjlighet att visa att även dom kan fixa det riktigt bra.

Ingen kan ta ifrån Stig att han gjort ett bra jobb. Nu hade han nog inte blivit riktigt så bra om han inte hade alla medarbetare runt sig. Dom som spelar med i senna reklam har lyft varandra så har det blivit riktigt bra. Men jag kan tänka mig att det kommer bli riktigt bra efter Stig också. För ingen i produktionen vill äventyra ett bra koncept. För vilken reklam kan hålla så länge så länge som ICAs utan just ett bra koncept?

Det behåller oss också ödmjuka när vi inser att vi inte är utbytbara. Förmånen att få vara med just nu är just precis en förmån. Det gäller att förhålla sig rätt till det. När vi hamnat i ett läge där vi tror att ingen kan göra det bättre än oss själva så har vi ett problem.

Ingen är oumbärlig men alla behövs. Ingen är oersättlig men bara du kan göra det på ditt sätt.

Tack Stig. Du kommer för alltid vara Ica-Stig.

2015/01/img_1083.png
#icastig #ica #reklam

Nya upptäckter

I söndags behövde jag gå en promenad. Jag ville hitta något nytt. Så jag slog på datorn och tog en satellitbild på mitt område. Då insåg jag att uppe i skogen bakom husen fanns det möjligheter. Det visade sig att där fanns ju massa promenadvägar i den skogen

2015/01/img_7603.jpg

Nu blev inte söndagens promenad riktigt så skön jag önskade. Det var så isigt på vissa ställen att jag fick gå ut i skogen för att ta mig fram. Det gick inte ens att korsa vägen. Det var blankis.

Men något händer när jag går där. I tänket är jag redan i sommar. Jag ser mig själv välja olika vägar beroende på hur långt jag vill gå. Jag nästan såg mig själv i strålande solsken en härlig sommardag gående i denna skog.

Visst är det förunderligt att vi i vår tankevärld kan lämna nuet för en stund och finnas vid en annan tidpunkt. Både fram i tiden men också bakåt. Det är som att vi lever om det vi gjort. Det är också som om vi kan få en försmak av det som kan komma.

I en tid som denna som är mörker när vi åker på morgonen och ganska mörkt när vi åker hem från jobbet är det ganska skönt. Att kunna föra sig i tanken till ljusare tider. Tänk vilken förmån.

Att kunna drömma sig bort är inte så dumt. Var rädd om den möjligheten

Vad är yttrandefrihet egentligen?

Yttrandefrihet omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning. FN:s deklaration formulerar rätten på följande sätt: ”Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser”. Källa: Wikipedia

Så här tänker jag:
Det är att få säga vad man vill men man är däremot inte fri från att bli motsagd – eller?

Det är att få säga sin åsikt utan att bli inlåst och utbuad – eller?

Yttrandefrihet är något under ansvar men ger inte heller hur stor frihet som helst – eller?

Jag kanske tar svängarna lite för snävt men funderar på vad yttrandefrihet är egentligen.
Idag kan jag uppleva att som aktiv troende är det trångt att få ha en åsikt och säga den. Om jag grundar den på min övertygelse om att Bibeln är ett bra rättesnöre efter många hundra år, och tolkar den till en åsikt, är det inte alltid öppet för att få föra fram den åsikten. Då blir man tystad eller idiotförklarad.
För att ta ett exempel. Om man uppfattar Bibeln säga nej till ett aktivt homosexuellt liv men inte om man håller det för sig själv är man inte välkommen på många platser idag. Titta tex på att vara präst i kyrkan. Likaså om man värnar om dom ofödda barnen och vill ha en mer restriktiv abortlagstiftning. Vissa politiker får det väldigt trångt då. Likaså om man ser att vi borde vara ett öppet land för flyktingar men begränsa invandringen något. Att man tex tror att det vore bättre att hjälpa på plats än att låta folk fly över hela jordklotet. Då blir man kallad rasist eller får SD-stämpel. Skulle man påstå att islam inte når till himlen blir det knepigt. Så skulle jag kunna räkna upp flera exempel. Skulle någon ha dessa åsikter skulle man bli mer än motsagd.

Jag undrar om vi inte använder yttrandefrihet lite väl vidlyftigt idag. Tro mig, jag är för demokrati och allas rättigheter. Jag tycker mig dock se tendenser på att det är bara det politiska korrekta som får vara med i yttrandefriheten.

Vem bestämmer vad som ingår i denna frihet? Vilken åsikt får sägas och vilken är förbjuden? Hur ser det ut på gatan bland vanligt folk?

Jag noterar att det är inte det lättaste att handskas med yttrandefrihet.
Det tycker i alla fall jag.

Söndagstankar – Livets Källa

Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus. (Psaltaren 36:10)

Varje liv behöver ha någon form av källa som ger livet näring. Du och jag är inget undantag. Vi behöver något som tillfredsställer oss på djupet. Ytlighet är bara något för stunden. Det håller inte i längden. Du och jag söker något som på djupet tillfredställer oss.

Vi kan söka det på så många olika ställen och på så många olika sätt. Många saker ger svaret för stunden men vi inser snart att det inte håller. Så söker vi oss fram till något annat. Vi tycker oss hitta men så blir det inte som vi tänkt.

Psalmisten vill ge oss denna hälsning att hos Gud finns livets Källa. Han är själva källan. Jesus tar upp den tråden i nya testamentet. Han använder samma ord om sig själv. Han vill visa på att han är samma livgivande vatten.

Vår kropp är en bra bild på hur viktigt vattnet är för oss. Vi består av 50-65% vatten. Blir det för dåligt med vatten i vår kropp söker den ifrån. Vi blir törstiga. Det måste vara rätt balans med vatten i vår kropp.

När Jesus möter kvinnan vid brunnen ber han om vatten. Du kan läsa det i Johannes evangelium kapitel 4. Jesus säger då ”Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. ”. Nu menar han inte det vattnet vi får från brunnen eller kranen. Utan det livgivande vattnet som är honom själ. Det som släcker den inre andliga törst som vi längtar efter. Det vattnet som släcker den längtan av tillfredställelse på djupet. Då blir det inte en ytlig törstsläckare som snabbt går över.

Så när du och jag söker efter något som skall möta oss i vårt inre så är det just Gud vi behöver möta. Han är livets källa. Från honom utgår livet. I honom finns källsprånget som ger vattnet för vår inre törst.

Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig att dricka.” Hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat. Den samaritiska kvinnan sade till honom: ”Hur kan du som är jude be mig, en samaritisk kvinna, om något att dricka?” – Judarna umgås inte med samariterna. – Jesus svarade henne: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” Hon sade: ”Herre, inte ens en skopa har du, och brunnen är djup. Varifrån får du då det levande vattnet? Inte är väl du förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?” Jesus svarade henne: ”Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.” Kvinnan sade till honom: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag inte blir törstig och behöver gå hit och hämta vatten.” (Johannesevangeliet 4:7-15 SFB98)