Gått före….

Det finns vissa dagar på året som i traditionen är rätt mörka och sorgliga dagar. Långfredagen och denna dag som inne är – alla helgons dag.

Men för är dessa dagar mer ljusa än mörka. Idag tänker vi på dom som gått före. På dom som fått avsluta sitt jordeliv.

Man fylls av tacksamhet för dom man tänker på. Deras jordeliv gav ett exempel.

Minnen från dom vi minns påminner oss. Dom får händelse spelas upp som en repris för vår inre syn.

Men denna dag ger mig också hopp. Hopp om en värld bortom detta liv. Bortom det vi kallar död. För oss som har en tro blir döden inte definitiv. Vår tro ger oss ett hopp om himlen och ett evigt liv. Därför blir inte döden en skiljeväg och ett farväl. Det blir mer av att någon går före med ett ”på återseende” på läpparna. Och vi kommer förr eller senare efter.

Denna dag påminner oss livets skörhet. Om livets begränsing. Men hoppet väcks om ett ny land av evighet. Där vi får leva i en klart bättre miljö än denna jord. Hur vacker den än är. Där ingen sjukdom finns. Ingen sorg. Idel glädje.

I ljuset av framtiden från den öppna himladörren

Gång efter annan gör sig himmelens värld sig påmind.

Den pockar på vårt intresse. Som om den vill glänta på dörren på något vis.

Många är berättelserna om människor som fått en glimt av himmelens evighet. Dom har, på ett övernaturligt sätt, fått se in i denna förunderliga värld.

Samtidigt är det omvänt. Himlen gläntar på dörren för att få en skymt av vår värld.

Den vill på något sätt tala om att det är ”åt detta håll” det bär. Inte skrämmas att döden står om hörnet. Utan att visa på vad vi har att se fram emot.

Det är framtiden som den gläntande dörren berättar om.

Eva Rydberg har sjöng en sång om himlen. Göran Sparrdal har skrivit den. Hon lär ha sjungit den på Bingolotto. Aftonbladet skriver följande: ”ProgramledarenLotta Engberg läste en hälsning från Göran Sparrdal inför framträdandet:

”Det låter som himlen har hittat Eva”, löd meddelandet.”

Och kanske är det just så. Att himlen hittar oss.

Jag vill prova båda ställen, Innan jag kan tänka flytta dit

Eva sjunger att hon vill ha dubbla adresser för att testa. Liksom åka dit då och då. Som att åka till sitt sommarhus och koppla av. Och visst, det är kanske så vi tänka oss tron och himlen.

Men himlen gläntar på dörren hela tiden. För att vi alltid ska ha en försmak av den. Typ ”redan nu men ännu inte”.

I ljuset av framtiden lever vi våra liv här och nu.

Jag tänker mig att det livet blir ett gott liv att leva. Det kanske är just då vi kan stå stadigt med båda fötterna på jorden. Vi vet vart vi är på väg. Under tiden får vi vägledning under livet. Tryggt i nuet med god framtidstro.

Himlen gläntar på dörren för vår skull. För att du ska känna glädjen i den. Med det ljuset på vår väg har vi det lättare att hitta rätt i livet.

Vi behöver på det viset inte prova båda ställena. Vi behöver inte vara osäkra på det resmålet. När tron leder oss dit är det som att komma hem. Du vet, borta bra men hemma bäst. Då är vi alltid redo och kommer säga ”äntligen”.

Söndagstankar – Såsom i himlen så ock på jorden

Förra söndagen tog vår pastor med oss in i en predikan som hade rubriken ”Såsom i himlen så ock på jorden – New normal”Jag ska varken analyser hans predikan eller försöka återge den här. Marcus var så bra. Kolla på pingstjonkoping.se och lyssna på den när den lägga upp där. Det finns något spännande i rubriken. ”Såsom i himlen”. Hur är det i himlen? Jag tror inte att vi kan överföra himlen till jorden fullt ut. Då vår jorden himlen. Men tänk tanken hur du tror himlen är. För det första finns Gud själv där med sin härlighet. Den härlighet vi behöver få beröras av. Likaså hans helighet. Helighet som berör oss till renhet. En Gudsnärvaro. Vi har löfte om himlens värld. Det gör att när vi tänker på himlen ser vi en försmak av det som skall komma. Därför är det gott att leva sig in i det som finns där. ”Så ock på jorden”. Att något av det som himlen erbjuder kan vi få del av redan här och nu. Att gudsnärvaron, härligheten, heligheten, blir en del av oss här på jorden. Gränsdragningen mellan dessa världar borde inte finnas. Eller dom kuggar i varandra på ett naturligt sätt. Det finns ett uttryck i Bibeln som säger ”redan nu men ännu inte”. Där vi förnimmer himlen redan här i tiden men den ännu inte är här. Får vi till detta så får tron en plattform att vila på. Tron blir förankrad i himlen men är ändå jordnära. Då tillförs energi i tron. Tron blir liv och ingen produkt. Tron blir väl förankrad både i Gud och himlen. Jag tror inte att vi ska leva i det blå. Men vi behöver vara nära det himmelska. Jag tror inte på fanatism men på hängivenhet. Jag tror på att leva i himlen men ändå stå med båda fötterna på jorden. Jag tror på att ha vårt fokus på himlen men samtidigt leva i denna världen. Himlen behöver, med allt va den innehåller, få landa mer in i våra liv. Då påverkar den oss på ett positivt sätt. Den blir en del av vårt liv. Påtagligt nära. Pröva tanken. Såsom i himlen så ock på jorden. Vi behöver mer av himmel på jord.

