Etiketter

Ibland känner man sig lite oputsad. Det är liksom en oputsad silversked. När jag använt den oputsad är den egentligen lika len att använda. Men den ser inte så kul ut. Synen på sig själv kan vara just så. Andra tänker inte så om oss men möjligen vi själva. Det som är oputsat kan vara bekymmer. Det kan vara oro. Ibland massa frågor som bara blir för många. 

I söndags var en dag hemma. Förkyld och tung i huvudet blev det soffhäng och bara att vara. Då kom dom silverskedar fram som jag länge tänkt putsa men inte blivit av. 

Så det blev lite silverputs och koka bort det sista med salt och foliepapper. 

Silver har en symbolik med förlåtelse och försoning. Blev en god bild för mig. Det oputsade hamnade under förlåtelsen färg. Ibland kan vi behöva förlåtelse. Ibland ge oss själva förlåtelse. Försona oss med vem vi är. Det som är det ”oputsade” får putsas bort i Guds närhet.  Uppleva att man är älskad för sin egen skull. Att det som lägger en hinna över livet får man lägga hos Gud. 

Sök först Guds rike så ska du få allt det andra också. Ord hämtade ur Bibeln. Med dom orden avslutades tv-gudstjänsten med. Och kanske är det just det som är ”silverputset”. Att förutsättningslöst söka Gud. Inte med massa förbehåll. Inte med massa krav. Inte med ett ”det är okej att du svarar om det blir som jag vill”. Att söka som man är. I sitt oputsade tillstånd. Vad än det ”oputsade” står för kan Gud i sin försoning och förlåtelse putsa bort det. Så får man uppleva hur lystern kommer tillbaka.