Så länge som det är restriktioner så….

Är det något som bekymrar mig mer än annat är när vi som vuxna människor inte förstår djupet i restriktoner.

”Så länge som det bara är restriktoner så är det inte förbjudet att resa och handla så då kan jag göra det”

Helt riktigt. Det är inte förbjudet. Men det är inte smart att se det så.

Idag reflekterar jag lite över just det fenomenet. Varför verkar det som att vi svenskar måste ha ett tydligt förbud för att följa det? Varför funkar det inte bara med en restriktion eller ett råd att göra något ? Varför kan vi inte själva gå lite längre än vad ”restriktionen/förbudet” uppmanar oss till? Utan det verkar som att vi gör det inte förrän det blir skarpt läge med ett tydligt förbud…..

Jag har berättat om en av våra volontärer som faktiskt blev svårt sjuk i covid. Hon hamnade i respirator. Hon klarade sig. När hon kom och berättade hur det varit så blev jag skakad. När vi fick hennes berättelse var det inte så svårt att bli motiverad.

Så jag blir så förundrad. Varför kan vi inte välja en bra väg själva utan massa förbud. Räcker det inte med att bara veta hur det kan gå? Utan storebror staten måste säga att det är förbjudet. Helst också med ett kännbart straff. Varför är det så? Vi vet så väl men ändå inte. Vad är det för krafter som påverkar oss till en sådan hållning. Det finns ett utryck i bibeln som lyder ungefär så här. ”Anden vill men köttet är svagt” Ett uttryck att det finns två krafter inom oss på något. Ett som vet den rätta vägen. Men den andra vill ändå åt ett annat håll. Så kanske är det rent mänskligt. Möjligen. Men det är en bra att veta att vi har dom egenskaperna.

Igår skrev jag om resetknappen. Kanske skulle vi trycka på den i vår egen attityd och hållning när det gäller pandemin. Och starta om vår hållning till den. Nu vet vi klart mycket mer. Borde förstå klart mycket mer. Så om vi nu gemensamt trycker på resetknappen så startar vi om.

Så kanske kan vi stanna upp en stund…. bara tänka lite längre….. liiiite längre. Så kommer vi alla igenom denna pandemi förhoppningsvis med livet i behåll.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s