I himlen finns inga VIP-gäster 

I himlen finns inga VIP-gäster

Ett citat från gårddagens predikant.

När man är ute flyger så finns det speciella rum på flygplatserna. Så kallade VIP-rum. På flyget finns det ett område med bättre stolar och bättre service. Lite mer att dricka och äta. 

I himlen finns det inga speciella VIP-rum. Visst är det bra. Gud har inte skapat specialdesignade rum för några speciella personer. Nej, det står i Bibeln att han bereder rum för oss. 

Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. Johannesevangeliet‬ ‭14:1-3‬ ‭SFB15‬‬

Det rum som han gör i ordning är tänkt för alla. Så helt klart finns det varken VIP-rum eller VIP-gäster i den bemärkelsen att man i himlen kategoriserar och särskiljer dom som kommer till himlen. 

Fast vi skulle kunna vända på tänket och säga att alla som kommer till himlen är VIP-personer. Där alla är speciellt inbjudna. Ingen står utan en inbjudan. Inte som på andra fester där några är inbjudna och dom flesta inte ens är påtänkta som möjliga gäster.  Det som är lika är med alla andra inbjudningar är att man behöver aktivt tacka ja. 

I går var det första advent. Advents höjdpunkt är just himmelens fest. Advent pekar fram mot Jesu födelse och det han gjorde för oss alla. Hans födelse och liv får sin fullbordan med en inbjudan till himlen. Därför säger Jesus dessa ord vi läste. 

Så du är en VIP-person i Jesu ögon. Du är mycket speciell i hans ögon. Det var därför Jesus kom till jorden. Den händelsen som vi nu en tid framöver påminns extra mycket om. Adventstid är tiden då hans ankomst blir extra tydlig. 

Om det fanns en trappa upp till himlen …

”Om det fanns en trappa upp till himlen så hade jag varit en trogen besökare..”

Läser dessa vackra ord i en Facebook-status för någon dag sedan. 

Undrar jag om inte vi alla skulle vara återkommande gäster i himlen om den möjligheten fanns. 

  När vi tänker på dom som gått vidare tänker vi oss att dom finns i himlen.  I saknaden efter dom så tänker vi oss att ett besök då och då skulle underlätta sorgen. Möjligen kan det ligga något i det men kanske funkar det inte riktigt så enkelt.

När jag tänker mig himlen är det perfekta platsen. Bibeln talar om en plats där ingen sjukdom finns. Jag kan ana att det inte finns någon miljöförstöring och att allt är som nytt. En underbar värld. Inte konstigt om man då skulle vilja vara återkommande gäst där. 

Troligen skulle vi springa upp till himlen så fort vi hade ett bekymmer som vi vill ha hjälp med. Gud skulle nog få rätt fullt upp. 
När det hände något speciellt skulle vilja springa upp och dela det med någon som betytt mycket men gått före. Gud skulle säkert få del av samma sak av bara farten. 

En trapp upp till himlen skulle kunna vara intressant på många sätt. Spännande. Den skulle nog behöva vara rätt bred. 

Frågan är om inte någon form av trappa eller stege redan finns. Jag tänker att den är Bönen. Nu blir det ju förvisso inte kontakt med anförvanter på så vis. Men en försmak av himlen brukar det ju ibland bli i en bönestund. 

”Dom som gått före”

IMG_9327Alla Helgonahelgen – alla helgons helg – en helg till minne av alla dom som gått före – är en helg långt mycket mer än mörker och sorg.

Av naturliga skäl är denna helg fylld av saknad och många gånger tårar efter en kär vän som fått avsluta sin livsvandring på denna jord. Det blur en helg där många tänder ett ljus och minns. Ljuset blir på något sätt en bro mellan minnen och nuet.

Gått före …..

Vi säger ganska ofta så om den som dött. Gått före. Före till vad? In i det vi kallar död. In i det vi alla en gång ska göra. Men det ligger något hoppfullt i detta uttryck också. Att gå före till något.

Gått före ….

I min tro ligger det något hoppfullt och tryggt. För i den finns det verkligen något man går före till. Himlen och gemenskap först och främst med den Jesus jag tror på. Men också med alla dom som redan är där. Då blir dödens skiljeväg mer en paus än någon evig skilsmässa med någon. Det finns verkligen något där bortom vi kallar död. Något att gå före till.

Gå före ….

