Att hitta hem

Jag fick en lite bricka i julklapp. Den skulle fästas på nyckelringen. Om jag lämnar hemmet utan att den är med hör den av sig. Likaså kan jag hittade den om jag glömmer vart jag lagt nycklarna.

Det är ju inte så dumt. Kommer ihåg att det fanns förr en nyckelring man kunde vissla på. När man visslade spelade den ett ljud. Rätt ok för alla som ofta lägger bort sina nycklar.

Tänk om man kunde ha en sådan bricka när man går vilse i livet. När man typ gör felval i livet. Om man glömmer viktiga saker i livet så ger den ifrån sig ett påminnelseljud. Eller om man är på väg att göra fel så varnar den.

Visst vore det kanon? Eller ?!

Men jag undrar om vi inte har den hjälpen redan inneboende inom oss. Magkänsla tex. Den känslan som man borde följa oftare. Den tysta lilla varningen som viskar fram i vårt inre. Det är ju en sådan bricka.

Samvetet är väl också en sådan ”bricka”. Varningen att man gjort något fel.

Men tron på Gud har också en sådan ”bricka”. Guds ande, den helige ande, är ju en sådan fyr i våra liv. Den signalerar när vi är på väg åt fel håll. Har vi kommit vilse hjälper den oss att hitta hem.

Inom oss, hos varje människa , finns ”evigheten nedlagd”. Alltså ett avtryck av himmelen i oss. Som söker sin mottagning och signalkontakt med himlen och det gudomliga. Gång efter gör den sig påmind inom oss. Och vårt inre blir inte tillfredställt fullt ut förrän den kontakten är etablerad.

Brickan jag fick kan man trycka på för att hitta mobilen. Likaså i mobilen kan jag trycka för att få kontakt med brickan. Det ”trycket” är bönesamtalet med Gud. Det är att hitta hem

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s