Himlen – den plats där vi ska tillbringa evigheten – är den kristna trons yttersta härliga mål. Vägen dit är en vandring med den Gud jag tror på och alla människor jag har förmånen att träffa. Tron blir en bärande kraft genom livet. Himlen är den värld där ingen sjukdom finns. Den perfekta världen av renhet på alla plan. Jag tänker den som ett nyfött barn. Kanske du minns det. Så oförstört vackert.

Gå före ….

Denna helg påminner oss om att många redan är där. Redan framme och vi andra är på väg. I det finns egentligen inget mörker. Saknad, ja, men ljusa minnen och en ljus framtid. Då blir det en stor tacksamhet som kryper fram. Tacksamhet för vad dom som gått före fått betyda för oss. Även en tacksamhet för vad vi har att vänta. I den värld vi lever är det fyllt av missljud och missräkningar. Inte alltid så lätt att uppskatta denna värld och detta liv. Men handen på hjärtat fylls den av väldigt många ljuspunkter också. Men vi har något ännu bättre att se fram emot. Något oförstört vacker underbart. Som doften efter ett stilla regn en varm sommardag. Som vårens nyutspruckna vackert gröna löv.

Alltid på väg …..

På något sätt är vi ett folk alltid på väg. På väg till denna underbara värld som så många gått före till. Ingemar Johanssons låt ”Alltid på väg” beskriver detta så bra: ”Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination bortom det vi kallar tid och rum. Detta mål ger mig mod, ger mig kraft, ger mig inspiration till att möta åren som jag nu har framför mig. I mitt innersta bär jag en bit av ett avlägset land, löftet om att jag hör hemma där. I mitt innersta bär jag ett hopp om en avlägsen strand, att få möta Herren ansikte mot ansikte. Så vad jag än gör, vad jag än tar mig för ska jag aldrig släppa taget om denna osynliga hand som Herren sträckt mig. Nej, vad jag än gör, vad jag än tar mig för ska jag aldrig släppa taget om detta osynliga land som kallas himlen. Om nu Gud är en lögn har jag svårt se min väg meningsfull, livet är då ren fåfänglighet. Men jag tror på den man som blev korsfäst för kärlekens skull. Du vet, graven som blev lämnad som blev funnen tom.”

Kanske vill du be med mig denna bön en dag som denna:

Gud, jag vill också följa med till den plats som dom andra gått före till. Jag vill dela detta liv med dig Gud. Så jag ber dig att redan nu få starta denna vandring med dig Gud här på jorden. Var en del i mitt liv Gud så vill jag vara en del av dig. Hjälp mig att tillsammans med dig Gud leva ett liv som leder mig till himlens värld. Så att jag inte går vilse den dagen det är dags för mig att ”gå före” någon annan till den plats som kallas himlen. Amen!

Söndagstankar – Himlen

IMG_5176.JPG

Denna helg är det många tankar om himlen.

En av dom texter för denna helg är denna: 13 I tron dog alla dessa utan att ha fått (se) det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. 14 De som talar så visar därmed att de söker ett hemland. 15 Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. 16 Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem. Hebr 11:13-16

Himlen är något vi ser framför oss. Det hjälper oss att se att det kommer något som är bättre än det vi har nu. Bibeln talar om att när Jesus vänder tillbaka till himlen gör han det för att bereda rum för oss. (Joh 14) Han säger också att han ville att vi skulle vara där han är. Det visar på en Gud som inte bara såg till det korta perspektivet. Vi var inte bara i hans tanke innan vi föddes. Vi är inte bara i hans omsorg under dom dagar vi har på jorden. Han skapade också en värld för oss efter det vi kallar död. Inte bara detta tänkte han på. Han skapade vägen dit genom sig själv. Därför säger han ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern (alltså till himlen) utom genom mig!” (Joh 14)

I det ljuset blir denna helg inte dolt i mörker. Det är ingen ”långfredag” utan snarare en ”good-weekend”. En helg som talar om hoppet. Om det som kommer, himlens värld.

Himlen är något som härrör till tron. ”I tro dog dessa” utan att egentligen ha bevis. Det är trons mysterium. Men lika fullt sanning.

Jag har flera kompisar jag inte möter så ofta. Det kan gå flera år. Men när vi möts är det som att fortsätta där vi slutade förra gången. Cecilia, min facebook-kompis skrev på sin status inför sin väns begravning: ”Det va inte så här det skulle bli NN Idag säger vi inte Hej då, utan Vi ses igen!” Det är att fånga denna helgs stora berättelse. Döden är inte att skiljas för all tid. Det är att skiljas för en tid för att sedan mötas igen i himlens underbara värld. Då möts vi igen och tar upp tråden där vi var när vi skildes åt på jorden.

Himlen är som att komma hem. Du vet, ”Borta bra men hemma bäst”  Himlen är alltså inget att vara rädd för. Lyssna på alla berättelser om folk som fått en skymt av himlen. Det är bara vackra och underbara berättelser. Så man kan lugnt säga att detta livet är en förberedelse för det som kommer. Det är här vi bestämmer oss för att dela även den gemenskapen. Att om en tid förenas med dom som gått före.

Alla Helgonahelgen är ett enda stort ”Vi ses igen!”

kors